Den 1:a eller 2:a augusti börjar Ramadan. Ramadan är den heliga månaden. Den är efterlängtad av många och lämnar ingen oberörd! Särskilt inte när den infaller under årets hetaste månad, augusti, som i år.
Den muslimska kalendern är ju en mån-kalender, vilket innebär att de religiösa högtider flyttar sig ca 11 dagar framåt för varje år. De kommande 5-6 åren kommer därmed Ramadans 29-30 fastedagar infalla under sommaren.

För mig och alla inom turistnäringen, är det en lättnad att under några år, slippa jonglera högsäsongen i ett samhälle där allt stapplar sig fram i halvfart och där ingen har energi att arbeta.

Men hur skall man kunna arbeta??? Från soluppgång till solnedgång utan att äta är väl okej. Men att inte dricka en droppe vatten i mellan 40-55 graders hetta?!
Förbudet av sex, cigaretter, smink och givetvis sprit, kan väl de flesta följa utan större lidande, eller?
Alkohol ser man inte på med blida ögon under ramadan och dricker man vin under denna månad -ja, då är man en helt förtappad människospillra.

I Marocko är det lag för muslimer att följa fastan. Bryter du fastan kan det bli dagsböter eller fängelse. Fast såvitt jag vet så har det inte hänt.
Förra året höll några ungdomar en manifestation mot detta och anordnade en picknick på allmän plats….Det blev en heldel hallabaloo i media. Det var på allas läppar: vissa reagerade mot andra stödde aktionen.

Även som icke troende skånetjej påverkas man av Ramadan. Varje år har jag på olika sätt experimenterat med hur jag skall förhålla mig till det.

Första året jag var här under ramadan så var jag gravid, vilket innebär att man ändå inte räknas som fastare. -Det var jag väldigt nöjd med.

Barn, sjuka, gravida, menstruerande och människor på resande fot behöver nämligen inte fasta. Fast man bör ta igen de förlorade fastedagarna vid annat tillfälle. Ungdomar väljer ofts själva när de är redo att börja fasta.

Man ska inte tro att man kan fuska. Det märks på andedräkt och torra läppar om man dricker eller inte -och den sociala kontrollen är grundlig…

Den enda gången- någonsin!- som Marrakech gator blir lika öde som en ”Svensk-småstad-en-söndag-i- november”: Är när muheddinen ropar till bön vid solnedgången.

Då sätter du dig till bords med vetskapen att nu (i samma minut!) sätter sig 35 miljoner marockaner ( för att inte tänka på alla muslimer i samma tidzon!) till bords och äter ungefär samma sak. -Det är en otrolig känsla.

Man bryter fastan med sk ”ftor” -frukost helt enkelt. Harrira, en kraftig tomatbaserad soppa äts med dadlar. En massa smårätter och honungsdoppade kakor fyller bordet. Oftast serveras juice, kaffe och givetvis stora mängder vatten!
Senare på kvällen serveras middag och familjer spenderar natten med att äta och umgås.

Någon timme innan soluppgången går en man runt i medinan och tutar i en lång lur (Det är magiskt!) Detta är väckarklockan för att man ska hinna laga lite kaffe, göra gröt och få något i sig innan fastan tar vid igen.

För muslimerna välkomnas Ramadan som en månad av familjegemenskap och religiös rannsakan. Man gör en ansträgning att vara en god människa -även om den allmänt låga blodsocker halten gör att man helst håller sig hemma under eftermiddagarna…
Under kvällar och nätter däremot så lever städer och byar upp; man träffas och äter lika mycket som vi gör under jultiden.

Ramadan är lika gammalt som Islam självt och det var under en självpåtagen fastemånad som profeten Mohamed fick första uppenbarelsen av ängeln Gabriel, som då uppmanade honom att skriva Koranen.
Än idag firas ”änglanatten” den 27 natten varje ramadan.

Många anser att Ramadan är till för att påminnas om hur de fattiga har det.
Vissa ser det hela som en meditations- och renings teknik. Som sådan är den effektiv.
Fasta är ju också en vanlig teknik för religiös rening i allt från shamanska religioner till de monoteistiska religionerna. -Fast nog var det lättare att ägna sig åt en månads meditation och rening för 1495 år sedan än i dagens globala samhälle, där allt ändå skall hänga med i det globala tempot.

Det är egentligen förvånande att marknadskrafterna i Europa inte fått upp ögonen mer, för denna fantastiska konsumtions potential. -Tänk dig själv hur mycket onödig mat du köper när du handlar mat på tom mage?! Under Ramadan spenderas det stora pengar på mat och paradoxalt nog spenderas det ännu mer timmar för matlagning.

