Ska precis bege mig iväg till en av Londons bästa vietnamesiska restauranger, Huong Viet, som smidigt nog ligger väldigt, väldigt nära där jag bor. 
Älskar deras summer rolls med räkor och koriander och deras chicken lemongrass – det här stället rekommenderas varmt för den som gillar asiatisk mat! Rapporterar mer imorgon.
Vietnamese Canteen Huong-Viet
12-14 Englefield Road
London N1 4LS
Ett mindre roligt Londonbesök idag: Homerton Hospitals walk-in mottagning. Jag har haft värk i ryggen och armen i en vecka och bestämde mig till slut för att gÃ¥ till doktorn – men det är en bank holiday idag, ledig mÃ¥ndag, sÃ¥ min vanliga doktor hade stängt och det fick bli sjukhuset istället. Medan jag satt och väntade och läste Leonard Cohen utspelade sig diverse draman: en kvinna kom in med en bruten fot som var böjd i helt fel vinkel, en man kollapsade, och sex uniformerade poliser sprang in och hämtade en skrikande kille frÃ¥n ett av väntrummen och bar ut honom som en säck potatis under armarna med nerböjt huvud. Efter tvÃ¥ och en halv timmes väntetid och en nästan helt utläst bok var det slutligen min tur, och den unge irländske läkaren konstaterade att jag har en inflammerad muskel i ryggen/skuldran. Värktabletter i en vecka, ouch.
Trots lång väntetid är det ändå skönt att kunna gå till doktorn, gratis, när man vill. Jag uppskattar fortfarande NHS något så fruktansvärt.
Perfekt Londonsöndag: frukost pÃ¥ fina (och halvdyra) Leila’s - ugnsbakad serranoskinka och ägg, supergott! – pÃ¥ Calvert Avenue, blomstershopping pÃ¥ Columbia Road, och härlig utemiddag i min vän Saras nya fina hus i Hackney.
Blandad plockmat i trädgården
Kändes väldigt somrigt och fint, London är underbart vid den här tiden på året.
Leila’s Shop Delicatessen
London E2 7JP
Efter en helgalen helg förra helgen har jag haft en lugnare vecka, men i torsdags tog jag mig iallfall till en väns konst/grafisk design-utställning i Soho. Outline Editons höll i en utställning av riktigt bra grafiska design-verk som alla var inspirerade av London, rekommenderas varmt om man har vägarna förbi Soho (och varför skulle man inte ha det, Soho är faktiskt fortfarande ganska kul och har en mycket mer kontinetal, typ, vibe än allt annat nära Oxford Street.) Utställningen pÃ¥gÃ¥r tillochmed den 3e juli och man kan köpa signerade konstverk – jag var hemskt, hemskt intresserad av ett vackert uggletryck, men 150 pund var lite över min budget…
Vänner beundrar konstverk
Min vän Davids ursnygga bidrag
Alltså, rävar ÄR London. Det bara är så.
Outline Editions pop-up gallery
7 Marshall Street London W1F 7EH
Hade ju som sagt föräldrabesök den här veckan och igÃ¥r gick jag och min mamma till Akari, en japansk restaurang pÃ¥ Essex Road i Angel som jag har velat prova ett tag – och vi blev verkligen inte besvikna. Akari serverar japansk mat, öl och sake, och det är inte särskilt dyrt men maten var fantastisk! Vi Ã¥t en liten sashimi-tallrik som bestod av Ã¥tta-tio sashimibitar som verkligen smälte i munnen – helt fantastisk lax, tonfisk, räkor och scallops (vilket lexikonet kallar pilgrimsmussla, även om jag aldrig hört det ordet tidigare) och väldigt, väldigt fräscht. Även rättikesalladen och min Chicken Katsu var underbara – räktempuran med djupfriterade grönsaker kan man dock hoppa över, det blev väldigt mycket frityr. Restaurangen är belägen i en gammal pub och det var en hel del gäster även klockan sju en tisdagskväll, som alla Ã¥t mat som fick det att vattnas i munnen pÃ¥ en.
