Marrakech är kanske inte den första destinationen man förknippar med ”Cutting edge” modern konst. Men här bubblar det minsann och jag kan med gott samvete rekommendera Marrakech för den kräsne konstkännaren. Det är tvÃ¥ helger som den konstintresserade skall lägga pÃ¥ minnet inför 2012: 29 feb- 4mars och 4-7 oktober.
Marrakech Art Fair och Marrakech Biennale är två helt olika events som verkligen är värda att slå mer än ett getöga på!

Marrakech Art Fair anordnas i det anrika lyxhotellet Es Saadi i Hivernage kvarteretstrax utanför medinan. Här samlas 48 gallerister från hela världen för att visa upp sina allra bästa alster inom modern konst.

Programmet innehåller även tre dagar av paneldebatter, konferenser, konstfilms-visningar och förstås långa nätter av cocktails.
Nästa gång går Marrakech Art Fair som sagt av stapeln 4-7 Oktober. En helg då stan verkligen lever upp igen efter den heta sommaren.

Närmast kommande konst event är däremot Marrakech Biennale som jag själv är involverad i. (Det är också därför det är lite dåligt med mitt bloggande sista tiden och fram till mitten av mars)

Den stora skillanden mellan Art Fair och Marrakech Biennale, är samma skillnad som mellan biennaler och mässor i allmänhet. -Under Art Fair visas konst som gallerier vet säljer bra. Marrakech Biennale är däremot helt ”non-profit” och har som avsikt att agera grogrund för unga och mindre etablerade konstnärer.

Marrakech Biennale har de tidigare 3 tillfällen kallats (AiM Arts in Marrakech). Men nu inför den fjärde omgÃ¥ngen som kommer bli mycket större än de föregÃ¥ende har man även tagit ett ”större” namn.

Vanessa Branson ligger bakom Marrakech Biennalen (Richard Bransons syster, han med Virgin Air, Necker Island mm) Vanessa har alltid varit inom konstvärlden och vill göra något åt den dåliga image som arabvärlden fick i media efter 9/11.

Marrakech Biennale var första Ã¥ret ett litet arrangemang kring ”The Wonderful fund” en konstsamling av 64 olika verk som Vanessa och ett antal vänner hade investerat i tillsammans i önskan om att stödja unga konstnärer och använda tillfället till att ge media chans att fokusera pÃ¥ mer positiva händelser i arabvärlden.

Inför februari 2012 kommer ett 40-tal unga konstnärer från hela världen till Marrakech. Varje konstnär kommer skapa och bygga sina alster på plats i samarbete med lokala hantverkare. Thêatre Royal kommer vara händelsernas centrum och omvandlas under 10 veckor till en plats för fantasi och kreativitet utan gränser!

Utställningen öppnar den 29 feb- 4 mars och konsten kan beses ända till 3 juni på Thêtre Royale.

Marrakech Biennale har även ett litterar- film- och musik program som främst kommer presenteras i form a visningar, debatter och framträdande i Riad el Fenn, Institut Francais, Konstnärs recidenset; Dar Al-Ma’mûn och mÃ¥nga andra ställen runt om stan.

Kate Winslet (En säker kvalitetstämpel i allt hon företar sig!) är ett av de stora namnen som kommer hålla föredrag.

Själv kommer jag väl knappt hinna se ryggen av Kate Winslet då jag skall hålla reda på den stora staben volontärer, som hjälper vårt lilla team att ro detta gigantiska projekt i hamn. Men det blir nog bra iallafall!
Psst!
5 dagars biljett kostar ung 1000 sek och VIP biljett, (som är ett Sesam Öppna dig till middagar med konstnärerna och andra intressanta personligheter) för ca 3000 sek per person. Vi har fortfarande nÃ¥gra rum kvar pa Riad Saba….

Jag skall vara helt ärlig. Det tog mig 9 år innan jag vågade prova åken i Okaimden som ligger dryga timmen från Marrakech. Helt enkelt för att jag vara rädd att jag skulle vara så bortskämd efter mina två år i Whistler BC, att skidåkning i Marocko skulle te sig helt patetiskt.

Det ÄR lite patetiskt. Men det är ju samtidigt så otroligt häftigt att man faktiskt kan åka skidor bara dryga timmen från evig sol, palmer och kameler. Och de senaste åren är vi ett antal väninnor som med spänning håller koll på bergens vithet mellan november och mars. Minst ett par åk per år måste vi få in!

Säkraste säsongen är februari, mars. Men om det finns snö- Det vill säga har bara höstens första regn fallit i Marrakech-så kan man ta sig ner för pisten redan från slutet av november.

I helgen var vi ett stort gäng som tog oss uppför berget för att klimat-acklimatisera oss inför en stundande Stockholms resa. (Mina väninnor från Marrakech väntar sig -20 grader och metervis av snö, men jag förstår att Sverige inte bjuder dylik exotik denna höst )

Den timme långa färden från Marrakech slingrar sig på en smal (men helt ok) väg. Naturen är vacker och omväxlande. Berberbarn sålde nyskördade valnötter och örter längs vägen. En gubbe stod och höll en sprattlande ekorre i handen. (Tydligt var att detta var någon klurig entreprenörs-idé. Men att åka skidor med en ekorre i fickan är inte riktigt min grej.) Kvinnor stod och kokade kikärtor vid vägen som de sålde som snack i plastpåsar.

Denna gång var färden lite oroväckande. Det var tjock dimma och inte en snöflinga under hela vägen. Jag stålsatte mig inför en grå dal insvept i dimma. Men icke! Så fort vi kom upp i dalen så var vi ovan molnen: Sol, blå himmel och vita vidder!!