Som turist under Ramadan
Personligen tycker jag inte att Ramadan är en bra månad att turista i Marocko, särskilt inte när det infaller under sommarmånaderna.
Men om du nu råkar vara här just då så följer här några råd för att göra det bästa av situationen:

1/ Försök transportera dig, vara ute på stan och få saker gjort de tidiga morgontimmarna eller sen kväll. Då människor är i form.

2/Respektera fastan genom att vara lite diskret med dina intag (och rökning) samt genom att inte visa för mycket hud (Marockaner själva klär sig gärna traditionellt under Ramadan)

3/ Var medvetent om att kocken inte kan smaka på maten hon/ han lagar, så det kan bli lite smaklöst emellanåt.

4/ Gå ut på på kvällarna och ta del av kvällslivet! Vissa restauranger serverar Ftor, som är trevligt att ta del av! Tex Kechmarra i Gueliz. Kechmara har förövrigt även öppet för lunch mellan 12-15.00

5/ Ha förståelse för lågt blodsocker och ytterst försiktig i trafiken-särskilt under sen eftermiddag!

6/ Var beredd på att många restauranger,caféer butiker och annat har stängt och att de som har öppet, ofta har speciella ramadan-tider med öppet på morgnar och kanske kvällar.

7/ Vissa kulturorganisationer erbjuder konserter, oftast med klassisk andalusisk musik. Kolla t ex kulturhuset Dar Bellarj, som ligger granne med muséet Medersa Ben Youssef.

RAMADAN MOUBARAK SAÏD!

Ett av mina starkaste intryck när jag kom till Marocko första gången, var att man lägger ner otroligt mycket tid på att prata!

Att hälsa på och prata med bekanta är en helt giltig orsak till att både blockera trafiken och lägga jobbet åt sidan.
Jag menar om man råkar möta någon man känner i trafiken, så måste man ju bara stanna mitt i gatan: skaka hand genom bilfönstret och fråga hur ens vän och hela dennes familj mår ( familjerna är stora, så detta kan ta tid!)…Oavsett hur alla tutar i bilköerna som skapas i båda körriktningarna.
Och om man jobbar på bank eller i kassan så kvittar det ju hur lång och otålig kön är, om en avlägsen kusin kommer in: Då lägger man allt åt sidan och hän ger en god stund åt handskaknignar och pussar på skulten. Den som i kön blir stressad och irriterad är en liten människa utan känsla för vad som är viktigt i livet!

Även om man inte råkar ha några avlägsna kusiner eller nära grannar och bara är i landet för en vecka, så kräver en runda på stan alltid att man är ständigt redo att slänga käft och förhandla. Man kan inte gå och drömma i sin egen lilla värld utan måste vara vaken varje steg! ( Jag tror att det är en av de saker jag tycker bäst- …och sämst om med Marocko) Om du så skall köpa en brödbit så gäller det att vara på hugget, även om just matvaror är en av de få saker man normalt inte prutar på.

Jag har aldrig varit något vidare på att pruta ( trots gener från min far, som t om prutar på NK) och jag om man bara sluppit lägga ner så mycket tid och energi på varenda inköp, så hade jag shoppat så oändligt mycket mer! Ett fåtal butiker verkar ha förstått detta och har numera fasta priser med pris lapp

I början tog jag prutningen jätteallvarligt och kunda avstå att köpa något för att priset slog på någon tia.
Idag så hänger jag inte upp mig så mycket. Jag handlar från försäljare jag får bra kontakt med och om det blir någon % dyrare så gör det väl inte så mycket i den allmänna konkursen…

När jag vill köpa något så frågar jag efter priset på en 2-3 ställen. Det finns nämligen inga regler om att man skall gå ner till halva priset eller så (vad än vissa guidböcker säger) Man får alltid vitt skilda priser på en och samma produkt.

Säg aldrig ditt pris först, oavsett påtryckningar från försäljaren. Ge därefter ett pris som du är beredd att höja. Principen är att mötas någonstans på mitten.

För att göra en lyckad prutning gäller det inte bara att prata om priset utan även skapa en personlig kontakt med försäljaren för att övertyga honom om varför han skall ge ett speciellt bra pris till dig.

Ibland börjar jag pruta på en sak som liknar den jag vill ha för att sedan sporadiskt fråga priset på objektet som verkligen intresserar mig.
Oraken är att försäljarna ofta försöker ”haussa” kvaliten på produkten som du visat intresse för. Ofta genom att jämföra den med andra och säga att just den sak som du visat intresse för är av speciellt god kvalitet: Allt annat är mest skräp.

Det är bra att köpa flera grejer i samma butik, men att först pruta på vart och ett av objekten därefter på total summan.
Om man inte kommer någon vart i sina förahandlingar, så kan man i slutet av prutningen gå ur butiken och låtsas som man inte är intresserad längre. Ofta springer försäljaren efter sänker priset. (Om han inte springer efter dig så var han helt enkelt inte intresserad av att gå ner i pris.)

