Vissa dagar är tuffare än andra att bo i en liten bergsby lÃ¥ngt-bort-i-ingenstans. IgÃ¥r var en sÃ¥n dag. DÃ¥ vi har utmanat oss själva med stort ombyggnadsprojekt pÃ¥ vÃ¥rt 300-Ã¥r gamla stenhus packar vi ihop hela husets innehÃ¥ll i lÃ¥dor. Allt ska flyttas upp i ett garage ett par hundra meter upp i byn. Inget enkelt projekt med tanke pÃ¥ att det mer eller mindre är bära som gäller. Här finns inga hissar eller fina asfalterade vägar att tala om.. Nej branta, ojämna smÃ¥ stigar tar oss upp genom byn till vÃ¥rt nyvunna förrÃ¥d..Rivningen av det gamla har redan satt igÃ¥ng och dammet yr. Det är byggmaskiner och skräp i hela trädgÃ¥rden. Mina fina odlade grönsaker ligger under diverse lyftkransskopor, flis och annat bröte. Telefonledningen strejkar och av nÃ¥gon anledning har värmepannan slutat fungera, vilket innebär inget varmvatten, ingen värme (tur att vi har grymmaste sensommaren här..). PÃ¥ toppen av detta gick elen igÃ¥r när en elstolpe rasat pÃ¥ bergslänten…Men utsikten är lika fin som alltid och trots all misär känner vi oss privilegierade att leva pÃ¥ detta unika ställe. Vi fÃ¥r trösta oss med att byggdamm och flyttkartonger är ju bara tillfälligt!