Ibland kan man ju bli lite anarkistisk till lynnet och tycka att sÃ¥na där ställen som alla andra besöker , det skall jag minsann inte gÃ¥ pÃ¥. Näe, Off the beaten track ska det va’ och undvika alla ”tourist traps”.

Men nu finns det ju vissa adresser som ALLA besöker och av giltig anledning.
-Jardin Majorelle tycker jag nog får räknas som en sådan. Jag har tidigare berättat om trädgården och dess historia i inlägget: Yves Saint Laurents Marrakech

Som en helt naturlig utveckling vid en av Marrakech absolut mest välbesökta attraktioner, så har de senaste åren några trevliga butiker och framförallt ett fräscht fik/galleri/designbutik poppat upp.

Och det behövdes! För visst är kaféet pÃ¥ Jardin Majorelle fint, men varje gÃ¥ng jag gÃ¥r dit, sÃ¥ tycker jag nog att notan blev en större upplevelse än själva intaget….

På Kaowa kan du äta en nyttig, prisvärd och god lättlunch i trevlig miljö. Du kan välja om du vill sitta i själva kafeet -eller om du är på det mer konstnärliga humöret- inne i det angränsande konst galleriet.

Välj ur en fantasifylld meny bland vitaminfyllda smoothies, sallader och wraps. Minibriouaterna, den klassiska nordafrikanska fyllda paketen, serveras här pÃ¥ i miniformat -Fortfarande lika syndiga-men goda…

Om du sedan, mätt och nöjd, fortsätter genom galleriet genom ytterligare en dörr; så Vips!:Du befinner dig i en elegant butik 33 Rue Majorelle.

Här finner du behändigt cirka 70 marockanska och Marocko-baserade designers -Samlade på ett och samma ställe!

Oftast afrikanskt och marockanskt hantverk och dito kläder, fast med en extra liten twist, som du inte hittar i souken.

…eller vad sägs om ett par innetofflor ( baboucher) gjorda av recyclade mjölsäckar?

Finns det nÃ¥gon mer typiskt marockansk planta än Henna? Möjligen mynta…eller kif, dÃ¥.

För mig var mötet med henna en av de starkaste upplevelserna när jag kom till Marocko. Under de första resorna tillbringade jag oändliga timmar med att lära mig blanda och mÃ¥la henna. De som senare blev min dotters kusiner; Wafa, Hannan var mina tÃ¥lmodiga lärare. Och när jag kom hem till Sverige var jag nog bland de allra första att ge kurser i hennatatuering…

Allt det är är ett par år sedan nu och alla dessa minnen kom till mig när jag häromdagen besökte Henna Café (Klicka på länken så får du en trevlig introduktion om henna av en engelsk speakerröst.

Henna Café är ett litet kulturhus där man kan fÃ¥ en henna mÃ¥lning, lära sig marockanska eller engelska, käka lunch eller bara hänga med de engelsktalande marockanska ungdomarna som jobbar här. Stämningen är pÃ¥ nÃ¥got sätt sÃ¥ ursprungligt ”Marrakchi”, sÃ¥ som det var förr -innan Marrakech blev sÃ¥ ”hippt” och ett av de fÃ¥ ställena där den enkla hippistämningen fortfarande regerar ostört….

Om du vill komma i kontakt med henna under din Marockovistelse så rekommenderar jag att du tar dig till Henna Café. Undvik för all del kvinnorna på det stora gycklartorget som ofta ganska aggressivt prackar på förbipasserande henna målningar!

Din upplevelse kommer bli tusen gånger bättre om du gör det på riktigt som de gör på Henna café eller om du har turen att träffa en marockansk flicka bjuder hem dig på henna målning.
Tänk på att allt är ett utbyte och även om människor ofta säger att de inte vill ha något för besväret så skall man alltid se till att betala lite på ett eller annat sätt.

Det tar tid, att blanda, mÃ¥la och framförallt att torka hennan! Helst skall den kletiga mörkgröna massan (som ger den vackra orangea färgen) vara pÃ¥ i minst 6 timmar….Tid är Ã¥ andra sidan det marockanska kvinnor verkar ha ett överflöd av mellan hushÃ¥llsysslorna, sÃ¥ att vänta pÃ¥ att hennan skulle torka i 6 timmar, var alldeles naturligt. (För mig var det däremot svÃ¥raste i kulturschocken; att hÃ¥lla sig inomhus sÃ¥ mycket. Jag fullkomligt klättrade pÃ¥ väggarna…) Men som belöning sitter sedan hennatatueringen i upp till tvÃ¥ veckor.

För att den mörkgröna massan inte skall torka och flagna innan den gett färg Ã¥t huden, sÃ¥ dabbar man mÃ¥lningen dÃ¥ och dÃ¥ med en en ”dressing” gjord av bland annat citronjuice och vitlök.

Traditionen att mÃ¥la sig med henna finns i ett 30-tal länder världen över och här anses Henna ha magiska och beskyddande egenskaper. Om man köpt en ko eller häst, sÃ¥ mÃ¥lar man gärna lite henna i pannluggen pÃ¥ djuret för att de ska fÃ¥ ”Baraka”.

Äldre kvinnor använder hennan mer för dess magiska, medicinska och kylande egenskaper. -De skippar oftast de intrikata mönstren och kletar helt sonika handflator och fotsulor med henna. Just på handflatan och fotsulan får hennan en mörkare nyans och håller sig av någon anledning längre än på andra kroppsdelar

När kvinnor skall på fest eller resa och hälsa på släkten (enda orsaken till resa för flertalet marockaner) så är det viktigt att ha dekorerade händer och fötter.

