Marrakech

Tag Archives: renovera

Att köpa riad

När jag klev in i en riad för första gången 1998 så var det klippt för min del. Jag blev störtförälskad! På den tiden fanns det möjligen en handfull renoverade riader i Marrakech. Men renoverad eller ej, så är själva konceptet med en innergård öppen till himlen; pimpad exotiska träd och porlande fontän kring vilken rummen ligger, så otroligt charmigt!
IMG_7080Sedan dess har vi blivit med två riader. Liksom alla riader är konceptet detsamma men riader är varandra väldigt olika. Det finns inte två riader som liknar varandra. Eftersom husen i medinan är helt anonyma på utsidan så vet man inte heller om det gömmer sig ett palats eller en ruin bakom dörrarna.

View over the medina and the Birdsnest at Dar Gama

View over the medina and the Birdsnest at Dar Gama

Sedan Norwegian började flyga till Marrakech så har allt fler svenskar skaffat sig riad. Vi är fortfarande en minoritet bland utlänningarna, men med en stark ökning.
Gissningsvis ägs 95% av alla Riad-guesthouses av utlänningar. I vårt kvarter så ägs ungefär var fjärde/femte(?) riad av en utlänning.

Med tanke på att medinan är en av de fattigare och mer traditionella kvarteren i Marrakech så är assimilationen väldigt smärtfri. Marrakechbor är ju sedan stadens begynnelse så vana vid handelsmän och resande från andra kulturer. (Så länge man inte viftar för mycket och ofta med vinflaskor på gatan. Alkohol anses nämligen bland den mer traditionella delen av befolkningen, som en last bland de ytterst förtappade)

....fast en kall öl i solen är ju inte dumt.

….fast en kall öl i solen är ju inte dumt.

Vad som är mysigt med medinan- förutom att gårdfarihandlare fortfarande går från gränd till gränd; att åsnekärror alltid kommer vara en del av gatulivet och att gränderna är smala och vindlande- är att varje kvarter är som en liten by (med sin egen brödugn, hammam, moské och hål-i-väggen-butik) och att det är mindre anonymt än vad en miljonstad annars är.
Innergården, öppen till den Afrikanska himmeln

Innergården, öppen till den Afrikanska himmeln

Efter 20 år av intensiv försäljning, renovering och entreprenörsanda, så kan jag påstå att det knappast finns några renoveringsobjekt kvar att köpa. Visst står det ruiner och massor(!) av halvfärdiga riadrenoveringar. Men risken är stor att det är någon vajsing på papprena på de allra flesta av dessa. För även om Marocko kan verka lite som vilda västern, så är det viktigt att ha bygglov och alla papper i ordning. IMG_7001Nu har vi bestämt att sälja Dar Gama, som ligger granne med vårt guesthouse Riad Saba. Det blir för mycket att hålla reda på två hus och dags för en förändring. Alla bilder i denna blogg är förövrigt av Dar Gama.
IMG_7053Att köpa hus i Marocko påminner endel om att göra detsamma i Frankrike. Notarien spelar en stor roll och lagen är på franska och utformad under det franska protektoratet.
Eftersom det är lite annorlunda sätt och regler än i Sverige, så tipsar jag om att ta hjälp av en mäklare. Och det finns det en hel djungel av!
Jag rekommenderar varmt min vän Grant som sedan ett tiotal år driver Chic Marrakech. Grant är engelsman gift med min marockanska väninna Meriem. Han är inte bara mycket behaglig utan kan verkligen Marrakech husmarknad utan och innan. På hans hemsida: Grant & Chic Marrakech och blogg: Grants blog läsa allt du behöver veta innan du slår till och realiserar ditt nya äventyr.
IMG_7007
Två personliga berättelser om riadrenovering hittar du här:
Äventyr stavas r.i.a.d
Neej, inte en riad till!
IMG_7040

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Äventyr stavas r.i.a.d

ÄNTLIGEN! Riad Sabas hemsida är färdig. Lanserad. Det får mig att inse att jag ännu inte skrivit om orsaken till att jag förälskade mig i Marrakech. Orsaken till att bopålarna trycktes ner i den Marockanska myllan av alla ställen….

hemodlade citroner vid fontänkante

hemodlade citroner vid fontänkante

Det stavas rätt och slätt R. i. a. d.
Första gången jag kom in i en riad så var det klippt för min del: Drömmen om att skapa ett litet hotell som kunde rama in den gigantiska bukett med vita liljor, som jag alltid drömt om, stod klar för mitt inre öga. …Om jag anat hur mycket hårt arbete och hur få lilje-buketter det hela skulle innebära så hade jag nog stannat på min trevliga post på Åkesson Vin (Men tur är väl att vi sällan vet vart vägen mot våra drömmar verkligen kommer leda oss…)

Vi var inte de första som kom på idén med riad. Det var förstås fransmännen. Fast 1999 när vi började leta så fanns det bara en handfull renoverade riader. Idag finns det över 1000 stycken.