Okaimdens stolslift går upp till 3273m ö h. och var fram till WWII världens högsta skidlift. Här finns även 3 knapplifter som går upp till korta och lätta pister. Snön kan däremot vara svåråkt eftersom den smälter i den varma eftermiddagssolen och fryser sen under natten igen. Den här helgen var snön alldeles utmärkt på de lättare pisterna. Den högsta pistens snö var däremot helt djävulusisk och min dare-devil vän Emma höll igår på att knäcka knäet i dramatiskt fall.
I sÃ¥na lägen är det lite läskigt i Okaimden, för det finns ingen helikopter eller annan nödutrustning. Det är bara att köra ner ( värsta fall i lÃ¥ngsamma köer) för ta sig till Marrakech sjukhus…Men sÃ¥nt kan man ju tänka för mycket pÃ¥, dÃ¥ fÃ¥r man inte mycket gjort här i livet.

Eftersom vi har dÃ¥ligt med vinterutrustning i Marrakech sÃ¥ är det himla bra att man kan hyra allt frÃ¥n vantar, varma skor, goggles: Hela kitet för en överkomlig peng! Till pÃ¥ köpet fÃ¥r man garanterat en härligt grungy stil i dessa hyrkläder….

Men stilen är verkligen det sista man behöver tänka pÃ¥ i Okaimden. Denna skidort borde nog rankas som världens minst snobbiga! Här ser du Marrakechbrudar stapplandes fram pÃ¥ stilettklackar, Berbergubbar hasandes fram i baboucher ( en typ av innetofflor) och traditionell ylletunika. IgÃ¥r sÃ¥g jag t om 3 kvinnor som Ã¥kte skidor i svart, heltäckande hijab – Vilken utmaning! (Sen jag flyttade till Marocko har jag ett komplicerat förhÃ¥llande till kameran eftersom det i allmänhet inte uppskattas när man pekar linsen mot människor. SÃ¥ dessa roliga bilder fÃ¥r man helt enkelt ta sig hit för att njuta av….)

Pisten må vara kort och lätt men den höga procenten nybörjare gör att man helst skall åka med ögon i nacken. Jag har aldrig sett så många, så okontrollerade och vilt tjoande åkare förr. Liksom i de marockanska trafiken blandas alla sorters fordon även i pisten: kälkar, pulkor, skidor och allehanda transportfasoner brukas hämningslöst.

Jag måste säga att jag tycker det är ganska häftigt att min dotter lär sig åka skidor i Nordafrika av alla ställen! Och igår skulle hon få en skidlärare för första gången.
Emma (med knäet) hade sagt till skidläraren Hassan (som har tränat hennes dotter) att en blond kvinna med dotter skulle komma att behöva skidlärare. Horden som hade hört samtalet mellan dem, spanade med marockansk effektivitet in mig. Jag hann inte ens hyra skidorna förrän jag hade en lÃ¥ng svans av 4-5 män; som alla kallade sig Hassan och som alla hävdade vara Emmas kontakt…. Eftersom jag är inte gillar intensiva försäljningsmetoder men däremot är väldigt svag för den skinntorra, väderbitna typen av äldre marockanska män, valde jag istället lille tomten Omar som sedan tog jättebra hand om Selma i pisten.

Men After Ski då? Det viktigaste av allt! Det riktiga festande får vänta till Marrakech. Men en lång vinfylld lunch på Chez Juju är ofta det centrala inslaget i våra Okaimden dagar. I den rustika stugan råder nästan lite alpkänsla med röd-vitrutiga dukar och allt och ute solen är livet helt enkelt UNDERBART!

”Mellan rock och afrikansk trans” SÃ¥ beskriver sig en obskyr liten festival som nu för fjärde Ã¥ret tog plats uppe vid bergens fot endast en halvtimme frÃ¥n Marrakech. -SÃ¥klart det väckte min nyfikenhet! SÃ¥ i Ã¥r lyckades jag -trots en packad helg- äntligen ta mig dit pÃ¥ rekognocering!

Den första helgen i oktober är ofta förknippad med en massa happenings i Marrakech. I september börjar ju staden befolkas igen efter att alla (som kan) har flytt den outhärdliga hettan (vilken får svenska termometrar att bokstavligen implodera.-Jo, jag har varit med om det)
När oktober anländer har alla åter landat i vardagen; temperaturen har kommit ner i grader som främjar hjärnaktivitet och stan är oftast full av resenärer. Så den 30 sep-2 oktober i år trängdes Moonfest på agendan tillsammans med Marrakech Art Fair (som blir en blogg för sig) och givetvis en massa jobb för alla inom turistnäringen.

Lalla Takerkoust ligger bara en halvtimmes färd från Marrakech och är platsen för Moonfest. Lalla Takerkoust är en av de dammar i Höga Atlas som förser Marrakech och den omgivande slätten med färskvatten. Det är också ett populärt utflyktsmål för Marrakchis om söndagar. Här finns gott om trevliga uteserveringar kring sjön. Och utsikten över det ökenliknande landskapet, sjön och de (redan nu) delvis snötäckta bergstopparna är mycket speciell.

Efter att med mycket lock och pock lyckats släpa min kompis Lori från buffén med flödande gratis champagne och kilometervis läckra små kanapéer på Art Fairs invignings cocktail: Bytt cocktailstass mot kängor och jeans på Kosybars toalett och hämtat upp en äventyrslysten gäst på Riad Saba så bar det äntligen iväg ut på de beckmörka vägarna på uppdrag: Rock-rek i Atlas.

Efer att ha kört en halvtimme på en ganska dålig väg ut- mitt i ingenting; tagit av på en grusväg som mödosamt slingrade sig uppför en kulle, så kom vi till en liten parkering där ett tiotal bilar stod parkerade.

Vi visste att vi kommit rätt, för i mörkret längs vägen hade de senaste 10 minuterna varit massa fotgängare. När vi kommit in på festivalplatsen som omgärdades av ett snöre och vaktades av en handfull vänliga soldater, så bländades man nästan man av en väldigt proffsig JÄTTE SCEN! -Helt oväntat här mitt ute i berberland!

Själva festivalplatsen kantades av typiskt maroockanska ”sultantält” där man installerat enkla serveringar. Här grillades köttspett och sÃ¥ldes pÃ¥ myntate. Festivalplatsen lÃ¥g pÃ¥ en hög kulle precis vid sjön och bjöd säkert imponerande vyer dagtid.

