Marrakech

Etikettarkiv: Prince of Persia

På Stunt i Sahara

Jag hade lite bloggtorka och tyckte att vardagen hade blivit lite grå. Så när jag fick höra om en casting för ryttare med nordeuropeisk look, så gick jag dit …och blev vald!

Till vad? och Varför jag? kan man undra. En nystartad tysk kreditbank kallad Aux Gelde med devisen ”Alle für einen” skulle göra en reklamfilm. Tanken var att horden av framrusande ekipage, som de sökte statister till, skulle symbolisera alla långivare som ställer upp när man vill ta ett lån.
Det finns ju gott om lokala stunt-tartister, men om just i detta fallet samtliga ”långivare” i reklamfilmen varit marockanska män så hade det kanske gett konstiga signaler..

Dags att prova på något alldeles nytt! Jag erkänner att jag var lite nervös dagarna innan. Vad hade jag gett mig in på?

Färden ner till Sahara-regionen går över en av de allra vackraste vägarna i Marocko. Jag organiserar ofta utflykter hit ( Läs mer i Kasbahn vid Karavanvägen) men det var något år sedan jag själv hade möjlighet att åka ner. Ännu en orsak!

Vår lilla grupp på åtta Marrakechbor av blandade nationaliteter kom efter 5 timmars färd fram till Ouarzazate och till hotellet för att få kläderna utprovade och sova över för att vara redo innan soluppgången nästa dag

Ouarzazate är den största staden i Marockanska Sahara. En as-tråkig stad som däremot omgärdas av häftiga ökenlandskap som är väl värda att ta sig ner hit för.

Kasbah

Kasbah

Den lilla staden ståtar dock med världens största solenergi anläggning och är dessutom Marockos största filmstudios som bland mycket annat svarar för Lawrence of Arabia (1962), The Living Daylights (1987), The Last Temptation of Christ (1988), The Mummy (1999), Gladiator (2000), Kingdom of Heaven (2005), Kundun (1997), Legionnaire (1998), Hanna (2011) och Salmon Fishing in the Yemen (2011). Men även Asterix & Obelix: Mission Cleopatra, The Man Who Would Be King, Babel, Prince of Persia, The sheltering sky, samt delar av Game of Thrones ( season 3)

Varför alla filmer? Med, i medel, 12 soltimmar per dag och totalt 30 regndagar per år, kan filmbolagen i alla fall räkna med bra väder. Sen är ju naturen kring Ouarzazate spektakulär med öken, oaser, kasbahs och raviner. (För att inte tala om den outsinliga källan av vackra väderbitna gubbar utan tänder, som blir perfekta statister i historiska filmer.)

Historiskt sett var staden en viktigt punkt i karavanhandeln, men tyvärr kan man inte ana en uns av historiens vingslag i själva Ouarzazate. Förutom då, den välbevarade Kasbah Taourirt som idag är ett museum. Liksom andra muséer i Marocko helt utan föremål men om man kan historien kring denna kasbah så är det ett fascinerande besök. För den nyfikne Marocko resenären kan jag varmt rekommendera boken “The Lords of the Atlas” av Gavin Maxwell, som bland mycket annat berättar den fascinerande historien om Kasbah Taourirt och Pasha el Glaoui. Mer om Sahara kan du läsa i bla bloggen: från snödynor till sanddynor på en dag

Nästa morgon var det uppstigning kl 04.00 för vidare färd ut i det mörka ökenlandskapet. De fyrfota skådespelarna hade anlänt redan kvällen innan och ett fyrtiotal hästar stod och sov vid ”Base camp”. (Du kan läsa mer i bloggen: Ridning i Marocko)
sunriseHär blev det sminkning, påklädning och frukost i de sk Caïdaltälten (traditionella marockanska tält) som satts upp de åttiotalet personerna som var involverade i just den här scenen av reklamfilmen.
makeup
Sedan var det dags att bekanta sig med hästarna…..eller rättare sagt hingstarna. I Marocko är det mycket ovanligt att man kastrerar hingstar till den lugnare varianten valack.
Min personliga och herr Freud’s tes är att män lider av kastrationsångest. I vissa religioner, som t ex Islam är det dessutom mot tron. -Jag fick i smyg kastrera familjens kanin. Och endast efter att min man försäkrat sig om att han fått uppleva ”en faders fröjder” och fått 12 ungar som ett tag bodde på vår balkong och vi blev beryktade som ”den konstiga kaninfamiljen” i området… (Men det är en annan historia..)

Här hade vi alltså 40 hingstar, eller snarare 40 stycken 600 kilos muskelpaket med hjärna stor som en tennisboll och testosteron så att räcker och blir över… varav många inte kände varandra och därmed inte hade gjort upp om ”kungakronan” än…
Vår lilla grupp av amatörer var alltså ganska nervösa när vi skulle få våra hästar tilldelade. Stämningen var minst sagt elektrisk i soluppgången…..De 36 professionella stuntmännen hade förmodligen vadslagning om vem av oss som skulle slängas av först… Det hoppade vant upp på hingstarna som fullkomligt studsade fram som frustande krigsmaskiner och fick dem att stegra sig, lite på skoj, på vägen till inspelningsplatsen….

Jag blev tilldelade en energisk ”grålle”. När vi kommit 50 meter hade en han stegrat sig 5 gånger –på eget bevåg. Då hoppade jag av med tanken att vår lilla lön är inte på långt när var värd att riskera livet för. En annan amatör bestämde sig lika snabbt för samma sak. Jag provade då ”hennes” häst , som snabbt visade sig vara både fyrfota och jättesnäll. Dessutom var den palomino-färgad och liksom jag den enda blondinen, fast i 600 kilos klassen. Vi kom att bli goda partners i 12 långa timmar under solen.
2 blondiner
När vi värmt upp –eller snarare- försökt coola ner hingstarna någon halvtimme var det dags att börja.

Vi ställde upp och så tätt vi bara kunde, utan att hingstarna började slåss, i långa rader. Kameramannen satt uppriggad på en buggy och på signal körde buggyn och vi skulle galoppera tätt, tätt bredvid varandra; med hästarnas nosar i en rak linje. Driva på eller tvärstanna på kommando från kameramannen. Vi red så nära varandra att utsidan av mina ben blev alldeles blåslagna från de andra ekipagen
väntanVi filmades från alla möjliga vinklar, många gånger fick vi ta om flera gånger. Det är inte helt lätt att få 40 personer att uppföra sig som de ska samtidigt. Inte blir det lättare när man samtidigt skall får 40 hingstar att göra detsamma…

De första timmarna var hingstarna fortfarande lite av stridstuppar men de lugnade sig efter ett tag. Fast tanken: ”Trillar man av här och blir nedtrampad av de bakomliggande hästarna, så är det bättre att dö snabbt” lämnade mig aldrig. Jag som är så svensk och aldrig rider utan hjälm rusade här fram med professionella stuntmän. Otroligt skickliga på på just det här sättet att rida. De kunde alla rabbla en massa coola filmtitlar som det varit med i, vissa av dagens kollegor hade 25 års erfarenhet av galenskaper på hästryggen. Det var en ära att få rida med dem och en alldeles oförglömlig upplevelse!
Jag var adrenalinhög 24 timmar efter vi slutat rida. Vad man får vara med om!

kameramannens buggy

kameramannens buggy


kaffepaus

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +3 (from 3 votes)