Vi bor i hjärtat av nÃ¥gra av de största klassikerna i Tour de France. NÃ¥gra av de värsta kan man ocksÃ¥ säga. En av dem är passet Col d’Izoard 2360 möh. En riktig ”rysare” med 2 mil ständigt uppför frÃ¥n den närmaste större orten, Briancon, nästan 1050 fallhöjdsmeter längre ner i dalen. 2 mil kanske inte lÃ¥ter sÃ¥ farligt för en inbiten cyklist, men i de här sammanhangen är det det. Här räknar man aldrig sträckan utan talar bara om vilket pass man cyklat. Det är inte bara lite uppför, det är all sorts uppför man kan tänka sig. Det börjar hyffsat snällt sÃ¥ det gÃ¥r att ta i med all kraft och det hela tycks ganska okej. Sedan börjar lutningen tillta och branta hÃ¥rnÃ¥lskurvor varvas med oändliga raksträckor som tar död pÃ¥ även den starkaste cyklist. Men kompensationen är stor. Det är en av de vackraste dalarna i omrÃ¥det. Fantastiska smÃ¥ byar svischar förbi med den vackra floden forsande i dalbädden. Närmare passet passerar du en trollsk skog som sÃ¥ här i juni är grön som ett granny smith-äpple och doftar härligt av barrträd. Dessutom finns det ett grymt pensionat, refuge Napoleon, bara tre fyra kurvor nedanför passet. Här njuter du nÃ¥gra av omrÃ¥dets bästa tÃ¥rtor och klanderfri service av de tvÃ¥ tuffa damerna som driver stället.
IgÃ¥r firade vi vÃ¥r 10-Ã¥riga bröllopsdag. Vi valde att trampa upp till Izoard…Per tog i ordentligt och startade ända frÃ¥n vÃ¥rt hus, 6 mil bort. För mig räckte det med en rivstart i Briancon. Bra apfelstrudel och café au lait pÃ¥ Refuge Napoleon var som en dröm efter att ha svettats upp till toppen. Den här perioden är perfekt för att cykla de klassiska Alppassen. Sommarturismen har inte dragit igÃ¥ng ännu och du är ganska ensam pÃ¥ vägarna.
För att toppa dagen tänkte vi oss nÃ¥gra klätterleder pÃ¥ eftermiddagen men insÃ¥g ganska snabbt att vi kanske var 10 Ã¥r äldre trots allt…
Men en Martini Rosso och god middag i den fina gamla delen av staden Oulx i Italien var vi bra på. En perfekt avslutning på en hyffsat vanlig men ändå helt unik torsdag i alpernas land.