När vi möblerade Riad Saba så kändes inköpen enorma: 25 bordslampor, 30 stolar osv. När vi köpte lamporna till nattduksborden så var det min man, Jabrane, som prutade och han är otroligt duktig på att pruta!
Det tog som vanligt tid och Jabrane var envis. Försäljaren gav till slut med sig. När vi var på väg ut ur butiken så hör vi ägaren komma och skälla ut försäljaren för att han tagit för lite betalt. -Jag tog det som ett säkert tecken på att vi fått till en riktigt bra deal…

Mattförsäljarna är ökända och jag har många gånger funderat på att ordna kurser i försäljningteknik med dessa slipade män…
När mina föräldrar skulle köpa sin första matta, så var tydligen inte heller den försäljaren nöjd med resultatet. Men han ordnade mellanskillnaden genom att helt sonika ta Ralph Lauren-kepsen av pappa under betalningen- och var sedan märkbart mer tillfredställd med den total inkomsten. Pappa var däremot inte lika säker…

Förhandlingarna i souken är som ett teaterspel med glimten i ögat och räven bakom örat. Om man lyckas göra förhandlingen till en trevlig stund och ett möte, så blir det allafall ett trevligt minne av det hela, oavsett hur priset blir. Och till syvende och sist är det bara du själv som kan avgöra vad du är redo att betala.

Som en fortsättning på min förra blog om Place Jemaa El Fna känner jag att det är på sin plats att även presentera souken.

När du kommer till Marrakech första gången så kommer du troligen spendera mycket av din tid i souken. Souken är obestridligen Marrakech största attraktion. Kanske vågar jag gå så långt att säga att den till och med är orsaken till stadens existens.

Souk är marockanska för marknad. Marrakechs souk är enorm och ett minne från Karavanhandelns era, då handelsmän med sina välpackade dromedarer vandrade i månader; genom Sahara och över Höga Atlas för att mötas i Marrakech. Härifrån fortsatte andra karavaner till Atlantkusten eller Medelhavskusten med de varor som skulle bytas mot t ex. silvervaror från England eller marmor från Italien.

I dag är Souken den enorma basaren med mellan 14-16000 små hål-i-väggen butiker och dess integrerade hantverkskvarter. Det är en labyrint som till och med få ”Marrakchis” till fullo hittar runt i. -Att tappa bort sig i virrvarret av gränder och överdådet av varor hör till själva upplevelsen!

Men det är ingen fara: Souken har förmåga att förr eller senare spotta ut dig på Gycklarnas torg; Jemaa el Fna, där ormtjusare, magiker, spågummor, tandläkare och färgglada vattenförsäljare tävlar om att få din uppmärksamhet.

Skråsystem
Förr i världen var soukens gränder strikt uppdelade mellan de olika hantverksskråna. Idag är det ganska uppblandat men skråsystemet är än i dag levande. Hantverkskunskaperna går från mäster till lärling i muntlig tradition. Här finner du kunskaper som sedan 100 år fallit till glömska i Europa; Handsnidat trä i intrikat former; tidsödande broderier, läderarbeten ( vilket förövrigt kallas ”marocanerie” på franska), keramik, metall etc etc.

Marockanskt hantverk är i vår moderna värld av massproduktion något helt unikt. Mycket tack vare skråsystemet, så går de gamla kunskaperna – än idag; i arv från generation till generation utan att tillåta särskilt mycket individuellt uttryck från hantverkarens sida. Pga av detta strikta förhållande till traditionen, så har material, tillverkningsätt, form och färg, liksom; konserverats genom århundradena.

”Modern Marrakech fusion”
Jag måste påpeka att de senaste åren, så finns det en parallell utveckling; Sedan Yves Saint Laurent tog staden till sin musa på 70- talet, så har otaliga designers lockats hit. Hantverksexporten har mångdubblats bara de senaste 10 åren. Idag finner man även vad jag kallar ”modern marrakchi-stil” där de gamla materialen och produkterna fått ny färg och form. –Inget fel med det! Efter några rundor i souken så uppskattar man lite nya uttryck.

Fast de chicare butikerna är liksom mycket i Marrakech väldigt ”hemliga”- Du måste veta vart du ska! Ofta innebär exklusivare shopping att du knackar på en totalt anonym port, bakom vilken en oas för de initierade gömmer sig, om det så gäller en bättre inredningsaffär, konstgalleri eller exklusiv klädaffär…

Italiensk-Marockanska oasen
En av mina favoriter bland dessa hemliga oaser är Ministero del Gusto.
Bakom en anonym dörr ( som alltid i Marrakech) gömmer sig en riad vars renovering och stil är HELT olik allt annat. Huset har behållt riad strukturen, dvs med en central öppning till himlen, fast stilen är en oväntat rå afrikansk fantasy-stil med inslag från framförallt Mali.

