Marrakech

Tag Archives: hästar

Hästpolo & Åsnepolo

”Polo is widely acknowledged to be the ‘sport of the kings’ while Donkey Polo is known as ‘the sport of the asses’ (a pun on ‘masses’ ” *

Hästpolo -en sorts hockey till häst- måste vara en av världens mest exklusiva sporter. Givetvis har vi en klubb i Marrakech. -Fattas bara!
persian poloSporten omnämns som en kunglig sport i Persiska texter med över 2000 år på nacken och kom som modern sport med engelsmännen från Indien. Polo har även spelats i den muslimska delen av världen i framförallt Turkiet och Egypten.

Mr Guérrand Hermès ( ja, sonson till just den Hermès) är en av Marrakech stora profiler; aristokrat och en gång rankad som världens 347:e rikaste person.
Denne herre var tidigare president för Internationella Polo Federationen och då skall man givetvis ha sin egen lekpark. Därför importerade han ett gäng polohästar från Argentina och startade Palmeraie Polo Club i sin villa i Palmoasen strax utanför staden.

Poloklubben låg verkligen på historisk eller snarare kulturell mark, då villan ursprungligen var byggd för dottern till aristokraten och författaren Leo Tolstoy; Olga Tolstoy.

Här berättar Susanne (min svenska väninna som har bott här i över 40 år) att man även hade kamelrace för att pigga till tillvaron för Marrakecheliten av expats och rika marockaner.
Även om Mr Guérrand Hermès än i dag är en viktig person i Marrakech sociéten föll poloklubben i glömska för många år sedan.
polo real
Sedan 2015 har polofacklan (eller snarare poloklubban!) i Marrakech istället tagits upp av playboyen Amar Abdelhadi från Saudi Arabien. På route d’Amizmiz, 50 km utanför Marrakech har han anlagt poloklubben Jnane Amar
Här kan man prova polo eller om man har turen att få inbjudan, se polomatcher av internationell klass. Innan du bokar din första lektion kan du ju läsa in dig lite på den här intressanta FAQ om Polo

…eller så kan du prova kusinen från landet och den komiska budgetvarianten Åsnepolo på äventyrscentret Terres d’Amanar
donkeypoli
Det är något som jag har drömt om att få vara med om ända sedan jag såg det på deras aktivitetslista för många år sedan!

…och så plötsligt händer det! Vi fick till två taggade team om 3 spelare, 3 ”ledare” samt 6 inte-fullt-så-taggade-åsnor, när jag guidade Carpe Diems resa….Det skall vara modiga norrmän för att våga sig på något så underbart knasigt!
Domaren följde hockeyreglerna strikt och det blev flera utvisningar och även en ofrivillig avsitning, dock utan skråmor
….Jag tror nästan att min nästa födelsedagsfest måste innehålla en match åsnepolo.
Polo2

Om du vill läsa om annan hästsport i Marocko så hänvisar jag till blogginlägget: Ridning i Marocko
Om du vill läsa mer om Terres d’Amanar så rekommenderar jag: Nyår hos Berberna

*citat från Rebecka Silvestri’s article ”Donkey Polo the newest olympic sport”.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

På Stunt i Sahara

Jag hade lite bloggtorka och tyckte att vardagen hade blivit lite grå. Så när jag fick höra om en casting för ryttare med nordeuropeisk look, så gick jag dit …och blev vald!

Till vad? och Varför jag? kan man undra. En nystartad tysk kreditbank kallad Aux Gelde med devisen ”Alle für einen” skulle göra en reklamfilm. Tanken var att horden av framrusande ekipage, som de sökte statister till, skulle symbolisera alla långivare som ställer upp när man vill ta ett lån.
Det finns ju gott om lokala stunt-tartister, men om just i detta fallet samtliga ”långivare” i reklamfilmen varit marockanska män så hade det kanske gett konstiga signaler..

Dags att prova på något alldeles nytt! Jag erkänner att jag var lite nervös dagarna innan. Vad hade jag gett mig in på?

Färden ner till Sahara-regionen går över en av de allra vackraste vägarna i Marocko. Jag organiserar ofta utflykter hit ( Läs mer i Kasbahn vid Karavanvägen) men det var något år sedan jag själv hade möjlighet att åka ner. Ännu en orsak!

Vår lilla grupp på åtta Marrakechbor av blandade nationaliteter kom efter 5 timmars färd fram till Ouarzazate och till hotellet för att få kläderna utprovade och sova över för att vara redo innan soluppgången nästa dag

Ouarzazate är den största staden i Marockanska Sahara. En as-tråkig stad som däremot omgärdas av häftiga ökenlandskap som är väl värda att ta sig ner hit för.

