Marrakech

Category Archives: Personliga berättelser

Högsäsong

I slutet av Oktober, när temperaturerna sansat sig efter sommarens stekande månader, så brakar högsäsongen lös i Marrakech.
… och November är den perfekta bröllopsmånaden här. När Europa hasar sig genom årets tristaste månad (?) så dricks det champagne på taken, nattbadas i pooler och intas middagar under apelsinträd och palmer i den Röda Staden.
o&LBara den senaste veckan anordnade jag två bröllop ( Ja, de genomfördes alltså, efter nästan ett år av pyssel och planering)

Det ena vara ett engelskt ”kändisbröllop” för 145 gäster. Bland bröllopsgästerna minglade allas vår Jamie Oliver, Skådisen Jason Flemyng från Benjamin Button, Australiensiska designern Collette Dinnagan, MC- & TV killen Charley Boorman, den svenske fotografen Pieter ten Hoopen och många andra med 50k+ instagram följare. (Det är ju det som räknas, eller hur?)

champagne på taket

champagne på taket


Samtidigt var det höstlov i Sverige och en ännu viktigare person kom till Marrakech: Dottern Selma! Hon sattes omedelbums på Riad Sabas takterass, för att ladda solbatterierna inför den långa vintern i Sverige.
selma För det är ju så, att när det är som värst väder i Sverige, så är det som allra bäst i Marrakech-och tvärtom! Med andra ord; Den perfekta kombinationen.

Däremot blev jag lite förvånad när jag var i Stockholm förra veckan. Många jag pratade med verkade tro att vi lever farligt i Marrakech? Man nämnde ”alla oroligheter man hör om i media”. Jag är alltid lite försiktig med att säga hur väldigt stabilt läget är här -även om vi som lever här känner så ( …för vem trodde att Utöja i Norge eller Drottninggatan i Stockholm var otrygga platser?) Men jag undrar lite vad som svensk media vet om Marocko som vi Marrakechbor totalt missat? …Eller är det ständiga amalgamet mellan muslimska länder som spökar? Jag är förbryllad.

I några av Sveriges tidningar, bland annat Ystad Allehanda och Borås Tidning, publicerades däremot förra veckan en artikel, som berättar om det Marrakech som jag känner till:
artikel text
Ett Marrakech som förvisso är ganska knasigt, men också kreativt, spännande, färgstarkt och aldrig lagom eller långtråkigt.

Jaa, Inget nytt under solen, livet lunkar på som vanligt i den gamla karavanstaden…
artikel maria

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Festfixare i Marrakech

Mitt kontor bär jag i min Indiska väska och mitt professionella liv ryms i min älskade laptop, som är i gång nästan lika många timmar om dygnet som jag själv.

mitt mobila kontor

mitt mobila kontor

Denna text skrivs ute i Agafay öknen i ett lyx-camp där min grupp födelsedagsfirare senare i kväll skall käka middag under stjärnorna. Häromdagen var mitt kontor i skuggan av ett mullbärsträd på en apelsinfarm…och i morgon? De projekt jag arbetar med är lika varierade som mina kontorsplatser.

I Marocko är det väldigt vanligt att man har flera sysselsättningar. Blir det torka så är det bra att ha ett alternativ till jordbruket (ca 70% av Marockos befolkning är på ett eller annat sätt involverade i jordbruk) och blir det ekonomisk kris i Europa så påverkas givetvis turismen. Det är bra att ha flera ben att stå på!

Riad Saba

Riad Saba

När vi renoverade Riad Saba ( läs mer om detta äventyr i bloggen: Äventyr stavas r.i.a.d. ) och jag samtidigt var mammaledig så förstod jag snabbt att om jag inte ska blir bli helt knäpp och galen, så gäller det att jag jobbar. Så under mammaledigheten åkte jag hem till Sverige och startade Marrakech Travel Company som skräddarsyr resor och hjälper svenska företag med allehanda projekt i Marocko.

De senaste åren finns det i och för sig tillräckligt med internationella företag och hotell för att kunna ta anställning med någorlunda vettig lön. Men det är ett ganska nytt fenomen.

När jag flyttade hit 2004 så var man tvungen att skapa sitt eget projekt såvida man inte var redo att arbeta för en Marockansk lön. (Minimilönen i Marocko ligger på cirka 2000:-/månaden. ) Än idag är det väl inte mer än en handfull anställningar i Marrakech som erbjuder europeisk levnadsstandard, så de allra flesta utlänningar är fortfarande egna företagare.

Jag inser till min förvåning att den största delen av mitt yrkesliv har jag arbetat i Marocko, 17 år nu. Det är märkligt för jag känner mig ändå så väldigt, väldigt svensk i min yrkesroll.

För 5 år sedan var jag så trött på att arbeta i Marocko och så väldigt less på att vara egen företagare, så vid 40+ sökte jag sommarjobb i Sverige. Det blev en alldeles underbar sommar på Rosendals trädgårdar. Jag trodde faktiskt inte jag skulle kunna trivas i Marocko igen, men det lustiga var att jag kom tillbaka med laddade batterier och sedan den sommaren har mitt arbetsliv utvecklats med flera spännande projekt.

El Fenn

El Fenn

Ett -av mina fyra- arbeten är som event-koordinator på El Fenn, Vanessa Bransons läckra boutique hotell i medinan. I denna fantastiska miljö och med ett jädrigt duktigt team av medarbetare så har jag ynnesten att få sälja och organisera alla större events; mest bröllop, födelsedagar.
Middag på taket

Middag på taket

För att kunna organisera ett event på El Fenn så får man hyra hotellets 27 rum i exklusivitet i minst 2 nätter. Vi kan som mest ha 66 personer sovandes men det finns flera riader och hotell i närheten om man är en större grupp.

Minsta insats för ett event på El Fenn är 24 000€ och då inkluderas 27 rum i två nätter med frukost, en middag och mig som festfixare och koordinator.

Vi kan organisera cocktail för upp till 200 personer och middagar för mellan 100-150 lite beroende på säsong. Middagar kan serveras i magiska Orange & Lemon courtyard där vi även göra bröllopsceremonier under apelsinträden. Vi kan göra brunch eller Barbeques på taket och vår DJ brukar få igång festen med dans kring poolen som fylls av levande ljus flytande på silverbrickor.

party by the pool

party by the pool

El Fenn har fyra innergårdar samt takterassen som alla har sin stämning. Lite beroende på hur många ni är och vad ni vill göra kan vi arrangera cocktails, middagar, bruncher eller luncher i avslappnad eller mer formell stil.

