Marrakech

TÄTä med träpåk

Marknadsförings mässigt sett sà borde jag kanske inte dela med mig av den här lilla anekdoten…Men jag är den första att erkänna: Att driva guesthouse för emellanàt tankarna till ”Fawlty Towers”….

Riad Saba har haft en rad olika nattvakter genom arens lopp. En som jag aldrig kommer glömma kallar jag för TäTä. Det var en liten tomte i odefinierbar ålder med 6 vuxna barn,väderbitet ansikte och ständig toppluva.

Han bor, väl än idag, i en av de många ”illegala” lerbyarna kring Marrakech, som kallas ”Douar” -Inte kåkstad, snäppet över. Det är byar, som byggdes pà statlig eller privat mark av bönder som lämnade sina obrukbara jordar under torkan på 80-talet.
På den tiden hade ingen en aning om hur dyr marken i Marrakech skulle bli 30 år senare! Men som tur är-för många av dessa ”settlers” -och otur för markägarna, så finns det en lag i Marocko, som efter ca 20 års (?) boende (squatting) ger dig rätt att stanna kvar.

Anyway, vår nye nattvakt hade kommit till himlen. Han har hela sitt liv arbetat längst ner i näringskedjan: fyllt hinkar med cement eller burit tegel. Dag ut och dag in, år ut och år in.
Nu ansvarade han nattetid för gästernas och riadens väl och ve!

Han tog sitt arbete på stort allvar. Andra dagen han kom till jobbet, så smusslade han väldigt med en plastpåse med något långt i. På frågan vad han hade i påsen, drog han-blygt och ganska stolt- ut en lång svart påk. Nästan lika stor som han själv, vilket i och för sig inte säger så mycket…
”OM det blir inbrott” sa han allvarligt. Vi försäkrade honom att OM det bli inbrott skall han bara ringa polisen! Arbetsuppgift som nattvakt är framförallt att öppna dörren för gästerna om kvällar och nätter.

Nästa morgon kommer en gäst upp till mig och berättar sina nattliga äventyr på Riad Saba.
Hon och dottern satt om kvällen på takterrassen. Då kommer vår lille tomte upp till dem. Säger: TäTä! TäTä!
Hon räcker fram cigarettpaketet till honom. Vill han ha en cigarett?
Han säger. TäTä? TäTä?
Språkförbistringen är total.

När de kommer ner på rummet igen, knackar det på dörren. Lille tomten står utanför med en bricka med marockanskt te!
– TäTä!….-Jaha! ”Te” -förstås! Han sträcker sina armar så långt han kan för att inte vara oartig genom komma för nära deras dörr.

På natten har samma gäst svårt att sova. (kanske på grund av téet? Vem vet.) Vid tretiden smyyyger hon upp på takterrassen och tänder en cigg. Några minuter senare stannar nästan hennes hjärta. I dörrren till trapphuset ser hon en mörk silhuett i kåpa med toppig kapuschong som håller en stor påk i handen. (Lite lik Bergmans ”Döden” kan jag tänka mig.)
Båda två står som förstenade någon sekund. Innan de känner igen varandra. Historien slutade väl. Inga skadade. Inga hjärtattacker.
…Vi hade en nattvakt på Riad Saba. En liten tomte som tog sitt arbete på fullaste allvar!

Tätä pensionerad sedan något år tillbaka….Men hans påk finns kvar. Liksom ett musée- föremål. Om i fall att….

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *