Marrakech

Tag Archives: historia

Grand Café de la Poste

Grand Café de la Poste ligger mitt i hjärtat av Marrakech och är en verkligen institution och minne från Protektoratet, när Frankrike styrde Marocko. ( Läs mer om Marrakech historia i: Marrakech fjärde guldålder )
Det är nästan svårt att tro de gamla svartvita vykorten på Grand Cafe de la Poste från 20-talet, som visar kringgärdande träd och landsbygd…GCDP 20

På den tiden var det som namnet antyder ett postrelä och redan då ett berömt kaffe där både Jacques Majorelle och General Lyautey var stammisar. (Läs mer om Majorelle i : Yves Saint Laurents Marrakech
Senare gör Legendariske Pache el Glaoui om postkaféet till Hotel– Restaurang- Cafe och ger det namnet ”Cafe Pasha”. Detta hotel var en viktig del av stadslivet för alla Marrakchis in på 1980-tale, när Marrakech verkligen gick igenom en deppig period och det stängdes. (Läs mer om Pacha Glaoui i: Kasbahn vid Karavanvägen )

När jag kom till Marrakech på slutet av 1990-talet så var det gamla postkaféet sedan länge stängt och övergivet. Men 2005 så köptes det av en fransk grupp som ligger bakom många av de bättre etablissemangen i Marrakech så som Bô & Zin men också skapare av ”La Cantine du Faubourg” i Dubai och ”Eugene” i Puteaux.dinner gcdpGrand Café de la Poste är så varsamt renoverat att det är svårt at säga vad som är ursprungligt och vad som är nytt. Det är arkitekterna och inredarna Olivier Marty och Karl Fournier från Studio KO som ligger bakom dekoren som är i total harmoni med byggnadens historia.

Man kan sitta i rottingstolarna på den breda mahogny verandan, gärna med en panama hatt, djupt försjunken i en Le Monde medan man sippar på sin cappuccino.
Matsalen vid den fantastiska trappan har förmodligen det gamla svartvita golvet kvar…Om det är nylagt så är det ett genialiskt inredningsdrag. stairsPå andra våningen finner man en läcker lounge som du inte får missa även om den inte alltid är öppen. Här har man då och då författarmöten och andra kulturella evenemang.

Grand Café de la Poste är inte billigt och det är långt ifrån vid varje besök som jag har tyckt att det har varit prisvärt. Men det är onekligen ett ställe man bär med sig i minnet.

Grand Café de la Poste är öppet mellan 08.00-01.00 för frukost, lunch middag, apéretif och allt där emellan.

Det ligger bakom centrala postkontoret och väldigt nära MacDonalds i Gueliz.
Men alla taxichaffisar vet precis utan några indikationer.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Äventyr stavas r.i.a.d

ÄNTLIGEN! Riad Sabas hemsida är färdig. Lanserad. Det får mig att inse att jag ännu inte skrivit om orsaken till att jag förälskade mig i Marrakech. Orsaken till att bopålarna trycktes ner i den Marockanska myllan av alla ställen….

hemodlade citroner vid fontänkante

hemodlade citroner vid fontänkante

Det stavas rätt och slätt R. i. a. d.
Första gången jag kom in i en riad så var det klippt för min del: Drömmen om att skapa ett litet hotell som kunde rama in den gigantiska bukett med vita liljor, som jag alltid drömt om, stod klar för mitt inre öga. …Om jag anat hur mycket hårt arbete och hur få lilje-buketter det hela skulle innebära så hade jag nog stannat på min trevliga post på Åkesson Vin (Men tur är väl att vi sällan vet vart vägen mot våra drömmar verkligen kommer leda oss…)

Vi var inte de första som kom på idén med riad. Det var förstås fransmännen. Fast 1999 när vi började leta så fanns det bara en handfull renoverade riader. Idag finns det över 1000 stycken.

Beware of what you wish for-it might come true

Beware of what you wish for-it might come true

Jag ska berätta hur det kommer sig och varför den tusenåriga medinan övergavs förra seklet.

När fransmännen tog makten 1912 så hade Marocko tur jämfört med andra kolonier: Fransmannen som fick yttersta makten i Marocko hette nämligen Lautey och var en erfaren man. Han hade sett hur det gick i länder (som Algeriet) där fransmännen rev allt det ursprungliga och byggde nya franska städer: Hur själen revs ur hela befolkningar när landets kulturarv jämnades med marken.

Han bestämde att allt det gamla skulle stå kvar och det nya, franska, skulle byggas utanför stadsmurarna. Därmed byggdes stadsdelen Gueliz i Marrakech (namnet sägs vara en förvrängning av franska ordet ”église”)

När den nya stadsdelen byggdes -med fungerande avlopp och vägar breda nog att köra bil på- så började de rika marockanerna överge medinan innanför den tusenåriga stadsmuren. Endast de som inte hade råd att flytta stannade kvar i de traditionella husen.

Under 1900 talet förföll riaderna och hela medinan (gamla stan). Yves Saint Laurent (och en handfull andra välbeställda bohemer) kom att i smyg upptäcka det övergivna kulturarvet. Men boomen kom inte förrän 1996. (ja, det finns t om ett exakt datum, men det har jag glömt)

Det franska reseprogrammet ”Des Ailes et des racines” berättade på bästa sändningstid att för samma pris som du köper en studio i Paris, så kan du bli ägare till ett palats i Marrakech. Dagen efter- jag lovar!- var planen från Paris fyllda med fransmän på jakt efter det stora klippet…eller efter drömmen om orienten. Från det datumet så kom riaderna, som man tills nu kastat efter folk, att få ett allt högre värde…och alla blev plötsligt mäklare!

När vi hittade Riad Saba våren 2001, så bodde en dotter till Pasha el Glaoui av Marrakech i huset med sin familj.
De längtade efter ett modernt hus utanför stan…vi däremot, längtade efter renoverings objekt att sätta tänderna i.

Renoverings objekt kunde man lugnt kalla riad Saba.
Till vilken grad anade vi inte förrän två månader in i renoveringen då en tredjedel av huset föll -och blev en gigantisk sandhög! Idag kan jag skoja med att ”Vi inte visste att kaklet som vi precis tagit bort, tydligen var det bärande materialet” -Det tog över 250 åsnekärror att transportera bort högen av bråte…och vår naivitet.

Sugen på ett renoveringsobjekt, någon?

Sugen på ett renoveringsobjekt, någon?

Vi fick tänka om. Helt plötsligt svällde projektet:” Vi målar om och byter ut kaklet” till helt andra proportioner….Vår budget var lika minimal som vår erfarenhet av byggnation: Jabrane förvisso marockan men; psykoterapeut tillika revisor. Också jag; som alltid jobbat inom hotell & restaurang med en kort och intensiv avstickare in i vinbranschen…Jabrane hade visserligen renoverat en skånsk folkskola. Men ärligt talat; vi hade ingen susning vad vi gav oss in i. Det var en obeskrivlig resa!

Men visst är det en ynnest att få ha varit med detta äventyr! Att få ha renoverat ett gammalt hus i samarbete med marockos fantastiska hantverkare!

Allt; handsnidat & handskuret!

Allt; handsnidat & handskuret!


All mosaik är knackad och lagd, bit för bit. Stukaturen är skuren på plats i taket med en enkel kökskniv. Varje millimeter av väggarna är putsade för hand med en sten. Järnsmidets kurvor är böjts med tång och eld och alla dörrar är snidade för hand. Var annars i världen är ett sånt hantverk möjligt?
Skuret på plats, med kökskniv

Skuret på plats...med kökskniv

Förresten, en bok som gav många igenkännande skratt om dessa vedermödor är ”Kalifens hus” av Tahir Shah. Vi hade förvisso inte lika många gastar och spöken att handskas med, men Tahirs övriga vedermödor skriver jag under på!

Det tog oss 3 år att få det hela till ett någorlunda beboeligt hus.

…vintern 2004 flyttade vi in. Fortfarande utan glas i fönstren eller fungerande kök. Några möbler hade vi förstås inte heller. Jag lagade mat på en gas brännare och hade alla kryddor och köksutrustning på golvet i prydliga rader. Vi hade +9 grader i badrummet den första vintern.

När min bror och hans fru kom för att fira jul hos oss några veckor efter vi flyttat in, så såg de en madrass bäras ur en skåpbil bredvid deras taxi. De skojade om att det kanske var deras säng.- Det var det.

När vi tog emot våra första betalande gäster så körde jag för att hämta dem på flygplatsen. Bakom mig lämnade jag fem gigantiska träd som låg på rot mitt i innergården och väntade på att bli planterade, samt husets samtliga fönsterbågar, nymålade och på tork på taket….
När jag kom tillbaka någon timme senare så möttes vi i dörren av vår husfru Hanane som- liksom en curling spelare -frenetiskt borstade golvet framför oss på väg in i riaden….och samtliga träd planterade och fönster isatta! -Puh!
…Det var 2005 och sedan dess har hundratals gäster klivit över tröskeln till Riad Saba.

Under dessa år har även Riad Saba klivit över många trösklar. Och nu har vi passerat ännu en! Riad Saba har äntligen sin egen hemsida!
Välkomna!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 3 votes)

Stadens pulserande hjärta

Hjärtat av Marrakech är utan tvekan gycklartorget; Jemaa el Fna!
Dess artärer, är gränderna i den intill-liggande souken med sina ca 15 000 hantverks butiker.

Man kan kanske tro att Jemaa el Fna torget (eller Fnatte torget som min älskade brorsa säger) med sina ormtjusare, magdansare, apmän, musiker, sagoberättare, spågummor, magiker och allt vad man finner här är en stor ”tourist trap”.

Jema el Fna i solnedgången-Marrakech pulserande hjärta


..Men -Nej!-Det livliga torget har funnits där lika länge som staden, kanske längre. I snart tusen år har torget fyllts av människor som har hittat på allehanda fantasifyllda sätt att livnära sig på. Varje dag i tusen år har vi andra, mindre fantasifyllda, kommit hit för att beskåda spektaklet.

Hit kom karavanerna efter den flera månader långa vandringen från Timbouktu; genom Sahara; längs Nordafrikas längsta oas; över Tizn tichka passet på 2130 m öh. för att till slut nå civilisationen och Marrakech.
Så fort kamelerna var stallade och godset i tryggt förvar i ”caravanseraljerna” så kom karavangubbarna till Jemaa el Fna för efterlängtad underhållning, nyheter och kanske för att dra ut en eller annan tand. Än i dag kan du få tänderna utdragna på torget, om det låter lockande..

Jemaa el Fna finns idag med på UNESCO’s världsarvslista. Torget är har också listats på UNESCOS nya lista av muntliga traditioner ”intangible world heritage”.

Förr i världen gick artisterna som verkar på torget från by till by och framförde sina konster på marknadsdagarna. Marknads traditionen lever kvar i Marocko, men det är bara här i Marrakech som artisterna finns kvar.

Givetvis tar sig alla resenärer hit, ungefär det första man gör. Det hör till. Fast man ska inte glömma att marockanerna själva och t om marrakech-borna tycker det är lika spännande att gå runt på torget. Det finns en hel del ”halkas” ( ring av åskådare) som består endast av marockaner. Artisten i centrum brukar oftast framföra marockansk buskis med många skämt under bältet eller någon hemmasnickrad religiös- eller medicinsk teori. Transvestit magdanserskorna är också populära.

Jag önskar jag kunde förmedla ljuden av trummorna, doften av rökelse och BBQ och det eviga tumult som fyller detta torg. Men du får helt enkelt komma hit och uppleva det!

Som alltid när man bor på en plats så tar vardagen över och det är ganska sällan jag tar mig tid att bara strosa runt på torget. Oftast går jag med raska steg för att komma till banken utan att behöva ge alla min mynt till de pockande artisterna på torget. För det hela är baserad på utbyte: Du tittar, upplever, tar kort: De tjänar sitt uppehälle. 5-10 dh för ett foto är gott nock, kanske det dubbla för nöjet att ha en giftorm runt halsen. Kom till torget med mängder av småmynt och generöst sinnelag.

Häromkvällen tog vi dock en liten promenad i solnedgången, när torget är som allra livligast. Min favorit var en man som helt stilla, satt på torget med 2 duvor, 2 marsvin 1 sköldpadda och 1 uggla. De gjorde inte mycket. Bara satt där. Några småbarn började leka kring djuren och en vacker gammal man med rynkigt ansikte och stråhatt tittade roat på barnen. Det var en ”äkta” Jemaa el Fna stund.

marsvins mannen

Och vilken fantastisk idé- istället för att tigga, vilket antagligen var hans enda alternativ.

När du sedan blivit hennamålad, blivit spådd och fått tänderna utdragna så kan du-med livet som insats-prova marockansk fast food. Vid solnedgången så rullas nämligen matvagnarna ut på torget. Det är varken bekvämt eller en särskilt bra deal att äta här, men det är ju onekligen en upplevelse. Jag brukar förvånat notera (den gång om året jag gör det) att; jag överlevde denna gången också!

Matvagn på Jemaa el Fnaa


Får man fresta med en fårskalle?

De rödklädda männen i lustiga hattar var en gång i tiden vattenförsäljare. På 70-talet fick en bokstavligen mördande konkurrens av dricksvatten på flaska och idag är det få som vågar sig på att dricka vattnet från deras getskinnsäck. Nu livnär de sig på att bli plåtade.

Liknande hattar ser man än idag på bönderna i norra Marocko och jag kan inte annat än undra om den första vattenmannen kom från just Rifbergen där gräset odlas…

Här följer lite fler bilder från min promenad på torget häromdagen…Tänk dig monotont trummande, varma solstrålar, gnissel från en violin, handlarnas rop, rökelse blandat mat doft. ….Man förlorar sig lätt i denna ocean av aktiviteter och kanske, kanske ( det är ingen som riktigt vet) kommer namnet ”Jemaa el fna” sig av just detta: Kanske betyder det ”Platsen där man upplöses till ingenting” eller ”samlingen av intet” eller möjligen ”moskén som aldrig blev” -Namnet är lika mystiskt som platsen är fysiskt påtaglig.

direkt från bergen

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +3 (from 3 votes)