Romantiska Tyskland
21 november, 2014 av londoncalling

Jag gillar verkligen att fota men är ingen proffsfotograf, så blev glad när Canon bjöd in mig på ett event i onsdags där man fick lära sig mer om att fotografera i lågt ljus. Canon hade slagit sig samman med fotografen Jamie Hall, som har tagit fantastiska nattfoton på rådjur i London. Kolla in hans bilder, de är fina och stämningsfulla! Vi var en grupp som möttes på The Crown and Shuttle, en Shoreditchpub som jag aldrig varit i tidigare men som visade sig vara väldigt fin. Övervåningen hade en rolig inredning, som gamla butiksfönster:

Väl där fick vi titta på Canons nya kameror, EOS 7D Mk11 och G7 X, och ett urval andra modeller. Blev som alltid förvånad över hur tunga SLR-kameror är, men också hur bra bilderna blir.

Sedan gick vi ut i Londonnatten.

Jag hade med mig min G15 eftersom jag är fast besluten att bli en bättre fotograf (nyårslöfte!) och de var sjyssta nog att ge mig råd för den också. Väldigt hjälpsamt – det blev definitivt bättre bilder än om jag tagit dem själv.

Roligast var att ta bilder på billjus – effektfullt och betydligt enklare än jag trodde att det var.

Jätteintressant kväll, och det var väldigt roligt att se hur mycket min kamera kunde göra – och att prova att fotografera med en SLR. Ska defintivt försöka ta med min kamera ut på kvällarna mer i fortsättningen…

TRANSLATION: I really like taking pictures but am not a photographer, so I was thrilled when Canon invited me to an event last Wednesday where we got to try out their new EOS 7D Mk11 and G7 X cameras and got some really hepful advice about shooting in low light from photographer Jamie Hall, who has shot really beautiful deer pics for Canon’s campaign.  The event started at the Crown & Shuttle pub in Shoreditch, which I had never been to before, but which was really good, and then we wandered around Shoreditch in the dark. I used my G15 as I’m really trying to get better at it, and my photos were so much better with some help! Definitely going to try to take more pictures in low light in the future. Also nice to get to try and use an SLR, which I never had before.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)


18 november, 2014 av londoncalling

Besökte en av de bättre modegrejorna jag varit på på ett tag ikväll, illustratören Quentin Jones utställning The Fractured and The Feline tillsammans med setdesignern Robert Storey Vinyl Factory i Soho. Avgudar Quentins nonchalanta, devil-may-care-collage och illustrationer – vem gillar inte snygga tjejer blandat med kattbilder och slogans? – och utställningens design var, som sig bör, helt perfekt – stora speglar, raka vinklar, enkelt och effektfullt.

Dessutom hålls det i en pop-up restaurang i samband med utställningen med mat från TART. Ikväll var det gyoza, chorizo-och bönstuvning, samt quesadillas och pulled pork. Supergott, och borden/matsalen var inte heller så dumma:

Jag tycker SÅ att ni ska gå och se det här! Gärna på en dag när pop-up-restaurangen är öppen. Utställningen håller på till Lucia, och info hittar ni här. Önskar att jag hade haft tillräckligt bra kontantflöde för att köpa ett av trycken som såldes där, men för £350 eller £150 fick det tyvärr vara *sadface*

http://www.vimeo.com/111506932

TRANSLATION: Went to see one of the better fashion exhibitions I’ve been to in a while tonight, illustrator Quentin Jones and set designer Robert Storey’s The Fractured and The Feline. I adore Quentin’s whimsical, devil-may-care collage and illustrations (bc who doesn’t like fit girls, slogans and cats mixed up?) and the set design was, as expected, excellent. The show opens tomorrow and will also have a pop-up restaurant from TART, who served the food tonight. Such good food and such a good show – you should all go see it! I’d have bought a print if they didn’t start at £150 *no cashflow* *sadface* The exhib is on until December 13, more info here!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)
16 november, 2014 av londoncalling

Bild från Night Tales facebook

Det är höst/vinter på riktigt nu, för mat-och cocktailmarknaden Night Tales är tillbaks. Ganska sugen på att gå, även om jag inte var galet imponerad i fjol – då tyckte jag att det var lite för dyrt för vad det var, men jag tror att jag ska gå och kolla upp det igen, snart. Gillar inte att behöva betala inträde för en matmarknad men jag gillar många av matställena som är där. Älskar också den här perioden innan december när det fortfarande öppnar nya ställen!