Hennans medicinska egenskaper är kända sedan antiken och kan användas som på sår för att stoppa blodflödet
Det är ocksÃ¥ antiseptiskt, bra mot svamp och andra hudÃ¥kommor, det har en kylande effekt och är tydligen bra mot lepra…(SÃ¥ bra! Nu slipper jag tappa fingrar och tÃ¥r här och var!)

Henna är en buske som växer i öken regioner. För att mÃ¥la med den, krossar man bladen i en mortel och blandar dem med bla te. Det finns endast henna som ger en orange färg. Den sÃ¥ kallade ”svarta hennan” är helt syntetisk och jättefarlig för hyn!

-Se hur ”marockansk” du kan vara: Hur mÃ¥nga timmar klarar du hÃ¥lla kvar den mörkgröna hennamassan innan du nyfiket (läs: irriterat) drar av den?

Du vet hur det är när man anländer till en ny stad. Den första tiden går åt att försöka hitta sina stamställen, matbutiker, kaféer och andra små fotfästen som man kan starta sitt nya liv och bygga upp kontaktnätet utifrån.
Efter att ha hittat tak över huvudet sÃ¥ gäller det att skapa sig in illusion om att ”höra till”. Och när man initialt inte känner en själ där man bor, sÃ¥ är det ju trevligt om det i alla fall finns nÃ¥gra att hälsa pÃ¥; en servitör som vet hur man vill ha sitt kaffe; en bartender som vet vilket vin man gillar…

Marrakech-flytten var däremot annorlunda. Barerna var då, mest befolkade av män i skritstrecksrandiga kostymer, högklackade prostituerade och turister. Inga av dessa kategorier kändes särskilt lockande att sälla sig till.

De senaste 8 Ã¥ren (?) har detta ändrat sig drastiskt, men samtidigt har det poppat upp sÃ¥ otroligt mycket roliga restauranger, lounger och barer att det har varit svÃ¥rt nog att hinna med att prova alla nya ställen och än mindre hinna bli stammis nÃ¥gonstans. Men nu -en massa Ã¥r senare- tror jag faktiskt att ”min” restaurang har kommit till Marrakech!

De senaste mÃ¥naderna har det tillkommit tre nya stjärnor pÃ¥ Marrakech natthimmel, som alla pratar om. TvÃ¥ av dem har jag just skrivit om i Marrakech specialen, som kommer ut i METRO 12 feb, men min personliga favorit är utan tvekan Le Bon Marché …eller ”Le Bon” som man lite nonchalant säger.

Det blev kärlek vid första besöket.
Vad som slog mig mest var de som driver stället-den helfranska trion bestÃ¥ende av Jérémy, köksmästaren samt deras maître d’hôte ( vars namn jag tar reda pÃ¥ nästa gÃ¥ng) är väldigt närvarande. Jérémy är före detta dj och stÃ¥r för musiken -som är helt suverän! Samtidigt hÃ¥lles volymen ändÃ¥ pÃ¥ konversations nivÃ¥, vilket är ovanligt i Marrakech och förmodligen i Marocko. (Här anses nämligen högsta volym första och sista ingrediensen för att fÃ¥ igÃ¥ng kvällen)

Det faktum att ena delägaren ocksÃ¥ är köksmästaren är ett smart drag för fortsatt hög kvalitet pÃ¥ maten. Det vanligaste problemet bland restaurangerna i Marrakech är att när man väl etablerat sig sÃ¥ sticker köksmästare och ibland undrar man om inte städerskan tagit över vid grytorna…

När gäster på Riad Saba ber om tips på restauranger brukar jag alltid tillägga att jag kan rekommendera atmosfär och inredning med inte kvalitén på maten.

Fast i Le Bons fall verkar det som det finns en chans att kvalitén kan hålla sig både hög och jämn.

Och så den speedade men trevliga fransmannen som verkar vara hovmästare, husmusiker, huskomiker och som varje gång har lyckats fixa ett bra bord till oss trots att det varit fullbokat. Denna trio gör är utgör själen i denna trevligt inredda restaurang med vuxen publik och mycket central adress.

Maten då? Den är bra. Ingen gastronomiskt världsrekord, men roliga rätter som Tagliatelli med chorizo och calamare eller Le Bons hamburgare med foie gras (foie gras verkar vara en favorit ingrediens i många av rätterna)
Maten är absolut bra nog för att inge stor lust att komma tillbaka och vidare utforska den välfyllda menyn!
…Och nu glömde jag nästan det viktigaste. Le Bon har som mÃ¥lsättning att skapa Marrakech bästa vinkällare och sälja riktigt bra franska viner och champagner till korrekta priser. Det tycker vi ocksÃ¥ om!

Le Bon Marché
34, Rue de la Liberté, Guéliz kvarteren
Tel: 0524 43 31 43 (Boka bord i förväg!)
Det är öppet för lunch men än så länge är det definitivt ett kvällställe.

Spontandans vid baren är nog det enda som saknas, fast det kanske kommer….

Tack vare en mycket förmögen mans initiativ så har sedan september 2012, Marrakech faktiskt har fått sig ett Kulturhus som bland annat rymmer ett museum för Geologi och Astronomi.

Kulturhuset rymmer förutom det fina geologimuseet, kafé mediatek och bibliotek med böcker om astronomi, geologi, historia etc.
Här finns utställningslokal som för tillfället har en fin fotoutställning av Jean Bernard Yaguian.

Geologi utställningen är imponerande och är baserad på grundaren mr Omar Hilas, egen samling av både mineraler, fossiler samt meteorit-delar från Mars, som trillade ner i Marocko för bara några år sedan.
De ger guidade visningar, de kan ordna introduktions kurser och t om utflykter till platser där man kan leta fossiler och mineraler.