Kasbah

Kasbah

Den lilla staden ståtar dock med världens största solenergi anläggning och är dessutom Marockos största filmstudios som bland mycket annat svarar för Lawrence of Arabia (1962), The Living Daylights (1987), The Last Temptation of Christ (1988), The Mummy (1999), Gladiator (2000), Kingdom of Heaven (2005), Kundun (1997), Legionnaire (1998), Hanna (2011) och Salmon Fishing in the Yemen (2011). Men även Asterix & Obelix: Mission Cleopatra, The Man Who Would Be King, Babel, Prince of Persia, The sheltering sky, samt delar av Game of Thrones ( season 3)

Varför alla filmer? Med, i medel, 12 soltimmar per dag och totalt 30 regndagar per år, kan filmbolagen i alla fall räkna med bra väder. Sen är ju naturen kring Ouarzazate spektakulär med öken, oaser, kasbahs och raviner. (För att inte tala om den outsinliga källan av vackra väderbitna gubbar utan tänder, som blir perfekta statister i historiska filmer.)

Historiskt sett var staden en viktigt punkt i karavanhandeln, men tyvärr kan man inte ana en uns av historiens vingslag i själva Ouarzazate. Förutom då, den välbevarade Kasbah Taourirt som idag är ett museum. Liksom andra muséer i Marocko helt utan föremål men om man kan historien kring denna kasbah så är det ett fascinerande besök. För den nyfikne Marocko resenären kan jag varmt rekommendera boken “The Lords of the Atlas” av Gavin Maxwell, som bland mycket annat berättar den fascinerande historien om Kasbah Taourirt och Pasha el Glaoui. Mer om Sahara kan du läsa i bla bloggen: från snödynor till sanddynor på en dag

Nästa morgon var det uppstigning kl 04.00 för vidare färd ut i det mörka ökenlandskapet. De fyrfota skådespelarna hade anlänt redan kvällen innan och ett fyrtiotal hästar stod och sov vid ”Base camp”. (Du kan läsa mer i bloggen: Ridning i Marocko)
sunriseHär blev det sminkning, påklädning och frukost i de sk Caïdaltälten (traditionella marockanska tält) som satts upp de åttiotalet personerna som var involverade i just den här scenen av reklamfilmen.
makeup
Sedan var det dags att bekanta sig med hästarna…..eller rättare sagt hingstarna. I Marocko är det mycket ovanligt att man kastrerar hingstar till den lugnare varianten valack.
Min personliga och herr Freud’s tes är att män lider av kastrationsångest. I vissa religioner, som t ex Islam är det dessutom mot tron. -Jag fick i smyg kastrera familjens kanin. Och endast efter att min man försäkrat sig om att han fått uppleva ”en faders fröjder” och fått 12 ungar som ett tag bodde på vår balkong och vi blev beryktade som ”den konstiga kaninfamiljen” i området… (Men det är en annan historia..)

Här hade vi alltså 40 hingstar, eller snarare 40 stycken 600 kilos muskelpaket med hjärna stor som en tennisboll och testosteron så att räcker och blir över… varav många inte kände varandra och därmed inte hade gjort upp om ”kungakronan” än…
Vår lilla grupp av amatörer var alltså ganska nervösa när vi skulle få våra hästar tilldelade. Stämningen var minst sagt elektrisk i soluppgången…..De 36 professionella stuntmännen hade förmodligen vadslagning om vem av oss som skulle slängas av först… Det hoppade vant upp på hingstarna som fullkomligt studsade fram som frustande krigsmaskiner och fick dem att stegra sig, lite på skoj, på vägen till inspelningsplatsen….

Jag blev tilldelade en energisk ”grålle”. När vi kommit 50 meter hade en han stegrat sig 5 gånger –på eget bevåg. Då hoppade jag av med tanken att vår lilla lön är inte på långt när var värd att riskera livet för. En annan amatör bestämde sig lika snabbt för samma sak. Jag provade då ”hennes” häst , som snabbt visade sig vara både fyrfota och jättesnäll. Dessutom var den palomino-färgad och liksom jag den enda blondinen, fast i 600 kilos klassen. Vi kom att bli goda partners i 12 långa timmar under solen.
2 blondiner
När vi värmt upp –eller snarare- försökt coola ner hingstarna någon halvtimme var det dags att börja.

Vi ställde upp och så tätt vi bara kunde, utan att hingstarna började slåss, i långa rader. Kameramannen satt uppriggad på en buggy och på signal körde buggyn och vi skulle galoppera tätt, tätt bredvid varandra; med hästarnas nosar i en rak linje. Driva på eller tvärstanna på kommando från kameramannen. Vi red så nära varandra att utsidan av mina ben blev alldeles blåslagna från de andra ekipagen
väntanVi filmades från alla möjliga vinklar, många gånger fick vi ta om flera gånger. Det är inte helt lätt att få 40 personer att uppföra sig som de ska samtidigt. Inte blir det lättare när man samtidigt skall får 40 hingstar att göra detsamma…

De första timmarna var hingstarna fortfarande lite av stridstuppar men de lugnade sig efter ett tag. Fast tanken: ”Trillar man av här och blir nedtrampad av de bakomliggande hästarna, så är det bättre att dö snabbt” lämnade mig aldrig. Jag som är så svensk och aldrig rider utan hjälm rusade här fram med professionella stuntmän. Otroligt skickliga på på just det här sättet att rida. De kunde alla rabbla en massa coola filmtitlar som det varit med i, vissa av dagens kollegor hade 25 års erfarenhet av galenskaper på hästryggen. Det var en ära att få rida med dem och en alldeles oförglömlig upplevelse!
Jag var adrenalinhög 24 timmar efter vi slutat rida. Vad man får vara med om!

kameramannens buggy

kameramannens buggy


kaffepaus

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +3 (from 3 votes)

Ridning i Marocko

Jag har varit lite lat med bloggande senaste tiden….Men jag har blivit förälskad! Har funnit en ny-gammal passion!
(Jag vågar knappt ge mig in på ämnet här på bloggen för jag är medveten om att jag ingått i en sorts symbios med objektet för min passion) ….Jag har skaffat häst!

förstår du hur svårt jag har att slita mig?

förstår du hur svårt jag har att slita mig?


