Saker som gör att jag aldrig vill bo nÃ¥gon annanstans: tillexempel att man sitter pÃ¥ kontoret och kompis inom musikindustrin lägger upp pÃ¥ Facebook att det kommer att hända ett ”mega urban secret gig” i London. TvÃ¥ minuter senare buzzar hela kontoret av ett rykte om att Jay-Z och Kanye West ska göra en hemlig spelning i Shoreditch; alla länkar till olika bloggar etc. Det visar sig vara en premiär för videon till N*ggas in Paris, som projekteras pÃ¥ väggen till Shoreditch High Street Station. Ingen Kanye eller Hova men en bra video, rolig stämning och ytterligaren en pÃ¥minnelse om varför den här staden är sÃ¥ jäkla bra – sÃ¥na här saker händer bara här eller i New York, känns det som.
Och djungeltrumman funkar uppenbarligen alldeles utmärkt – mycket folk som dök upp trots vinterkylan! Extraplus för nice ”flygande reporter”-känslan man fick av att dra tag i kameran och gÃ¥ de fem minuterna till stationen. Typ all news, all the time här vettni ja!
Välkända ateisten Alain de Botton har startat diskussioner i London genom att föreslÃ¥ att man ska bygga ett tempel för ateister i staden. ”Why should religious people have the most beautiful buildings in the land?’ frÃ¥gar han. ‘It’s time atheists had their own versions of the great churches and cathedrals’. Själva byggnaden ska vara ett 46 meter högt torn i City, Londons finansdistrikt (man fÃ¥r förmoda att det valdes för att City antagligen är ett av de mest pragmatiska ställena i staden, där det enda som tillbes med nÃ¥gon som helst entusiasm är pengar.)
Tornet representerar jordens Ã¥lder – varje centimeter är 1 miljon Ã¥r, och mänsklighetens historia representeras av ett millimetertunt guldband runt tornets botten. Idén är att tornet ska ge människor perspektiv pÃ¥ livet. De Botton menar att folk inte kommer att omvändas till ateism förrän det ger dem tillgÃ¥ng till samma sorts samhörighet och vackra byggnader som religioner gör. Argumentet är alltsÃ¥ att för att folk ska vända sig ifrÃ¥n religioner och ta upp ateism, sÃ¥ mÃ¥ste ateism bli mer som en religion.
Jag är helt för bÃ¥de ateism och mer vackra byggnader Ã¥t folket; problemet för mig är snarare att de Bottons torn bara fÃ¥r mig att tänka pÃ¥ det Svarta Tornet i Sagan om Ringen – jag tror att det har nÃ¥got med fÃ¥glarna som sitter pÃ¥ det pÃ¥ bilden att göra. Och nÃ¥gon som defintivt inte skulle fÃ¥ en religiös människa att bli ateist är väl tanken pÃ¥ Sauron… En intressant idé, dock, men som tidningen The Guardian pÃ¥pekar sÃ¥ finns det redan en hel del ställen som kan ses som tempel för ateister; som British Library och the Large Hadron Collider, platser där förnuftet triumferar över vidskeplighet. Läs mer pÃ¥Time Out.
Ibland är London inte sÃ¥ himla spännande. Ibland är London keep your head down and get on with it, och ungefär sÃ¥ har den här veckan varit – jobb, jobb, jobb. Men lite saker hann jag ändÃ¥ med: hittade ett ”hemligt” garden center vid kanalen och gick pÃ¥ utställning pÃ¥ en reklambyrÃ¥.
Trädgårdscentret Growing Concerns (dedicated to Dumpe):
Och i torsdags var det premiär för fotografen Tim Barbers utställning pÃ¥ coola reklambyrÃ¥n Mother – med ett mycket, mycket stylish crowd. Kvällen slutade pÃ¥ the Macbeth pÃ¥ Hoxton Street som hade hip hop/dancehallklubb.
Och om någon letar efter ngt att göra på söndag så tror jag att det här kan bli kul: https://www.facebook.com/events/183693875064653/ Nu, mera jobb!
