Arkiv för ‘Musik’ Kategorin

Anledningar att älska London, nr 1258 – Jay-Z & Kanye guerrilla video

torsdag, februari 9th, 2012

Saker som gör att jag aldrig vill bo nÃ¥gon annanstans: tillexempel att man sitter pÃ¥ kontoret och kompis inom musikindustrin lägger upp pÃ¥ Facebook att det kommer att hända ett ”mega urban secret gig” i London. TvÃ¥ minuter senare buzzar hela kontoret av ett rykte om att Jay-Z och Kanye West ska göra en hemlig spelning i Shoreditch; alla länkar till olika bloggar etc. Det visar sig vara en premiär för videon till N*ggas in Paris, som projekteras pÃ¥ väggen till Shoreditch High Street Station. Ingen Kanye eller Hova men en bra video, rolig stämning och ytterligaren en pÃ¥minnelse om varför den här staden är sÃ¥ jäkla bra – sÃ¥na här saker händer bara här eller i New York, känns det som.

 

 

 

 

 

Och djungeltrumman funkar uppenbarligen alldeles utmärkt – mycket folk som dök upp trots vinterkylan! Extraplus för nice ”flygande reporter”-känslan man fick av att dra tag i kameran och gÃ¥ de fem minuterna till stationen. Typ all news, all the time här vettni ja!

 

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +2 (from 2 votes)

Lana på Koko

tisdag, januari 24th, 2012
YouTube Preview Image

Ser fram emot den här spelningen ikväll!

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +2 (from 2 votes)

Just sayin…

onsdag, december 28th, 2011

…att om jag inte var i Sverige idag skulle jag vara här:

Grunge n’roll, baby!

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0 (from 0 votes)

Pippa Marias

lördag, november 19th, 2011


Pippa Marias

Det är fredagskväll i Camden, omrÃ¥det i norra London som mer än nÃ¥got annat i staden förknippas med livemusik och den engelska rock n’rollscenen. PÃ¥ puben The Wheelbarrow stÃ¥r bandet Pippa Marias pÃ¥ scen framför en publik som bestÃ¥r av allt frÃ¥n en butter man i sjuttioÃ¥rsÃ¥ldern till partysugna engelska lads som dansar vilt till musiken. Precis som vilket annat band som helst, vilken fredagskväll som helst i Camden, men Pippa Marias medlemmar är frÃ¥n Ljungby och Skara, inte frÃ¥n Manchester eller Bristol. ”Man blir ihÃ¥gkommen pÃ¥ ett annat sätt när man är ett svenskt band i London,” säger Bernhard Siljedahl, som spelar trummor.

Historien bakom Pippa Marias, som har spelat ihop i två år och gör catchy indiepop influerad av allt från sextiotalsmusik till the Clash och Bruce Springsteen, är på något sätt klassisk London. Henrik Nyblom, sångare, och Christofer Högberg, slagverk, flyttade från Skara till London för att göra musik, och träffade Tobias Lindvall, bas, Robert Kling, gitarr, och Bernhard Siljedahl, trummor, som flyttade hit av precis samma orsak. Nu bor de tillsammans i ett hus i Dalston där de bygger en studio och spelar ihop.

Live på The Wheelbarrow

”Det är lättare att spela i band i London – musik är mer lättillgängligt här än i Sverige,” säger Henrik. ”I Sverige är det mer nischat, mer av en livsstil, här hör man bra musik överallt. Dessutom ser man fler liveband i London, sÃ¥ det är lättare att fÃ¥ musikinspiration.”