Gäsp! Tänkte nu ett stort antal läsare….Men läs en annan blogg så länge medan jag berättar lite om hästar och ridning i Marocko för de 500 000 svenskar som faktiskt håller på med det.

Även om jag spenderade större delen av barndomen och tonåren till häst, djupt inne de skånska skogarna ( jo, de finns faktiskt!) så tog det mig ända till förra året tills det slog mig att man faktiskt kan rida i Marrakech!

1978? One leg in each corner....väldigt seriös!

1978? One leg in each corner....väldigt seriös!

Hästar finns det förvisso gott om i Marocko och marockaner ser sig som ett hästfolk. Hästarna används än idag i jordbruk och som transportmedel samt ”sportgrenen”: Tborida (eller Fantasia)som är en viktigt del av den Marockanska kulturen.

Tborida är som en krigsdans i till häst. Tborida skulle kunna ta många spaltmeter och förtjänar väl en hel blogg, men för att snabbt ge en idé har jag hittat en kort filmsnutt: Tbourida
…Eftersom det mest är den här typen av ridning man ser i Marocko så kanske det inte är så konstigt att jag inte tog upp det hela tidigare….

Men det senaste året har jag upptäckt att ridsporten som vi känner den, faktiskt existerar i Marocko! En helt ny sida av Marocko har öppnat sig för mig, med otaliga klubbar, tävlingar och riktigt bra tränare!

Marocko har de senaste 30 åren haft lite svårt att hävda sig på den internationella arenan. Men det känns nog som sporten har fått sig en liten kick de senaste åren. Under OS i London deltog för första gången i historien en marockansk ryttare i dressyr.

På hopparenorna i Europa så ser man ofta Marockos stjärnryttare Abdelkebir Quaddar göra riktigt bra ifrån sig.

Abdelkebir Quaddar

Abdelkebir Quaddar

Vi har t om en Marockansk hästras som började produceras för 35 år sen: den Marockanska sporthästen ”Selle Marocaine” (Marockanskt varmblod) Denna ras är framtagen av Marockanska ryttarfederationen med målet att få fram bra hopphästar. De är i allmänhet ganska kralliga och kring 165cm, jättefina! I jakt på häst prov-red jag några på stuteriet. Det var ordentligt med krut i dem!-vill jag lova…Lite väl mycket, så det bidde ingen Selle Marocaine för min del.

Den allra vanligaste och mest kända Marockanska rasen är däremot Arabe-Barbe (uttalas inte ”Rabarber” men nästan) Denna mycket trevliga ras är en korsning mellan Araben och Berberhästen. Dessa används bla i Tborida. En vacker, lättfödd och trevlig ras! I Tborida används endast Arabe-Barbe hingstar.

Marockanska Ryttarfederationen anordnar tävlingar i banhoppning, dressyr, distansritt och så Tborida.
Banhoppning är den största sporten och man har t om internationella tävlingar i Norra Marocko under tre veckor i juni/juli varje år.

Dressyr har tyvärr inte vunnit så mycket mark än, men det finns tävlingar under hela vinterhalvåret i norra Marocko. Tack var min nya och mycket goda vän, Susanne som hållit på med dressyr i Marocko i många många år, så har jag haft ynnesten att få glida in i den lilla trevliga gruppen som Marockos dressyrryttare utgör. Liksom under marockanska hopptävlingar så finns det så få ryttare att man under tävling ser samma ryttare på flera hästar rida ibland hur många gånger som helst. Jag läste någonstans att det finns 500 tävlingsryttare registerade i Marocko, så då gäller det nästan att sätta på sig lösskägg och peruk för att det ska bli lite variation under tävlingarna….

Och så kan man tävla i Distansritt och så givetvis Tborida!
Tyvärr finns inte Fälttävlan som tävlingsgren och Hubertus jakt är kanske något man skulle införa i Marrakech, bland Palmer och genom olivlundar…

Om du kommer till Marocko på semester och vill rida, så finns det gott om möjligheter! Bara kring Marrakech har vi hela 12 stall och de flesta erbjuder uteritter. Man kan också ta lektioner -men det sker ju på franska.

Om du åker till Essaouira kan du kontakta Ranch de Diabat.
Hästarna som uthyres för uteritter kommer inte ge dig ditt livs ryttarupplevelse, men det är ett trevligt sätt att uppleva den marockanska naturen och den 3 timmars ritten längs havet som vi tog var väldigt trevlig.

Finns det något bättre på denna jord, så säg?

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)