PÃ¥ scenen härskade Hooba Hooba spirit. Ett av Marockos mest kända band och ett av de fÃ¥ banden som spelar nÃ¥got liknande rock. Eller närmare bestämt en blandning av rock och traditionell marockansk musik. Instrumenten bestod av elgitarrer och trumset ackompanjerade av metallkanstanjetter ”craqrabs” och det urgamla stränginstrumentet pÃ¥ getskinn ”gumbri” mm. Blandningen var inte helt oäven och den lilla men otroligt engagerade publiken fullkomligt studsade runt galna av glädje. Det var tur att de alla hade en sÃ¥där 5 kvadratmeter var- för det behövdes till deras vilda dans!

Jag och mina tvÃ¥ kvinnliga utsände kände oss helt klart som minoritet (jag tror vi var totalt 6 kvinnnor i publiken) Vi blev först lite betänksamma dÃ¥ vi har erfarenhet att (vissa) marockanska män kan ha tendensen att uppföra sig som, vad jag närmast kan likna vid, ”testosteronstinna femÃ¥ringar”. Men det var helt obefogat för stämningen i denna hord av studsande män var väldigt trevlig och vi kände oss snart helt okej trots den skeva könsfördelningen.

Vi snackade lite med de tvÃ¥ enda i publiken som inte studsade vilt. En av dem höll pÃ¥ med raveparties och höll bla pÃ¥ att organisera ett den 23 november i Höga Atlas- tillsammans med nÃ¥gra dj’s frÃ¥n Malmö och Stockholm! Helt otroligt i mina öron! Och sÃ¥ häftigt! (HallÃ¥! Vem är ni?!)

Moonfest bjuder på mer än Hooba Hooba och studsande berbermän. Denna kväll var bara starten på en 3 dagars festival som dagtid vänder sig till alla åldrar med olika aktiviteter som yoga, berbermusik, konstkurs för barn, workshop i berbermatlagning; i astronomi etc etc.

Bakom festivalen ligger Marockanska skogs- och vattenvårds stryrelsen. Intäkterna från festivalen ( om det nu verkligen gick med vinst??) skall gå till ett skogsplanterings projekt kring Lalla Takerkoust dammen.

På campingplatsen har man satt upp ett antal traditionella nomadtält i kamelhår som man kan hyra för 2000Dh och bo i under hela festivalen. Så nästa år tror jag att det blir tjejgänget med alla våra barn som hyr oss ett nomadtält under Moonfest!

FrÃ¥n det ena till det andra tycker jag att du skall hÃ¥lla utkik efter nästa nummer av RES: Den 25 oktober kommmer nämnligen ett nummer med bilagan: ”Marrakech- Den definitiva guiden!” Skriven av undertecknad och kan även köpas som app!

Vad gör man en lördag i oktober? Vad gör man med en leklysten dotter som börjar få amfibiehud mellan tårna efter att ha ägnat de senaste 7 månaderna att snorkla i poolen? Tja, vill man ha göra henne absolut överlycklig (och få en lång natts sömn därpå) så tar man henne och kompisen till Aqua Park.

Aqua Park är det senaste tillskottet på Marrakech nöjesarena. En av de platser som, vid sidan av Disneyland och traditionell cirkus, får det att krypa i skinnet på mig och att i entrén på allvar undra om jag kommer överleva denna upplevelse.
En av de platser som man förmodligen borde bojkotta som miljövidrigt pga de tusentals kubikliter vatten som gÃ¥r Ã¥t ”til lyst” i detta ökenlandskap för att inte tala om alla de ton miljövidrig kinesisk plast som gÃ¥tt Ã¥t för att skapa vidundret.

Men igÃ¥r tog moderskärleken övertaget över miljöångesten och fick mig att spendera en dag ibland miljontons käckt färgad plast. Det är bara sÃ¥, vatten väcker barnet inom mig och efter ett par timmar erkände jag skamset att ”Detta var ju faktiskt jädrigt kul!”

Badsäsongen (för icke badkrukor) är mellan mitten av mars till mitten/slutet oktober. Fast själv doppar jag mig ogärna innan maj. Glöm allt vad svenskt kommunalbad heter när du kommer till Marrakech! Här är ett dopp mycket dyrare. Men ofta bjuder badet på någon form av upplevelse vid sidan om, det må vara rent estetisk, nattklubbsstämning eller som i detta fallet; intensiv lek.

Fram tills nu så har Oasiria varit alla barns himmelrike i Marrakech. Oasiria är en vacker park på 10 hektar med ca fem pooler med olika teman. Enligt expertisen utlåtande ( dvs två nio-åriga flickor) så är vågbassängen fortfarande oslagbar. Oasiria passar också bättre för familjer med små barn (och äldre personer). Om man är ett större gäng, så kan man parkera sig vid den lugna poolen i skuggan av en Gazebo (hyra 200 Dh)och sedan ta sig runt till de olika poolerna. Om du kommer efter 14.00 så går entrépriset ner något och ligger på ca 180 Dh för vuxna och 120 Dh för barn. De kollar väskorna, men brukar acceptera att man har flaska vatten och lite frukt.

Men om du söker adrenalin kickar och vill leka järnet, så är det Aqua Park som gäller! Skaffa en förfaringsbox och lås in allt du inte har i vattnet och framförallt -ditt estetiska sinne! (50 Dh plus 100 Dh deposit.)
Inträdet kostade (efter 14.00) 170 Dh för vuxen och 100 Dh för barn. (När vi gick därifrån så tyckte jag faktiskt att det var värt varenda öre) De kollade inte väskan, så här verkar det som man kan ta med vatten och fika, vilket är himla dyrt på plats.

Här finns fyra torn med mellan 4-6 rutschbanor i olika former. Till varje rutschbana har man olika typer av gummibåtar och madrasser att åka på. Det hela blir väldigt interaktivt då man måste kånka med sig de olika madrasserna till tornens topp där man äntrar och susar ner.
Vissa banor ser helt livsfarliga ut; så det gäller att förlita sig på sitt eget sunda förnuft när man väljer hur mycket adrenalin kick man egentligen klarar av och om man verkligen vill roa sig med livet som insats.
Jo, vissa av dem hade jag aldrig låtit någon som är mig kär kasta sig utför. Men det finns gott om banor som man, antingen i tyst förskräckelse eller skriande förtjusning tar sig nedför.

