Sa nådde L & L äntligen den omtalade och åtravärda stranden. Berg och städer i all ära, men vi är ju trots allt svennar och vad uppskattas då inte mer än en sandig, saltig och insmord bak på en fuktig sarong med havet framför sig, omkringstrosande bikinmänniskor omkring sig och en brännande och rogivande sol ovanför sig.

Vi sa därför hej till Montevideos busstation och åkte direkt vidare till La Paloma. En strandort inte alltför langt därifrån (Uruguay är inte jättestort). Nu var kanske inte vädret med oss precis så som vi ville, men vi var ändå på en playa och fick oss åtminstone några timmar på sanden och i det böljande blå (där de  höga och omkullvältande vågorna gav Linda ännu en ny fobi. Varför blir man bara räddare och räddare med åren?).

(Stadens fyr o stadens hast)

Sen blev det so long till Uruguays höstväder och vi tog en massa bussar upp till Brasilien. Aaaah…. Men mer om det i nästa inlägg. Nu väntar caipirinha och färska räkor pÃ¥ mig.

(Pa strandpromenad fick man 4 hundar med sig pa kopet)

(Solnedgang i La Paloma)