…att publicera ett klipp från Passport To Pimlico som jag pratar om i förra inlägget. Usel bildkvalite (tydligen hade de inte HD på fyrtiotalet?), men värt det bara för att höra 40-talsengelskan. Hela filmen finns för övrigt på Youtube.

En av mina absoluta favoritbyggnader i London

Det här är något av ett självklart Londontips  – vem i västvärlden har inte hört talas om Tate Modern, Londons fantastiska moderna konstmuseum, liksom – men det tål att sägas igen och igen: Tate Modern är FANTASTISKT. Här kan man gå i timtal utan att tröttna, och det är som att få en grundkurs i världens konsthistoria sedan nittonhundratalets början. Nästa stora utställning är Arshile Gorky: A Retrospective, en utställning om den amerikanska målaren Arshile Gorky som verkar väldigt sevärd. De stora temporära utställningarna brukar kosta runt tolv pund, men de permanenta utställningarna på Tate  är helt gratis – en väldigt, väldigt bra sak med London, där de flesta museum och gallerier är gratis för att främja stadens konst och kulturliv.

Ett av mina bästa Londontips för den kulturintresserade är att avsätta en hel dag åt de båda Tate-gallerierna i staden – Tate Modern och Tate Britain. Tate Britain har Englands äldre kulturskatter, så konst fram till 1900-talet, och sedan tar Tate Modern vid. Något som är mycket, mycket roligt att göra är att ta museibåten mellan de båda museerna och helt enkelt åka från dörr till dörr på Themsen, ett superbra sätt att se staden från ett annat perspektiv. Det ryktas lite vagt här om att staden funderar på att bygga ut sin båtservice så att fler människor kan pendla till jobbet via Themsen, en bra och miljövänlig ide som skulle ta bort en del av tyngden från Londons bussnätverk.

Och, slutligen: besöker ni också Tate Britain så avsätt lite tid till att flanera omkring i vackra och charmiga Pimlico, området där museet ligger. Jag har personligen haft en mycket svag spot för Pimlico ända sedan jag såg Passport To Pimlico, en rolig engelsk 40-talsfilm där stadsdelen blir en egen republik. Behöver jag säga att den första lagstadgan de ändrar på är den som säger att pubar måste stänga en viss tid?

(Och för den som inte ska spela sällskapsspel idag så är det ju Arsenal-Man United kl 16.00 Londontid  – jag hoppas givetvis på en Arsenalvinst, delvis för att det är ”mitt” Londonlag men mest för att folk i norra och östra London brukar bli så glada av Arsenalvinster

Tate Modern

Bankside
London SE1 9TG

Tate Britain

Millbank
London SW1P 4RG

www.tate.org.uk

Nej, det blev ingen konstutställning igår. Istället gick jag och två kompisar till The London Fields, en trevlig pub nära Broadway Market, ett av mina favoritområden. Det är mer en partypub än en ”ta-en-öl-och-kolla-på-fotbollen” pub och brukar vara jättefullt på helgkvällar – så även igår. Mycket trendiga människor, bra musik och uppsluppen stämning gör att det nästan alltid är värt ett besök! Men eftersom puben ligger i deepest darkest Hackney kan det vara värt att kolla upp hur man ska ta sig hem efteråt – för dem av oss som bor i öst, som jag, så går det nattbussar, men då Hackney inte har en tunnelbana utan endast en overground, alltså tågstation, så kan det vara svårt att ta sig västerut efteråt.

Och min plan på att ta nattbussen hem körde ihop sig då jag insåg att jag skulle vara tvungen att vänta på den i 40 minuter i ett kallt London och i ett område som inte är stadens säkraste. Som tur är bor min kompis Jenny, som jag var ute med, precis runt hörnan, så natten tillbringades i hennes vackra warehouse-flat och i morse vaknade vi av att solen sken in genom fönstrena. Sedan lagade vi en riktig engelsk fry-up – bacon, pocherade ägg, svamp, english muffins och baked beans – lyssnade på Dylan och drack apelsinjuice. Det kändes nästan som vår! Och nu blir det ytterligare ett pubbesök (hrm hrm) på The Dove, även den på Broadway Market, för sällskapsspel, thaimat och tja, eventuellt en öl till senare. Londonhelger när de är som bäst, helt enkelt.

The London Fields

137 Mare Street, Hackney, London E8 3RH

www.thelondonfields.com

Jag i parken

Började veckan med ett besök i fina Springfield Park i Clapton – ett av de ställen i östra London som ännu inte har blivit helt gentrifierat och följaktligen har en viss charm (men nej, jag skulle nog inte vilja gå hem själv på kvällen här.) Parken är jättefin och man kan gå ner till kanalen och göra Lea Valley Walk, vilket definitivt är en plan för varmare dagar. 