Två italienska designers, Alessandra Lippini och Frabrizio Bizarri, är skapare och ägare till denna avant-gardistiska konst-studio.
Idag fungerar Minstero del Gusto som showroom för unika möbler, konst samt en oväntad samling av vintage kläder. Visst blir man glad av såna här trippade projekt! Klicka på länken för litet cyberbesök: Minstero del Gusto

Marockansk-Japanska oasen
En annan favorit bland ”Modern Marrakech” fynden är en lite butik som specialiserat sig på att göra marockanskt hantverk med japanska inslag. Butiker finns i Marrakech och i Yokohama.

Tyvärr är det japanska storlekar på kläderna, annars hade jag gärna blivit ägare till någon av de sobra klänningarna eller tunikorna i marockansk/japansk stil. Fast jag nöjer mig gladeligen med en av de fina korgarna gjorda av gamla mjölsäckar.

Detta är bara två av många exempel på ”fusion” upplevelser i souken…Det kommer fler senare!

Det är viktigt att ta souken i mindre doser. Folkvimlet; det enorma utbudet; virrvarret av gränder och de eviga prutnings diskussioner tar musten av vem son helst. Snik in på någon av de vackra -och alltid hemliga- oaserna för en kopp te på en tyst takterrass eller en kopp kryddat kaffe på ett av de få, men dock existerande, lite hippare kaféerna ( dvs med tydlig frånvaro av vita plaststolar) för att undvika ödet att dra sista sucken i souken…

Hjärtat av Marrakech är utan tvekan gycklartorget; Jemaa el Fna!
Dess artärer, är gränderna i den intill-liggande souken med sina ca 15 000 hantverks butiker.

Man kan kanske tro att Jemaa el Fna torget (eller Fnatte torget som min älskade brorsa säger) med sina ormtjusare, magdansare, apmän, musiker, sagoberättare, spågummor, magiker och allt vad man finner här är en stor ”tourist trap”.

..Men -Nej!-Det livliga torget har funnits där lika länge som staden, kanske längre. I snart tusen år har torget fyllts av människor som har hittat på allehanda fantasifyllda sätt att livnära sig på. Varje dag i tusen år har vi andra, mindre fantasifyllda, kommit hit för att beskåda spektaklet.

Hit kom karavanerna efter den flera månader långa vandringen från Timbouktu; genom Sahara; längs Nordafrikas längsta oas; över Tizn tichka passet på 2130 m öh. för att till slut nå civilisationen och Marrakech.
Så fort kamelerna var stallade och godset i tryggt förvar i ”caravanseraljerna” så kom karavangubbarna till Jemaa el Fna för efterlängtad underhållning, nyheter och kanske för att dra ut en eller annan tand. Än i dag kan du få tänderna utdragna på torget, om det låter lockande..

Jemaa el Fna finns idag med på UNESCO’s världsarvslista. Torget är har också listats på UNESCOS nya lista av muntliga traditioner ”intangible world heritage”.

Förr i världen gick artisterna som verkar på torget från by till by och framförde sina konster på marknadsdagarna. Marknads traditionen lever kvar i Marocko, men det är bara här i Marrakech som artisterna finns kvar.

Givetvis tar sig alla resenärer hit, ungefär det första man gör. Det hör till. Fast man ska inte glömma att marockanerna själva och t om marrakech-borna tycker det är lika spännande att gå runt på torget. Det finns en hel del ”halkas” ( ring av åskådare) som består endast av marockaner. Artisten i centrum brukar oftast framföra marockansk buskis med många skämt under bältet eller någon hemmasnickrad religiös- eller medicinsk teori. Transvestit magdanserskorna är också populära.

Jag önskar jag kunde förmedla ljuden av trummorna, doften av rökelse och BBQ och det eviga tumult som fyller detta torg. Men du får helt enkelt komma hit och uppleva det!

Som alltid när man bor på en plats så tar vardagen över och det är ganska sällan jag tar mig tid att bara strosa runt på torget. Oftast går jag med raska steg för att komma till banken utan att behöva ge alla min mynt till de pockande artisterna på torget. För det hela är baserad på utbyte: Du tittar, upplever, tar kort: De tjänar sitt uppehälle. 5-10 dh för ett foto är gott nock, kanske det dubbla för nöjet att ha en giftorm runt halsen. Kom till torget med mängder av småmynt och generöst sinnelag.