TRANSLATION: It really feels like autumn/winter now, because Night Tales is back – I wasn’t superimpressed last year as I thought it was a bit too pricey for what it is, and I dislike when you have to pay for entry to markets, but I’m willing to give it another try as I like the food vendors taking part. I also really like this time of year, before December, when new places are still opening!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +3 (from 3 votes)
14 november, 2014 av londoncalling

Bra helgstips: förra söndagen åkte jag till Walthamstow för att besöka Gods Own Junkyard igen. Var där i fjol, men sedan var det tvunget att byta lokal. Som tur är det nästan ännu finare än förut nu! Sorgligt nog gick dess skapare, Chris Bracey, bort i prostatacancer denna månaden, men hans familj vill hålla öppet eftersom det var vad han hade velat, sade de till BBC. Och tur är väl det, det finns inget som är som Gods Own Junkyard. Man ser redan utanför att det är något speciellt som händer här…

…och sedan går man in och bara fascineras. Som att dyka rakt ner i ett neonhav.

Bracey, som var en grafisk designer innan han följde i sin familjs fotspår och gick in i neonbranschen, uppskattar att han tillverkade 99% av alla skyltar i Soho, Londons red light district, under 20 år. Tänker att ”Fuck Bunny” nog var en av dem..

Stället är inte gigantiskt – ett jättestort rum – men här finns väldigt mycket att se.

Den nya lokalen har dessutom ett cafe/restaurang nu, så man kan sitta och beundra skyltarna över en kaffe och varmkorv.

Eller kanske en bacon roll?

Dessutom så är industriområdet som Gods Own ligger i något av ett up-and-coming ställe – här hittar man även Wild Card Brewery, som jag inte provade denna gången men defintivt vill testa i framtiden, samt gindistilleriet Mother’s Ruin. Kul att föredetta industriområden fortfarande används för att skapa något, nu när det mesta av den tunga industrin flyttat utanför London/utomlands. Gods Own Junkyard är bara öppet på helgerna men jag tycker defintivt att ni ska ta er dit! Och sedan kan man trava ner till Walthamstow Village och sitta på någon av de alltmer hipsteriga pubarna med en mikrobryggeriöl. Hej söndag!

TRANSLATION: I went to Gods Own Junkyard last year and loved it; it’s definitely one of my favourite places in London. It sadly had to move out of its old location, but the new one, which I visited last week, is almost better. Entering it is like diving into a sea of neon, absolutely amazing! And it’s got a cafe now, too, which is great since I always seem to be starving on Sundays when I usually go. The same industrial estate also houses Wild Card Brewery and gin distillery Mother’s Ruin – not bad for a Sunday visit, in other words. After leaving, you can always walk to Walthamstow Village and have a drink in one of the increasingly hipster-ified pubs. Hi weekend!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)
11 november, 2014 av londoncalling

Måste bara tipsa om min vän Anne’s vansinnigt catchy nya song I Was In Love under hennes artistnamn I Am Harlequin. Älskar så mycket! Och älskar givetvis den fina videon full av östra London-hipsters…

I Am Harlequins hemsida hittar ni här!