Marrakech behövde verkligen ett ordentligt Geologi museum!
Om du såg David Attenboroughs fina programserie som visades på SVT i somras, så uppmärksammades framförallt Marocko för dess rikedom på fossiler och mineraler.
Och om du har rest runt i södra Marocko så finns det ingen chans att ha undgått att utsättas för fossil- och stenförsäljare. På vägen till Sahara kommer försäljarna springande längs vägen, mitt i ingenstans när de ser en bil komma.

PÃ¥ vissa ställen i Sahara sÃ¥ ligger de 400 miljoner Ã¥r gamla fossilerna (framförallt de avlÃ¥nga ortoceratiterna) direkt pÃ¥ marken! Man bara borstar bort lite sand, sÃ¥ ligger de där i massvis! Man fÃ¥r intryck av att Sahara en gÃ¥ng var ett gigantiskt badkar fullt av djur, som nÃ¥gon plötsligt dragit proppen ur sÃ¥ allt vattnet forsade ut och alla djur föll till botten huller om buller. Och det har ju varit hav här, minst 2 gÃ¥nger under förhistorien, sÃ¥ trots att min liknelse är lite infantil sÃ¥ kanske det var nÃ¥got liknande som hände…

Astronomi avdelningen huserar Marockos största teleskop (på 2, 2 ton) installerad i en dom på taket. Någon gång i månaden kan man anmäla sig för en stjärn-kikar kväll (pris ca 120:-/pers) men det är också möjligt att hyra taket med teleskop för privata tillställningar (för ca 2000:-/kvällen)

I deras fina konferenslokal med väggar fyllda av Astronomibilder, så finns det en robotiserad kamera där nörden kan njuta av direktsända bilder från solens yta.

Förutom all denna imponerande teknik är kulturhuset mycket smakfull sammanställt. De har även en avdelning för barn och ungdomar som då och då ger workshops inom dans och teater. Himla trevligt initiativ mr Hila!

Öppet alla dagar, utom måndag mellan 10-18. Inträdes avgiften är futtiga 10 spänn. Man får ta en petit taxi hit då det ligger på Atlas Golf resort i Agdal kvarteret.

Med tanke på att majoriteten av Marrakchis inte firar vårt nyår så är det fascinerande vilken stor grej det har blivit de senaste 10 åren!
Idag flockas franska politiker; världskändisar, fotbollspelare och mången obskyr miljonär i Marrakech varje nyår. Många av dem kommer tillbaka år efter år.

Det som lockar är förmodligen det härliga vinterklimatet, dekadent nattliv och de fantastiska miljöerna som bjuds i denna galna ökenstad: om det sÃ¥ är palats eller berbertält, nattklubb eller under den tysta vintergatan….

För andra Ã¥ret i rad firade fd franska presidenten Nicolas Sarkozy med vackra Carla Bruni och dotter Julia nyÃ¥r i Marrakech. Denna gÃ¥ng i deras alldeles egna palats, värt 3 miljoner dollar. Och enligt vad jag hört sÃ¥ är nu Sarkozy rÃ¥dgivare till Kung MVI i vissa frÃ¥gor, sÃ¥ dÃ¥ är det väl läge att äga en okej lya….

Hillary Clinton som var i Marrakech under Syrien konferensen i slutet av november ryktades ha planer att vila upp sig i Marrakech över nyÃ¥r. Eftersom hon tydligen blev inlagd pÃ¥ sjukhus för nÃ¥gon dag sedan, fÃ¥r jag erkänna att jag hoppas att hon slapp bli inlagd i Marrakech…

…och sÃ¥ var det Salvador Dalis familj som tydligen har en riad i medina som skulle ha ett litet partaj, fransk/marockanske komikern Jamal Deobouzze (den en-armade charmknutten) samt en massa mer eller mindre obskyra miljonärer som flygs in i privatjet och sedan förlustar sig bakom lykta dörrar i nÃ¥got av de mÃ¥nga alledeles fantastiska palats som Marrakech bestÃ¥r av….

Nyår 2012/2013 kom även FC Barcelona lagkamrater Andres Iniesta och Xavier Fernandes samt Franska fotbollstjärnan Zinedine Zidane och Real Madrid’s Karim Benzema till den röda staden.

Alla de ovanstående håller sig mest i privata lyxbubblor. Men vad gör då vi dödliga?
Ja, för de av oss som inte jobbar häcken av sig med egna arrangemang sÃ¥ erbjuder nästan alla restauranger och nattklubbar ” The ultimate New Year”, ”VIP room”, ”Eclipe party” osv. Vilket innebär en helkväll men mat, vin och underhÃ¥llning. Man ränner liksom inte runt pÃ¥ gatorna och man ser knappt nÃ¥got fyrverkeri utan fÃ¥r nöja sig med lokala nöjen sÃ¥som transdans, eldslukare och en och annan magdanserska att krydda festen med.

Priserna för en nyårskväll ligger mellan ca 700-4000 sek per person. Och det har faktiskt blivit billigare med all konkurrens om att locka nyårsfirare- För bara något år sedan kunde du inte gå utanför huset för under 2000dh/pers (ca 1600 sek)

PÃ¥ Riad Saba erbjöd vi nyÃ¥rsbuffet med öppen bar & lokal trans för 750 sek. De flesta av vÃ¥ra riadgäster rÃ¥kade vara barn/tonÃ¥rsfamiljer och det blev en fantastisk kväll! …om jag fÃ¥r säga det själv.