Häromkvällen tog vi dock en liten promenad i solnedgången, när torget är som allra livligast. Min favorit var en man som helt stilla, satt på torget med 2 duvor, 2 marsvin 1 sköldpadda och 1 uggla. De gjorde inte mycket. Bara satt där. Några småbarn började leka kring djuren och en vacker gammal man med rynkigt ansikte och stråhatt tittade roat på barnen. Det var en ”äkta” Jema el Fna stund.

Och vilken fantastisk idé- istället för att tigga, vilket antagligen var hans enda alternativ.

När man sedan blivit hennamålad, blivit spådd och fått tänderna utdragna (skojar bara) så kan man-med livet som insats-prova marockansk fast food. Vid solnedgången så rullas nämligen matvagnarna ut på torget. Det är varken bekvämt eller en särskilt bra deal att äta här, men det är ju onekligen en upplevelse. Jag brukar förvånat notera (den gång om året jag gör det) att; jag överlevde denna gången också!

Får man fresta med en fårskalle?

De rödklädda männen i lustiga hattar var en gång i tiden vattenförsäljare. På 70-talet fick en bokstavligen mördande konkurrens av dricksvatten på flaska och idag är det få som vågar sig på att dricka vattnet från deras getskinnsäck. Nu livnär de sig på att bli plåtade.

Liknande hattar ser man än idag på bönderna i norra Marocko och jag kan inte annat än undra om den första vattenmannen kom från just Rifbergen där gräset odlas…

Här följer lite fler bilder från min promenad på torget häromdagen…Tänk dig monotont trummande, varma solstrålar, gnissel från en violin, handlarnars rop, rökelse blandat mat doft. ….Man förlorar sig lätt i denna ocean av aktiviteter och kanske, kanske ( det är ingen som riktigt vet) kommer namnet ”Jemaa el fna” sig av just detta: Kanske betyder det ”Platsen där man upplöses till ingenting” eller ”samlingen av intet” eller möjligen ”moskén som aldrig blev” -Namnet är lika mystiskt som platsen är fysiskt påtaglig.

Det här med sopsortering är kanske inte det sexigaste ämnet man kan blogga om, men det är en fråga som lätt uppstår i ett land som Marocko. Jag menar, man ser ju knappast soptunnor, som med text och bild förklarar vad som skall läggas var -Om man ens har turen att se en soptunna!

Sopor är faktiskt ett jämförelsevis nytt fenomen för den stora mängden marockaner. Tills för en, låt oss säg, 20 år sedan så hade en marockansk familj på landsbygden ca 1 hink sopor -per vecka! (Det var innan Marocko skrivit på handels avtalet med USA och innan Kina började pumpa in tonvis med plast-produkter i landet … Och nu är det lätt att komma in på ämnet om huruvida mass-konsumtion är en aktivitet som endast priviligierade västländer skall få ägna sig åt- men det lägger jag tillfälligt åt sidan)

Ja, det här med kapitalismens överflöd och masskonsumption är alldeles, alldeles nytt! Det fanns inte när jag kom hit. Det har varit intressant att följa utvecklingen. Den har gått rasande snabbt!

Liksom med det mesta i Marocko så finns det faktiskt en organisation bakom det som -på ytan- verkar så kaotiskt. Och sopsortering har vi faktiskt!

Det första du lär dig är: Kasta ALDRIG bröd! Bröd har en mycket speciell plats i den marockanska kulturen och är näst intill heligt. -Det finns alltid någon som med glädje tar emot det bröd som du ratat! Därför läggs gammalt bröd alltid i en egen påse. Mulor, åsnor, hästar -Ja, t om hundar och katter äter gladeligen bröd.

De som har råd dricker mineral vatten och med tanke på värmen, så blir det en hel del flaskor… Dessa läggs också för sig. Det är så många familjer som inte har rinnande vatten, och 5-liters flaskorna är alldeles lagom att bära hem vatten i.

De mindre flaskorna samlas gärna upp av ”gårdsfarihandlaren” som passerar genom medinan varje dag . I dessa literflaskor häller han rengöringsmedel som han säljer till (mer eller mindre) städglada hemmafruar.

En annan ”gårdsfarihandlare” passerar då och då med sin kärra. Han samlar upp allt från tomma glasburkar; utjänta hushålls apparater till gamla stekjärn. Dessa säljer han i sin tur på Bab el Khemis (” Torsdags marknaden”) som nuförtiden pågår hela veckan i utkanten av Marrakech. Här kan man köpa krokiga armeringsjärn, gammalt bröd, tomma ketchup flaskor och många, många andra ”Bra-att-ha-grejor”!

Övriga ”bra-att-ha-grejor” lägger man gärna på taket om man bor i medinan. ( I brist på vind och källare, antar jag) Här samlas de mest otroliga pryttlar!

