Nästan allt man tror man behöver kan man lägga bort. När vi gemensamt packar ryggan för en tredagarstur på skidor blir den förvånandsvärt lätt! Bra-att-ha-grejor läggs bort. Själva det dagliga livet och behovet värderas. Kvar blir en inte allt för tyngande last på 6-8 kilo inkusive vatten för en hel dags ansträngning. Underbart!!

Plötsligt infinner sig lunken som gör att tankarna svävar fritt, kroppen och andningen kommer in i en skön rytm. Harmoni. Ja, naturligtvis är det en romantisk bild av ett kämpande uppför som dÃ¥ och dÃ¥ belönas av ett oförglömligt Ã¥k utför en orörd bergsluttning. Dock händer det ibland att man fÃ¥r, som idag, nöja sig med njutningen av att vara ute i frisk och klar luft i ett förstummande landskap. Snön är svÃ¥rÃ¥kt och det är flera i gänget som kämpar mer pÃ¥ vägen ner än upp… Stighudarna som biter bra i den kalla snön är pÃ¥ igen. Andningen blir rytmisk och höjdmeter adderas. MÃ¥let blir en del av resan.

Man gästar en bergshytta. Hyttvärden bor och lever i sin hytta. Nicko, som vår värd heter, driver refuge de Chardonnet, Den ligger på en väldigt vacker plats precis över trädgränsen på 2230 meters höjd. Området är som gjort för skidåkning men det finns inga liftar. Bara orörd natur och man får ta sig upp på bergsluttningarna för egen maskin.
Efter en vällagad middag somnar vi ganska omgående. Imorgon klistrar vi på stighudarna igen för att fortsätta vår skidtur ytterliggare en dag.