maj 29, 2011 av marrakechmaria

Ett av mina starkaste intryck när jag kom till Marocko första gången, var att man lägger ner otroligt mycket tid på att prata!

Att hälsa på och prata med bekanta är en helt giltig orsak till att både blockera trafiken och lägga jobbet åt sidan.
Jag menar om man rÃ¥kar möta nÃ¥gon man känner i trafiken, sÃ¥ mÃ¥ste man ju bara stanna mitt i gatan: skaka hand genom bilfönstret och frÃ¥ga hur ens vän och hela dennes familj mÃ¥r ( familjerna är stora, sÃ¥ detta kan ta tid!)…Oavsett hur alla tutar i bilköerna som skapas i bÃ¥da körriktningarna.
Och om man jobbar på bank eller i kassan så kvittar det ju hur lång och otålig kön är, om en avlägsen kusin kommer in: Då lägger man allt åt sidan och hän ger en god stund åt handskaknignar och pussar på skulten. Den som i kön blir stressad och irriterad är en liten människa utan känsla för vad som är viktigt i livet!

Även om man inte rÃ¥kar ha nÃ¥gra avlägsna kusiner eller nära grannar och bara är i landet för en vecka, sÃ¥ kräver en runda pÃ¥ stan alltid att man är ständigt redo att slänga käft och förhandla. Man kan inte gÃ¥ och drömma i sin egen lilla värld utan mÃ¥ste vara vaken varje steg! ( Jag tror att det är en av de saker jag tycker bäst- …och sämst om med Marocko) Om du sÃ¥ skall köpa en brödbit sÃ¥ gäller det att vara pÃ¥ hugget, även om just matvaror är en av de fÃ¥ saker man normalt inte prutar pÃ¥.

Jag har aldrig varit något vidare på att pruta ( trots gener från min far, som t om prutar på NK) och jag om man bara sluppit lägga ner så mycket tid och energi på varenda inköp, så hade jag shoppat så oändligt mycket mer! Ett fåtal butiker verkar ha förstått detta och har numera fasta priser med pris lapp

I början tog jag prutningen jätteallvarligt och kunda avstå att köpa något för att priset slog på någon tia.
Idag sÃ¥ hänger jag inte upp mig sÃ¥ mycket. Jag handlar frÃ¥n försäljare jag fÃ¥r bra kontakt med och om det blir nÃ¥gon % dyrare sÃ¥ gör det väl inte sÃ¥ mycket i den allmänna konkursen…

När jag vill köpa något så frågar jag efter priset på en 2-3 ställen. Det finns nämligen inga regler om att man skall gå ner till halva priset eller så (vad än vissa guidböcker säger) Man får alltid vitt skilda priser på en och samma produkt.

Säg aldrig ditt pris först, oavsett påtryckningar från försäljaren. Ge därefter ett pris som du är beredd att höja. Principen är att mötas någonstans på mitten.

För att göra en lyckad prutning gäller det inte bara att prata om priset utan även skapa en personlig kontakt med försäljaren för att övertyga honom om varför han skall ge ett speciellt bra pris till dig.

Ibland börjar jag pruta på en sak som liknar den jag vill ha för att sedan sporadiskt fråga priset på objektet som verkligen intresserar mig.
Oraken är att försäljarna ofta försöker ”haussa” kvaliten pÃ¥ produkten som du visat intresse för. Ofta genom att jämföra den med andra och säga att just den sak som du visat intresse för är av speciellt god kvalitet: Allt annat är mest skräp.

Det är bra att köpa flera grejer i samma butik, men att först pruta på vart och ett av objekten därefter på total summan.
Om man inte kommer någon vart i sina förahandlingar, så kan man i slutet av prutningen gå ur butiken och låtsas som man inte är intresserad längre. Ofta springer försäljaren efter sänker priset. (Om han inte springer efter dig så var han helt enkelt inte intresserad av att gå ner i pris.)

När vi möblerade Riad Saba så kändes inköpen enorma: 25 bordslampor, 30 stolar osv. När vi köpte lamporna till nattduksborden så var det min man, Jabrane, som prutade och han är otroligt duktig på att pruta!
Det tog som vanligt tid och Jabrane var envis. Försäljaren gav till slut med sig. När vi var pÃ¥ väg ut ur butiken sÃ¥ hör vi ägaren komma och skälla ut försäljaren för att han tagit för lite betalt. -Jag tog det som ett säkert tecken pÃ¥ att vi fÃ¥tt till en riktigt bra deal…

Mattförsäljarna är ökända och jag har mÃ¥nga gÃ¥nger funderat pÃ¥ att ordna kurser i försäljningteknik med dessa slipade män…
När mina föräldrar skulle köpa sin första matta, sÃ¥ var tydligen inte heller den försäljaren nöjd med resultatet. Men han ordnade mellanskillnaden genom att helt sonika ta Ralph Lauren-kepsen av pappa under betalningen- och var sedan märkbart mer tillfredställd med den total inkomsten. Pappa var däremot inte lika säker…

Förhandlingarna i souken är som ett teaterspel med glimten i ögat och räven bakom örat. Om man lyckas göra förhandlingen till en trevlig stund och ett möte, så blir det allafall ett trevligt minne av det hela, oavsett hur priset blir. Och till syvende och sist är det bara du själv som kan avgöra vad du är redo att betala.