För vad ska man annars ta sig till när det i oktober fortfarande är +35 grader och att endast plaska runt i en vanlig pöl med vatten börjar blir lite…enahanda?

FYI: Auqa park ligger ca 30 min söder om Marrakech pÃ¥ Route d’Ourika. Man kan inte missa parken som ligger pÃ¥ höger sida om vägen med plastelefanter i ingÃ¥ngen. Say no more..

För varje Ã¥r blir det allt fler festivaler i Marocko men en av de större och mest välkända är ändÃ¥ Essaourias Gnawa festival som har pÃ¥gÃ¥tt i 14 Ã¥r nu och gärna kallar sig ”Woodstock Marocaine”
En musikfestival med inriktning på world music, avant garde jazz och framförallt fusion mellan dessa olika musikstilar.

Ã…rets titel var ”Back to the roots” under vilken man framförallt fokuserade pÃ¥ musik frÃ¥n Afrika med en touch av Haïti, Iran och givetvis spännande fusions mellan dessa.

Nu helgen (23-26 juni, 2011) fylldes Essaouira av Marockos mest välkända gnawa grupper, musiker från Iran och Haïti samt kilometervis av dreadlocks!

Ã…rets största namn (sÃ¥vida man inte rÃ¥kar vara world music och gnawa connaisseur av rang) var väl ända K’naan som spelade pÃ¥ strandscenen pÃ¥ lördag kväll.

Huvudscenen finns av tradition på Hassan II torget med alla dess kaféer och som ligger fint mitt i gamla Essaouira mellan medinan och hamnen.
Själva hade vi turen att hitta en restaurang med terrass precis mitt emot huvudscenen. Bättre kunde man bara inte sitta! Här serverades trerätters middag och en bekväm första parkett med utsikt över scenen och folkhavet så där lite från ovan. Perfekt!
Den terrassen är definitivt bokad till nästa år också!

I år var det även en stor scen mitt på stranden som breder ut sig strax utanför stadsmuren. Men musikupplevelserna fanns även att upptäcka i mer intima riader och restauranger runt om i stan.

Det lustiga var att de utländska turister jag pratade med hade hamnat på festivalen mest av en händelse. Jag noterade också att det bland publiken var en härlig blandning av unga, moderna marockaner; traditionellt Haik-insvepta kvinnor; officiella gubbar i svart kostym och utländska resenärer: Och alla gungade lika gillande till rytmerna!

Gnawa är kanske inte så välkänt i Sverige, men i länder som t ex Frankrike råkar man på Gnawa lite här och var. Och det är en viktig del av Marockos rika musik arv.

Men jag vill poängtera att det är en stor skillnad mellan den gnawa musik som spelas pÃ¥ konserter och de ursprungliga gnawa ritualerna ”Lila” som används för att framkalla trans, vilken i sin tur används för att bota alla former av Ã¥kommor.

Gnawa
Gnawa är så mycket mer än bara musik. Det är en hel religion.

De grupper som spelar på festivaler och konserter har i många fall inte de bakomliggande kunskaperna om hur de olika instrumenten och sångerna kan framkalla de olika trans-tillstånden. För det krävs specialkunskaper som tyvärr håller på att dö ut.

Bland det första jag upplevde i Marocko var faktiskt just nattliga trans ritualer med Gnawas. Det var häftigt och jag hoppas snart fÃ¥ tillfälle att göra om det! (Det har inte varit sÃ¥ ”trans-fyllt” de senaste Ã¥ren, mest jobb…)

Marocko är ett spännande land delvis pga att många av gamla ritualer och kunskaper lever kvar. Det är verkligen ett land där nutid och (lite överdrivet) medeltid går hand i hand.

Gnawa är en naturreligion som har införlivats i den marockanska formen av Islam. Det är långt ifrån accepterat av alla, men är trots allt en viktig del av kulturen för många marockaner. Vad som är typiskt för vad jag kallar Marockansk Islam är just att den har införlivat många detaljer från gamla animistiska religioner.

Ordet ”gnawa” sägs komma av ”Guinnea” och musiken kom ursprungligen med de svarta slavarna som hade enkel resa till Marocko med karavan handeln. Slaveriet upphörde inte förrän lÃ¥ngt in pÃ¥ 1900-talet och när slavarna släpptes fria, sÃ¥ var musiken och transen, det enda de hade.

Många av de frisläppta slavarna började tjäna sitt uppehälle genom att vandra från by till by och erbjuda att på sitt sätt bota olika åkommor (eller ordna trans ritualer bara för att det är en så härlig upplevelse)
I Gnawa traditionen tror man nämligen att sjukdomar är energiknutar i kroppen, som måste lösas upp.

Deras mest kända ritual kallas Gnawa Lila (lila betyder natt) och den hÃ¥ller, som namnet antyder, pÃ¥ hela natten ända till soluppgÃ¥ngen. Musiken har nominerats efter regnbÃ¥gens alla färger och stämningen under t ex den gröna musiken är väldigt annorlunda jämfört med t ex den gula musiken. Olika människor pÃ¥verkas mer eller mindre av färgerna och alla har ”sin färg”

Det finns mycket spännande att berätta om Gnawa trans, men jag känner att det inte riktigt passar sig att gÃ¥ djupt in pÃ¥ dessa urgamla kunskaper sÃ¥ här i cyber space…

Men om du läst så här långt, så kanske du också är galen nog att vara nyfiken på att veta mer om Gnawas musik och ritualer?
Då finns det chans till en djupdykning kring nästa års Essaouira festival. Då planerar vi att organisera en resa till Marrakech och Essaouria.
Förutom festivalpass och de vanliga Marockanska upplevelserna, så kommer vi inkludera föreläsning om gnawas och givetvis avsluta med en riktig afrikansk trans-natt!