Growing Concerns
2 Wick Lane E3 2NAwww.growingconcerns.org
Måste ändå säga att det är ganska hysteriskt roligt att de spelar Quidditch på Oxford, fast vad är egentligen poängen med det om man inte kan flyga? Läs mer på The Guardian.
Förra onsdagen var jag pÃ¥ en spännande pop-up restaurang i London Fields, Hackney-on-Sea pÃ¥ restaurangen F. Cooke’s pÃ¥ Broadway Market. Eventet anordnades av matkollektivet The Art of Dining och hade ett 1970-talstema – huset som det hölls i har en hel lägenhet pÃ¥ övervÃ¥ningen med 1970-tals inredning och här visades konstnären Tim Maras screenprints. Tyvärr hade stället elproblem när vi var där, sÃ¥ maten intogs i skenet av stearinljus – mycket charmigt men VÄLDIGT svÃ¥rt att fotografera. Använder mig följaktligen av pressfoton här, istället för egna.
Menyn och maten var fantastisk – det var en uppdaterad version av klassisk engels seaside-mat, sÃ¥ huvudrätten var fish and chips – men det var inte pommes och fisken var inte friterad utan hade grillats och kom med lime, vitlök och wasabe. Väldigt gott.
Och det var fascinerande att gå runt på övervåningen, där det verkligen kändes som om man förflyttats till 70-talet.
Den här pop-up restaurangen var bara öppen i fyra dagar, men i slutet av mars kommer det att hÃ¥llas i en ny – ”It will most likely be a fairground theme!” LÃ¥ter hur bra som helst, tycker jag. Läs mer om The Art of Dining här och kolla pÃ¥ min kompis Karis text om Hackney-on-Sea här.
Shoreditch’s Redchurch Street är en av de finaste gatorna i området för tillfället och här trängs konstgallerier med märkesklädesaffärer, caféer och biografer. Franze & Evans passar perfekt in – den här delikatessaffären/restaurangen är både riktigt snygg och riktigt bra. Var här precis innan jag skulle på bio och den urtrevliga personalen fixade allt på en halvtimme. Franze & Evans är italienskt och det är pastan man ska satsa på, men de gör också en mycket god hamburgare om man är på det humöret. Och missa inte kakorna!
Franze & Evans
101 Redchurch Street, London, E2 7DL, Shoreditch
Ser fram emot den här spelningen ikväll!
Ibland hamnar man på fullständigt oväntade ställen i den här staden, som i lördags då en kompis kompis fyllde år och, eftersom han är skotte, bestämde sig för att ha en Burns Night-fest på sin lokala pub. Bland annat lyssnade vi på säckpipa:
Och på en hel del seniorer som sjöng gamla East End-dängor. Bäst var den här damen:
Bästa sÃ¥ngen var music hall-lÃ¥ten ”Under the Bed”, med refrängen
”For my mother said,
”Always look under the bed,
Before you blow the candle out,
See if there’s a man about.”
I always do…
But you can make a bet,
It’s never been my luck…
To find a man there, yet.”
Riktigt roligt och väldigt annorlunda. Har dessutom ätit haggis för första gången nu och det var väldigt gott, trots att haggis innehåller både fårmage och lammhjärta. Smakade som kryddig köttförs bara!
Vi var på The Eleanor Arms, en riktigt rolig liten lokal pub vid Victoria Park. Genuint är bara förnamnet.
Det är en sÃ¥n himla tjejgrej att bara ”jag älskar Breakfast at Tiffany’s, jag vill se ut som Audrey Hepburn, yada yada yada” – jag föredrar boken framför filmen och tycker inte alls att bästa outfiten är den ovan utan istället den här:
Ännu bättre med öronpropparna med tofsar (!):
Hur vacker? Anyway, min poäng skulle iallafall vara att jag Ã¥tminstone anser att Breakfast at Tiffany’s hade en alldeles utmärkt filmgarderob och att man nu kommer att kunna se en del av den i London (gissa vilken klänning? Hubert, I’m looking at you) pÃ¥ Victoria & Albert Museums nya utställning Hollywood Costumes, som kommer i oktober. Enligt Vogue kommer man ocksÃ¥ att kunna se Scarlett O’Haras gardinklänning frÃ¥n Borta med Vinden (älskar!) samt Captain Sparrows kläder frÃ¥n Pirates of the Caribbean (tja.) NÃ¥got för film, mode och Audreyälskarna, alltsÃ¥!