Jag lyckades inte ladda upp filmsnutten frÃ¥n vÃ¥rt gnawiga nyÃ¥r men den finns pÃ¥ Facebook under ”Guesthouse Riad Saba”

Du kan även läsa mer om just Gnawas i blogginlägget:Gnawas och festivalen in Essaouira (juni 2011)

Som med allt i Marocko finns det inga mellanlägen: det är liksom ”av” eller ”pÃ¥” vad gäller det mesta.

Att det även gäller nyårsafton märkte jag för några år sedan. Vi var ganska trötta och jag hade en vision att vi bara skulle cykla till grannrestaurangen; käka en bit och sedan gå till sängs kanske t om före 12-slaget.

Jag ringde restaurangen (som nu rÃ¥kar ha en Michelin kock) för att höra om man kunde käka en bit hos dem pÃ¥ nyÃ¥r. Javisst, det gÃ¥r alldeles utmärkt svarade de. Som tur var blev min följdfrÃ¥ga om de hade à la carte. -Nej, men en nyÃ¥rsmeny för 4000dh/ person. Wops! Det var ju tur att jag fick reda pÃ¥ det innan vi kom inhasandes i myskläder för att fÃ¥ en bit mat…..

Nä, det är lika bra att göra’t själv.

Jag skall erkänna en sak som jag länge hÃ¥llt hemligt. Jag älskar inte souken och de tusentals affärerna, de oändliga prutande och den vindlande labyrinten genom Mamons lockelser-Inte oförbehÃ¥llet….

Det skall till julklapps-shopping, besök av goda vänner eller möjligen en och annan guidning genom min researrangör Marrakech Travel Company, för att jag skall drista mig in i detta Mamons gap nuförtiden. När jag väl tar mig tid: Bestämt mig för att trevlig alla 100 butiksinnehavarna som försöker locka in mig; Samlat kraft att pÃ¥börja de oändliga prutandet och laddat plÃ¥nboken med med en stor hög cash…sÃ¥ är det riktigt roligt!

Här kommer en lätt och effektiv shoppingrunda som passar dig som gillar design och lite snyggare presentation istället den typiska souk upplevelsen. En shoppingrunda som är möjlig att hitta fram igenom även om du inte har ett uns inre navigations system. En runda som också passar om du redan har rantat runt i labyrinten några dagar och sett tusentals innetofflor i olika färger.

Lite dyrare, lite elegantare…
Om du mÃ¥ste välja en inredningsbutik av de över 10 000 smÃ¥ affärerna i Marrakech souk, sÃ¥ rekommenderar jag att du tar dig till Mustapha Blaoui’s Tresor des Nomades.

Sortimentet är överväldigande och består av allt från små saltkar till gigantiska mässingsbord via mattor och krukor. Butiken har de senaste åren svällt från att vara en snyggt kamouflerad lagerlokal till att (via ett kök, som man går igenom medan hushållerskan lagar mat) även vindla ut i en riad som fyllts av möbler och grejor! Det har blivit så stort att det nästan känns läge för såna där gula pilar i golvet som på IKEA.

Här blandas Marockanskt hantverk med importer frÃ¥n Indien och andra länder i en orgastisk röra…

Det är säkerligen inte de billigaste priserna men snyggt urplock och ett nöje för ögat! MÃ¥nga, bland andra Condé Nast Traveler, har skrivit om denna souk-oas och sÃ¥ det kan vara roligt att kika in bara för det…

Adress: 142-144 Rue Bab Doukkala
Hur du tar dig hit: Ta en petit taxi till Dar el Bacha, GÃ¥ över gatan till vänster gÃ¥ ca 100 m tills du ser en stor brun port pÃ¥ höger sidan, I denna träport finns en liten dörr pÃ¥ glänt. Var lite oförskämd, öppna dörren och gÃ¥ in!…(Skyltar- är bara till för mesar)
———————–
Inte sÃ¥ lÃ¥ngt frÃ¥n Mustaphas oas sÃ¥ har den kreativa designern Isabelle Lallemangs lilla butik Topolina som säljer second hand kläder med en minst sagt kreativ touch: De tristaste ”farmors pälsar” som piffats till och blivit riktigt kontemporära med folkloristiska broderier, afrikanskt tyg som foder och andra fantasirika detaljer; Roliga herr-inneskor passande för vilken dandy som helst och rader av blusar och klänningar i härliga mönster.

Men just här, finns faktiskt bara ett litet smakprov av allt roligt man kan göra med gamla kläder. I industriområdet Sidi Ghanem ligger den stora butiken som också är ateljé. Här sitter sömmerskorna i gamla mormors-soffor och funkiga möbler, de broderar och påtar med kläder mitt i butiken. Jättetrevligt!

Adress: 134 Dar el Bacha
Vägbeskrivning: GÃ¥ över gatan frÃ¥n Mustapha Blaoui, förbi alla uniformerade vakter som stÃ¥r vid Dar el Bacha ( Pashans gamla palats) inom 100 meter hittar du Topolina pÃ¥ vänster sida. You can’t miss it.
————————————
Fortsätt sedan rakt fram pÃ¥ Rue Bab Doukkala, Slink in och känn dig lyxig i det eleganta Gold Coffee, där du kan dricka kaffe och köpa smycken. Eller bara titta….och dräggla.