Då festligheterna pågår i flera dagar så kan jag även hjälpa till att anordna middagar, utflykter och poolhäng på andra läckra adresser i Marrakech.

Mise en place i öknen

Mise en place i öknen


För mindre grupper och budgetar så finns Riad Saba där insteget för två nätter boende med frukost samt en middag för 15 personer är cirka 1900€.
långbord på Riad Saba

långbord på Riad Saba

Den här helgen anordnade jag en 50-års fest som varade i dagarna tre. En av kvällarna serverades middag ute i den lilla öknen strax utanför Marrakech. Klädkoden var vit för att matcha de vita tälten och Atlas bergens snöklädda toppar.

Även om jag var i ”work mode” så kunde jag se att det blev en alldeles magisk kväll! Vid såna tillfälle och många andra inser jag att jag är förunnad att arbeta i en oslagbar miljö och med så mycket annat i livet så vill jag bara njuta av varje sekund så man får vara så lyckligt lottad!

Mega bröllop i Marrakech

Mega bröllop i Marrakech


Du kanske undrar hur det är att vara yrkeskvinna i Marocko? Det kan du läsa lite om i bloggen: Som kvinna i Marocko

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

På Stunt i Sahara

Jag hade lite bloggtorka och tyckte att vardagen hade blivit lite grå. Så när jag fick höra om en casting för ryttare med nordeuropeisk look, så gick jag dit …och blev vald!

Till vad? och Varför jag? kan man undra. En nystartad tysk kreditbank kallad Aux Gelde med devisen ”Alle für einen” skulle göra en reklamfilm. Tanken var att horden av framrusande ekipage, som de sökte statister till, skulle symbolisera alla långivare som ställer upp när man vill ta ett lån.
Det finns ju gott om lokala stunt-tartister, men om just i detta fallet samtliga ”långivare” i reklamfilmen varit marockanska män så hade det kanske gett konstiga signaler..

Dags att prova på något alldeles nytt! Jag erkänner att jag var lite nervös dagarna innan. Vad hade jag gett mig in på?

Färden ner till Sahara-regionen går över en av de allra vackraste vägarna i Marocko. Jag organiserar ofta utflykter hit ( Läs mer i Kasbahn vid Karavanvägen) men det var något år sedan jag själv hade möjlighet att åka ner. Ännu en orsak!

Vår lilla grupp på åtta Marrakechbor av blandade nationaliteter kom efter 5 timmars färd fram till Ouarzazate och till hotellet för att få kläderna utprovade och sova över för att vara redo innan soluppgången nästa dag

Ouarzazate är den största staden i Marockanska Sahara. En as-tråkig stad som däremot omgärdas av häftiga ökenlandskap som är väl värda att ta sig ner hit för.

Kasbah

Kasbah

Den lilla staden ståtar dock med världens största solenergi anläggning och är dessutom Marockos största filmstudios som bland mycket annat svarar för Lawrence of Arabia (1962), The Living Daylights (1987), The Last Temptation of Christ (1988), The Mummy (1999), Gladiator (2000), Kingdom of Heaven (2005), Kundun (1997), Legionnaire (1998), Hanna (2011) och Salmon Fishing in the Yemen (2011). Men även Asterix & Obelix: Mission Cleopatra, The Man Who Would Be King, Babel, Prince of Persia, The sheltering sky, samt delar av Game of Thrones ( season 3)

Varför alla filmer? Med, i medel, 12 soltimmar per dag och totalt 30 regndagar per år, kan filmbolagen i alla fall räkna med bra väder. Sen är ju naturen kring Ouarzazate spektakulär med öken, oaser, kasbahs och raviner. (För att inte tala om den outsinliga källan av vackra väderbitna gubbar utan tänder, som blir perfekta statister i historiska filmer.)

Historiskt sett var staden en viktigt punkt i karavanhandeln, men tyvärr kan man inte ana en uns av historiens vingslag i själva Ouarzazate. Förutom då, den välbevarade Kasbah Taourirt som idag är ett museum. Liksom andra muséer i Marocko helt utan föremål men om man kan historien kring denna kasbah så är det ett fascinerande besök. För den nyfikne Marocko resenären kan jag varmt rekommendera boken “The Lords of the Atlas” av Gavin Maxwell, som bland mycket annat berättar den fascinerande historien om Kasbah Taourirt och Pasha el Glaoui. Mer om Sahara kan du läsa i bla bloggen: från snödynor till sanddynor på en dag

Nästa morgon var det uppstigning kl 04.00 för vidare färd ut i det mörka ökenlandskapet. De fyrfota skådespelarna hade anlänt redan kvällen innan och ett fyrtiotal hästar stod och sov vid ”Base camp”. (Du kan läsa mer i bloggen: Ridning i Marocko)
sunriseHär blev det sminkning, påklädning och frukost i de sk Caïdaltälten (traditionella marockanska tält) som satts upp de åttiotalet personerna som var involverade i just den här scenen av reklamfilmen.
makeup
Sedan var det dags att bekanta sig med hästarna…..eller rättare sagt hingstarna. I Marocko är det mycket ovanligt att man kastrerar hingstar till den lugnare varianten valack.
Min personliga och herr Freud’s tes är att män lider av kastrationsångest. I vissa religioner, som t ex Islam är det dessutom mot tron. -Jag fick i smyg kastrera familjens kanin. Och endast efter att min man försäkrat sig om att han fått uppleva ”en faders fröjder” och fått 12 ungar som ett tag bodde på vår balkong och vi blev beryktade som ”den konstiga kaninfamiljen” i området… (Men det är en annan historia..)

Här hade vi alltså 40 hingstar, eller snarare 40 stycken 600 kilos muskelpaket med hjärna stor som en tennisboll och testosteron så att räcker och blir över… varav många inte kände varandra och därmed inte hade gjort upp om ”kungakronan” än…
Vår lilla grupp av amatörer var alltså ganska nervösa när vi skulle få våra hästar tilldelade. Stämningen var minst sagt elektrisk i soluppgången…..De 36 professionella stuntmännen hade förmodligen vadslagning om vem av oss som skulle slängas av först… Det hoppade vant upp på hingstarna som fullkomligt studsade fram som frustande krigsmaskiner och fick dem att stegra sig, lite på skoj, på vägen till inspelningsplatsen….

