Café du Livre är precis ett sånt ställe som jag drömde om att skapa när vi fortfarande bodde i Lund och jag gick och spann på entreprenörs drömmar. Nu blev det inget bokkafé för min del, men som tur är så fick en Sandra, holländska som bor i Marrakech samma idé för ca 6-år sedan- Därav Café du Livre.

Sandra har nu sålt kaféet vidare till Yassine, en marockansk kock med erfarenhet från både London och Vancouver.
Yassine fyller (liksom Sandra gjorde) stället med en trevligt närvaro och har faktiskt även tagit matupplevelsen till nya höjder.

Café du Livre ligger centralt men ändå lite undangömt i de franska kolonialkvarteren som kallas Gueliz. Stämningen är avslappnad och gästerna är blandade; En skön mix av unga marockaner, expats och en och annan resenär.

I en stad som Marrakech där engelska böcker är nästintill omöjligt att få tag på, så kom Cafe du Livre att bli något av en oas för anglofonska bokmalar som jag själv. Här kan man sitta och bläddra i någon av de engelska second hand böckerna, som är till salu, medan man sippar på ett glas vin och avnjuter den bästa Club sandwichen i Marrakech.

Om du hittar någon bok du gillar så går det bra att köpa den. De har också en liten men naggande god kollektion av nya böcker om Marocko och Afrika. Jag köpte bla den fascinerande boken ”Morocco that was” av Walter Harris. En ögonvittnes skildring av en engelsk journalist som var en av de få utlänningar som hade tillåtelse att vistas i landet på 1890-talet.

Vintertid sprakar en brasa och serveringen är non-stop mellan 9.30-21.00. På svarta tavlan kan du hitta annonser om uthyrning av lägenheter, språk kurser och allt annat som stammisarna har att erbjuda.

Den bevingade dricks-grisen

Café du Livre ligger nära den bästa shopping gatorna i Gueliz; Rue de la Liberté och Rue de vieux Marrakchi. Så passa på att slinka in när du shoppat skor på Attika, kläder på Moor eller hos Kaftan Queen, inredningsdetaljer på Scènes du lin och njutit modern konst hos David Bloch.

Let’s face it: När man är ute och reser så blir toalettbesök ett ämne som dryftas. Ofta är det som ganska skräckfyllda upplevelser. För hur bär man sig egentligen åt på en hål-i-golvet-toalett?? Och hur elegant känner man sig egentligen när man kånkar runt på toarullar vart man än ska?
Själv glömmer jag aldrig min livs värsta toa. Det var en hål-i-golvet i södra Kina och rent uppåt väggarna, om man uttrycker det så….

Det är däremot ovanligt (inte minst på svenska restauranger) att toalettbesöket blir en estetisk upplevelse.
Marrakech däremot bjuder på hela skalan: Allt från skräckupplevelser till oförglömliga skönhetsupplevelser- För liksom allt annat här, så finns det knappast något som är ”lagom”

Tro't eller ej. Denna rulle sitter mitt i Saharas sanddyner.

Marrakech har de senaste decenniet lockat till sig stora mängder arkitekter och inredare från Europa. Orsaken är den fantastiska tillgången på hantverkskunskaper till en jämförligt billig peng. Av någon anledning, så är det ofta i badrummen som inredarna verkar leva ut sina våtaste drömmar.

Här är lever vi långt ifrån praktiska-men ack så trista- duschkabiner!
Med handskuren mosaik, stenputsad tadelakt i häftiga färger, mässingskranar i form av lejonhuvud etc, så brukar faktiskt badrummen få den mest spektakulära inredningen i guesthousen ”Riaderna” liksom i stans nyöppnade och chica restauranger.

Här följer min alldeles egen lista på de bästa toaletterna och tillhörande restauranger i Marrakech:

AZAR,
Restaurang Azar är en libanesisk restaurang, som kanske vänder sig mer till 40-50 åringar än till bortskämda Casblanca brats, som annars tar över stan under helger och lov.