Det påminner mig om en lustig anekdot: För några år sedan blev vi så trötta att se ut över skräpet som samlades på det närliggande el-huset. Vi bad våra grannar, som slängde skräpet där, att städa upp. Vi betalade en liten slant för att uppmuntra arbetet. Det blev jättefint och snyggt. Men vi insåg snabbt att det trots allt fanns ett missförstånd. För, några veckor senare så såg taket ut värre än någonsin! Våra grannar hade väl behov av en liten extrainkomst och hade insett att om taket var skräpigt, så kunde det bli en sådan…

Vi gav snart upp och byggde istället en högre mur kring vår takterrass så att vi slipper se eländet. -Tyvärr tar det tid att förändra världen…

Men förbättringar ser man ändå regelbundet! Det vara bara 2-3 år sedan vi fick sopbilar i Marrakech. De kommer nu dagligen med prydliga, blå-gult-uniformerade sophämtare, som sopar gatorna och t om knackar på dörren och tar soporna direkt, så vi slipper lägga ut dem på gatan.-Mot lite dricks, givetvis.

Tidigare hade varje kvarter kommit överens om var man skulle lägga sophögen, så kom en liten åsnekärra och hämtade det hela- Mer eller mindre regelbundet.

Om man promenerar i medina ( på riad zitoun kdim nära Bab Mellah) så ser man många exempel på kreativ återvinning. Här kan man köpa amforor, pallar, hinkar och spegelramar gjorda av återvunna bildäck. Man kan också införskaffa tuffa vattenkannor mm. gjorda av konservburks plåt. -Den perfekta kombinationen för shopaholiken med ekologiskt samvete! Vilken tur!

Våren börjar i februari med mandelblommen uppe i Atlas bergen. De ser för stadsbon (tillsammans med persiko- och aprikosträd) ut ungefär som äppelträd. I mandelblommens tid blir det så löjligt vackert, att man förväntar sig se bröderna Leijonhjärta komma ridandes på sina vita hästar vilken sekund som helst.

Under mars så lider alla pollen allergiker av olivträdens pyttesmå (men tydligen grymma) blommor och ute i apelsinodlingarna blir man alldeles rusig av lycka och kan inte sluta att andas in doften från de vita apelsinblommen.

Men varje år så väntar jag otåligt på maj månad. För då får alla Jakaranda träden fullkomligt spatt! -De blir ljuslila! Det ser smått galet ut i nya delen av stan där alla vägar kantas av just Jakaranda – Alla träd är helt lavendelfärgade,  för de gröna bladen kommer först efter blomningen.

En liten parentes som in te har ett dugg med Marocko att göra(…eller kanske ändå för de som studerar?) är att: I Sydney sammanfaller Jakaranda trädens blomning med examenstider och har man inte börjat plugga när träden blommar så är det för sent!  Därav har Jakaranda i Australien fått smeknamnet  ”Purple panic”

Resten av året ser Jakaranda träden ganska trista ut eftersom de stora bruna frö hållarna hänger kvar på trädens grenar tills nästa blomning. Så…CARPE DIEM och njut av de galna trädens tid!

En annan växtvän som blommar just nu är Granat äpplet. De växer på buskiga små träd med pyttesmå blad och trivs mycket bra i Marockos torra klimat.

I maj får de orange och väldigt ”plastliknande” blommor. De ser liksom inte riktiga ut. Granatäpplen från unga buskar är små och efterhand som busken blir mer trädaktig så blir frukterna större. De skördas när de är orange-röda i september månad. Jag brukar torka de små frukterna och samla i gamla träskålar, som dekoration.

Namnet granat kommer från latinets ”granatus” vilket betyder ”med kärnor”. Frukten är ett bär med ca 600 ätbara kärnor.
I Marocko skär man frukten i 4 bitar och slår sedan frukten mot insidan av en skål för att få ut kärnorna. De äts som en fruktsallad-gärna direkt med höger handen. Men man får låta bli att spilla för juicen används att färga tyg med!

Frukten kan faktiskt frysas hel och blir sedan lättar att kärna ur. Det är ju också ett trevligt sätt att förlänga den ganska korta säsongen.

Granat äpplet har odlats ända sedan järnåldern och återfinns som symbol i många delar av världen. Det är väl fascinerande när man ser liknande saker i helt olika kulturer!?  -Utsirade Granat äpplen pryder t ex den 500 åriga medersans (motsvarande universitet) väggar  i Marrakech  och återfinns även på medeltida bonader i Europa. Visserligen symbol för olika saker i de olika kulturerna men ändå -tydligen av betydelse under samma tidsålder .

Valborg är något som man inte ens med den starkaste vilja kan fira i Marocko. Våren är för länge sedan förbi! Men Festivaltider är här! Och nästan varje ort försöker locka till sig besökare med olika jippon.