Hollywood Costumes
V&A
Cromwell Road, London SW7 2RL
20 oktober
För tillfället: för mycket jobb för att hinna tänka på så mycket annat, men jag lyckades klämma in ett biobesök på fina Rio Cinema i Dalston för att se The Artist. Se den, helt fantastisk! Förmodligen ännu bättre om man gillar stumfilm, men det här är ändå en film som jag tror att alla skulle tycka om. Helt underbar.
Förra veckan var jag på någon slags märklig konstutställning i en butik på New Bond Street (yes posh!) där man även kunde köpa verken, kommersielle konstsuperstjärnan Damien Hirsts prickmålningar.
Yes, det är prickigt.
Och nu har fina Gagosian Gallery öppnat sin jätte-Hirst-utställning – över 300 av hans pricktavlor kommer att visas samtidigt i all elva Gagosiangallerier i världen. Jag är inget gigantiskt Hirst-fan, men gillar man honom är det här ett mÃ¥ste, inte minst för att utställningen är gratis.
Amy, Sam och Yumi tittar på tavlor
I andra konstnyheter: London Art Fair börjar om tvÃ¥ dagar i Angels Business Design Centre i norra London. ”London Art Fair presents over 100 galleries featuring the great names of 20th century British art and exceptional contemporary work from leading figures and emerging talent.” Endagsbiljetter kostar elva pund om man köper dem i förväg, sexton om man köper dem i dörren. Här hittar ni hemsidan.
Gagosian Gallery
Britannia Street
6-24 Britannia Street
London WC1X 9JD
Davies Street
17-19 Davies Street
London W1K 3DE
Har precis bokat biljett till en av de roligaste sakerna jag hört talas om i London pÃ¥ länge (möjligtvis med undantag för hiphopkaraoken som jag hoppas gÃ¥ pÃ¥ om nÃ¥gra veckor!) Electric Roller Disco. ”Glittering, apocalyptic rollerdisco set in the heart of a 80,000 sqft. post industrial warehouse” av personerna som arrangerar Horse Meat Disco. Rollerdisco är den enda gÃ¥ngen som jag tycker discomusik är acceptabelt, men egentligen vill jag bara gÃ¥ för att fÃ¥ klä ut mig till Rollergirl frÃ¥n Boogie Nights (minus porrfilmskarriären) och för att Ã¥ka rullskridskor. Känns som om det här kommer att bli riktigt, riktigt bra! Mer info pÃ¥ Facebooksidan, biljetter finns här.
Och ytterligare en Londonsak som jag hoppas på att uppleva snart är nya pop-up biblioteket i fina varuhuset Selfridges. Hit kan man gå och läsa böcker, dock inte låna dem, och titlarna har valts ut av experter som bokförlagen Penguin och Taschen. Dessutom kommer det att hållas i gratis bokklubbar, poesikvällar, med mera. Läs mer på Selfridges hemsida.
Eftersom jag för tillfället har hur mycket jobb som helst – vi börjar med trendrapporter för vÃ¥r/sommar 2013 nu, sÃ¥ mycket mer att göra än vanligt – kommer jag kanske att vara lite, lite mindre rolig ett tag, men vill ni ha nya Londontips hela tiden kan det vara värt att kolla upp Time Outs veckolista. Uppdateras, som sig bör, varje vecka! Den andra saken pÃ¥ listan, Hirsts nya utställning, ska jag förhoppningsvis gÃ¥ pÃ¥ öppningen av efter jobbet idag, sÃ¥ den kommer ni nog att fÃ¥ höra mer om – om jag inte behöver stanna längre pÃ¥ kontoret för att skriva om kidswear, det vill säga…
Idag är det dags för Wills-Moody Jumblesale igen! Loppmarknaden, som anordnas av kompisar till mig, har flyttat från kyrkan i Euston där den brukade hållas till trevliga puben The Lexington i Angel. Brukar vara mycket bra för bargains!
