När jag under min första vecka i Madrid fick uppleva 15M – ”los indignados” – storartade demonstrationer och befinna mig pÃ¥ ett torg pÃ¥ 25 000 andra arga spanjorer, visste jag inte att det här 5 mÃ¥nader senare skulle vara smÃ¥potatis i jämförelse med den enorma demonstration som fyllde upp alla stadens gator i lördags, med en blandning av ungdomar, föräldrar oroade för sina barns framtid, lärare och professorer mot privatiseringen av skolan, uteliggare samt diverse utlänningar och annat smÃ¥folk, sÃ¥ mÃ¥nga människor att man blev omdirigerade iväg frÃ¥n huvudgatorna nära torget av andra demonstranter. Samtidigt pÃ¥gick liknande demonstrationer runtom i världen som en röst i protest mot den senaste tidens kriser, bankers girighet och växande orättvisor. Tyvärr fokuserade medierna snarare pÃ¥ den negativa biten med vandalismen i Rom som pÃ¥gick under demonstration, som avskräckande exempel än syftet bakom en samordnad global fredlig demonstration för en mer jämlik värld, ända frÃ¥n Chile till China.
Ett hav av demonstranter, Gran via lördag kväll
30 grader varmt, strand och sällskap av världens bästa tant i oktober? Johodutack.
Som solfattig englandsbo lyckades jag lura med Sara till turistmetropolen Alicante, vilket lätt skulle kunnat bli en fadäs efter första kvällens överflöd av disko och smöriga inkastare mitt på turiststråket, samt mer semestersugna svenskar än hela göteborg tillsammans. Tack och lov lyckades vi istället tack vare f.d. Alicante-bon Charissas tips hitta oss ett gäng barer på garcia morato med riktiga gamla rockrävar, mörka lokaler och småluriga bartenders, följt av efterfest på cafe cabaret med ett gäng lokalbor. Mycket uppskattat av två rödmosiga svenska turister efter en heldag på stranden, dit vi även återvände för att återhämta oss dagen efter.
Stranden ett stenkast från hostelet och la rambla
Rafa, den legendariska barmannen som serverade sig själv lika mycket sprit som till gästerna
Ett av alla fina småtorg med restauranger
På lördagen avlöstes Sara av Elvispelvis som kört hela vägen upp från Madrid för att ta oss till en legendariskt oktoberfest en timme längre upp på kusten i tysk-spanska staden Calpe. Som våra tyska grannar uttryckte, mycket bättre än Munchen! Samtliga deltagare instämde.
Våra tyska bordsgrannar på väg att dansa på bordet, obligatoriskt på oktoberfest
Spanien må vara känt för sina stränder, men även i inlandet nära Madrid finns naturreservat och sjöar som kompenserar bristen på dessa väl!
Ett av dessa är fantastiska La Pedriza, ca en timme utanför Madrid med buss från Plaza Castilla. Där kan man välja att antingen ta en gratisbuss och följa vandringsleder mot toppen av berget, eller vandra längs med floden från den lilla byn Manzanares så långt man känner för och avsluta med ett välbehövligt dopp i någon av de vackra skogsdungarna längs vägen.
Gratisbussarna går mellan Juni och September varje dag, men om du vandrar själv från Manzanares får du även chansen att besöka det gamla 1400-talsslottet samt testa billig lyxtapas på någon av smågatorna runtom torget.
Fördelen med att jobba för ett internationellt företag är att det ofta kommer besök från utlandet som gärna vill ha underhållning på kvällarna. Har man egna planer får man såklart vara flexibel, men gratis är gott och speciellt japansk mat på Hanakura vid Jardines de la Plaza de Olavide följt av taxiresa till Gran via för disco på irländsk pub.
Som inbiten englandsbo där dansnivån på sin höjd sträcker sig till fottappning vid baren under konversation över en pint är kanske inte irländsk pub det som jag i första hand associerar med barpersonal som dansar på bardisken imiterandes beyonce, eller nära divaslagsmål om vem som ska få gå upp på scenen och visa sina moves framför övrig klientel på dansgolvet . Mycket, mycket underhållande!
Ett gäng bestående av några överförfriskade indier, en fransman samt en svenska var nog en underlig syn. Inga kvällar är så skoj som de som man förväntar sig minst av!
Något som man upptäcker snabbt efter en tid i Madrid eller Spanien är att det finns väldigt många helgon att fira, även i varje stadsdel, och därför anledning till en s.k. Feria.
Fenomenet Feria är en typ av kvartersfestival och bjuder på mobilt tivoli med pilkastning, radiobilar, tjurridning, bingo, spunnet socker, fantasisk mat och stora öl och mycket därtill.
I veckan var det min stadsdels tur och såhär nöjd blir man när man får fingrarna på underbart rosa fluff..
Välkommen till Res.se. Det här är ditt första inlägg. Du kan redigera det eller radera det och sen komma igång att blogga!