YouTube Preview Image

TRANSLATION: Just really had to tell everyone about my friend Anne, or I Am Harlequin‘s, extremely catchy new song I Was In Love. Love it so much! And I obviously love the hipsters in the video…

The I Am Harlequin website is here.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +3 (from 3 votes)
10 november, 2014 av londoncalling

Jag älskar Lucky Chip‘s hamburgare men verkar bara äta dem en gång om året – kollade bloggen och senaste gången jag åt dem var när de gjorde Breaking Bad-burgare i fjol. I fredags var det exakt ett år och en dag sedan dess och det var dags igen eftersom Lucky Chip hade öppnat en food truck i Dalston, på parkeringsplatsen bakom Café Oto. De första trehundra gästerna skulle få en gratis hamburgare och jag och min ena housemate bestämde oss för att gå och kolla hur lång kön var. Kom dit en kvart innan det skulle börja och det var ingen kö alls! Mörkt men fint med ljus och brasor i oljetrummor.

Vid sextiden blev det lite kö…

Köade i kanske tio minuter och fick vår belöning: helt gratis burgare. Och de var precis så goda som jag mindes. Bästa början på en helg som skulle visa sig bli väldigt rolig! Lucky Chips burgarstånd i Dalston är öppet tisdag-lördag.

TRANSLATION: Last Friday it was a year and a day since I had Lucky Chip burgers last time, at their amazing Breaking Bad burger event, so it was totally about time I ate them again! Went to the opening of their food truck in the Abbott Street Carpark in Dalston as the first three hundred guests would get a free burger. No queue at all when me and my housemate showed up 15 minutes before it started, and we got a burger really quick – and they were SO good. Hopefully won’t be a year before I eat them again, and it was a great start to a really fun weekend. Get a Lucky Chip burger in the carpark every Tuesday-Saturday (altho now you gotta pay for them)!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)
09 november, 2014 av londoncalling

Häromdagen var jag i tunnlarna under Waterloo Station för en utställning på nya galleriet The Vaults och för att komma dit går man genom Leake Street, eller Graffiti Tunnel som den också kallas. Det är en gata där det är lagligt att tagga, som startades av graffitikonstnären Banksy 2008.

Rätt häftigt ställe, gå och ta en titt i det lilla galleriet nån dag! Ignorera tunnels piss och gräslukt, bara, och koncentrera dig på graffitin.

Det var dagens tips för en urban safari, alltså.

TRANSLATION: Went to new gallery The Vaults recently and enjoyed the graffiti on Leake Street, or the Graffiti Tunnel, next to it. Very cool if you ignore the smell of wee and weed and concentrate on the graffiti!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)
06 november, 2014 av londoncalling

Förra lördagen var det vanvettigt vackert väder igen, perfekt för att vandra upp till Stoke Newington. Såg finfina hus på vägen – älskar gammal husväggsreklam:

Jag och mina systrar var på väg till Stokeys DIY Art Market, som hölls den helgen. Gratis inträde och en massa affischer, vykort, anteckningsböcker, zines, smycken…

Gick runt ett litet tag men köpte inget. Istället tog vi tåget ner till London Fields, där det fortfarande var sommar på ängen.

Det var marknadsdag så det blev fisktacos, vietnamesisk baguette och tonfiskmacka. Tacosen verkade mest uppskattade, och det ståndet var också finast. Och superfräscht, allt görs från scratch. TACO ‘BOUT IT.

Drog vidare till Pub on the Park där vi satt ute för att ”ta vara på solen” som andra pensionärer, men det var så skönt att låtsas att det fortfarande var sommar.

Pub on the Park är ett bra alternativ om man är i London Fields – jag är nästan alltid på närliggande Spurstowe men PotP är fin eftersom den faktiskt ligger I parken. Och så har de god öl och rolig inredning.

Gick hemåt i solen och beundrade gatukonsten på vägen. Efter över ett decennium i den här staden är London Fields fortfarande ett av mina favoritområden.