Jag blev tilldelade en energisk ”grålle”. När vi kommit 50 meter hade en han stegrat sig 5 gånger –på eget bevåg. Då hoppade jag av med tanken att vår lilla lön är inte på långt när var värd att riskera livet för. En annan amatör bestämde sig lika snabbt för samma sak. Jag provade då ”hennes” häst , som snabbt visade sig vara både fyrfota och jättesnäll. Dessutom var den palomino-färgad och liksom jag den enda blondinen, fast i 600 kilos klassen. Vi kom att bli goda partners i 12 långa timmar under solen.
2 blondiner
När vi värmt upp –eller snarare- försökt coola ner hingstarna någon halvtimme var det dags att börja.

Vi ställde upp och så tätt vi bara kunde, utan att hingstarna började slåss, i långa rader. Kameramannen satt uppriggad på en buggy och på signal körde buggyn och vi skulle galoppera tätt, tätt bredvid varandra; med hästarnas nosar i en rak linje. Driva på eller tvärstanna på kommando från kameramannen. Vi red så nära varandra att utsidan av mina ben blev alldeles blåslagna från de andra ekipagen
väntanVi filmades från alla möjliga vinklar, många gånger fick vi ta om flera gånger. Det är inte helt lätt att få 40 personer att uppföra sig som de ska samtidigt. Inte blir det lättare när man samtidigt skall får 40 hingstar att göra detsamma…

De första timmarna var hingstarna fortfarande lite av stridstuppar men de lugnade sig efter ett tag. Fast tanken: ”Trillar man av här och blir nedtrampad av de bakomliggande hästarna, så är det bättre att dö snabbt” lämnade mig aldrig. Jag som är så svensk och aldrig rider utan hjälm rusade här fram med professionella stuntmän. Otroligt skickliga på på just det här sättet att rida. De kunde alla rabbla en massa coola filmtitlar som det varit med i, vissa av dagens kollegor hade 25 års erfarenhet av galenskaper på hästryggen. Det var en ära att få rida med dem och en alldeles oförglömlig upplevelse!
Jag var adrenalinhög 24 timmar efter vi slutat rida. Vad man får vara med om!

kameramannens buggy

kameramannens buggy


kaffepaus

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +3 (from 3 votes)

Svenskt mode i Marocko

Den största Kulturtanten av alla kom till Marocko! Och då menar jag ingen mindre än Gudrun Sjödén!
-I alla fall kom hennes anda- I form av medarbetare. Och kreativitet- I form av kläder!

Touaregen med halva sitt harem

Det börjar komma allt mer uppdrag med att hjälpa svenska företag med diverse projekt i Marocko. Under hela våren hade jag det enorma nöjet att koordinera årets bröllop i Marocko (men det var en så hemlig historia så den kunde jag inte skriva om)
…Och nu kom ytterligare ett roligt uppdrag; Att hjälpa till med fotograferingen av Gudrun Sjödéns kollektion för sommaren 2015!

Ibland blev jag kameravakt….

Det var alltså dags att göra katalogen för sommaren 2015 och kollektion var inspirerad av Marocko och dess färger.
Det var snabba puckar och nu, bara några veckor senare kom hela teamet med fotograf Jimmy Hansen och medarbetare Alexander Bello samt tre vackra modeller; Anna-Karin, Emma & Ebba, make-up artisten Sanna Leary och så förstås Monica och Chéri från Gudrun Sjödén.

Gudrun är ju en fantastisk kvinna som har den ovanliga kombinationen att både vara konstnär och driftig företagsledare. Hennes företag firar i år 40 och det firas bland annat med en retrospektiv utställning på Kulturen i Lund, som tydligen skall vara alldeles fantastisk. (Den pågår till Mars 2015, så än finns det chans!)

Inför varje kollektion gör man en katalog och gör även om den fina hemsidan som finns på 7 språk och i 11 länder! (Kläderna säljes i hela 52 länder!!)
Gudrun själv är engagerad i varje butikslokal och när man t ex renoverade Göteborgs butiken för lite sedan, så kom hon själv dit och målade blommorna på väggen.

Fotograferingen av varje kollektion görs under en resa och hennes team har verkligen varit precis överallt i världen! Jag kan tipsa om att googla Gudrun Sjödén och välja ”images” -Vilka fantastiska bilder och färger!!!

Gudrun Sjödén är engagerad i både kvinnofrågor, klimatfrågor och bl a elefanternas hotade situation. I hennes butiker är det emellanåt happenings och under 3 dagar; 11-13 September, 2014 så blir det t ex Afrika dagar i vissa butiker, med bland andra den mycket intressante professorn i Antropologi; Sten Hagberg.
Fotografering i Saharas gryning…med nyvaken dromedar.

Min uppgift var tydlig: Blå, Grön och Terracotta var färgtemorna. Det är ju bara det att man sällan tanker endast i färg när man är på olika ställen…..-Vilket är det mest gröna stället i Marrakech? Fast det är roligt med utmaningar, så jag började snabbt bläddra inför mitt inre öga och kontakta vänner och bekanta med lämpliga ställen.
Make-up logen på Riad Saba

Base camp blev förstås hemma hos oss på Riad Saba där teamet installerades med hela kollektionen och all fotoutrustning.
Fotograferna fick FLOW!

I Marrakech hade vi 3 dagar med fotografering och lunch på Riad Saba. Varje dag ett färgtema. Bland annat öppnade mina vänner på Riad el Fenn vänligen sin fantastiska riad för oss (jag har skrivit Riad el Fenn i blogginlägget ”Marrakech låg i Kalifornien för en helg” och )

Telouet stork

Världens mest terracotta färgade plats är väl Sahara så det blev två dagars fotografering här nere. Vi använde oss av en rutt som är mycket popular bland mina resenärer och som jag kallar “Kasbahn vid Karavanvägen” (Du kan läsa mer om just den här utflykten i blogginlägget med samma nam om du klickar på länken)

Vägen till Sahara tog vi via legendariska Kasbahn Telouet ( som man kan läsa om i den rafflande boken ”The Lords of the Atlas” av Gavin Maxwell) Vi var ”ärligen” lite nervösa eftersom vi inte visste om vi skulle få fotografera i Pashans övergivna palats och isåfall hur komplicerat vakterna i Kasbahn skulle göra det) Vi hittade snabbt Baraka Obama kopian, Aziz, som visade sig bli en riktigt kompis och en fantastisk hjälp.
Tea time med Baraka Obama? (alias Aziz)

Vi kom till Kasbah Telouet vid lunchtid efter ca 3 timmars ringlande färd från Marrakech. Jag hade packat oss en liten picknick som vi avnjöt i inte mindre än Pashans privata kammare! Snacka om historiens vingslag!! Endast andra historienördar, som läst boken The Lords of the Atlas, kan möjligen förstå vilken otrolig upplevelse detta var för mig.
Jag börjar alltid arbetsdagen med picknick i Pashans privata kammare!