För andra året i rad så gick www.raceofmorocco.com av stapeln i Marrakech förra helgen. Jag är en total nolla vad gäller bilar och skiljer dem endast åt på färgen ( såvida de inte är veteranare, då kan jag bli lite upphetsad). Men det häftiga med detta race är att det är det enda Grand Prix i Afrika och innan det startade 2009, så hade inte Afrika haft något Grand Prix på en sisådär 45 år! För den initierade bör jag nog nämna att det inte handlar om Formel 1 utan Formel 2 ( Vore förresten tacksam om någon kunde förklara skillnaden, jag tycker bilarna ser likadana ut…)

Banan som är 4,5 km lång går strax utanför den tusenåriga stadsmuren (ungefär där som, alla mode reportage alltid tar en bild eller två, när de gör shoots i Marrakech) Banan görs ju i ordning flera veckor innan det hela kör igång och man känner sig ändå ganska cool när man kör på den… för att komma till biografen eller det ny öppnade shoppingcentret .Även om man personligen håller sig under 60Km/tim och inte flyger…. Se på det här:  http://www.youtube.com/watch?v=ptmg3Q0sqWI

Förra helgen kom 125 bilar med förare från 16 olika länder! Då biljetterna i år startade på ynka 20 Dirham ( ca 20 sek) så kunde även ”Svensson Marockanen” ta del av spektaklet.

Tack vare Eurosport så sågs det hela av ca 55, 4 miljoner spektatöter-För alla som har Eurosport satt väl ändå som klistrade!?!

För oss som blir lite illa till mods med tanke på den ekologiska aspekten i det hela, kan trösta sig med att FIA WTCC som tydligen organiserar det hela har kampanjen: ”Make cars green”.  De säger sig vara den enda världs championat som t om kör på ”Bio carburant” (direkt översatt från franska, så det kanske låter konstigt?) utan att motorerna blir mindre kraftfyllda.

Och nästa helg så går ett annat jippo av stapeln, men då  får man köra ca 6 timmar  söder om Marrakech: ROSENFESTIVALEN.

Långt ner i södern, på andra sidan Höga Atlas bergen och bara några timmar innan man kommer till Merzougas sanddyner, så ligger rosendalen. Det är nu rosorna blommar.

För mig har rosor alltid varit förknippade med engelska trädgårdar, men i Marocko så odlas rosor framförallt i Sahara-regionen. Och Kelaâ Megouna är Rosenproduktionens centrum. Den lilla orten, är som alla småstäder i södern ett ganska oinspirerande ställe- Den kringliggande naturen, däremot, är mäktig med sina taffelberg, palmoaser och framförallt den häftiga ravinen Gorges de Toghra, som lockar till sig klättrare och vandrare från hela världen.

El-Kelaâ Megouna är som sagt, ett sömnigt samhälle som vaknar till en gång om året under två dagar; vid rosenfestivalen. Då kröns den vackraste flickan till rosendrottning.

Rosorna som odlas här doftar fantastiskt och används vid produktion av tvål, parfym och rosenvatten. Rosenvatten är mycket uppskattat i hela den muslimska världen och används till att  te x rena moskéer. Man stänker även rosenvatten över deltagarna i  religiösa ritualer. För den som fokuserar sig mer på den ytliga skönheten, så anses rosenvatten vara bra för hyn och  för ögonen.

Över 700 ton rosenblad plockas varje år och destilleras därefter i en modern fabrikslokal, kamouflerad som en kasbah. (Ett fort av lera, typiskt för denna region)

Rosen har odlats av människan i ca 5000 år och det är utan tvekan världens mest odlade blomma.

I Kelaâ megouna så odlas rosorna som häckar kring sädesfälten. Liksom i hela södra Marocko växer även olivträd och dadelpalmer på dessa fält och skuggar på så sätt grödan från den heta solen. Alltså flera  jordbruksprodukter på samma åkerlapp-Multikulti liksom.

Marrakech är just nu inne sin fjärde guldålder. Enligt min egen högst privata teori, alltså. De senaste åren har det väldigt påtagligt att vi befinner oss i ett U-land. På ett positivit sätt då. Det har varit fascinerande att få observera och t. om få vara en liten, liten kugge i denna explosionsartade utveckling!

Fez och Marrakech har genom historien konkurrerat om titeln som huvudstad. (Tre gånger var, har de innehaft denna titel.)  Fez; den förfinade och kulturella arabstaden. Marrakech; den levnadsglada berbiska handelstaden dit människor kommer för att göra en bra deal. Idag är det nog mer ackurat än någonsin… Fast idag handlar det mer om ”Fast money” i fastigheter och mark än -som förr- i kryddor, socker och hantverk.