Man hör lite av den Göteborgska musikscenen i Pippa Marias musik – Broder Daniel och HÃ¥kan Hellström är nÃ¥gra av deras influenser – och det är ett sound som gÃ¥r hem i London, där folk gillar catchy rocklÃ¥tar mer än nÃ¥got annat. Bandet släppte precis sin första singel, ”Shoot Me Down” och firade med ett releaseparty pÃ¥ ikoniska Camdenklubben Koko. I Sverige kunde man höra dem pÃ¥ P3 tidigare i höst, dÃ¥ deras lÃ¥t ”Shut Your Mouth” spelades pÃ¥ P3 Lab. Och med en manager som Andy Ross, som upptäckte Blur, bakom dem sÃ¥ känns det som om Pippa Marias kan gÃ¥ lÃ¥ngt. ”Vi hoppas pÃ¥ att göra nÃ¥got som man kan stÃ¥ för,” som Robert summerar det.

YouTube Preview Image

Videon till Shoot Me Down, som spelades in i bandets hus i Dalston

Lyssna pÃ¥ Pippa Marias pÃ¥ deras Myspace: www.myspace.com/pippamarias eller gÃ¥ och se dem pÃ¥ deras nästa gig, pÃ¥ Barfly den 10e december. Alltid riktigt kul när det gÃ¥r bra för svenskar i London, och jag tror att vi kommer att höra mer av de här killarna…!

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +6 (from 6 votes)

Frankly, my dear

måndag, november 14th, 2011

Här kommer lite bilder frÃ¥n fredagens magiska Frank Ocean-spelning pÃ¥ XOYO i Shoreditch. Första gÃ¥ngen jag var där men det visade sig vara en helt okej venue! Kön utanför var vansinnigt lÃ¥ng men vi stod pÃ¥ gästlistan. Jag hade varit ledsen i en mÃ¥nad för att biljetterna sÃ¥lde slut pÃ¥ en halvtimme och jag inte fick nÃ¥gon, men med hjälp av en kompis som är music lawyer fixades det gratis (!) gästlisteinträde – mycket, mycket lycklig. Väl inne var det mycket folk:


Roligt att han började med att sjunga Sade-klassikern By Your Side (och flirta hejvilt med tjejerna längst fram) för att sedan köra eget material, inklusive tre nya låtar som var riktigt, riktigt bra. Lägg till att det projicerades roliga filmklipp bakom Frank och att han spelade Guitar Hero till gitarrsolot i Hotel California (som han ju gjort en cover på, American Wedding) och man fick en kul, kreativ, annorlunda spelning.

”You’re my guitar hero!”

Alltsomallt en riktigt, riktigt bra kväll. Avslutade med whisky sours på Jaguar Shoes i Shoreditch och sedan öl på Haggerston. Fin fredag.

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0 (from 0 votes)

Whitechapel Gallery & Frank Ocean

fredag, november 11th, 2011

Whitechapel Gallery kan jag ha skrivit om förut men det förtjänar all uppmärksamhet det kan fÃ¥ – verkligen nÃ¥got av Londons finest. För tillfället pÃ¥gÃ¥r dels en utställning om Mark Rothko-utställningen som galleriet höll i 1961, dels polske konstnären Wilhelm Sasnals första (tror jag) soloutställning i London. Och vad fantastisk konst Sasnals är – som en blanding mellan fotografi, serieteckning och mÃ¥leri, fast det ju ”bara” är mÃ¥leri. Ljuset i bilderna var hänförande; hela utställningen var fantastisk.

Wilhelm Sanal, Untitled

Min mamma och jag avslutade besöket i Whitechapel Gallerys Dining Room, som leds av stjärnkocken Angela Hartnett. Väldigt, väldigt bra mat i fin, ganska rofylld omgivning, och hemskt trevlig service. Pefekt efter en konstrunda!

Tryffelpommes

Sallad

Sunday Roast (är nästan alltid jättegott, ser nästan alltid jätteäckligt ut på foto!)

Pannacotta med bärkompott

Alltsomallt defintivt ett av mina favoritställen i London. Och – som vanligt i den här stan – är inträdet gratis. Kan det bli bättre?