Jag drömmer hett om deras vackra diamant hänge i form av Afrikanska kontinenten…En dag sÃ¥!
Jag rekommenderar varmt en kik på deras vackra hemsida: www.gold-coffee.com
—————————-
För en gångs skull i Marrakech souk, kan du bara fortsätta rakt fram och hitta ytterligare en pärla: Carré des Créateurs. En gammal caravan serail som tagits över av ett tiotal designer butiker samt den trevliga restaurangen Tereasse des épices ( storebror till mysiga och redan bloggade Café des épices)
Här hittar du bland annat väninnan och Marockanska desigern Meryem Rawling’s fina butik Hanout

(Den fina bilden är tagen av en annan god vän, skotskan Caroline Carrik)

”Hanout” är för övrigt namnet pÃ¥ de otaliga smÃ¥ hÃ¥l-i-väggen kartersbutikerna som säljer bröd, mjölk, färsk mynta och andra förnödenheter)

….och web-shopen The Babouche shops vackra butik (IRL)

Visst är golvet galet underbart?!

…och stövlar med kelimskaft, som förvisso räckte att titta pÃ¥ för min del.

När du sedan betat dig igenom alla dessa små butiker och krängt av och på dig kläder i allt för små provrum så skall du gå upp på taket för en välbehövlig paus på härligt avslappnade Terrace des épices.

Efter denna runda och förhoppningsvis vid det här laget, lastad med tunga kassar tycker jag du är väl värd lunch!

….Nu skulle jag kunna fortsätta ganska länge till att rabbla roliga butiker, men det fÃ¥r bli en annan blogg. NU skall jag ge mig i kast med julklappsrundan!

”Den Stora festen” …lÃ¥ter nästan som titeln pÃ¥ en dogma film. Fast i det här fallet är det den direkta översättningen av den största religiösa helgen i Islam: Aid el kebir (eller Eid el Hadha)

Till skillnad från de kristna högtiderna som ju infaller på samma tidpunkt varje år, så faller de muslimska högtiderna 11 dagar tidigare på året för varje år. Orsaken är att den muslimska kalendern följer månen.
I Marocko använder man till vardags den Gregorianska kalendern men på dagstidningar står i allmänhet båda datumen utsatta och den muslimska kalendern används alltså för de religiösa högtiderna.

Eid el kebir kan närmast likna vår jul..om man nu skall försöka sig på några som helst liknelser. Högtiden infaller 70 dagar efter Ramadan avslutats och den stora händelsen under Eid el Kebir är att varje familj slaktar ett får.

Det är alltid lite svårt att exakt veta när de muslimska högtiderna kommer infalla. Ofta vet man inte förrän några dagar innan om det infaller tex på torsdag eller fredag.
Om man har ett val, skulle jag rekommendera att inte vara i Marocko just under Eid el Kebir. Eller i varje fall inte i en storstad utan hellre på landet eller i någon lyxbubbla.

Varför?
Ja, det är ju inte farligt på något sätt! Men det är den perioden på året som människor gärna slår igen och tar ledigt. Så under själva Eid el kebir är hela Marocko så stängt det någonsin blir. Man tar sedan gärna semester 1 vecka efter och barnen har lov i två veckor.

Sen kan du ju tänka dig hur det blir i en miljonstad när varje familj simultant skär halsen av ett fÃ¥r….

Jag glömmer aldrig det året vi fick gäster som anlände direkt från New York mitt i Eid el Kebir. När taxin stannade i gamla stan (medinan) på kvällskvisten möttes amerikanen av en stor eld på torget där ett tiotal avhuggna fårskallar grillades, skinn från fåren hängde på varje takterass och lukten av bränt hår låg över stan.
De fick världens kultur schock och trots att vi försökte förklara att det hela var över och Marrakech normalt inte bjuder på dylika scener, så checkade de ut nästa dag och åkte så långt de kunde.

I år hade vi några vegetariska gäster som jag rådde att hålla sig hemma på förmiddagen. De fick en liten lektion i hur man tillagar myntate istället. Medan andra av våra mer hårdhudade gäster nyfiket begav sig ut och njöt av de folktomma gatorna.

Jag blev lite filosofisk under Eid el Kebir och noterade att trots att julen och Eid el Kebir är väldigt skilda högtider frÃ¥n tvÃ¥ olika religioner, sÃ¥ verkar de bÃ¥da följa samma rytm. Finns det kanske ett ”recept” för hur en religiös högtid skapas?

Dagarna innan Eid el Kebir sjuder hela stan av febril aktivitet!
Alla som har råd sparar ihop till ett får. De kostar mellan 40-50 Dh kg och kan ju gå på en 2000 Dh. Det är motsvarande en minimilön för en månads arbete!

Mopederna susar fram i ännu värre Kamikaze stil än vanligt. En mycket vanlig syn är två män på moped med ett får mellan sig. De stackars fåren transporteras på de mest fantasifulla sätt: i skottkärror, i baksäten på bilar. Fåren får sedan bo där det finns plats i lägenheter och hus.
Bilderna i denna text är tagna från hela muslimska världen men är också typiska för Marocko

Knivsliparna ambulerar med sina stenhjuls slipar så att fåren slipper slöa knivar. Kvinnorna bakar kakor och sötsaker, man bunkrar upp med kol och BBQ spett. Barnen säljer inte julkalendrar men däremot hö-tottar till hutlösa priser. Barnen får nya kläder och kvinnorna syr gärna upp årets festkaftan och skräddarnas symaskiner går full fart. Stämningen påminner i stort mycket om den intensiva tiden innan julen.

På morgonen av Eid el Kebir så sätter man gärna på sig fina kläder och går till en speciell böneplats utomhus, som endast används denna dag. Männen tar gärna på sig den traditionella klädseln; vit djellaba och gula spetsiga babouche tofflor och så bönemattan släng över axeln.

Efter moské besöket äter man en stor frukost innan det är dags att på halal sätt skära halsen av fåret som ofta stått och bräkt på taket eller någon annan otippad del av huset i ett par veckor.