Gänget var supertrevligt och det blev mellan fotojobben många goda måltider med lika goda skratt!

Lunch på Riad Sabas tak

Många gånger slogs vi hur otroligt väl kläderna tog upp Marockos färger! …..Men det var väl å andra sidan det som Gudrun redan hade tänkt på.

Det var första gången jag organiserade en professionell fotoresa. Teamet från Gudrun Sjödén, som har gjort liknande uppdrag i alla jordens hörn, verkade mycket nöjda Marocko och tyckte att jobbet gick supersmidigt, mycket tack vare det vackra ljuset och de unika miljöerna. …..Fast också lite för de locations jag funnit och min närvaro som tolk, guide och kulturbrygga.

För mig var det ett av de roligaste uppdrag jag gjort härnere. -Tack för förtroendet & Lycka till Gudrun Sjödén och alla dina medarbetare!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +6 (from 6 votes)

Nyår i Marrakech

Med tanke på att majoriteten av Marrakchis inte firar vårt nyår så är det fascinerande vilken stor grej det har blivit de senaste 10 åren!
Idag flockas franska politiker; världskändisar, fotbollspelare och mången obskyr miljonär i Marrakech varje nyår. Många av dem kommer tillbaka år efter år.


Det som lockar är förmodligen det härliga vinterklimatet, dekadent nattliv och de fantastiska miljöerna som bjuds i denna galna ökenstad: om det så är palats eller berbertält, nattklubb eller under den tysta vintergatan….

För andra året i rad firade fd franska presidenten Nicolas Sarkozy med vackra Carla Bruni och dotter Julia nyår i Marrakech. Denna gång i deras alldeles egna palats, värt 3 miljoner dollar. Och enligt vad jag hört så är nu Sarkozy rådgivare till Kung MVI i vissa frågor, så då är det väl läge att äga en okej lya….

Hillary Clinton som var i Marrakech under Syrien konferensen i slutet av november ryktades ha planer att vila upp sig i Marrakech över nyår. Eftersom hon tydligen blev inlagd på sjukhus för någon dag sedan, får jag erkänna att jag hoppas att hon slapp bli inlagd i Marrakech…

…och så var det Salvador Dalis familj som tydligen har en riad i medina som skulle ha ett litet partaj, fransk/marockanske komikern Jamal Deobouzze (den en-armade charmknutten) samt en massa mer eller mindre obskyra miljonärer som flygs in i privatjet och sedan förlustar sig bakom lykta dörrar i något av de många alldeles fantastiska palats som Marrakech består av….

Nyår 2012/2013 kom även FC Barcelona lagkamrater Andres Iniesta och Xavier Fernandes samt Franska fotbollstjärnan Zinedine Zidane och Real Madrid’s Karim Benzema till den röda staden.

Alain Delon med pingla på drosktur

Alain Delon med pingla på drosktur

Alla de ovanstående håller sig mest i privata lyxbubblor. Men vad gör då vi dödliga?
Ja, för de av oss som inte jobbar häcken av sig med egna arrangemang så erbjuder nästan alla restauranger och nattklubbar ” The ultimate New Year”, ”VIP room”, ”Eclipse party” osv. Vilket innebär en helkväll men mat, vin och underhållning. Man ränner liksom inte runt på gatorna och man ser knappt något fyrverkeri utan får nöja sig med lokala nöjen såsom transdans, eldslukare och en och annan magdanserska att krydda festen med.

Priserna för en nyårskväll ligger mellan ca 700-4000 sek per person. Och det har faktiskt blivit billigare med all konkurrens om att locka nyårsfirare- För bara något år sedan kunde du inte gå utanför huset för under 2000dh/pers (ca 1600 sek)

Riad Saba erbjöd vi nyårsbuffet med öppen bar & lokal trans för 750 sek. De flesta av våra riadgäster råkade vara barn/tonårsfamiljer och det blev en fantastisk kväll! …om jag får säga det själv.

Jag lyckades inte ladda upp filmsnutten från vårt ”gnawiga” nyår men den finns på Facebook under ”Guesthouse Riad Saba”

Du kan även läsa mer om just Gnawas i blogginlägget:Gnawas och festivalen in Essaouira (juni 2011)

Som med allt i Marocko finns det inga mellanlägen: det är liksom ”av” eller ”på” vad gäller det mesta.

Att det även gäller nyårsafton märkte jag för några år sedan. Vi var ganska trötta och jag hade en vision att vi bara skulle cykla till grannrestaurangen; käka en bit och sedan gå till sängs kanske t om före 12-slaget.

Jag ringde restaurangen (som nu råkar ha en Michelin kock) för att höra om man kunde käka en bit hos dem på nyår. Javisst, det går alldeles utmärkt svarade de. Som tur var blev min följdfråga om de hade à la carte. -Nej, men en nyårsmeny för 4000dh/ person. Wops! Det var ju tur att jag fick reda på det innan vi kom inhasandes i myskläder för att få en bit mat…..

Nä, det är lika bra att göra’t själv.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Marrakech låg i Kalifornien…för en helg.

Under en helg i september, så kändes det lite som Marrakech låg i Kalifornien. Och det får gärna hända igen…-Det är ingen dum kombination!

Vi var ett sjuttiotal personer som hade lyckan att bli inbjudna till Vanessa Bransons ”artsy riad” i Marrakech: Riad el Fenn för att lyssna till 12 talare inbjudna från världens alla hörn och inom vitt spridda ämnen. -Det var en så kallad TEDx!

Vanessa är en stor konstnärsmecenat och mänsklig dynamo som ofta och gärna drar ihop diverse kulturella happenings. Medorganistörer denna helg, var Bernd Kolb från Deutche Telecom tillsammans med hans vackra fru, skådespelerskan Andre Kolb.


TED konferensernas motto är ”Idéer som är värda att spridas”. Och syftet är att skapa ett drivhus för världsomvälvande idéer

Vad är då TED?
TED konferenserna började i Kalifornien för 25 år sedan (inom Technology, Entertainment and Design) Idag har TED vuxit och stödjer världsomvälvande idéer med olika initiativ. Till den årliga TED konferensen bjuds världens ledande tänkare och skapare in för att hålla ”deras livs tal” på högst 18 minuter ( eftersom det är så länge vi i genomsnitt kan koncentrera oss) Under en heldag samlas experter inom alla sorters ämnen med allmänt inspirerade talare och personer som driver olika projekt: Kontentan blir en otroligt inspirerande och informerande dag.
TEDx däremot är en dotterorganisation genom vilken vem som helst kan organisera en liknande konferens inom strikta riktlinjer från TED organisationen.