Och ikväll ser jag fram emot att se den här mannen på XOYO i Shoreditch:

YouTube Preview Image

Ska bli sÃ¥ fantastiskt, fantastiskt häftigt – älskar Frank Ocean!

www.whitechapelgallery.org

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +2 (from 2 votes)

We Found Love

måndag, oktober 24th, 2011
YouTube Preview Image

Egentligen vill jag skriva ett lÃ¥ngt inlägg om det här men är alldeles för trött och kan bara nöja mig med att konstatera att jag är väldigt förtjust i Rihannas nya video med dess extrema council house-romantisering. För alla som har en svaghet för Londons skitiga, nedslitna sida (som har odödliggjorts av hur mÃ¥nga artister som helst, givetvis – hej Suede och The Streets – men det brukar vara engelska artister…) och för alla som älskade  teveserierna Skins eller min favorit, Misfits. För att inte tala om att stylingen är fantastisk…

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +1 (from 1 vote)

Peace One Day

torsdag, september 22nd, 2011

Inne på O2 Arena

Den 21e september, igÃ¥r, var Internationella fredsdagen och för en gÃ¥ngs skull gjorde jag nÃ¥got för att fira det – en kompis hade nämligen en extrabiljett till Peace One Day-konserten pÃ¥ Londons O2 Arena. Det är ett event som anordnas av Peace One Day, en välgörenhetsorganisation som arbetar för att skapa fred och som jobbar pÃ¥ att den 21a september nästa Ã¥r ska vara en dag dÃ¥ det är vapenvila över hela världen. Det är givetvis ett väldigt beundransvärt företag och spelningen var ocksÃ¥ bra – välorganiserad och med ett upplyftande budskap. Lite lektionskänsla pÃ¥ videorna med folk som talade om varför man skulle stödja projektet, men allt som allt sÃ¥ var det ett kul event – och det var roligt att göra nÃ¥got annorlunda.

Eliza Doolittle

Flawless

Artisterna dÃ¥? Det var ingen av mina favoritartister men rättsÃ¥ häftigt att se Cat Stevens, som var hur trevlig som helst och verkade jättesmickrad över att bli inkallad för att göra extranummer – han spelade Father & Son och sade generat att han inte visste hur det skulle lÃ¥ta eftersom de inte tränat in den, men det var jättefint. Även Eliza Doolittle och Razorlight spelade; Doolittle är Winehouse-extrem-light, lite smÃ¥jazzigt, och sÃ¥ extremt harmlöst att det var ganska trÃ¥kig musik. Razorlight lät precis som de gjort sedan 2003 (trots att sÃ¥ngaren är den enda originalmedlemmen som är kvar i bandet..) men det var iallfall ett tight set och folk dansade.

Razorlight


Cat Stevens

O2 Arena är för övrigt den gamla Millenium Dome, som byggdes för att fira millenieskiftet och sedan stod tom i evigheter förutom då och då när det hölls jätterave här. Nu ägs den av telefonföretaget O2 och är full av matställen, barer och en bio. Det är ett ganska konstigt ställe, som något tagit ur en William Gibson-roman minus all edginess, men här hålls många stora spelningar eftersom arenan har en kapacitet på 23,000 personer.

PÃ¥ tal om musik: pÃ¥ lördag är det exakt tjugo Ã¥r sedan Nirvanas episka album Nevermind släpptes, och det kommer baren Shacklewell Arms att fira med en Nevermindkväll (med ett Nirvana-coverband som heter Melvana, nonetheless!) Ser hemskt, hemskt roligt ut – jag kommer förmodligen vara där och spela lufttrummor till Drain You.

Läs mer om Peace One Day här och om Nirvanakvällen här.

