Minotaur, ATMA

Myten om Theseus och Minotauren är en av de mest fascinerande av de grekiska myterna – tidelag, människooffer, svek och en obligatorisk twist pÃ¥ slutet – läs här. Anledningen till att jag börjat tänka pÃ¥ grekiska myter för första gÃ¥ngen sen jag var typ Ã¥tta-nio och slukade alla böcker som handlade om dem är att jag just varit pÃ¥ öppningen av en ny utställning i London, The Minotaur, där konstnärer frÃ¥n Lazarides Gallery skapat verk baserade pÃ¥ just Minotaurlegenden.

Det var en konstupplevelse som jag inte kommer att glömma i första taget – sÃ¥ intensivt att gÃ¥ runt i de gamla tÃ¥gtunnlarna under Waterloo och bli ömsevis skrämd, ömsevis fascinerad av verken.

Ett av de fysiskt mest skrämmande verken var gjort av Stanley Donwood, Radiohead’s officiella konstnär. Han hade konstruerat en labyrint som man fick gÃ¥ runt i i mörkret och som plöstligt lystes upp av strobelights. Effektfullt, om än omöjligt att fotografera. Dessutom var Thom Yorke där för att stödja honom, kul kändisspaning + att Yorke verkade väldigt glad över att vara där.

Inne i tunnlarna finns också en gourmetrestaurang av Kofler & Kompanie, som anordnar pop-up restauranger och som aldrig tidigare gjort en i London. Vi provade inte restaurangen men väl baren, som var full av folk och mycket poppis.

Efter baren var man tvungen att gÃ¥ förbi David Falconers Vermin Death Star, en jättestor skulptur gjord av rÃ¥ttor. Inte riktiga, sÃ¥vitt vi kunde se, men jag avskyr rÃ¥ttor och just det verket pÃ¥minde om en verkligt avskyvärd Stephen King-novell om muterade rÃ¥ttor i, just det, underjordiska tunnlar. SÃ¥ vi skyndade oss förbi – och hamnade med vidöppen mun framför utställningens vackraste verk och nÃ¥got av det vackraste jag sett i konstväg nÃ¥gonsin: Doug Fosters videoinstallation av former i ständig förändring:

Gestalterna reflekterades i en pool under verket och folk stod där i nästan dyrkande häpnad hur länge som helst. Det var sÃ¥ vackert att det nästan var en sakral upplevelse, eller som att se ett naturfenomen – formerna och glittret som ständigt föll fick mig att tänka pÃ¥ en stjärnhimmel,  en hel galax av fallande stjärnor.

Poängen med verket var att det bildade en spegelbild av minotauren i vattenspegeln, men det tänkte man inte direkt pÃ¥; det var sÃ¥ facinerande att man bara stod och beundrade. Efter att ha sett det var det svÃ¥rt att fokusera pÃ¥ nÃ¥gra av de andra verken – smart att lägga Fosters sist – sÃ¥ vi drack mer vin i baren och sedan begav vi oss ut i Londonnatten.

I tunnlarna utanför

Som det kanske märks är det här alltsÃ¥ en riktigt häftig upplevelse. PÃ¥gÃ¥r tillochmed den 25e och biljetter kostar fem pund för utställningen – vill man äta i restaurangen gÃ¥r det pÃ¥ betydligt saftigare 75 pund. Rekommenderas för en mycket annorlunda konsthändelse, och för att det är en upplevelse i sig att gÃ¥ runt i de gigantiska, mörka tunnlarna. Har nyfunnen respekt för Theseus…

The Minotaur

Station Approach Box Office

SE1 7NN

http://theminotaur.co.uk