Kolla in deras hemsida: TED det finns 900 föredrag av hög kvalitet.

Vår Marockanska TEDx dag som ju kryddades av Riad el Fenns vackra miljö var en potpuri av mer eller mindre hänryckande, informativa, inspirerande, roliga och ibland lite knäppa bidrag från de olika talarna. Dagens tema var ”Den väst-österländska divanen” Titeln på ett verk av Goethe som inspirerats av en persisk poet. Och med detta tema i bakhuvudet så hängavs dagen åt olika metaforiska samband mellan det västerländska och det orientaliska.

Den tyske kompositören Uve Müllrich ( grundare till det tyska world music bandet ”Dissidenten” som var otroligt stora på 80-talet och ofta refereras till som ”the grandfather of worldbeat”) spelade upp videos med lite av all den musik som han skapat tillsammans med marockanska musiker genom åren. Uve droppade ett citat av Platon som jag gillar ” When the music is changing, the walls of the city tremble”

Vanessa & Elisabeth

Vanessa & Elisabeth


Evolutions biologen från New York Elisabeth Sahtouris lyckades med konststycket att under sina 18 minuter ge en mycket tydlig bild av jorden historia från dess födelse till idag och dessutom beskriva hur modern vetenskap och urgammal andlighet är som olika noter på samma keyboard: med basnoterna i den västerländska vetenskapen, diskant-noterna i den österländska andligheten och med Nordafrika i mellannoterna. Elisabeth inspirerade åhörarna med sin vision om en ny kosmologi baserad på samarbete istället för konkurrens. Hon avslutar med att citera den marockanska poeten Hafid ” Det är billigare att försörja din fiende än att döda honom.”

Andra talare valde att tala om projekt som låg dem nära hjärtat. Till exempel kanadensiskan Heather Cameron rörde oss till tårar med berättelser från hennes organisation Boxgirls som hjälper utsatta flickor i bl a Nairobi att öka sitt självaktning genom boxning.

Efter en välbehövlig kaffepaus under palmbladen i Riad el Fenns vackra innergård fortsatte det späckade schemat med den walesiska författaren Jon Ronson (Som bla skrivit: ”Men who stares at goats” Om du inte sett den så gör det genast! Den är helt underbart rolig) Han fyllde sina 18 minuter berätta om sina undersökningar inför sin senaste bok ”The Psychopath test” och gav oss en enkel checklist med 20 tydliga tecken på en psykopat. Tydligen är 1 person av 100 psykopat. Däremot bland företags ledare och advokater ligger det mer åt 50 av 100…. Hans föredrag bjöd, inte oväntat, på många skratt

Därefter slängde vi oss över till arkitektur tillsammans med engelsmannen David Chipperfield vars föredrag handlade om modern arkitektur och hans kontroversiella sätt att restauarera Neues Museum i Berlin. Hans nyckelfråga var ”Why do we hate architects?”. Jag tror ingen i publiken kunde identifiera sig med denna frågeställning, men föredraget var en intressant analys av nutida arkitektur och varför den ofta är så ful.

När allas våra hjärnor var sprängfyllda av idéer och information; klockan började närma sig två-snåret och blodsockret var vid ankelnivå så äntras scenen av den tyska skådespelerska Jana Pallaske (bla från Inglorious Basterds). Hon står där alldeles tyst, tyst, tyst……
Därefter säger hon med darrande röst: ”Varför är vi så rädda….för att vara människor? …..Varför är jag så rädd……att vara mig sjäv?” Någon i publiken mumlar till svar ”Kära du, vi är inte rädda, bara väldigt hungriga” Jana hör troligen inte detta svar men går helt plötsligt av scenen utan att säga något mer och kommer tillbaka till tonerna av Led Zeppelins ”Over the Hill and far away” ( en av historiens bästa låtar…Nåväl) och(!) en rockring i handen. Varpå hon i ett extatiskt tillstånd börjar dansa med rockringen snurrandes kring varenda tänkbar kroppsdel.
Helt plötsligt kändes det som vi inte var i Marrakech 2011 utan snarare Kalifornien 1971…..oh, well, Det var ju lite…. uppfriskande efter allt det intellektuella.

hoola hoop på TEDx

hoola hoop på TEDx


I äkta Kaliforniska anda så är det kanske just det som utmärker TED (och TEDx): En subtil krydda av hippie som, iklädd en striktare och mer verklighetsanpassad uniform, får ta plats i diskussioner om hur vi med modern teknologi, alternativ världsyn och behjärtansvärda projekt kan göra vår värld bättre.

Efter att Jana fått, en mer eller mindre villig att publik, att genomföra en meditation signerad den indiske gurun Osho, så var det äntligen dags för lunch!
Utspridda på kuddar och vid låga bord hade alla deltagare en chans att bekanta sig med varandra.

En av dagens absolut bästa talare vara Clive Stafford Smith. En engelsk advokat och aktivitist i mänskliga rättigheter. Han talade om ”The American i-legal system” och berättade att 70% utav 170 dödsdömda i New Orleans, är oskyldigt dömda. (Ett ämne som ju blev smärtsamt aktuellt med avrättningen veckan därpå….)
Då varenda hand i publiken räcktes upp, på frågan om vem som var emot dödstraff i publiken anklagades vi alla för att vara ”…you Commie pinko liberals.” Och fick veta att inte en enda av oss skulle kvala in för att sitta i juryn i en amerikansk domstol, då ett av de grundläggande kraven är, att man är för, just dödstraff….

Clive Stafford Smith

Clive Stafford Smith

Dagen sista talare var den charmerande Pinky Liliani, som räknas bland världens 30 mest inflytelserika muslimska kvinnor och rankas bland Englands 100 bästa kvinnliga entreprenörer (vet inte riktigt hur man skall tolka kombinationen av dessa två rankningar…)
Hon påminde oss om det enkla men underskattade med vanlig ”vänlighet” och kokade helt sonika upp en indiska potatiscurry på scenen, som alla deltagare fick smaka.