Droppa en rad på info@mtravel.se om du vill ha mer info när vi kommit så långt!

Jag hade iofs lovat att BARA vara mamma denna helgen. -Inte blogga ( fast tjejerna tittar ju pÃ¥ film) Inte jobba med Arts in Marrakech konstfestival (…bara ringa borgmästaren)- Inte jobba pÃ¥ Riad Saba (förutom incheckningen imorgon)- Inte jobba med Marrakech Travel Company…Just sÃ¥, bara en liten blogg om Agadir.

Jag fÃ¥r krypa till korset och be avbön…( heter det sÃ¥?) Jag har aldrig tyckt om Agadir. Men nu mÃ¥ste jag ändra uppfattning.
Jag har inte varit i Agadir pÃ¥…kanske 8 Ã¥r-Minst! DÃ¥ jobbade jag för Tema resor och stannade med jämna mellanrum i Agadir ngn dag mellan grupperna. ( Jag räknar dÃ¥ inte gÃ¥ngerna jag endast Ã¥kt till Agadirs flygplats för att hämta gäster)

Mitt minne frÃ¥n Agadir har varit en sliten, charmlös charterhÃ¥la, vars enda förlÃ¥tande attribut var den enormt breda och 1 mil lÃ¥nga stranden…och möjligen klimatet.

Agadir drabbades nämligen 1960 av en fruktansvärd jordbävning ( händer sällan-men med besked i Marocko) Hela den gamla byn raserades. Men den nybyggda cementfabriken klarade sig.
Tack vare den sÃ¥ lyckades man bygga upp Agadir pÃ¥ rekord fart. I 60-tals stil (Ni kan tänka er resultatet…) som sedan pyntades med kötbulls- och spaghetti- menyer pÃ¥ tyska och svenska. -I allra bästa charterstil!

Vägen som förband Marrakech med Agadir var tills för inte så länge sedan ökänd. Landets värsta väg med högst olycksstatistik, pga av all den tunga trafik som trängdes på den smala och slingrande bergsvägen.

Kort sagt jag inte känt någon större dragningskraft till Agadir.

Fast min nyfikenhet har så sakteliga väckts. De senaste åren har jag hört många prisa Agadirs nya, fina marina; en nybyggd småbåtshamn omgärdad av läckra butiker och mysiga caféer. Och dess nya Corniche (strandpromenad) som ryktas vara bättre än den i Nice!!?

Fast om jag skall ge mig ut på en bilresa med livet som insats, så krävs det ändå lite starkare argument.
…Men sÃ¥ öppnades motorvägen mellan Agadir-Marrakech för en 18 mÃ¥nader sedan och sedan dess har Agadir varit pÃ¥ min lista igen.

Förra helgen lyckades vi äntligen komma iväg!

Den första timmen från Marrakech så är landskapet ganska platt och trist. Men tack vare motorvägen så slapp man den sega lastbilstrafiken och kunde smidigt och i ensam majestät glida på en- i prinicip- tom motorväg

(Man betalar en nominell vägtull ( ca 90 kr Marrakech-Agadir) pÃ¥ Marockanska motorvägar, vilket gör att mÃ¥nga väljer de mindre ”gratisvägarna”. )

Ungefär halvvägs kommer man upp i en utlöpare av Höga Atlas bergen och vyerna blir andlöst vackra.
(De har de förvisso alltid varit men när man konstant utsätts för nära-döden upplevelser, som pÃ¥ den gamla vägen, sÃ¥ fokuserar man liksom mindre pÃ¥ utsikten…)

Den röda jorden och de snöklädda topparna i horisonten utgör en enastående inrmaning till den breda och bekväma vägen som skär rätt genom landskapet. Enda nackdelen är att man nu missar att se i Dinousarie fotsteget i bergväggen. Men vet man att det finns, så räcker det för att trigga fantasin om hur gigantiska dinousarier en gång vandrat omkring i dessa dalar!

I effektivitetens namn testade vi två HELT olika boenden denna helg. Och jag kom fram till en sak: När du är i Agadir är det ett måste att bo PRECIS vid stranden.

Första natten spenderades pÃ¥ Villa Blanche (Jag skall erkänna att om det hade känts som ”The place!” sÃ¥ hade jag hÃ¥llit det hemligt och bara delat webadressen med mina bästa vänner och betalande gäster.)

Villa Blanche är alldeles nyöppnat och ett underbart läckert ställe. Perfekt för en romantisk tête a tête! Med enda ( och grava) nackdelen att man, trots havsutsikten, liksom inte kan ta sig ner till stranden!
Men om man är riktigt nykär och inte har något behov av omvärlden, så är det PERFEKT!

Med ytterligare ett ”aber”: Inta frukosten i sängen!!! I frukostrummet har det gjort samma absurda miss som i de flesta Marockanska matvaruaffärer -De spelar techno pÃ¥ hög volym i högtalarna!
Jag må vara gammeldags men före kl 22 och utan en hel del vin i kroppen, så klarar jag inte den musiken på offentliga platser!
Men i övrigt var sviten var helt ljuvlig, med alla små trevligheter man kan önska sig!
Och varje detalj i hela Villa Blanche var smakfull!

För de som lämnat förälskelse planeten och istället befinner sig pÃ¥ en betydligt kärvare planet: SmÃ¥barnsfamiljs planeten…SÃ¥ är grann etablissemanget Robinson, mer realistiskt.

8 Ã¥riga Selma tyckte att ”all you can eat buffeten” och de familjeinriktade aktiviteterna slog lÃ¥ngt högre än estetiken pÃ¥ Villa Blanche. Själv överlevde jag mest tack vare gratis vin mellan varven av inkluderade spinning, yoga och surfing klasser…

Nä, vi hittade inte det perfekta stället att bo i Agadir denna gång. Men det är verkligen värt att stanna här några dagar: Vilken tid som helst på året!

Och tack vare att Norwegian flyger direkt till både Marrakech och Agadir så kan man ju kombinera kultur-upplevelsen i Marrakech med strandstunder i Agadir!