När vi var där, så intogs måltiden till akustisk gitarr i en volym som faktiskt tillät konversation, vilket ju alltid är trevligt.

Toaletten är tapetserad med gigantiska foton från Marrakech’ gatumiljö och souk. Ett av båsen ser ut som en typisk marockansk toffelbod. -Kanske inte så elegant, men definivt uppfriskande och spännande!

www.azarmarrakech.com
14 rue de Yougoslavie, Gueliz

Restaurant Azars källare

Azar drinklounge

LE COMPTOIR DARNA
Syster till Comptoir i Paris. En klassiker som faktiskt bara blivit bättre med åren! Marockanskt kök och tapas. Ett av de mest populära ställen att inleda den långa natten på. Här finns vattenpips-hörna, bar, restaurang, butik och stämning ändå upp till taket med de mest utmanande magdansarna i stan.

Toaletten liksom resten av restaurangen ligger i ett förförande halvmörker och påminner lite om en exklusiv opium håla.

www.comptoirmarrakech.com
Avenue Rechouada, Hivernage

le Comptoirs Chicha hörna

KOSYBAR
Allra trevligast är att ta en drink på takterrassen vid solnedången och se storkarna komma till sina bon. Inne i den minimala riaden råder en mörklagd och en aning dekadent inredning med knallgrön sammet och leopard mönster. Liksom på de flesta restauranger i Marrakech är servicen lite oberäknelig men allt som oftast är maten god. Menyn är asiatisk/marockansk.

Toaletten-icke att förglömma!- går i Klassisk ”Marrakech Nouveau” stil med en tuff, avlång ho i mässing som handfat.

www.kosybar.com
Place Ferblantier i medinan ( 10 min från Riad Saba)

Kosybars hemligaste hörna

Ordet kaffe är rena arabiskan och beställes svart med en hes ut-andning:”QaowHa”. Eller om du tycker om kaffe med mycket mjölk: ”Nuss-Nuss”. (hälften-hälften). Om du vill stila lite alltså, annars går det förstås bra på, i princip, vilket språk som helst!

Att sitta på kaféer är huvudsysslan för många marockanska män. De ser kanske sysslolösa ut där de sitter. Men skenet bedrar…De flesta har helt enkelt kaféet som sitt kontor och här sker kaffedrickandet på fullt allvar!

En trevlig del av Marocko vistelsen är att hänga på uteserveringarna; lyssna på de intensiva förhandlingarna som pågår vid borden intill och låta det färgsprakande stadslivet passera medan man sörplar på ett glas kaffe, gärna med mycket socker; à la marocaine.

Vissa kaféer har blivit rena institutionerna: Café de France på Jema el Fna torget som nog ser exakt likadant ut som det gjorde när fransmännen var vid makten i början av förra seklet. Eller Café les Negociants i Gueliz som är (ö)känt för alla affärer som görs här. Grand Café de la Poste däremot skall helst äntras med en Panama hatt på huvudet och en Le Monde i handen. Här kan man sitta och känna sig som ett tjusigt kolonialsvin under de vackra mahogny fläktarna.

Fast själv trivs jag utan tvekan bäst på Café des Epices!

Café des Epices

Detta är förvisso inte stället där du finner de genuina kafé kulturen .Nä, hit går du när du tröttnat på ekande och slitna lokaler och de kostymklädda männens sfär. Hit går du för den mysiga inredning, det gulliga torget utanför, för de goda mackorna och de fräscha salladerna!

Något jag alltid beställer här är den marockanska specialitén; kryddat kaffe. Det är vanligt ”kokekaffe” kryddat med t ex kanel, gummi arbicum, ingefära, muskot och svart peppar-en tesked av varje. Ljuvligt!

Fast den person som gör det mest delikata café epicé på denna jord är min svägerska Saïda!

