Det finns väl ungefär en minibuss per invånare i La Paz. Sakta kör de genom stan (eftersom det är ständig trafickstockning) och skriker ut sina hållplatser. Hoppa på eller hoppa av bussen var som helst går utmärkt – försöka gå över gatan är däremot lite mer komplicerat.

(Ingen minibuss, men en fantastiskt snygg microbuss)

La Paz är lite galnare än Quito. Högt uppe i Anderna där luften är så tunn, så tunn (och att bo på femte våningen är så tungt, så tungt). Längs gatorna trängs marknadsstånden där det säljs allt från lamafoster, lyckoamuletter och alpackastrumpor till klockor, kopierade filmer och quinoadrycker.

(Ibland syns de högsta bergstopparna över staden)

Efter att ha strosat runt i hela stan hittade vi till sist resans hittills allra bästa torg. Litet, fridfullt och fyllt med fruktstånd. Där intogs x antal fruktsallader, färskpressade juicer, kamomilltéer och avokadomackor till frukost – solidariskt nog hos olika frukttanter varje dag.

(Fruktfavorittanten)

Förutom att käka frukt har vi förstått att alla La Paz alternativa kids hänger på ett arabiskt falafelställe, har vi besökt en ”måndal” och har vi gått sjukt mycket.

(Plaza Murillo, aka ”duvtorget”)