Nu sprider sig en os av bränd ull och brasor tänds lite här och var inne i stan. I elden slänger man sedan fårhuvuden som för att bränna bort ullen så att man kan ta hjärna, ögon och kindkött som sedan tillagas enligt konstens alla regler. Man förlorar ingenting och säljer även skinnet till läderarbetarna efteråt.

Det är väldigt mycket jobb kring slakten (liksom jag antar att vi hade med grisslakten kring jul förr i världen) Man tar snabbt tillvara på inälvsmaten som blandas med örter och sätts på grillspett. Detta äter man samma dag.
Resten av fåret styckas upp och delas upp mellan familje medlemmarna som sedan käkar fårkött på längden och tvären i veckor eller månader efteråt.

Dagen efter är lite som juldagen hos oss. Årets stora vilodag. Och veckan efter är som sagt lite halvstängd och man får inte mycket gjort. -Ser du också parallellerna?

I veckor efteråt så är det svårt att hitta kött i affärerna eftersom de flesta har ett så stort lager att äta sig igenom. Ännu någon vecka efter den stora festen är mataffärerna ganska halvtomma eftersom leveranser och allt annat stannar upp.

Förr i världen så fick alla på ett eller annat sätt sitt får. Även ensamstående kvinnor med barn som är de mest utsatta, fick hjälp av grannar och släktingar.
Islam är ju mer än bara en religion, det är en hel samhällsstruktur, som dikterar bl a annat medborgarnas ansvar mot de sämre bemedlade.

Idag är det tuffare. Jag fick intryck av att vissa familjer löste problemet genom att köpa och slakta sitt får och istället för att sedan stycka och frysa det; Så sålde man hela fåret och fick på så sätt tillbaka sin investering i reda pengar.

Det är dock inte alla som firar Eid el kebir på tradiotionellt sätt. Lyxhotellen runt i landet är ofta fullbokade av de från överklassen som inte orkar hålla på med allt kött. Det gäller ju att isåfall inte stanna hemma så att grannarna inte tycker man är ett ufo som inte följer traditionen, som ännu är mycket stark i Marocko.

Nu glömde jag nästan nämna VARFÖR man slaktar ett får. För den beläste är det ingen nyhet att i Gamla testamentet utmanades Abrahams att bevis sin kärlek till Gud. Som bevis på denna skulle han offra sin son Ismael. Jag vet inte hela historien men det slutar med att Abraham slipper offra sin son utan det räcker med ett får. Därav Eid el Kebir.

Libanesiska Mona har förmodligen den minsta restaurangen i Marrakech. Den är pytteliten!….Men som vi alla vet sÃ¥ är det inte storleken det hänger pÃ¥: Maten är fräsch, Mona helcharmig och dekoren-den gör dig glad!

Nu tänker du kanske, vad ska jag käka Libanesisk mat i Marrakech för?
Men faktum är när du ätit Tagine till bÃ¥de lunch och middag (förvisso olika recept och varierande ingredienser men ändÃ¥…) sÃ¥ smakar det gott med andra kryddor än spiskummin, paprika och rass el Hanout som omväxling!

La Cuisine de Mona är sÃ¥ lÃ¥ngt ifrÃ¥n ”tourist trap” du kan komma. Restaurangen ligger i utkanten av Marrakech moderna centrum men när du befinner dig i den pyttelilla oasen fÃ¥r du intryck av att vara pÃ¥ nÃ¥gon exotisk ö.

Jag har träffat Mona ett fåtal gånger men från första gången gav hon mig känslan att vi varit vänner sen länge och detta på ett väldigt varmt och naturlig sätt. Detta varma bemötande, bra priser (ca 25:- per smårätt) och fräsch libanesisk mat tillagad av vänliga marockanskor i knallrosa hucklen gör det till ett av mina absoluta favoriter!

Hur du hittar hit?
Ta dig till Pizzeria Niagara (alla taxichaufför vet var det är) gå av på parkering och titta till vänster när du har Niagara i ryggen. Ta den enkelriktade gatan till vänster några få meter ner så finner du Mona på vänster sida.

Eller ta dig till korsningen Route de Casa/Mohamed VI/Mohamed V. -Säg till taxin: ”Acima, Gueliz” (en supermarket som ligger pÃ¥ södra sidan i denna kortsning)
Gå västerut ett kvarter( mot Pizzeria Niagara) Ta första till höger, så ser du på gatans vänstra sida en grönskande uteserverving. (missa inte de häftigt skulpterade trädstammarna på vägen!!)

…..eller ring Mona och be om vägbeskrivning: 0618 137 959
Adress: Residence Mamoune 5 n 115B, Marrakech

NÃ¥got helt oväsentligt är: att liksom när t ex. en engelsman pratar franska sÃ¥ blir det en speciell accent, sÃ¥ lÃ¥ter det tydligen som libanesiska när en svensk (eller skÃ¥ning??) talar marockanska. Otaliga är de gÃ¥nger man antagit att jag är libanes när jag uttryckt mig pÃ¥ min stapplande marockanska. Jag mÃ¥ste erkänna att jag blir mäkta stolt när gubbarna i souken misstar mig för Libanes…

Marocko är ett vackert land med mycket omväxlande natur och jag kan varmt rekommendera att under en veckas resa passa på att se olika delar. De paket som Marrakech Travel Company erbjuder, har tanken att du med Marrakech som din bas även kan uppleva Atlantkusten, Atlasbergen och inte minst få smakprov av det vidsträckta Sahara- Allt i lagom takt med tid att hänga på kaféer och soliga takterasser emellan äventyren, vilka vi ordnar all logistik kring.