Det påminner mig om när vi hälsade på dem under ramadan; faste månaden.
Det var varmt och vi sov alla på taket i långa rader. Innan soluppgången väcktes alla för att äta frukost och få lite dryck i sig innan den långa dagen utan något som helst intag började. Sen lade man sig att sova några timmar till.

(Jag fastar inte. Har provat det någon gång av nyfikenhet. Insåg snabbt att en dag utan mat är inga problem, men hel dag utan dryck klarar jag inte…inte utan religiös övertygelse. Men visst påverkas man. Det är omöjligt att äta och dricka som vanligt när man vet att alla runt omkring en går igenom några tuffa veckor.)

Jag hade missat den där nattliga frukosten men Saïda, i sin generositet, kom med frukost till barnen -och mig!…och det bästa café epicé jag någonsin smakat!

En enkel handling på gräsrotsnivå, som visar på en naturlig öppenhet för andra kulturer. Det är inte första gången jag mött detta i Marocko, men nu står på något sätt kryddat kaffe för denna marockanska tolerans.

Louts fotos av Ivan Tersetchenko

Lotus Club var den första litterära klubben i USA och öppnade 1870 i New York. I Marrakech är Lotus Club långt ifrån litterär men väl så mysig!

Jag försöker variera mig vad gäller restauranger, men det är banne mig inte lätt när man väl hittat till Lotus Club!
Restaurangen ligger i de prunkande Hivernage kvarteren, som var Marrakech allra första villaområde. Beläget precis utanför den tusenåriga stadsmuren och granne med det legendariska lyxhotellet Mamounia. De senaste åren har Hivernage blivit de mest klubb- och restaurang täta området i Marrakech. De gamla villorna har tyvärr i mångt försvunnit men de som fått stå kvar har till min glädje, oftast gjorts om till restauranger.

kubanska lampor Foto:Karoliona Mathauserova

Lotus Club huserar sen ca 2-3 år i Villa Eva från 30-talet. Här har arkitekten Antoine Van Doorne skapat en barock Glam & Chic atmosfär med ljusturkosa väggar, leopard mönstrade mattor och dominerande kubanska lampor -Ja, det låter inte riktigt klokt -men resultatet är läckert!

I köket styr två franska kockar och när jag var där härkvällen blev jag glatt överraskad av den nya menyn. Ett fåtal rätter i fransk-internationell anda; Ungtuppen med fikonsås och tabouleh inbakad i filodeg var bland det bästa jag ätit på länge!

Bar Lotus foto: Karolina Mathauserova

Baren är central och musiken är oftast en blandning av jazz och soul. Emellanåt överraskar Lots Club med vilda zigenargrupper från Paris eller med modevisning med lokala talanger.

Oavsett du kommer hit för middag eller ett glas vid baren, så är läget rätt för att fortsätta in i Marrakechnatten! Runt hörnet ligger kasinot i Es Saadi hotellet, nattklubbarna Silver och Theatro samt flera restauranger och lounger.
…Fast jag är oftast ganska nöjd att stanna under min korkek på Lotus Club.

foto Karolina Malthauserova

Lotus Club foto: Ivan Terestchenko

Ibland frågar gäster mig om en restaurang UTAN turister (Ni vet, såna där hemska typer, som man helst undviker när man åker utomlands)… Sorry! Det går inte, i alla fall inte kvällstid. 
Grejen är, att det här med att gå på restaurang om kvällen, inte är någon gammal tradition i Marocko. Det är i princip bara överklassen som anammat denna-och många andra- västerländska vanor. Så man får faktiskt stå ut med frånvaron av traditionellt klädda marockaner när man går ut och äter kvällstid. Såvida man inte sällar sig till matvagnarna på kaotiska Jemaa el Fna torget. (Fast det klassar jag inte som restaurangbesök -snarare ”Kamikatze måltid”. Men det går jag in på en annan dag)
Hos metallarbetarna på Place Ferblantier