Primark, bild här
IgÃ¥r publicerade The Observer, The Guardians söndagstidning, en lÃ¥ng och väldigt, väldigt intressant artikel, ”Why fast fashion is slow death.” Den handlar om ett ämne som jag är hemskt intresserad av – hur den engelska high street-boomen har lett till en slit-och-släng mentalitet, där folk kan köpa otroligt billiga kläder och därför handlar kläder betydligt oftare men använder dem betydligt mindre än vi gjorde förr. Primark omnämns mycket, bÃ¥de i texten och i kommentarerna, och författaren har en poäng – det är inte etiskt hÃ¥llbart att handla sÃ¥ mycket som vi som samhälle (eller Ã¥tminstone en stor del av den brittiska befolkningen) gör.
Eftersom jag jobbar för ett trendanalysföretag och bland annat skriver mode och retailnyheter märker jag tydligt hur fantastiskt framgÃ¥ngsrik Englands high street (high street är ett uttryck som jag inte kan översätta; ett samlingsnamn för affärer som H&M, Zara, Primark, Topshop, Mango, Next och New Look, som alla har priser under designernivÃ¥ och brukar ligga i stadscentrum,) och framförallt de riktigt, riktigt billiga affärerna, har blivit. Primark hade en revenue (inkomst pÃ¥ svenska, förmodar jag) pÃ¥ 2,730 miljoner euros i fjol, och ett driftsöverskott pÃ¥ 341 miljoner euros, nästan hundra miljoner mer än Ã¥ret innan. Det är summor som blir ännu vansinnigare när man inser hur lite deras plagg kostar – man kan köpa t-shirtar för tre pund och ett par byxor för Ã¥tta; en fejkskinnjacka för tolv. De behöver alltsÃ¥ sälja en hel del för att göra den slags vinster som de gör, samtidigt som det givetvis är de lÃ¥ga priserna som gör att de är sÃ¥ framgÃ¥ngsrika.
Jag vet att Primark försökt att bevisa att de är ett etiskt företag som inte använder sig av sweatshops och kan givetvis inte uttala mig om huruvida det är sant eller inte – är docks skeptiskt till hur man kan hÃ¥lla priserna sÃ¥ pass lÃ¥ga utan att betala folk slavlöner. Och oavsett vilket sÃ¥ är det först och främst slit-och-släng attityden som de främjar som jag har sÃ¥ svÃ¥rt för.
SÃ¥ om du Ã¥ker till London, fundera en extra gÃ¥ng pÃ¥ hur mycket du kommer att använda dina Primark-kläder, och pÃ¥ hur länge de kommer att hÃ¥lla – det kanske är värt att lägga nÃ¥gra hundra extra pÃ¥ att köpa nÃ¥got som man faktiskt kan ha ocksÃ¥ nästa Ã¥r. Och om allt annat slÃ¥r fel: känn efter om du verkligen vill köa i en halvtimme (affären är alltid, alltid överfull) för att prova kläderna.