Wills-Moody Jumblesale
The Lexington, 96-98 Pentonville Road, N1 9JB London
När man skriver retail news stöter man dÃ¥ pch dÃ¥ pÃ¥ nyheter som är lite speciella, roliga, bisarra eller bara chockerande – McQueens död och Galliano-videon, till exempel – och idag kom den nyheten frÃ¥n brittiska Vogue som rapporterade att väskdesignern Anya Hindmarch hade dekorerat sina skyltfönster med Margaret Thatcher-skyltdockor för att fira den nya Thatcher-filmen som kommit ut nu, The Iron Lady. Vogue intervjuade Hindmarch, som gav dem nÃ¥gra ganska skrattretande citat: ”I am a lifelong fan of Margaret Thatcher and had the great honour of meeting her and making her handbags. She was very much part of the get-up-and-go spirit and was a big influence on me and many others at the time I started my business. She has always been one of my heroines and I love her no nonsense attitude. ”
Rätt säker pÃ¥ att fackföreningsmedlemmar och gruvarbetare pÃ¥ Ã¥ttiotalet inte uppskattade Thatchers ”no-nonsense attitude,” men det är kanske inte dem eller deras barn som är Hindmarchs största mÃ¥lgrupp. Det har varit hur mÃ¥nga modeartiklar som helst nu om hur man fÃ¥r Thatchers stil i samband med filmen, sÃ¥ om man känner för att dra pÃ¥ sig pussy-bow blusar och pärlor är man väldigt hipp. Men som en kompis sa: ”Just because there is a film out doesn’t make it acceptable to dress like a political tyrant. Has everyone forgotten what she did?” För dem som inte hÃ¥ller med Hindmarch om att Thatcher är en ”strong and charismatic woman” kan man kanske köra pÃ¥ en mask, Ã¥ttiotal-stylee:
Bild ovan frÃ¥n Strike 84 som jag började kolla pÃ¥ för den politiska bakgrunden och sedan fastnade pÃ¥ för att jag fascinerades av folks kläder…och sÃ¥ var cirkeln sluten.
Vogueartikeln hittas här, och på Financial Times finns en intressant artikel om Thatchers stil.
Det är alltsÃ¥ fredag redan imorgon, sÃ¥ väldigt förvirrande när man varit ledig pÃ¥ mÃ¥ndagen och är helt säker pÃ¥ att imorgon är torsdag – men kul! Här kommer tvÃ¥ saker att göra som jag tror kommer vara roliga.
Först och främst, Geffrye Museums Farewell to Christmas. För att fira Twelfth Night kommer folk att samlas i muséets trädgård och bränna järnek, sjunga sånger, lyssna på historier om trettondagen och dricka glögg. Dessutom kommer det att finnas Twelfth Night Cake, och nämde jag att det kanske är sista chansen att dricka glögg i år? Hela härligheten pågår utomhus, så det gäller att ta på sig varma kläder, och börjar tyvärr redan klockan fyra, så jag kommer nog att missa det hur mycket jag än vill ha glögg. Pågår 16.00-17.00.
Betydligt senare pÃ¥ kvällen kan den danshÃ¥gade ta en sväng förbi Macbeth, puben pÃ¥ Hoxton Street (min gamla gata!) som ofta hÃ¥ller i roliga klubbkvällar. Imorgon är det premiär för Hair of the Dog, en kväll för alla dem som inte bestämt sig för att januari ska vara en vit mÃ¥nad (förvÃ¥nansvärt vanligt i England, fast de flesta ger upp efter typ tvÃ¥ veckor.) PÃ¥ inbjudan stÃ¥r det ”We play garage, hip hop, rnb, some house and anything 90s / early 00s.+ Plenty of Will Smith and TLC.” AlltsÃ¥ PLENTY OF WILL SMITH. När var senaste gÃ¥ngen nÃ¥gon spelade Will Smith ute? Det här kan bli hur kul som helst *högstadienostalgi.*
Och slutligen, tips för den shoppingsugne – reorna pÃ¥gÃ¥r fortfarande här, sÃ¥ det är bara att ta en tur in till centrum. Särskilt de stora varuhusen – Liberty, Selfridges, Harvey Nics, Harrods – brukar fortfarande ha ett hyfsat urval, även sÃ¥här sent pÃ¥ reasäsongen.