Park, obviously

Efter en lång promenad gick jag och Maria tillbaks till Stoke Newington  och drack varm choklad på ett litet fik där ägaren envisades med att ge oss gratis kakor. Mycket trevligt! Definitivt planer på att åka till fler parker när det börjar bli varmare – att packa en filt, köpa picnickmat och åka till Hampstead Heath eller Primrose Hill en varm vårdag är något av det trevligaste man kan göra i den här stan.

Husbåtar, barges, nere vid kanalen

Och ikväll blir det utgång även om jag är ganska seg efter min housemates fondue-kväll igår (så mycket ost, så mycket vin!) – en kompis kompis har en konstutställning någonstans och sedan var det kanske någon slags magazine-launch party om jag inte minns fel. Borde bli roligt!

Springfield Park

Springfield Mansion
Springfield
E5 9EF

www.hackney.gov.uk/cp-parks-springfield.htm

The Button Queen

Jag fortsätter min odyssé över Londons sybehörsbutiker – idag var det The Button Queen i vackra Marylebone (där jag för övrigt hade mitt första jobb i London, på kackiga cafékedjan Coffee Republic, för sju år sen. Jag ryser än idag.) Det är en bra, familjeägd knappaffär med en massa olika sorters knappar. Vid kassadisken står julkort med innehavarna (förmodar jag) uppklädda som Pearly Queens & Kings, en något bisarr Londonsk arbetarklass-kultur. Män och kvinnor bär kläder som är dekorerade med pärlknappar och samlar pengar till välgörenhet. Googla och se, det är ganska imponerande outfits!

Tyvärr fanns inte exakt de knapparna jag ville ha, så det blev ytterligare ett haberdashery – MacCulloch & Wallis på Dering Street. Tre våningar med knappar, spets, tyger och allt annat man kan tänkas behöva – allt utom mina knappar. Men jag fick iallafall några timmars underhållning i lustiga småbutiker som man aldrig skulle ha gått in i annars!

The Button Queen

76 Marylebone Lane,

London W1U 2PR

www.thebuttonqueen.co.uk

MacCulloch & Wallis

25-26 Dering Street,

London W1S 1AT

www.macculloch-wallis.co.uk

För asiatisk-mat fanatikerna där ute (hej Nicole och Annamaria!) har London The Japan Centre, en affär precis vid turistiga Piccadilly Circus som är indelad i tre delar: prylaffär (japanskt hushållsgods, tidingar, skönhetsprodukter etc.), restaurang (måste nog besöka den snart ja…) och min favorit, The Japan Centre Foodshop & Deli. Åh, sushin – åtta gigantiska bitar för tre pund – såserna, kött- och fiskdisken med räkor och sashimi, godiset, sakén…allt är fantastiskt. Här finns också en varmrättsdisk där man kan köpa saker som kyckling teriyaki, och så säljs det ätpinnar, ris, sushi-ingredienser och hur mycket annat roligt som helst. Jag älskar det. Bra, billig sushi mitt i centrum, hur kan man slå det liksom? När jag gjorde ett internship på fashionabla Tank Magazine för några år sedan så var det härifrån modefolket köpte sin lunch (obviously, dahling) och det är fortfarande bra. 

Jag är också svag för The Japanese Canteen, en kedja av japanska restauranger i centrala London som gör en fantastisk King Prawn Katsu Curry och kyckling teriyaki (igen), men här är sushin tråkig, så beställ en varmrätt. Slutligen finns ju även jätteroliga Yo!Sushi, där maträtterna åker runt på ett rullband och man helt enkelt plockar till sig det man vill ha. Jag gillar de friterade bläckfiskbollarna med majonnäs och efterätten doriyaki, en slags sockerkaka med smörkräm och hallonsås, samt de saltade edamamebönorna.

Måste nog sluta skriva nu på grund av akut sushi-sug efter en dags promenerande och fikande med min kompis Sara. I London idag var det åtta grader varmt och lite soligt – jag hoppas, hoppas att våren är här snart.