Vägarna i Marocko har de senaste åren förbättrats avsevärt, fast vissa sträckor och framförallt i Atlasbergen och söder om Atlasbergen är fortfarande smala souvenirer från när franska främlingslegionärer byggde vägnätet i början av 1900-talet.
Med detta i bakhuvudet gäller det att med omsorg välja transport. Det är bra att ha ett mångårigt samarbete med ett transportbolag som lägger stor vikt vid att chaufförerna kör lugnt och kontrollerat samt att bilarna är av högsta kvalitet.

Visst kan man ta sig runt i landet på egen hand. Det finns otaliga transport alternativ. Men då gäller det att välja rätt.
Mellan städerna och från flygplatser så kan du ta Grand Taxi (alltid Mercedesbilar målade i respektive stads färg: Marrakech:terracotta och i många andra städer: vita bilar). De har ingen taxameter och priset måste bestämmas i förväg.

Grand Taxi finns av varierande kvaliteter och är bilen sliten så kallas det Souk-taxi. Souk-taxis fungerar ungefär som bussar. De har fasta rutter och priset är beräknat på 6 passagare. Om du vill ha framsätet för dig själv (och lyxen till säkerhetsbälte) så får du alltså betala 2 platser.

Med risk för att vara fördomsfull (men det är fördom baserat på många år i marockanska trafiken) så har de flesta taxis gemensamt att chaufförerna kör som de går på räls; utan blinkers eller möjlighet att anpassa farten efter omgivande trafik.
Om du kör själv skall du akta dig för alla former av taxi runt i trafiken!- De slänger sig ut eller in för att släppa pÃ¥ eller av passagerare utan att blinka eller ta nÃ¥gon hänsyn. De är väldigt sega i starten men när de väl fÃ¥tt upp farten sÃ¥ är det endast en poliskontroll som kan fÃ¥ dem att tillfälligt sakta ner till ”Ögontjänande” snigelfart nÃ¥gra hundra meter förbi kontrollen.

Inom städerna skall du välja Petit taxi, av Fiat Uno typ. De kör på taxameter och är mycket billigare inom staden. Se till att taxametern är påslagen innan ni kör iväg, annars lär det bli en jobbig diskussion vid vägs ände. Petit Taxi skall enligt lagen endast köra på taxameter! Minitaxan ligger på ca 10 Dh och man kan gärna runda av uppåt då de har väldigt svårt att överleva på de fastställda priserna. Det kan hända att chauffören vill göra en deal om du skall till en plats där han har svårt att få nya passagerare. Betänk att för 30 Dh kan du komma från ena änden till den andra av Marrakech om ni kör på taxameter. Undantag är flygplatser som innebär helt andra priser.

Ett annat alternativ är buss. Det finns två bra bolag: Supratours och CTM VÄLJ ALDRIG NÅGOT ANNAT BUSSBOLAG I MAROCKO! En annan käpphäst under dina resor i Marocko är: SE TILL ATT DU ÄR FRAMME INNAN MÖRKRET LÄGGER SIG
Du köper biljett någon dag innan för att vara säker på att få plats. Supratours ägs av Marockanska järnvägen och har oftast kontor/busstation in närheten av stationen.

Alla andra bolag kallar jag Kamikaze bussar. Det var säkerligen en sÃ¥dan buss som hade den värst olyckan i Marockos historia den 4 sep 2012. I skrivande stund 49 döda. Alla marockaner. Det är fruktansvärt och jag känner djupt med offren och familjerna! Orsaken till olyckan pekat Ã¥t att bussen var överlastad av för mÃ¥nga passagerare det faktum att den körde mitt i natten pÃ¥ den svÃ¥raste vägen i Marocko, kan knappast ha hjälpt situationen…. Jag förmodar att som sÃ¥ ofta det är de fattiga som drabbas värst; de bor i de sämsta husen, Ã¥ker med de sämsta transporterna etc.

Dessa Kamikaze bussar gÃ¥r till de bokstavligen stupar. Om motorn börjar överhettas sÃ¥ öppnar men helt enkelt huven och fortsätter köra….Att denna typ av bussar hamnar i olyckor är bara en tidsfrÃ¥ga.

Marocko har stora problem med trafiksäkerheten och man räknar ca 13 döda varje dag. En stor del av dessa är mopedister och motorcyklister som envisas att köra utan hjälm. Trafik ministern har efter tragedin lovat sätta in större resurser för att fortsätta ta itu med problemen i trafiken.Man kommer omedelbart dra in alla bussar som inte lever upp till normerna.

Samtidigt är jag mycket imponerad av vilka krafttag man tagit med vägnätet i större delen av Marocko de senaste åren! Vägen Marrakech-Essaouira är sedan 2 år helt fantastisk och sträckan mellan Marrakech och Agadir, som tidigare var landets farligaste har nu en imponerande motorväg! För att inte tala om kring Marrakech och norrut, där i princip hela vägnätet är utbytt eller under arbete.

Vägen mellan Marrakech och Sahara gÃ¥r över Höga Atlas bergen. Det är en av de vackraste vägarna i Marocko! Den smala vägen slingrar sig mellan bergpass pÃ¥ upp till 2100 m öh. (Det var just vid det högsta passet; Tiz’n Tischka, som olyckan skedde, ca 2 timmar söder om Marrakech.)
Man har i många år diskuterat att göra en tunnel här eftersom det i är huvudvägen ner till Södra Marocko och Sahara. Men nu tror jag att diskussionerna kanske kan ta fart igen.
Det är så mycket viktigare att förbättra vägnätet, så att hela landet kan få internationell standard, än att lägga miljontals dirham på att få TGV (snabbtåg) mellan Tangier och Casablanca, vilket endast en liten klick kommer ha råd med.