I en holistisk- och äkta TED-anda hade vi under dagen gymnasiterat (inte bara våra smaklökar utan även) intellekt i ämnen som öst & väst, konst & vetenskap, kropp & själ, historia & framtid.
Och i äkta Marrakech-anda, avslutade dagen med ett cocktail party på riadens takterass, där det blev möjlighet att prata med dagens talare och ibland fördjupa sig lite mer i några av dagens spännande ämnen. En perfekt avslutning på en inspirerande dag i vacker miljö och i internationellt sällskap. -Definitivt inte sista TED upplevelsen för min del!

cocktail på taket

cocktail på taket

With many thanks to Lauren Dorman for sharing her photos from the event!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Små stunder av välsignelser

Vissa stunder översköljs jag av en sån kärlek till det här landet. Det händer oftast i de små oväntade stunderna.

Igår upplevde jag en sådan stund (…Nä, två sådana stunder!) och känslan sitter fortfarande kvar.

Jag höll på att organisera dukar och tyger i Riad Saba när det ringer på dörren.
Utanför står en äldre man med väderbitet ansikte iklädd en vit jellaba ( fotsid tunika) Han har en gul turban och håller en ”guldig” stång med en flagga i ena handen.

När jag öppnar dörren så forsar orden ur hans mun. Det är böner. Han är en ”fakir.”

Oftast kommer dessa män tillsammans med en grupp musiker som spelar en truddelut på sina enkla instrument innan de läser bönerna som skall skydda dig och din familj och bringa hälsa och lycka till huset.

holy camel

holy camel

Oftast kommer de kring Aid el Kebir (den stora festen som går av stapeln ca 40 dagar efter Ramadans slut, då man slaktar fåret)
Så det här var ju lite tidigt. Men med tanke på världsekonomin så har denne fakir nog rätt i att förlänga säsongen något….

Först tänker jag: Åh, jag har inte tid med en massa böner. Men jag ändrar mig, står kvar i dörröppningen och låter mig översköljas av mannens ord: Rabblandet av välsignelser som jag endast snappar upp ett och annat ord av.

Han vill inte komma in. Han vill inte övertyga mig om något. Han vill inte sälja något. Han vill bara ha en slant till en kopp te, eller helst två.
Mannen fick några slantar, ett granatäpple och de få välsignande ord jag kan på arabiska. Tydligen var detta utbyte godkänt för han gav mig en ”bonusbön” och gick nöjt vidare till nästa granne för att ge sina välsignelser.

Dessa besök kommer alltid helt oväntat och för mig är dessa små stunder och andra liknande; som är guldkornen vardagen. Det som får mig att älska det här landet.

Förr var de nog vanligare, men fakirerna existerar än idag. Fakir betyder också fattig och är ett ord som har en aning olika konotationer i länderna mellan Indien i öst till Marocko i väst.
Att man betalar är helt naturligt. I Marocko handlar allt om utbyte. Han delar med sig av goda vibbar från Allah och du delar med dig av det världsligaste av allt; Dirham. Att vara fakir kan inte vem som helst bli, det krävs en massa ”Baraka” (dvs gudomlig kraft) Ofta är dessa heliga män sufister (mystikerna inom Islam) och förr (kanske än?) vandrade de liksom transmästarna; Gnawas, från by till by och stad till stad.

När jag sedan körde för att hämta min dotter i skolan, så kanske jag var lite hög på bönerna, som jag precis emottagit för jag gjorde något som jag väldigt sällan gör: Jag stannade för några liftare.

Tre färgglatt klädda kvinnor stod vid vägkanten och såg så långt ifrån rånare som man kan komma. De klättrade omständigt in i bilen och tog med sig en doft av….land, sand och palmoas.
De var Marrakchis och hade hälsat på den enas syster som bor i palmoasen strax utanför Marrakech. De var så tacksamma att få lift, för den ena kvinnan var till åren och hade svårt att gå.

Som alltid när man säger tack på Marockanska så sker det i en strid ström av välsignelser.-Här är det minsann inga torftiga; ”Tack så mycket” Nä, i en lång svada berättar man om allt gott Allah ska göra för dig. Man bringar lycka över dig och de framtida generationerna. Man välsignar dina föräldrar.

Efter dessa översvallande svador och efter att i två omgångar fått framtida släktleds välgång bedyrad, känner jag mig nästa lite lullig. Men det är nog helt rätt tillstånd att ta dagen an; med tutande bilköer i åsne-stockningar och allt annat som man emellanåt blir alldeles galen på.

”Camunia” (=Lugn som spiskummin) Det är jag det.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Ögonvittne till attentatet i Marrakech

Idag är Marrakech i sorg. På en sekund slets så mycket sönder. Varför?
Jag har alltid känt mig så trygg i Marrakech. Jag gör det fortfarande. Men idag täcks Marrakech för ovanlighetens skull inte bara av grå moln utan av en sorg och en smärta över att något så hemskt har kunnat hända i vår älskade stad. Så tragiskt.

Antalet döda och skadade varierar. Cirka en timme efter dådet gick lokal radio ut med 14 döda och 20 skadade.
Idag är de senaste siffrorna; 2 amerikaner, 3 fransmän, 2 marockaner (anställda på kaféet)1 engelsman och 6 oidentifierade. Antalet skadade är uppe i 23.

Det lokala sjukhuset Ibn Toufail cirkulerar en efterfrågan på blodgivare på Facebook.

Jag råkade vara en, av många, ögonvittnen till explosionen.

Hade jag gått ifrån riaden ca 2 minuter tidigare den 28 april, så hade jag rundat Café Argana (där bomben i smällde) i helt fel ögonblick.
Jag har verkligen en första klassens skyddsängel!
För tredje gången i mitt liv känns det som jag snuddat vid en onödigt färgstark dödsruna.
…som i Thailand där jag skulle fått en fallande kokosnöt i huvudet om inte vännen mitt emot, fått en så förskräckt min att jag undrande lutade mig fram en smula…så att kokosnöten bara skrapade min rygg.
…..Andra gången var framför Katedralen i Strasbourg där jag precis hann undan en självmords aspirant som hoppat från tornet, rakt ner i det fotsteg jag just gick ur. (Båda två ingalunda unika dödsorsaker utan däremot upprepade sådana)
…Och så igår då. -Vad säger man? -TACK! (Jag lovar att försöka uppföra mig om jag får hänga med ett tag till!)

Jag hade tur att vara lite sent ute och befann mig vid explosionen på andra sidan Jemaa el Fna. Vårt mytiska torg, var som vanligt fullt med folk. När explosionen small, stannade alla upp. Vissa började springa -först från ljudet… och några sekunder senare mot Café Argana, varifrån smällen kom.

När man hörde smällen så var det helt klart: Den här smällen har tagit de liv som var i närheten.
-Människor som bor 2 km från torget hörde den!