Här rekommenderar de att man provar mÃ¥nga olika smÃ¥ rätter, vilket givetvis är det roligaste sättet att äta asiatisk mat pÃ¥ iallfall, men de grillade och friterade huvudrätterna är stora som en mindre huvudrätt, Ã¥tminstone de vi provade. Det är ocksÃ¥ kul att äta japanskt pÃ¥ en mindre centralt belägen plats – Akari känns som en lokal restaurang som ändÃ¥ lyckas hÃ¥lla en väldigt hög standard. Rekommenderas varmt om man är i Angel, tröttnat pÃ¥ Wagamama och Yo!Sushi och vill äta genuin japansk mat. Tänker gÃ¥ tillbaks sÃ¥ snart som möjligt.
Akari
196 Essex Road, Islington, London N1 8LZ
FörlÃ¥t förlÃ¥t för bloggtorkan – har föräldrar pÃ¥ besök och det har varit över 23 grader hela veckan (typ trettio idag!) sÃ¥ har flytt till parken sÃ¥ mycket som möjligt. IgÃ¥r var jag och min mamma nere pÃ¥ Brick Lane och Ã¥t pÃ¥ en matmarknad – helt fantastisk lokal med stora fönster, en sval plats att äta pÃ¥, en utegÃ¥rd och ett matstÃ¥nd som sÃ¥lde fantastisk etiopisk mat, underbart ställe att hänga pÃ¥ i den nästan trettiogradiga värmen!
Mmmm. Supermmm.
Och idag drog vi runt pÃ¥ fina Kings Road i västra London, Ã¥t god (och svindyr!) lunch pÃ¥ Daylesford Organic och tog sedan 11-bussen tillbaks till Liverpool Street. För den som inte skulle vilja bli sedd död pÃ¥ en av de hiskliga turist-turbussarna i London sÃ¥ är 11an ett jättebra alternativ – den gÃ¥r frÃ¥n Liverpool Street via St Paul’s Cathedral, Fleet Street, Royal Courts of Justice, Westminster och Big Ben och sedan till Sloane Square och vidare västerut. Betydligt trevligare än att ta tunnelbanan!
Turistbild från bussen
Hade en mycket trevlig helg och vecka, som började i onsdags dÃ¥ jag och Christin gick till Pure Groove, en skivaffär som säljer independent-musik och hade gästdj:s frÃ¥n Paris, i Smithfield.Â
Le DJ Francais
PÃ¥ lördagen gick jag till Brunswick Centres matmarknad med nÃ¥gra kompisar – varje lördag pÃ¥ sommaren (tror jag) har det här köpcentret i Bloomsbury en marknad med mat frÃ¥n hela världen. Mina kompisar Ã¥t argentinsk stek, dumplings, paella och chorizo-sandwich. Själv Ã¥t jag bläckfiskbollar med teriyakisÃ¥s:
Bläckfiskbollar med teriyaki och wasabi-majonnäs, sjukt gott!
Chorizo-sandwich ståndet
Senare pÃ¥ lördagen begav jag mig till fantastiska Tate Modern som firade sin tioÃ¥rsdag med en konst-och musikfestival den här helgen. Det var kanske inte riktigt lika kul som jag trodde att det skulle vara – lite ny konst, mycket folk, och musikuppträdandena hade vi dumt nog inte bokat biljett till. Men det var trevligt, och promenaden frÃ¥n Tate till Borough Market i den tidiga sommarsolen och sjuttongradiga värmen var underbar.
På Tate, No Soul For Sale-uställningen
Sedan gick vi till puben och åt ostbricka och antipasti och drack rosévin, gick till ytterligare en pub och hamnade till slut på en house-fest på Old Street och då gav jag faktiskt upp och gick hem. Mycket bra helg!
Suddig jag och Karis på The Spurstowe
Och idag var ännu mer dramatisk än helgen – jag var pÃ¥ bussen pÃ¥ väg in till Angel när en kille snodde min iphone! Jag tänkte mig inte ens för utan sprang efter, skrikandes och svärandes, vilket ledde till att en annan kille ocksÃ¥ började jaga tjuven som nästan blev pÃ¥körd och till slut gav upp och bara släppte min telefon pÃ¥ marken. Win! Har nu skaffat telefonförsäkring och är djupt tacksam för vänliga medmänniskor som hjälpte till att jaga killen – och det här hände utanför ett fik och säkert fem pers frÃ¥gade om jag var okej, om jag var skadad, etc. Väldigt fint, och lite kul att imponera pÃ¥ sig själv – jag är uppenbarligen tuffare än somliga tror, för att citera Mowgli. Eller bara dumdristigare.