En av de största fördelarna med Agadir är ( förutom stranden) klimatet! Ett jämnt behagligt klimat med en 20-30 grader året runt.

Den nya Marinan var jättefin och bor du bara där eller längs Cornichen; den 1 mil långa strandpromenaden, så är Agadir faktiskt en rikigt positiv överraskning!

PÃ¥ min födelsedag väcktes jag smärtsamt tidigt under mycket hysch pysch. Fick order om att ta pÃ¥ mig nÃ¥got varmt och sätta mig i en landrover med en främmande fransos vid ratten. Det var fortfarande mörkt och snart svängde vi av vägen, ut pÃ¥ en skumpig pist med kurs mot…ingenting, tycktes det mig först.

Det dröjde inte så länge innan jag började ana målet för färden. Det är nämligen så att varje morgon, så kollar jag två viktiga saker:
1/Syns Atlas bergen? Om de syns är morgonen fantastisk och det finns ingen annan plats på jorden jag vill vara. ( Kanske är denna kärlek till bergsvyer något man får efter att ha vuxit upp i Skåne)

2/Nästa sak som kontrolleras är om man ser några luftballonger bortom palmerna. (Ännu en liten trevlig detalj att förgylla en alltför tidig vardagsmorgon med.)

…SÃ¥ när vi kom fram till hangaret av lera mitt i ingenting sÃ¥ anade jag redan vad som var pÃ¥ gÃ¥ng. -Vi skulle ge oss upp i en varmluftsballong! Världens första fungerande uppfinning för lufttransport.

Det tog någon halvtimme att veckla ut den 3500 kvadratmeter stora tyget, som ballongen består av, och fylla den med hundragradig luft.

Under tiden berättade vÃ¥r pilot att bröderna Montgolfier, som uppfann varmlufts ballongen var pappersfabrikörer. När ena brodern en kväll pÃ¥ 1780-talet sÃ¥g in i öppna spisen, sÃ¥ drabbades han av en snilleblixt. Han hade i elden sett hur brinnande papper svävar i hetta -och hur den tankekedjan gick vet väl bara han själv…- Men han fick iallafall idén att göra en ballong i papper som han sedan skulle tända en brasa under, för att pÃ¥ sätt kunna ta sig fram i luften. Hmm…?!

I de första varmluftsballongerna, berättade vår pilot, lastade man så mycket hö man bara kunde och eldade sedan på hej vilt under sin pappers ballong. Det hela låter snarare som ett omständigt självmordsförsök i mina öron.

Men bröderna Montgolfière överlät äran att vara de första passagerarna till ett fÃ¥r, en anka och en tupp. De lyckades stanna i luften i hela 15 minuter innan de kraschade….och därefter serverades pÃ¥ middagsbordet.

Endast två år senare, lyckades en amerikan och en engelsman flyga över engelska kanalen-Utan att möta samma öde som pionjärerna.

En luftballong kan komma upp på 3500 meter höjd. Vi tyckte det räckte med 1000 meter-För det är här champagnen serveras!
Mycket sympatiskt sätt att spendera 7-snåret: Med ett glas champagne, svävandes på 1000 meter över marken.

Vår morgon var tyvärr lite disig. Men vyerna över marockanska gårdar och livet på landet var trots det vacker. Men jag kan tänka mig vilka vyer man får äver Höga Atlas en klar morgon!! Det mest påtagliga var stillheten som uppstår när man färdas i vindens hastighet. Det känns som allt står stilla. Till och med tiden.

Efter flygturen var det inte slut pÃ¥ upplevelser! …Men vad man gör efter flygturen, det fÃ¥r du själv komma hit och ta reda pÃ¥!
Det finns flera företag som flyger varmluftsballong i Marrakech. Endast ett av dessa företag är proffsiga nog att vilja flyga med. Du kan lägga till en luftballongtur till de resor som jag ordnar genom Marrakech Travel Company. Det finns flera paket i olika prisklasser.

PS
1987 gjorde Richard Branson och Per Lindstrand ett medieomsusat försök att flyga jorden runt i en varmluftballong. De startade faktiskt frÃ¥n just Marrakech. Med tanke pÃ¥ att det är helt omöjligt att styra en varmluft ballong, lÃ¥ter det som ett jobbigt projekt. De lyckades vara de första att ta sig över Atlanten men ”världsomsvävningen” fullgjordes av ett par andra killar 1999.

Bland Marrakech Travel Companys utflykter har jag mÃ¥nga älsklingar. Men den som antagligen ligger mig närmast hjärtat kallar jag ”kasbahn vid Karavanvägen”.
En tvådagars utflykt som ger ett lagom smakprov av Sahara.

Världens största öken lämnar ingen oberörd. Antingen älskar du det besinningslöst eller så vill du inte sätta din fot där.

Många tror att Marrakech ligger i Sahara. Det är fövisso en gammal karavanstad men du måste först ta dig över Nordafrikas högsta bergspass för att ens komma in i Sahara regionen.
Och när du väl tagit dig 4 timmar på serpentin vägar så har du nästan lika många timmar kvar innan du når sanddynerna.

Sahara är så mycket mer än bara sanddyner! Dessa är mest en myt. Visst är de vackra. Visst finns de. Men Sahara består endast till 5% av sanddyner. Resten är olika former av stenöken. Låter det trist? Det är det inte! Sahara är mäktigt. Omväxlande. Vackert. Rogivande.

Att vandra här ger en absurd känsla av att gå på en havsbotten-Vilket det ju också har varit minst två gånger under historiens lopp. Fiskarna är så närvarande att på vissa ställen sopar man bara bort lite sand; så ligger fossilerna där. I dagsljuset. Det ser ut som någon har dragit proppen ur ett badkar och allt levande trillat till botten samtidigt.
Sahara har skapats av vatten och hela landskapet är en estetisk upplevelse av erosion i olika stadier.

Vägen från Marrakech mot Sahar regionen råkar vara en av Marockos vackraste. Den slingrar sig över Höga Atlas; genom dalgångar där berber brukar jorden på uråldrigt vis, den passerar byar och andlöst vacker natur. Färden går över det högsta passet i Marocko, Tiz’nTichka på 2260 m öh. Här slingrar sig vägen mellan snötäckta toppar och djupa dalar där getterna obekymrat betar.