 

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +1 (from 1 vote)

Fashion’s Night Out

fredag, september 9th, 2011

IgÃ¥r hölls Fashion’s Night Out över hela världen, en kväll när butiker har öppet längre och dessutom ofta har extraerbjudanden och drinkar. Jag och mina kompisar Cassie och Sam gjorde en runda i centrala London – det blev inget shoppande men en del cocktails och det var kul att vara ute i centrum för en gÃ¥ngs skull. Vi började pÃ¥ Urban Outfitters, där DJarna frÃ¥n alldeles utmärkta klubben Work It, som spelar mest nittiotalshiphop, vände plattor:

Mycket folk vid gratisbaren

Jag vill ocksÃ¥ ha en ”I like the way you work it” t-shirt

vid DJ-båset

Cassie

Sedan gick vi vidare till Levi’s för att hälsa pÃ¥ en kompis som jobbar där – och överraskande nog var butiken sÃ¥ gott som folktom, men det fanns desto mer champagne…


Jag pÃ¥ Levi’s

Efter Levi’s gick vi till vad som skulle visa sig vara den bästa butiken – Acne. Fin butik, coola kunder, vodkadrinkar (givetvis) och framförallt ett fullständigt grymt performance av Victoria Smith pÃ¥ trummor pÃ¥ trottoaren. Fullständigt fantastiskt och sÃ¥ kul att se nÃ¥got sÃ¥nt mitt i Mayfair – tvÃ¥ män i rosa skjortor stod pÃ¥ en gjutgjärnsgallrad balkong och tittade ned pÃ¥ de svartklädda modemänniskorna och en äldre kvinna fick applÃ¥der av publiken när hon lyckades köra ut sin bil frÃ¥n Acne’s framsida.

Victoria Smith

Sista butiken vi gick till var DKNY som ocksÃ¥ var den enda där man behövde stÃ¥ pÃ¥ en gästlista. Lite för ljust för att vara riktigt dansant men rätt kul ändÃ¥…

På DKNY-festen fick man dessutom drinkbiljetter till Mahiki som är en av där posha Mayfairklubbarna som de engelska prinsarna och deras kompisar sägs gå på. Mycket kostymer, randiga skjortor (alltså..) och svindyra drinkar fick oss att minnas varför vi inte går ut i centrala London i vanliga fall, men tja, det var en upplevelse.

SÃ¥ nu är det tyvärr ett Ã¥r till nästa Fashion’s Night Out (och dÃ¥ ska jag inte missa att gÃ¥ till Liberty!) men modeveckan börjar nästa torsdag, sÃ¥ det lär finnas hur mÃ¥nga events som helst för den mode eller shoppingintresserade iallfall..!

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +1 (from 1 vote)

Notting Hill Carnival

onsdag, augusti 31st, 2011

I mÃ¥ndags var det Bank Holiday, ledig mÃ¥ndag i London, och jag tänkte kolla upp Notting Hill Carnival som jag hittills alltid missat eftersom jag varit i Sverige varenda gÃ¥ng den pÃ¥gÃ¥tt. Det var väldigt häftigt och kändes nästan som att inte vara i London – jag och min kompis Gabrielle Ã¥t jerk chicken, som var fantastiskt god (och väldigt dyr, festivalpriser,) det var hur mycket folk som helst och vi tajmade paraden som var färgglad, uppsluppen och partysugen.

Notting Hill såg lite trist ut, då allt var igenbommat pga karnevalen

SÃ¥här mycket folk var det vid Westbourne Grove…

…där karnevalstÃ¥get drog förbi

Skeletten var häftigast – Gabrielle hade en teori om att de skulle föreställa plantageägarna i sina höga hattar


Vi drog oss ner mot Portobello där vi hittade ett sound system – det var sound systems, smÃ¥ scener, uppsatta överallt – med ett gäng bra DJs och sÃ¥ stod vi där och drack urgoda jamaikanska ölen Red Stripe och lyssnade pÃ¥ Drake och en massa annat bra.

Musiken var det roligaste med festivalen, mycket reggae, mycket soca, mycket hip-hop. Och apropå musik så tycker jag fortfarande så hemskt mycket om den dekorativa väggen i slutet av Portobello Road på väg mot Golborne Road som är gjord av foton av skivomslag:

Sedan gich vi vilse på vägen hem men hittade långt om länge tillbaks till Queensway. Tänker absolut komma tillbaks nästa år om jag är i England.

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +1 (from 1 vote)