Jag tycker om att köra i Marocko och tvekar inte att dagligen slänga mig in gamla stans ( medinans) kaos bland åsnekärror och gatuförsäljare (vill lova att det är ett helt annat körsätt än i Sverige!) Men vägen ner till Sahara väljer jag alltid att låta en mycket erfaren chaufför köra bilen.

Jag kommer även i fortsättningen ta varje chans jag får att åka ner till vackra Sahara. Det är en outsägligt vacker väg- men som kräver både uthållighet, vana och försiktighet.

Augusti är den varmaste mÃ¥naden i Marrakech. Det är rent helvetiskt. Lika helvetiskt som Sverige i November eller kanske Januari..Fast tvärtom förstÃ¥s! Vad jag menar med den liknelsen är, att om man frÃ¥gar Marrakech-bor vilken mÃ¥nad de önskar sig sÃ¥ lÃ¥ngt hemifrÃ¥n som möjligt sÃ¥ är det Augusti. Och det är väl samma sak om man frÃ¥gar en svensk vad de tycker om Sverige i November eller nÃ¥gon annan avskyvärd mÃ¥nad…

När temperaturerna ligger mellan 42-55 grader Celsius så fungerar endast reptilhjärnan. Man drar ner alla jalusier och går helst omkring naken i mörkret. Allt går i slowmotion och man blir svettig bara av att andas. Nätterna är inte mycket bättre. Man duschar flera gånger om dagen och baddar sin dotters lurviga kanin lika många gånger (om man nu har en sådan det vill säga)

Så ser man på sin väder-app och konstaterar att vid Atlantkusten, bara 2,5 timmes bilfärd från Marrakech så är det ca 20 grader svalare!
DÅ packar man bilen, lägger plattan i mattan och drar det snabbaste man kan! -om man kan.
Det kunde vi och vi hamnade på Sidi Kauki strax söder om Essaouira.

Sidi Kauki är en underlig kombination av pilgrimsplats och surfarparadis. Allt omgivet av en liten berberby där kor, åsnor, hönor och vänliga vildhundar strövar fritt mellan de enkla vitmenade husen.

Den enkla helgongraven från 1800 talet dominerar vattenlinjen. Hit färdas än idag troende marockaner i mitten av augusti i förhoppning om att bota barnlöshet. (Sufismen var under 1700-talet otroligt starkt i Marocko och det sufiska arvet är väl en av de ingredienser som gör Marockansk Islam lite annorlunda än i andra länder. T ex det faktum att man har en uppsjö helgon och pilgrimsplatser som tillägnas olika krafter runtom i hela landet.)

Strax bredvid helgongraven tar stranden vid och här krockar verkligen flera världar i en härligt färgrik och energisk kaskad!
Nu var vi förvisso här i augusti precis efter ramadan, då de flesta marockaner tar sig till kusten, så stranden var nog som allra livligast. Men här hänger djur och människor i en salig blandning; här badar bikinkiklädda och fullt påklädda kvinnor i vågorna och internationella surfare och lokala fotbollskillar bjuder på underhållningen. Innan de mänskliga besökarna tar över så svalkar sig dromedarer och hästar med sina respektive ryttare i vågorna och vildhundarna leker på stranden om mornarna. Kort sagt jag har aldrig sett en strand mer levande och brokig än den den på Sidi Kauki!

Vi var här för cirka 8 år sedan när svenska Hélène bodde här. Mitt minne från det besöket färgades av hur smutsig stranden var. Än idag är det endel att önska vad gäller renhållning, men lokala entreprenörer har delvis tagit vid där kommunen felar och nu organiserar de regelbundet sin egen skräpplockning på stranden.

Förutom den lilla berberbyn som vuxit upp kring helgedomen så ligger här en 5 km strand som bjuder på 1-3 meter höga vågor. Det gäller att njuta av stranden på förmiddagen för vid 13.30 så tar i allmänhet vinden till rena stormstyrkan på eftermiddagarna. Då är det enda rätta att kasta sig ut på vattnet med Kite surfing, som verkar så himla roligt!
Trots att jag lovat mig själv att prova Kite surfing innan året är slut blev det inget denna helgen. (70€ för 2 timmar kändes lite väl dyrt just nu, men det är säkert ett bra pris jämfört med Europa?)

För cirka 8 år så fick byn el men långt ifrån alla hus har denna modernitet.
Vi tog in hos trevliga tyskan RoRo på gulliga Le Kauki
RoRo har 8-9 enkla men rena & mysiga gästrum som delar på 3 duschar och 2 badrum.

Rummen har ingen el sÃ¥ kvällstid lyses hela huset upp med massa stearinljus och lyktor. För oss ”smartphone addicts” sÃ¥ finns det tack o lov möjlighet att ladda telefonen iallafall!

Förutom det roliga strandlivet på Sidi Kaouki så är själva byn ett trevligt sätt att uppleva typiskt marockansk byliv mellan surf och sol. Här vallas korna genom byn, här strövar åsnorna fritt och färgrann tvätt hänger på tork utanför de enkla husen.

Och för att ge ytterligare en dimension till denna redan så roliga lilla by så spelade tydligen Sex & The City II in vissa strandscener på Sidi Kaouki och Paloma Picasso (som annars spenderar mycket tid i Marrakech) är minsann en habitué på Le Kaouki. (Hon tar gärna rummet på taket som förvisso är längst från badrummen, men som hon säger: närmast stjärnorna!)