Om du har höjdskräck eller får åksjuka, så rekommenderar jag att du packar både ögonbindel och åksjuke tabletter!

Men om man tycker det är jobbigt att färdas i bil i serpentinsvängarna sÃ¥ fÃ¥r man sända en tanke till forna karavaner som ju faktiskt vandrade med sina fullpackade kameler längs vägen som dÃ¥ (innan främlingslegionen med spade i ena handen och gevär i den andra breddade den pÃ¥ 20-talet) endast var en smal stig….

Som överallt i Marocko så är kommersen i full gång. Bilden nedan är tagen på ca 2000 m höjd. Nära toppen kantas den smala, slingrande vägen av enkla butiker dit man kånkat en otrolig mängd kristaller och fossiler.

Om man som jag, är fascinerad av historia, sÃ¥ skall man absolut göra avstickaren till den legendariska Kasbah Telouet. Och för att verkligen fÃ¥ nÃ¥got ut av besöket sÃ¥ skall man ha läst den oförglömliga boken ”The Lords of the Atlas” av Gavin Maxwell innan eller under resan. En rafflande och sann historia om 1900 talets Marocko: Om hur berberstammar användes av fransmännen för att lägga landet under sig när deras egna soldater hade fullt upp med WWI

Kasbah Telouet som för hundra år sedan var bland det lyxigaste boende Marocko kunde uppbåda (med kranar i guld och landets största vapen arsel) är i dag mestadels ett sandslott och dess storhet ett minne blott. Men som sagt, har man läst boken och har en gnutta fantasi så är det värt ett besök!

Kasbah Telouet tillhör Glaoui stammen, som under en fernissa av franskt protekorat styrde Marocko under första hälften av 1900-talet. Till skillnad från många andra stammar i södern tjänade de inte sina rikedomar från ökenpirateri utan från en saltgruva i närheten. Här utvinns än idag salt under enkla former, dvs hacka och spade.

Gruvarbetarna tyckte förmodligen att vårt besök var mer givande än att hacka saltblock efter det att vi alla lämnat ett litet tack för besöket. (I Marocko är jätteviktigt att alltid ha fickan full med mynt- Då är inget omöjligt!)

Väl framme vid vårt mysiga lilla kasbah hotell intogs en efterlängtad lunch innan vi drog vidare för att göra "måste" beöket i Marockos mest kända kasbah byar "Aït Ben Haddou".

Ait Ben Haddou är den mest kända kasbahn i Marocko och har tyvär blivit nÃ¥got av en tourist trap. Men det är trots det värt ett besök. Den är ju trots allt i varenda guide bok och faktiskt pÃ¥ UNESCO’s världsarvslista. Här känner du igen scener frÃ¥n filmer som Gladiator, Den skyddande himmeln av Bertolucci samt nÃ¥gon Indiana Jones film som jag själv inte sett. Det spelas in omkring 20 filmer om Ã¥ret runt om i Marocko.
Välkomna till vårt lilla Kasabah hotell!

Okej, jag anar vad som rör sig i skallen pÃ¥ dig. ”Ã… vad sjutton är en kasbah egentligen?” AlltsÃ¥, lÃ¥ngt i frÃ¥n ”Rock the Kasbah” är det helt enkelt ett fort med kreneleringar och byggd i ”stampad lera”. Söder om Höga Atlas bergen finns hundratals kasbhor. De beboddes ofta av rika stamledares storfamiljer med flera generationer och deras slavar. I Marockos kungliga huvdstäder kallas de gamla militärkvarteren för ”Kasbah”

I det franska parets lilla kasbah bjuds däremot på en stor jazz kollektion och välkylt vin-Kulturkrock när det är som allra bäst!

På morgonen vaknade jag av intenisivt kvittrande från småfåglarna som installerat sig i kasbahns yttervägg. Det var lika bra att ta en liten tur i byn.

Bylivet vaknade sÃ¥ smÃ¥tt. Jag hade turen att träffa pÃ¥ en utrotnings hotad liten gubbe i sin ylle silham (urÃ¥ldrig modell av slängkappa) Bara de senaste Ã¥ren har generationen som bar traditionella kläder snabbt dött ut. För inte mÃ¥nga Ã¥ren sedan sÃ¥g man dessa vackra gamla män med väderbitna ansikten pÃ¥ sina Ã¥snor i Marrakech men nu är de för alltid borta…

Efter frukost så mötte vi upp med dromedarförarna Omar & Ali för att ta en tre timmars promenad genom oasen och berberbyarna omkring. Det insisterar jag att man gör under denna utflykt. För den som inte gillar att gå så finns det 4 dromedarer att rida på och för den som inte gillar att rida, så finns hotellets takterrasser.

Dromedarer är spännande djur som jag skulle kunna skriva en hel blogg om… Det allra häftigaste av deras ”party trick” är att de vid fara av överhettning kan stänga av kroppens kylsystem och kyla hjärnan separat. Till skillnad frÃ¥n andra djur, som har runda blodceller, sÃ¥ har kameldjuren avlÃ¥nga blodceller. Det gör att de kan dricka enorma mängder utan att spränga blodkropparna….OK. Jag kan hÃ¥lla pÃ¥ med dessa onödiga fakta ett bra tag. Men jag sparar resten till en mycket uttrÃ¥kad dag…

Promenaden går genom oasen och dess mandelodlingar, dadelpalmer & granatäppleträd i vars skugga diverse bönor och sädeslag kämpar mot den heta solen. Vi går igenom berberbyar och kommer till slut till en gruppering grottor som beboddes i krigstider och så sent som på 60-talet när floden översvämmades hela 5 år i rad.

Efter promenaden väntar lunch och gärna en riktigt kall öl på det lilla kasbah hotellets terrass innan det är dags att återvända till Marrakech.