The Japan Centre

14-16 Lower Regent Street

London Sw1Y 4PH

www.japancentre.com

The Japanese Canteen

www.thejapanesecanteen.co.uk

Yo!Sushi

www.yosushi.com

Målning av Alexandre P. Lobanov

Åh, det här får bli ett lite tråkigt inlägg utan egna foton, men jag MÅSTE rekommendera fantastiska The Museum of Everything i Chalk Farm. Det är en temporär utställning av konstnärer som verkat utanför samhället – enstöringar, mentalsjuka, utvecklingsstörda och allmänt marginaliserade figurer som skapat fantastisk konst. Alexandre P. Lobanov till exempel, en dövstum rysk konstnär som började måla när hans familj skickade honom till ett mentalsjukhus vid tjugotre års ålder. Hans tavlor är vapenfixerade och fotona på konstnären själv, alltid hållandes ett gevär, är skrämmande, sorgliga och fascinerande på samma gång.

Hela utställningen är ett slags lovsång till mänskligheten, hur hemska omständigheterna ändå må vara. Och det är en märkligt upplyftande upplevelse – bara Calvin och Ruby Blacks trädockor som de karvade och visade upp i och utanför sin butik i Mojaveöknen (ja, really) är värda att gå in för att se. Tyvärr håller utställningen bara på till den 14e februari, men är man i London innan dess finns det ingen som helst anledning till att inte gå och se den. The Museum of Everything är a.)fantastiskt, b.)gratis, och c.) beläget på Regents Park Road, en såndär vacker gata som får London att se ut som det gör i typ Woody Allens Match Point. Gå.

The Museum of Everything

Hörnan Regents Park Road/Sharples Hall Street

Chalk Farm, London NW1

www.musevery.com

Spitalfields Market

Jag har säkert skrivit om Spitalfields market tidigare, en av de roligaste marknaderna i London – men bara om man går dit på rätt dag! På söndagar, den största marknadsdagen, är det nämligen alltid fullt, fullt, fullt av turister och då är det roligare att gå till närliggande Upmarket eller Backyard Market (hmm, är inte säker på att det är det den heter…)

Men på torsdagar, då är Spitalfields kul. Då har de nämligen antikvitetsdag och säljer ofelbart gamla foton (hittade mycket fina bilder på en närpoliskår från typ tidigt 1900-tal, ganska kul) och hur mycket vintagepäls som helst. Den vackra svarta viktorianska spetscapen som jag provade kunde jag tyvärr inte ta hem – 150 pund är liiite mycket pengar för något som förmodligen inte blivit tvättat de senaste hundra åren. Och jag menar det bokstavligen.

Kul krafs

Det här är inte den största eller billigaste av marknaderna som hålls på Spitalfields, men är man intresserad av lite mer genuina smycken, souvenirer och annat krafs – som en hästdödskalle som onekligen skulle ha varit supertuff i mitt vardagsrum – så är det hit man ska gå. Det kan löna sig att pruta, och det är såpass få stånd att man går igenom stället på tjugo minuter, max.

Och så, kvällens Londontips: fantastiska Vampire Weekends releaseparty på ursunkiga Visions  på Kingsland Road, kommer nog att bli mycket, mycket kul! Mer info här. 

Spitalfields Market

105a Commercial Street, Spitalfields,

London E1 6BG

www.visitspitalfields.com

Jag och fina Albert, min kompis hund, på The Florist

Helt utan mening håller jag mig fast vid rävtemat: idag blir det Rio Cinema i Dalston med bästa Emie för att se The Fantastic Mr. Fox. Undrar om trädgårdsrävarna vill följa med?

Igår var jag på en väldigt engelsk grej: pubquiz! Min kompis Jim håller alltså i en pub-frågetävling på The Florist i Bethnal Green. Mitt sällskap var superkaxigt och vi trodde på allvar att vi hade vinsten i handen – tills Jim läste upp resultaten och vi kom sist. 12,5 poäng, jämfört med vinnarens 22. Superfail! Tröstade oss med att det är svårt att veta saker som hur hög världens högsta snöman är, men ändå…

För övrigt, sorry för att det mest är pubtips hittills i år – när jag skakat mig ur vinterdvalan lovar jag att det blir mer konstutställningar, restauranger och affärer! Tills dess är det nog pints och mycket korta utflykter som gäller

The Florist

255 Globe Road, London E2 0JD

Min trädgårdsräv

Ett bisarrt London-fakta: det finns hur många vilda rävar som helst i den här stan. Oftast utmärglade, ljust ljust brunorangea varelser som man ser skyggt springa över gatorna på nätterna i villaområdena, men ibland finns det också riktigt fina rävar. Vi har ofta en eller två rävar i trädgården – min housemate hör dem skrika ibland på kvällarna – och idag kom en av dem ut i snön. En riktig, röd räv som var i betydligt bättre skick än de flesta jag sett – jag antar att den lever i trädgårdarna bakom våra hus och äter sopor, eller något, men jag blir lika glad varje gång jag ser den. Kanske rävungar till sommaren? *hoppas*