Min första reaktion var att fråga människor omkring mig. -Vad tror ni det var?
Alla trodde att det var en gasolycka från ett köket. (I Marocko använder man gasbuteljer till i princip all uppvärmning av vatten samt i köken. ) Eftersom klockan var 11.55 och restauranger inte öppnat för lunch än, så alla trodde först att det var en olycka. -Hade man verkligen velat skada maximalt antal hade man låtit bomben gå av vid 13.30-14.00 då Café Argana alltid var proppfullt.
Det är konstigt hur tankebanorna går i sådan stunder…

Av Café Argana finns knappt nedervåningen kvar. Det två våningar av terrasser är borta. Strax efter smällen såg jag 3 eller 4 människor röra sig i det som var kvar av huset. Två kockar som stod på översta takterrassen, rörde sig liksom i slow motion och såg ut att damma av något. En person som mitt i kratern satt på knä. Kanske han bad, kanske han satt lutad över någon.

Det var glas-splitter över hela torget. Och ännu igen tänkte jag ”Oj, det här måste ha skadat många, även ute på torget” Om det är så, vet jag inte.

Bara en 5 minuter efter smällen så var det fullt pådrag med ambulanser, brandbilar och allt man kan tänka sig. Torget var smockfullt av nyfikna åskådare. Mobilnätet var helt blockerat av alla oroliga samtal. På mindre än en timme efter händelsen så hade nyheten spridits runt hela världen.
-Så liten är vår värld idag.

Cafè Argana var en av de största ”tourist traps” på Gycklarnas torg, Jemaa el Fna. Det står nu som ett öppet sår vid kanten av en av platserna på UNESCOs Världsarvslista; det mytomspunna torget.

Just nu är det lite presscenter över Riad Saba. Tre franska journalister skyndade hit från huvudstaden Rabat. Men det är svårt att rapportera.
Man konstaterade ju ganska snabbt att det inte var någon olycka. Man har inte gått ut med någon information om vem som ligger bakom. Massor av rykten cirkulerar förstås.

Det är lätt att bli rädd för en plats där ett bombdåd just utförts. Personligen inbillar jag mig alltid att jag är säkrare på en plats där något hemskt just hänt. För blixten slår väl inte ner två gånger på samma ställe?!

Det är hemskt för de drabbade. Men det är även ett hot mot demokratin och mänskliga rättigheter. Vilka horrörer har inte utförts i anti-terrorist” och ”säkerhetens” namn!? Se bara på USA efter 9/11.

Jag känner med de drabbade och deras familjer men framförallt ber jag (på mitt agnostiska vis) för att Marocko ska få fortsätta den positiva utveckling mot fullständig demokrati, jämlikhet och rättsäkerhet, som landet ändå påbörjat de senaste 20 åren

Det handlar till syvende och sist inte om Säkerhets frågor utan om Utbildning för alla! En människa som fått en gedigen utbildning; som kan läsa och skaffa fakta från många håll, är trots allt svårare att hjärntvätta till att utföra desperata illdåd.

Moder Jord kränger sig under vår tyngd och mänskliga galenskaper rapporteras allt för ofta.
Vad kan vi göra för att vända utvecklingen i vår värld??

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +5 (from 9 votes)

TÄTä med träpåk

Marknadsförings mässigt sett sà borde jag kanske inte dela med mig av den här lilla anekdoten…Men jag är den första att erkänna: Att driva guesthouse för emellanàt tankarna till ”Fawlty Towers”….

Riad Saba har haft en rad olika nattvakter genom arens lopp. En som jag aldrig kommer glömma kallar jag för TäTä. Det var en liten tomte i odefinierbar ålder med 6 vuxna barn,väderbitet ansikte och ständig toppluva.

Han bor, väl än idag, i en av de många ”illegala” lerbyarna kring Marrakech, som kallas ”Douar” -Inte kåkstad, snäppet över. Det är byar, som byggdes pà statlig eller privat mark av bönder som lämnade sina obrukbara jordar under torkan på 80-talet.
På den tiden hade ingen en aning om hur dyr marken i Marrakech skulle bli 30 år senare! Men som tur är-för många av dessa ”settlers” -och otur för markägarna, så finns det en lag i Marocko, som efter ca 20 års (?) boende (squatting) ger dig rätt att stanna kvar.

Anyway, vår nye nattvakt hade kommit till himlen. Han har hela sitt liv arbetat längst ner i näringskedjan: fyllt hinkar med cement eller burit tegel. Dag ut och dag in, år ut och år in.
Nu ansvarade han nattetid för gästernas och riadens väl och ve!

Han tog sitt arbete på stort allvar. Andra dagen han kom till jobbet, så smusslade han väldigt med en plastpåse med något långt i. På frågan vad han hade i påsen, drog han-blygt och ganska stolt- ut en lång svart påk. Nästan lika stor som han själv, vilket i och för sig inte säger så mycket…
”OM det blir inbrott” sa han allvarligt. Vi försäkrade honom att OM det bli inbrott skall han bara ringa polisen! Arbetsuppgift som nattvakt är framförallt att öppna dörren för gästerna om kvällar och nätter.

Nästa morgon kommer en gäst upp till mig och berättar sina nattliga äventyr på Riad Saba.
Hon och dottern satt om kvällen på takterrassen. Då kommer vår lille tomte upp till dem. Säger: TäTä! TäTä!
Hon räcker fram cigarettpaketet till honom. Vill han ha en cigarett?
Han säger. TäTä? TäTä?
Språkförbistringen är total.

När de kommer ner på rummet igen, knackar det på dörren. Lille tomten står utanför med en bricka med marockanskt te!
– TäTä!….-Jaha! ”Te” -förstås! Han sträcker sina armar så långt han kan för att inte vara oartig genom komma för nära deras dörr.

På natten har samma gäst svårt att sova. (kanske på grund av téet? Vem vet.) Vid tretiden smyyyger hon upp på takterrassen och tänder en cigg. Några minuter senare stannar nästan hennes hjärta. I dörrren till trapphuset ser hon en mörk silhuett i kåpa med toppig kapuschong som håller en stor påk i handen. (Lite lik Bergmans ”Döden” kan jag tänka mig.)
Båda två står som förstenade någon sekund. Innan de känner igen varandra. Historien slutade väl. Inga skadade. Inga hjärtattacker.
…Vi hade en nattvakt på Riad Saba. En liten tomte som tog sitt arbete på fullaste allvar!

Tätä pensionerad sedan något år tillbaka….Men hans påk finns kvar. Liksom ett musée- föremål. Om i fall att….