Den senaste guldåldern startade 1996. Ja, det finns t. om ett exakt datum, men det har jag inte i huvudet. Det var ett reseprogram på Fransk TV, som startade en Marrakech feber som inte tycks ge efter. Efter att ha programledaren nämnt att ”För samma pris som du köper en etta i Paris, så får du ett palats i Marrakech” så fylldes flyget till Marrakech av fransmän som precis skurit upp sina madrasser, redo att göra sin livs investering! ….Många gjorde det också!

När vi bestämt oss för att flytta hit 2001 så var det fortfarande bara smått galna entreprenörer och bohemiska hippiesjälar med en slant över, som investerade i Marrakech.

Vid 2006 så ändrades något –Vet inte vad- Men helt plötsligt kom de multinationella giganterna in på arenan. Istället för att renovera en gammal riad eller bygga sina drömmars farm i en olivlund, så grävdes hela slätten kring Marrakech för att bli villaområden och hotellkomplex.

Omgärdade av murar och security för att hålla fattigdomen på säkert avstånd växte otaliga lyxbubblor fram. I annonserna presenteras Marrakech som ett ”Paradis där solen alltid skiner och där en medelklass europé kan hålla sig med sin egen hushållerska, trädgårdsmästare och privatchaufför”.

Det blev också väldigt dammigt ett tag, när all dessa bulldozers skoninsglöst slet upp den lilla vegetation som lyckats trotsa den eviga solen. Fast dammtiden är över nu. Nu täcks stora delar av Haouz slätten av parkliknande residence, golfbanor och trädgårdar fyllda av grönska som egentligen hör hemma i sub-tropiskt klimat inte alls här i vårt sub-sahariska klimat….Granne med dessa lyxbubblor är ofta lerbyar och torra fält där herdarna än vallar sina får och getter

Trots allt detta så har faktiskt Marrakech inte tappat sin bohemiska själ och –jag måste tillstå- blivit ännu trevligar att bo i!

Gruppen av ”expats” vilken när vi kom hit endast bestod av fransmän och en mycket eccentrisk Nya Zeeländare har nu blandats upp med rotlösa äventyrare från hela Europa.

Övrigt utbud och också har blivit enormt mycket större.- Du behöver inte ständigt äta couscous och gå klädd i fotlång jelaba. -Nu shoppar vi på Zara och käkar suchi när vi får nog av att leva i medeltiden. Vi festar på Nordafrikas (om inte Afrikas?) största nattklubb Pasha och sedan en vecka tränar Marrakech-borna sig i att uppföra sig som äkta ”Florida pensionärer” nu när Nordafrikas största shoppingmall öppnat.

Men framförallt kan Marrakech, trots denna enorma utveckling, än idag ståta med en medeltida medina där åsnorna fortfarande är det bästa transport medlet, där gårdfarihandlarna än idag ropar ut sina varor från dörr till dörr och där hantverkskunskaperna går vidare från mästare till lärling och där känslan av 1001 natt emellanåt infinner sig -I allafall den allra första tiden.

Enligt någon ekonomisk utvärdering så låg Marocko 2009 på tredjeplats bland de Afrikanska länder som är mest intressanta att investera i, så min teori om ”Den fjärde guldåldern” är kanske inte bara fabel och fantasi…

PS.

Till andra historie nördar:För den läsare som har orkat läsa så här långt, så har (enligt en av mina högst personliga teorier) har stadens övriga gyllene perioder inträffat:

Under 1200-talet när  Marrakech var alldeles nygrundad och huvudstad i ett moriskt rike som sträckte till från dagens Mauritanien till dåtidens Andalusien i Spanien. Då byggdes det första Andalusiska mästerverket: Koutoubia moskén, som än idag utgör stadens centrum.

Under slutet av 1400/början 1500 talet då karavanhandeln mellan Timbuktu och Marrakech stod på sin absoluta höjdpunkt. (När Marocko bytte till sig 1 kg Italiensk Carrara marmor mot ett kilo Marocko producerat socker. -Vilken deal!) Detta var strax innan/samtidigt som portugiserna lyckades segla sina skepp till svarta Afrika och på så sätt utgöra konkurrens i handeln.  Marrakech var under denna period  även ett viktigt intellektuellt centrum i Afrika och arabvärlden.

1920 talet när fransmännen precis tagit makten och byggde ut staden med breda avenyer, moderna stadsdelar och de första europeiska bohemerna lockades hit för att kunna leva ut sina excentriska liv. Sedan den tiden har vi Gueliz, som är den moderna delen av staden och dit vi än idag flyr när vi fått nog av medeltid. Då byggdes även Hivernage kvarteren, som idag sjuder av restaurang- och nattliv.

Och så… Idag!