Geffrye Museum
136 Kingsland Road, E2 8EA
Macbeth
70 Hoxton Street, N1 6LP
Ibland tröttnar jag pÃ¥ att slumma i östra London och pÃ¥ fester i lagerlokaler, fulla hipsters och de nergÃ¥ngna omrÃ¥dena som jag i vanliga fall älskar. Efter en riktigt rolig nyÃ¥rshelg som aldrig slutade och som resulterade i att alla mina kläder blev leriga (note to self: ha inte lÃ¥ngklänning och kappa pÃ¥ nästa warehousefest) sÃ¥ tänkte jag ta det lugnt idag och Ã¥ka och strosa runt pÃ¥ fina King’s Road, där man bland annat hittar Saatchi Gallery som jag skrev om här.
King’s Road är ett alldeles utmärkt ställe att shoppa pÃ¥ för den som vill hitta de flesta affärer som man finner pÃ¥ Oxford Circus men slippa folkhavet och stressen i centrum. Jag Ã¥t en sen lunch pÃ¥ Le Pain Quotidien, som kanske egentligen inte är nÃ¥got som mÃ¥ste rekommenderas eftersom det är en kedja som man hittar lite varstans i London, men som har sÃ¥ god mat att jag gör det ändÃ¥. Jag Ã¥t roast vegetable tartine, väldigt gott och mättande – LPQ är inte billigt men man fÃ¥r Ã¥tminstone mycket mat för pengarna.
Lunch, foto snott härifrån
Sedan var det bara att bege sig tillbaks, vilket gick mycket smidigare än pÃ¥ vägen dit eftersom jag faktiskt kollade vilket som var lättaste sättet att ta sig hem pÃ¥ istället för att bara hoppa pÃ¥ tunnelbanan…
Och nu Ã¥tergÃ¥r livet till det normala – idag var en Bank Holiday sÃ¥ jag har varit ledig men imorgon sÃ¥ är det back on the chain gang som gäller. Hoppas alla hade ett jätteroligt nyÃ¥r!
Le Pain Quotidien
201-203 Kings Road
London
SW3 5ED
…att om jag inte var i Sverige idag skulle jag vara här:
Grunge n’roll, baby!
Whistling Shop mÃ¥ ligga i City, Londons finansdistrikt, men det är svÃ¥rt att föreställa sig att det görs nÃ¥gra affärsavtal eller hostile takeovers i baren med det lÃ¥ga taket, där servitörer i viktorianska kyparkostymer serverar cocktails under en gatlykta som tagen frÃ¥n en Dickens-roman. Alla drinkar är inspirerade av den viktorianska eran, vilket har gett upphov till cocktails som Panacea, som bland annat innehÃ¥ller whisky, salvia och lavendel. Baren har ocksÃ¥ en trevlig barmeny med klassisk brittisk mat som potted shrimp. Inte det billigaste stället att dricka pÃ¥ – cocktails kostar frÃ¥n £8.50 – men deras cocktails är väldigt goda och Whistling Shop är onekligen stämningsfullt. Här serveras även vin och öl, men det är cocktails som folk gÃ¥r hit för.
63 Worship St, Shoreditch/City London,
EC2A 2DU
För den som har jultrÃ¥kigt – W London pÃ¥ Leicester Square har visat filmer i sitt screening room hela december och ikväll är det dags för Gremlins, imorgon Elf, och pÃ¥ julafton It’s a Wonderful Life. Kan vara kul som omväxling till julshoppande i centrum kanske? Mer info här.