TRANSLATION: Last Saturday was another of those beautiful super sunny days we’ve had lately and me and my sisters went to the DIY Art Market in Stoke Newington. Lots of posters, postcards, zines, jewelry and other cool stuff, but we didn’t buy anything. Instead, we took the train down to London Fields were we bought fish tacos, banh mi and tuna sandwiches. The tacos seemed to be the most appreciated, and that stall was the nicest. TACO ‘BOUT IT, as they said. Wandered up to Pub on the Park and sat with some beers in its excellent beer garden, and then we walked home, admiring the street art on the way. After over a decade here, London Fields is still one of my favourite places.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +3 (from 3 votes)
04 november, 2014 av londoncalling

I torsdags var min syster Lisa här och eftersom hon pluggar konst bestämde vi oss för att gå och se Anselm Kiefer-retrospektivet på Royal Academy of Arts, det enda stora galleriet/muséet jag faktiskt inte besökt under min tid i den här staden! Byggnaden är underbar och påminner om Somerset House, som jag också älskar.

Utställningen började redan ute på gården…

…och fortsatte inne i Royal Academy:

Utställningen är gigantisk, fantastisk, och ganska mörk – mycket av Kiefers konst handlar om arvet efter andra världskriget i Tyskland, om skuld och återuppbyggnad. Det är vackert och sorgligt – i rummet med hans målningar Margarethe och Sulamith, som är ett svar på Paul Celans dikt Deathfugue (Todesfuge), skriven efter att Celan friats från ett koncentrationsläger, blir historiens tyngd som tydligast. Celans dikt är uppsatt på väggen och gjorde mig nyfiken på att läsa mer av hans verk.

Vackert och viktigt, och ingen kan ifrågasätta Kiefers talang. Dock tyckte både jag och Lisa att de senare verken, särskilt de med diamanter, var mindre intressanta, med undantag för de fascinerande träsnitten i sista rummet. Men utställningen är ett måste för den konstintresserade, jag rekommenderar den verkligen.

TRANSLATION: My sister came over to visit last week and since she’s an art student we started the visit with the Anselm Kiefer retrospective at the beautiful Royal Academy. The exhibition is beautiful, dark and haunting – a lot of Kiefer’s art deals with post-World War II Germany, guilt and how to rebuild. This is most evident in the room with his paintings Margarethe and Sulamith, created as a response to Paul Celan’s horrendous, stunning poem Deathfugue, which was written after Celan was liberated from a Nazi camp. Those works, together with Celan’s poem on the wall, were probably the highlight of the exhibition for me, but it really is incredibly impressive (and thorough) and very much worth a visit. My interest in Kiefer’s later work dwindled with his diamond paintings but was rekindled in the last room, which shows his woodcuts. All in all, it’s a pretty incredible art experience.

Royal Academy

Burlington House, Piccadilly,
London, W1J 0BD

http://www.royalacademy.org.uk/exhibition/anselm-kiefer

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +7 (from 7 votes)
02 november, 2014 av londoncalling

Mina systrar har varit på Londonbesök hela helgen, verkligen jättekul! I fredags körde vi ett Topshopbesök som vanligt, men lite ovanligare var stället vi valde att äta lunch på – nyöppnade vegetariska restaurangen Ethos i Fitzrovia, väldigt nära Topshop. Det är ett self service ställe där man plockar mat och så väger de det och så betalar man. Och det har träd inomhus!

Alltså, TRÄD.

Hur mysigt att sitta och äta i en björkskog? Väldigt kul idé. Och maten var riktigt god:

Tallriken ovanför kostade runt tio pund – inte den billigaste lunchen du kan hitta, men det här är ett perfekt lunchställe i centrum – och jättefint. Så värt ett besök för en avkopplande paus från shopping.

TRANSLATION: My sisters have been visiting this weekend and on Friday we did our usual lap around Topshop, but had an unusal lunch at new vegetarian self service restaurant Ethos  in Fitzrovia. They weigh your food and you pay for the weight; it’s all vegetarian and they have TREES indoors. Loved it! Not the cheapest place (the plate above was about a tenner) but a really, really nice, relaxing lunch spot.

Ethos

48 Eastcastle Street, W1W 8DX

ethosfoods.com

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)