Beware of what you wish for-it might come true

Beware of what you wish for-it might come true

Jag ska berätta hur det kommer sig och varför den tusenåriga medinan övergavs förra seklet.

När fransmännen tog makten 1912 så hade Marocko tur jämfört med andra kolonier: Fransmannen som fick yttersta makten i Marocko hette nämligen Lautey och var en erfaren man. Han hade sett hur det gick i länder (som Algeriet) där fransmännen rev allt det ursprungliga och byggde nya franska städer: Hur själen revs ur hela befolkningar när landets kulturarv jämnades med marken.

Han bestämde att allt det gamla skulle stå kvar och det nya, franska, skulle byggas utanför stadsmurarna. Därmed byggdes stadsdelen Gueliz i Marrakech (namnet sägs vara en förvrängning av franska ordet ”église”)

När den nya stadsdelen byggdes -med fungerande avlopp och vägar breda nog att köra bil på- så började de rika marockanerna överge medinan innanför den tusenåriga stadsmuren. Endast de som inte hade råd att flytta stannade kvar i de traditionella husen.

Under 1900 talet förföll riaderna och hela medinan (gamla stan). Yves Saint Laurent (och en handfull andra välbeställda bohemer) kom att i smyg upptäcka det övergivna kulturarvet. Men boomen kom inte förrän 1996. (ja, det finns t om ett exakt datum, men det har jag glömt)

Det franska reseprogrammet ”Des Ailes et des racines” berättade på bästa sändningstid att för samma pris som du köper en studio i Paris, så kan du bli ägare till ett palats i Marrakech. Dagen efter- jag lovar!- var planen från Paris fyllda med fransmän på jakt efter det stora klippet…eller efter drömmen om orienten. Från det datumet så kom riaderna, som man tills nu kastat efter folk, att få ett allt högre värde…och alla blev plötsligt mäklare!

När vi hittade Riad Saba våren 2001, så bodde en dotter till Pasha el Glaoui av Marrakech i huset med sin familj.
De längtade efter ett modernt hus utanför stan…vi däremot, längtade efter renoverings objekt att sätta tänderna i.

Renoverings objekt kunde man lugnt kalla riad Saba.
Till vilken grad anade vi inte förrän två månader in i renoveringen då en tredjedel av huset föll -och blev en gigantisk sandhög! Idag kan jag skoja med att ”Vi inte visste att kaklet som vi precis tagit bort, tydligen var det bärande materialet” -Det tog över 250 åsnekärror att transportera bort högen av bråte…och vår naivitet.

Sugen på ett renoveringsobjekt, någon?

Sugen på ett renoveringsobjekt, någon?

Vi fick tänka om. Helt plötsligt svällde projektet:” Vi målar om och byter ut kaklet” till helt andra proportioner….Vår budget var lika minimal som vår erfarenhet av byggnation: Jabrane förvisso marockan men; psykoterapeut tillika revisor. Också jag; som alltid jobbat inom hotell & restaurang med en kort och intensiv avstickare in i vinbranschen…Jabrane hade visserligen renoverat en skånsk folkskola. Men ärligt talat; vi hade ingen susning vad vi gav oss in i. Det var en obeskrivlig resa!

Men visst är det en ynnest att få ha varit med detta äventyr! Att få ha renoverat ett gammalt hus i samarbete med marockos fantastiska hantverkare!

Allt; handsnidat & handskuret!

Allt; handsnidat & handskuret!


All mosaik är knackad och lagd, bit för bit. Stukaturen är skuren på plats i taket med en enkel kökskniv. Varje millimeter av väggarna är putsade för hand med en sten. Järnsmidets kurvor är böjts med tång och eld och alla dörrar är snidade för hand. Var annars i världen är ett sånt hantverk möjligt?
Skuret på plats, med kökskniv

Skuret på plats...med kökskniv

Förresten, en bok som gav många igenkännande skratt om dessa vedermödor är ”Kalifens hus” av Tahir Shah. Vi hade förvisso inte lika många gastar och spöken att handskas med, men Tahirs övriga vedermödor skriver jag under på!

Det tog oss 3 år att få det hela till ett någorlunda beboeligt hus.