Pure Groove Records
6-7 West Smithfield,
London
EC1A 9JX
Brunswick Centre
Marchmont Street
London WC1N
Tate Modern
Bankside
Peter O’Donnell, en av mina favortförfattare
För en knapp vecka sedan gick serieförfattaren Peter O’Donnell bort. Han skapade Modesty Blaise, en kvinnlig hjältinna som var minst lika tuff som killarna, redan 1963, och har inspirerat folk frÃ¥n Kingsley Amis till Quentin Tarantino. Själv tror jag att Modesty Blaise, som jag läste för första gÃ¥ngen pÃ¥ fritids när jag var, tja, tio, förmodligen bidragit rättsÃ¥ rejält till min anglofili. För vem vill inte vara före detta superskurk som numera bor i en lyxig taklägenhet med utsikt över Hyde Park och jobbar för Secret Service? Precis. Sverige är ett av de fÃ¥ länder som fortfarande publicerar serien, i tidningen Agent X9, som tecknaren Romero dessutom gjort framsidan till för de nummer som innehÃ¥ller Modesty Blaise-serier.
Romero’s Modesty Blaise, min favorit
För den som gillar ”action” serier är Modesty Blaise fantastisk, men serien är ocksÃ¥ ett riktigt bra tidsdokument – de plommonstopprydda hemliga agenterna pÃ¥ sextiotalet är sÃ¥ ärkebrittiska man kan bli, och swingin’ London och järnridÃ¥n förekommer ofta i de tidigare avsnitten. Modesty Blaise publicerades under nästan 40 Ã¥r i engelska tidningen Evening Standard, och när O’Donnell nu gick bort vid nittio Ã¥rs Ã¥lder efterlämnade han med största säkerhet ett stort antal ledsna beundrare. Man fÃ¥r hoppas att hans arv lever vidare – jag väntar fortfarande pÃ¥ Tarantino’s Modesty Blaise-film…
Snabbtips: Spitalfields Market, nära Liverpool Street, har från och med idag fem dagar av gratis modevisningar, erbjudanden, etc. Mer info på The Appointment. Vi snackar inte direkt London Fashion Week här, men Spitalfields är trevligt på veckodagarna, så det kan nog vara värt att ta sig en titt på! Själv hade jag tänkt gå dit på torsdag när det är antikmarknad och tydligen nu även en vintage-catwalkshow. Roligt!
Annars är största snackisen här givetvis fortfarande valet, samt nu även att premiärminister Gordon Browns ska avgÃ¥. Det är väl det enda möjliga valet för Labour-partiet om det ska finnas nÃ¥gon chans överhuvudtaget att de ska fÃ¥ styra landet tillsammans med Lib Dems och deras ”kingmaker” (sÃ¥ kallad eftersom han i princip kan välja om han vill styra med Labour eller Tories), Nick Clegg. Jag har iof alltid gillat Gordon Brown, som fick alla problemen som Labour samlat pÃ¥ sig under Tony Blairs tid utan att ha charmen som fick folk att gilla Blair, sÃ¥ jag tycker att det är lite trÃ¥kigt, men hey.
Yup, Hackney blir nog inte konservativt pÃ¥ länge…
Idag gick jag och försökte begÃ¥ election fraud – jag har nämligen glömt att registrera mig pÃ¥ min nya adress (dÃ¥lig, dÃ¥lig demokrat), sÃ¥ försökte rösta pÃ¥ min gamla, men den lätte gick de inte pÃ¥. Tröstar mig med att Hackney med största sannolikhet kommer att fortsätta styras av Labour, men det ser mer och mer ut som om landet kommer att ledas av en konservativ regering…imorgon kommer att bli mycket, mycket intressant.
Ikväll ska jag pÃ¥ First Thursday, en dag dÃ¥ alla konstgallerierna pÃ¥ Vyner Street i Hackney har öppet till nio – det är oftast lika delar kultur och alkoholkonsumption som gäller pÃ¥ de här grejorna, men vädret är jättefint och jag har inte varit pÃ¥ en utställning pÃ¥ ett tag sÃ¥ det ska bli kul!