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)

Äventyr stavas r.i.a.d

ÄNTLIGEN! Riad Sabas hemsida är färdig. Lanserad. Det får mig att inse att jag ännu inte skrivit om orsaken till att jag förälskade mig i Marrakech. Orsaken till att bopålarna trycktes ner i den Marockanska myllan av alla ställen….

hemodlade citroner vid fontänkante

hemodlade citroner vid fontänkante

Det stavas rätt och slätt R. i. a. d.
Första gången jag kom in i en riad så var det klippt för min del: Drömmen om att skapa ett litet hotell som kunde rama in den gigantiska bukett med vita liljor, som jag alltid drömt om, stod klar för mitt inre öga. …Om jag anat hur mycket hårt arbete och hur få lilje-buketter det hela skulle innebära så hade jag nog stannat på min trevliga post på Åkesson Vin (Men tur är väl att vi sällan vet vart vägen mot våra drömmar verkligen kommer leda oss…)

Vi var inte de första som kom på idén med riad. Det var förstås fransmännen. Fast 1999 när vi började leta så fanns det bara en handfull renoverade riader. Idag finns det över 1000 stycken.

Beware of what you wish for-it might come true

Beware of what you wish for-it might come true

Jag ska berätta hur det kommer sig och varför den tusenåriga medinan övergavs förra seklet.

När fransmännen tog makten 1912 så hade Marocko tur jämfört med andra kolonier: Fransmannen som fick yttersta makten i Marocko hette nämligen Lautey och var en erfaren man. Han hade sett hur det gick i länder (som Algeriet) där fransmännen rev allt det ursprungliga och byggde nya franska städer: Hur själen revs ur hela befolkningar när landets kulturarv jämnades med marken.

Han bestämde att allt det gamla skulle stå kvar och det nya, franska, skulle byggas utanför stadsmurarna. Därmed byggdes stadsdelen Gueliz i Marrakech (namnet sägs vara en förvrängning av franska ordet ”église”)

När den nya stadsdelen byggdes -med fungerande avlopp och vägar breda nog att köra bil på- så började de rika marockanerna överge medinan innanför den tusenåriga stadsmuren. Endast de som inte hade råd att flytta stannade kvar i de traditionella husen.

Under 1900 talet förföll riaderna och hela medinan (gamla stan). Yves Saint Laurent (och en handfull andra välbeställda bohemer) kom att i smyg upptäcka det övergivna kulturarvet. Men boomen kom inte förrän 1996. (ja, det finns t om ett exakt datum, men det har jag glömt)

Det franska reseprogrammet ”Des Ailes et des racines” berättade på bästa sändningstid att för samma pris som du köper en studio i Paris, så kan du bli ägare till ett palats i Marrakech. Dagen efter- jag lovar!- var planen från Paris fyllda med fransmän på jakt efter det stora klippet…eller efter drömmen om orienten. Från det datumet så kom riaderna, som man tills nu kastat efter folk, att få ett allt högre värde…och alla blev plötsligt mäklare!

När vi hittade Riad Saba våren 2001, så bodde en dotter till Pasha el Glaoui av Marrakech i huset med sin familj.
De längtade efter ett modernt hus utanför stan…vi däremot, längtade efter renoverings objekt att sätta tänderna i.

Renoverings objekt kunde man lugnt kalla riad Saba.
Till vilken grad anade vi inte förrän två månader in i renoveringen då en tredjedel av huset föll -och blev en gigantisk sandhög! Idag kan jag skoja med att ”Vi inte visste att kaklet som vi precis tagit bort, tydligen var det bärande materialet” -Det tog över 250 åsnekärror att transportera bort högen av bråte…och vår naivitet.

Sugen på ett renoveringsobjekt, någon?

Sugen på ett renoveringsobjekt, någon?

Vi fick tänka om. Helt plötsligt svällde projektet:” Vi målar om och byter ut kaklet” till helt andra proportioner….Vår budget var lika minimal som vår erfarenhet av byggnation: Jabrane förvisso marockan men; psykoterapeut tillika revisor. Också jag; som alltid jobbat inom hotell & restaurang med en kort och intensiv avstickare in i vinbranschen…Jabrane hade visserligen renoverat en skånsk folkskola. Men ärligt talat; vi hade ingen susning vad vi gav oss in i. Det var en obeskrivlig resa!

Men visst är det en ynnest att få ha varit med detta äventyr! Att få ha renoverat ett gammalt hus i samarbete med marockos fantastiska hantverkare!

Allt; handsnidat & handskuret!

Allt; handsnidat & handskuret!


All mosaik är knackad och lagd, bit för bit. Stukaturen är skuren på plats i taket med en enkel kökskniv. Varje millimeter av väggarna är putsade för hand med en sten. Järnsmidets kurvor är böjts med tång och eld och alla dörrar är snidade för hand. Var annars i världen är ett sånt hantverk möjligt?
Skuret på plats, med kökskniv

Skuret på plats...med kökskniv

Förresten, en bok som gav många igenkännande skratt om dessa vedermödor är ”Kalifens hus” av Tahir Shah. Vi hade förvisso inte lika många gastar och spöken att handskas med, men Tahirs övriga vedermödor skriver jag under på!

Det tog oss 3 år att få det hela till ett någorlunda beboeligt hus.

…vintern 2004 flyttade vi in. Fortfarande utan glas i fönstren eller fungerande kök. Några möbler hade vi förstås inte heller. Jag lagade mat på en gas brännare och hade alla kryddor och köksutrustning på golvet i prydliga rader. Vi hade +9 grader i badrummet den första vintern.

När min bror och hans fru kom för att fira jul hos oss några veckor efter vi flyttat in, så såg de en madrass bäras ur en skåpbil bredvid deras taxi. De skojade om att det kanske var deras säng.- Det var det.

När vi tog emot våra första betalande gäster så körde jag för att hämta dem på flygplatsen. Bakom mig lämnade jag fem gigantiska träd som låg på rot mitt i innergården och väntade på att bli planterade, samt husets samtliga fönsterbågar, nymålade och på tork på taket….
När jag kom tillbaka någon timme senare så möttes vi i dörren av vår husfru Hanane som- liksom en curling spelare -frenetiskt borstade golvet framför oss på väg in i riaden….och samtliga träd planterade och fönster isatta! -Puh!
…Det var 2005 och sedan dess har hundratals gäster klivit över tröskeln till Riad Saba.

Under dessa år har även Riad Saba klivit över många trösklar. Och nu har vi passerat ännu en! Riad Saba har äntligen sin egen hemsida!
Välkomna!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 3 votes)