…vintern 2004 flyttade vi in. Fortfarande utan glas i fönstren eller fungerande kök. Några möbler hade vi förstås inte heller. Jag lagade mat på en gas brännare och hade alla kryddor och köksutrustning på golvet i prydliga rader. Vi hade +9 grader i badrummet den första vintern.

När min bror och hans fru kom för att fira jul hos oss några veckor efter vi flyttat in, så såg de en madrass bäras ur en skåpbil bredvid deras taxi. De skojade om att det kanske var deras säng.- Det var det.

När vi tog emot våra första betalande gäster så körde jag för att hämta dem på flygplatsen. Bakom mig lämnade jag fem gigantiska träd som låg på rot mitt i innergården och väntade på att bli planterade, samt husets samtliga fönsterbågar, nymålade och på tork på taket….
När jag kom tillbaka någon timme senare så möttes vi i dörren av vår husfru Hanane som- liksom en curling spelare -frenetiskt borstade golvet framför oss på väg in i riaden….och samtliga träd planterade och fönster isatta! -Puh!
…Det var 2005 och sedan dess har hundratals gäster klivit över tröskeln till Riad Saba.

Under dessa år har även Riad Saba klivit över många trösklar. Och nu har vi passerat ännu en! Riad Saba har äntligen sin egen hemsida!
Välkomna!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 3 votes)

Neej! Inte en riad till!!!

…Ungefär så, lät det  för en 6 år sedan när min man över telefon lät meddela att han hade skrivit på köpekontraktet till en liten ruin i Marrakech medina.

Jag var mammaledig i Sverige och höll för fullt på med att starta Marrakech Travel Company. Min man var nere i Marrakech- började redan få gråa hår i sin kamp i att omvandla riad-ruin nr1 till något beboligt.

Att renovera en riad startar alltid som en dröm. Men snart inser man att man är inne i en labyrint av oväntade upplevelser som man inte hade skrivit under på att vara med om…VI var alltså ganska djupt inne i denna labyrint när telefonsamtalet om det nya inköpet kom…

Renovering är en kamp var som helst – Fast riader renoveras med en mustig Marockansk krydda. (Föresten, Om du läst Kalifens Hus av Tahir Sha, så vet du vad jag snackar om.)

Nåväl  riad ruin nr 2 stod där i några år utan att vi orkade ta itu med det. Efter att ha byggt en någorlunda beboelig struktur, så blev det vårt tillfälliga hem i 1 1/2 år. Inget varmvatten var faktiskt lättare att leva med än de nakna 100 w bygg-glödlamporna…

MEN NU ÄR DET ÄNTLIGEN FÄRDIGT!!!  Och jag kan lätt lova att jag aldrig i livet kommer renovera eller bygga -ens det minsta sandslott på stranden -resten av mitt liv!! (Och då skall jag påpeka att jag mest kommit in på slutet och duttat med färger, tyger och annan software: Min man tog betongdelen)

Vi kallar den för ”Daren”  (Lilla huset) eller ”Vita Huset” och det är ett budget alternativ till Riad Saba. Här kan familjer och vänner sprida ut sig i 3-4 sovrum, litet vardagsrum, takterass, innergård med minipool samt en privat hammam. Man kan får plats max 6 vuxna och 5 barn.

Kanske, kanske blir det lite konstnärs-, litteratur- eller dans kurser här. …Vi är öppna för det mesta och vet inte riktigt vad vi kommer fylla huset med. Men fram till dess så går det bra att bo här!  Välkomna!

Det var förstås en bokning som gjorde att vi till sist kom till skott och avslutade projektet. Här kommer lite bilder från de sista hysteriska 10 dagarna-The final count down innan de första gästerna checkade in:

Zebra sviten-10 dagar innan de första gästerna skall checka in. Målarna måste till!

Och var Farao ska vi gömma alla våra böcker??

Zebra sviten-24 tim innan. En lampa och en tavla är uppe i allafall..

Tack vare underbart team arbete och duktiga hantverkare, så blev allt färdig en hel timme innan gästernas ankomst!

Jag hade till och med tid att dricka en öl på taket och avnjuta vårt verk några minuter innan gästerna brakade in.

Segerfirande med en Flag Spéciale (Marockansk öl) på takterrassen, som till för några timmar sedan var målarnas arbetsplats.

Här följer några fler ”Före- under- och efter-bilder” från de sista skälvande dagarna:

2 timmar innan gästerna kommer! Jag börjar repetera som ett mantra ” Sluta tvätta golven!” Nu måste vi bara få det snyggt!!” …och det blev det,  trots ganska enkla medel, eller hur?!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)