TvÃ¥ dagars turen ”Kasbah vid Karavanvägen” ingÃ¥r som en del i nÃ¥gra av de paketresor som arrangeras av Marrakech Travel Company Ni behöver inte vara mer än tvÃ¥ personer för att göra er egen lilla karavan!

Jag säljer bara sÃ¥nt jag själv tycker om. Det är väl en av fördelarna med att vara egen företagare….

De senaste åren har nyår blivit big business i Marrakech. Alla kommer hit: Alla från marockanska kungen och efterföljande överklassen till Casablanca brats, Sarkozy och vanliga dödliga. Allt är fullbokat och alla försöker organisera den häftigaste festen med eldslukare, magdanserskor och allt man nu kan tänkas behöva för transitionen till det nya året.

I Marocko firar den stora majoriteten det muslimska nyåret vilket vi bara för någon månad sedan upplevde med intensivt trummande i ett antal dagar. Det kristna nyåret firas endast av överklassen och människor som i allmänhet söker en orsak till att festa.

Detta till trots, så snörade jag istället på mig bergskängorna, packade en flaska Moët, min lilla familj och drog upp i Atlas bergen för att möta det nya året.
Terres d’Amanar erbjöd ett alternativt nyÃ¥rsfirande vilket bla innebar att jag sände ut min Ã¥tta-Ã¥riga dotter och enda avkomma pÃ¥ en hängbro 120 m över marken med en karbinhake som enda säkerhet.-…Man kan väl kalla det ”aktivt nyÃ¥rsfirande”. Till detta bör tilläggas att just Terres d’Amanar drivs mycket proffsigt och är det enda ställe i Marocko hos vilka jag, sÃ¥som Ã¥tta-skivor-bröd-om-dagen-svensk, skulle göra nÃ¥got liknande.

Terres d’Amanar är ett äventyrs center som ligger ca 45 min frÃ¥n Marrakech. De erbjuder lagom adrenalinfyllda trätoppsbanor, 360 m lÃ¥ng zipline pÃ¥ 120 m över marken, Ã¥snepolo, bÃ¥gskytte och mycket mycket mer. De har ocksÃ¥ 38 jättemysiga ”lodges” byggda helt i naturmaterial och med häftiga lösningar för den inrednings intresserade.

Hela projektet andas ekologiskt tänkande och kulturell integration. Alla anställda ( utom top management) är berber-ungdomar från byarna omkring och hela styrkan verkar älska sitt jobb! Kort sagt: Jag gillar det här stället!

Vad är då berber?
Berberna (eller Amazigh folket vilket är mer korrekt ) är ursprungsbefolkningen i Marcko. De utgör ca 50% av befolkningen. 3 av de 6 dynastierna som styrt Marocko de senaste 1400 åren har varit berberstammar, så historiskt sett är de inte undertryckta (vilket tyvärr ofta är synonymt med ursprungsbefolkningar).
Berberna är liksom araberna ett stamfolk; ökenfolk och mer eller mindre nomader. Det är nog dessa likheter som gjort att dessa, i övrigt så olika, folkslag har kunnat leva-mer eller mindre- i fred med varandra i Nordafrika alltsedan Araberna expanderade hit på 700-talet.

Berberna lever mest ute i bergsområdena och i Sahara. Araberna lever traditionellt i städerna och slätterna omkring.
Det finns 3 stora grupper av berberstammar. De har 3 helt olika språk; en massa dialekter och utgör hundratals stammar.

Det lustiga är att berberna har en hel del gemensamt med de skotska klanerna. Bla att de vid yttre hot, gick samman i konfederationer och kunde pÃ¥ sÃ¥ sätt försvara sig…och sÃ¥ är de- inte sällan- rödhÃ¥riga och fräkniga!

Idag är den marockanska befolkningen väldigt uppblandat efter århundraden av blandade äktenskap. -Man är först och främst Marockan. Därefter identifierar man sig med stolthet som antingen arab eller berber, mycket beroende på vilket språk man vuxit upp med.

Nyårs afton i Atlas
Som sagt; denna nyårsafton började med att vi i beckmörker slängdes oss ut 120 m över marken hängandes i karbinhakar . När alla någon timme senare var tryggt tillbaka så började festen kring lägerelden. Innan ens middagen var serverad utbröt vild dans som t om kocken joinade. Kanske var det adrenalin kicken på zipline, resultat av den öppna baren eller bara allmän marockansk livsglädje?

Terres d’Amanar ligger pÃ¥ utkanten av Toubkals nationalpark med utsikt över Marrakech och slätten nedanför. I nattmörkret glittrade vintergatan i kapp med ljushavet därnere pÃ¥ slätten kring Marrakech. Att se eldslukaren med detta som fond var en otroligt vacker syn, men som tyvärr inte fastnade pÃ¥ min amatör lins.

Året första dag startade med frukost buffé under de blommande mandelträden innan det blev en heldag med aktiviteter.

Det gällde att inte vara för bakis när vi under barnens skattjakt skulle översätta berberskrift till latinska bokstäver för att kunna stava till lösenorden till de olika uppgifterna….

Berbernas skriftspråk
Marocko har en mycket stark muntlig tradition och all eventuell berber litteratur har under historiens lopp försvunnit. Det gick så långt att berberna inte hade ett eget skriftspråk. I takt med att TV tog över kvällsunderhållningen så höll de muntliga historien och traditionen på att gå förlorad. Kung Mohamed VI tog snabbt tag i detta problem när han kom till tronen och 2004 bestämdes vilket skriftspråk som skulle offentlig göras som berbernas. Varken latinska- eller arabiska bokstäver kändes ju aktuella! Skriftspråket kallas Tifinagh och unga berber ser det som en viktig symbol för deras identitet. Marocko är det enda land där detta skriftspråk har officiell status.

Ja, det var defintivt ett, för mig, nytt (och otroligt barnvänligt!) sätt att fira in det nya Ã¥ret pÃ¥. Jag tvekar inte att göra om det… bara jag fÃ¥r ha med mig min egen champagne. Och om du vill ha en annorlunda nyÃ¥r, sÃ¥ är du välkommen att hänga med!