Saker som gör att jag aldrig vill bo någon annanstans: tillexempel att man sitter på kontoret och kompis inom musikindustrin lägger upp på Facebook att det kommer att hända ett ”mega urban secret gig” i London. Två minuter senare buzzar hela kontoret av ett rykte om att Jay-Z och Kanye West ska göra en hemlig spelning i Shoreditch; alla länkar till olika bloggar etc. Det visar sig vara en premiär för videon till N*ggas in Paris, som projekteras på väggen till Shoreditch High Street Station. Ingen Kanye eller Hova men en bra video, rolig stämning och ytterligaren en påminnelse om varför den här staden är så jäkla bra – såna här saker händer bara här eller i New York, känns det som.

Och djungeltrumman funkar uppenbarligen alldeles utmärkt – mycket folk som dök upp trots vinterkylan! Extraplus för nice ”flygande reporter”-känslan man fick av att dra tag i kameran och gå de fem minuterna till stationen. Typ all news, all the time här vettni ja!

Välkända ateisten Alain de Botton har startat diskussioner i London genom att föreslå att man ska bygga ett tempel för ateister i staden. ”Why should religious people have the most beautiful buildings in the land?’ frågar han. ‘It’s time atheists had their own versions of the great churches and cathedrals’. Själva byggnaden ska vara ett 46 meter högt torn i City, Londons finansdistrikt (man får förmoda att det valdes för att City antagligen är ett av de mest pragmatiska ställena i staden, där det enda som tillbes med någon som helst entusiasm är pengar.)

Tornet representerar jordens ålder – varje centimeter är 1 miljon år, och mänsklighetens historia representeras av ett millimetertunt guldband runt tornets botten. Idén är att tornet ska ge människor perspektiv på livet. De Botton menar att folk inte kommer att omvändas till ateism förrän det ger dem tillgång till samma sorts samhörighet och vackra byggnader som religioner gör. Argumentet är alltså att för att folk ska vända sig ifrån religioner och ta upp ateism, så måste ateism bli mer som en religion.

Jag är helt för både ateism och mer vackra byggnader åt folket; problemet för mig är snarare att de Bottons torn bara får mig att tänka på det Svarta Tornet i Sagan om Ringen – jag tror att det har något med fåglarna som sitter på det på bilden att göra. Och någon som defintivt inte skulle få en religiös människa att bli ateist är väl tanken på Sauron… En intressant idé, dock, men som tidningen The Guardian påpekar så finns det redan en hel del ställen som kan ses som tempel för ateister; som British Library och the Large Hadron Collider, platser där förnuftet triumferar över vidskeplighet. Läs mer påTime Out.

Trädgårdscentret Growing Concerns (dedicated to Dumpe):

Och i torsdags var det premiär för fotografen Tim Barbers utställning på coola reklambyrån Mother – med ett mycket, mycket stylish crowd. Kvällen slutade på the Macbeth på Hoxton Street som hade hip hop/dancehallklubb.

Och om någon letar efter ngt att göra på söndag så tror jag att det här kan bli kul: https://www.facebook.com/events/183693875064653/ Nu, mera jobb!

Growing Concerns

Måste ändå säga att det är ganska hysteriskt roligt att de spelar Quidditch på Oxford, fast vad är egentligen poängen med det om man inte kan flyga? Läs mer på The Guardian.

Förra onsdagen var jag på en spännande pop-up restaurang i London Fields, Hackney-on-Sea på restaurangen F. Cooke’s på Broadway Market. Eventet anordnades av matkollektivet The Art of Dining och hade ett 1970-talstema – huset som det hölls i har en hel lägenhet på övervåningen med 1970-tals inredning och här visades konstnären Tim Maras screenprints. Tyvärr hade stället elproblem när vi var där, så maten intogs i skenet av stearinljus – mycket charmigt men VÄLDIGT svårt att fotografera. Använder mig följaktligen av pressfoton här, istället för egna.

Menyn och maten var fantastisk – det var en uppdaterad version av klassisk engels seaside-mat, så huvudrätten var fish and chips – men det var inte pommes och fisken var inte friterad utan hade grillats och kom med lime, vitlök och wasabe. Väldigt gott.

Och det var fascinerande att gå runt på övervåningen, där det verkligen kändes som om man förflyttats till 70-talet.

Den här pop-up restaurangen var bara öppen i fyra dagar, men i slutet av mars kommer det att hållas i en ny – ”It will most likely be a fairground theme!” Låter hur bra som helst, tycker jag. Läs mer om The Art of Dining här och kolla på min kompis Karis text om Hackney-on-Sea här.

Franze & Evans

101 Redchurch Street, London, E2 7DL, Shoreditch

www.franzeevans.com

Ser fram emot den här spelningen ikväll!

Och på en hel del seniorer som sjöng gamla East End-dängor. Bäst var den här damen:

Bästa sången var music hall-låten ”Under the Bed”, med refrängen
”For my mother said,
”Always look under the bed,
Before you blow the candle out,
See if there’s a man about.”
I always do…
But you can make a bet,
It’s never been my luck…
To find a man there, yet.”

Riktigt roligt och väldigt annorlunda. Har dessutom ätit haggis för första gången nu och det var väldigt gott, trots att haggis innehåller både fårmage och lammhjärta. Smakade som kryddig köttförs bara!

Vi var på The Eleanor Arms, en riktigt rolig liten lokal pub vid Victoria Park. Genuint är bara förnamnet.

Det är en sån himla tjejgrej att bara ”jag älskar Breakfast at Tiffany’s, jag vill se ut som  Audrey Hepburn, yada yada yada” – jag föredrar boken framför filmen och tycker inte alls att bästa outfiten är den ovan utan istället den här:

Ännu bättre med öronpropparna med tofsar (!):

Hur vacker? Anyway, min poäng skulle iallafall vara att jag åtminstone anser att Breakfast at Tiffany’s hade en alldeles utmärkt filmgarderob och att man nu kommer att kunna se en del av den i London (gissa vilken klänning? Hubert, I’m looking at you) på Victoria & Albert Museums nya utställning Hollywood Costumes, som kommer i oktober. Enligt Vogue kommer man också att kunna se Scarlett O’Haras gardinklänning från Borta med Vinden (älskar!) samt Captain Sparrows kläder från Pirates of the Caribbean (tja.) Något för film, mode och Audreyälskarna, alltså!

Hollywood Costumes

V&A

Cromwell Road, London SW7 2RL

20 oktober

Vogueartikel

För tillfället: för mycket jobb för att hinna tänka på så mycket annat, men jag lyckades klämma in ett biobesök på fina Rio Cinema i Dalston för att se The Artist. Se den, helt fantastisk! Förmodligen ännu bättre om man gillar stumfilm, men det här är ändå en film som jag tror att alla skulle tycka om. Helt underbar.