Har på kort tid haft förmånen att guida två enskilda familjer. Vanligtvis består mina grupper av en mix av människor i olika åldrar, från olika delar av Sverige som inte känner varandra sedan tidigare. Så att få guida för enskilda familjer har verkligen varit intressant och roligt. Att dessa två familjer dessutom var väldigt trevliga gjorde det hela ännu roligare.

Det jag tycker är nästan viktigast att uppleva när man är i Sydafrika är att besöka en kåkstad. Och då menar jag inte att åka igenom den med en buss och titta utan att gå av och vandra runt, helst med en lokal guide naturligtvis. Detta har jag gjort en hel del och gjorde även så med dessa två familjer. Den ena familjen var till en början ganska tveksam men jag stod på mig och efteråt var de väldigt tacksamma för det.

Att promenera genom en kåkstad med en lokal guide är en upplevelse. Och det är precis så det ska upplevas. Att komma nära människorna som bor där och få komma in i deras hem upplevs av de allra allra flesta som en väldigt intressant och viktig upplevelse. Idag bor en väldigt stor del av befolkningen i dessa kåkstäder under tuffa förhållanden, med våra mått mätt väldigt tuffa förhållanden som vi kanske skulle kalla misär. För dessa människor är det viktigt att världen får se hur de har det samtidigt som de vill visa upp sina hem i all sin enkelhet. Här finns kärlek, glädje, omtänksamhet, samhörighet, tolerans, respekt och lekfullhet i långt större utsträckning än på väldigt många andra ställen i världen. Och har man som besökare lite öppet sinne åker man därifrån med större uppskattning för sitt eget liv, mer kunskap om andra människor och en vidare syn på livet i stort.

Som guide får man lära sig att om man varit i Sydafrika utan att besöka en kåkstad, då har man inte varit i Sydafrika.

Det håller jag med om.

En av världens bästa golf resorter ligger i George och heter Fancourt. Eftersom jag haft förmånen att ha varit där med drygt 20 grupper genom åren så var det väldigt roligt att komma tillbaka och träffa caddies och hotellpersonal efter nästan 2 år. Det är verkligen en fantastisk anläggning med några av landets absolut bästa golfbanor och en sak som var extra roligt var att jag fortfarande var ihågkommen och överallt möttes jag av leenden.
 
 

Anledningen till att jag var där denna gång var den allra första världsfinalen av Q-Scramble som avgjordes över 2 dagar. Q-Scramble är ett projekt som drivits i över 20 år av en härlig kille som heter Kenneth. 2011 var det över 2 000 deltagare i Sverige som gjorde upp om olika titlar och tävlingen fortsätter att växa för varje år. Den mest prestigefyllda klassen har som första pris en 10 dagars resa till Sydafrika med golf och plats i världsfinalen på Fancourt.

Q-Scramble är en väldigt kul tävling med en väldigt fin bonus, nämligen välgörenhet. Om ni känner för att spela världens roligaste tävling och/eller vill bidra till att förbättra människors vardag i världen så kan jag varmt rekommendera Q-Scramble. Läs mer! Google it!
 
 

Vinnare i den första världsfinalen var ett lag från Sydafrika med ett svenskt lag på en mycket hedrande 2:a plats. Spänningen var oliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiidlig och det avgjordes inte förrän på sista hålet. Mästarna från Sverige hade höga ambitioner men nådde inte riktigt ända fram men kämpade hårt och var mycket goda ambassadörer för vårt avlånga land. Tror faktiskt att grabbarna blev lite förälskade i Sydafrika och jag vet att de är hjärtligt välkomna tillbaka. De är verkligen ”goa gubbar”.

I helgen blir det mat och vin mässa här i Kapstaden. Jag gillar ju egentligen inte sånt men för er skull så går jag väl dit och provar lite.

Önskar er en fortsatt skön vecka.

Är i Johannesburg och i förmiddags kom Isak från Lebo’s Soweto Backpackers och hämtade mig på mitt hotell. På färden till Afrikas största och mest kända kåkstad Soweto fick jag en liten historie lektion och lärde mig bra mycket mer på 30 minuter än på flera dagars studerande på Internet av denne fascinerande man som är född och uppvuxen i Soweto.

Väl framme blev jag väl emottagen av ägarens svenska fru Maria och fick en rundvisning på detta härliga Backpackers, eller vandrarhem, som verkligen är mysigt och trevligt. Om man vill ha en upplevelse för livet och inte måste bo på lyxhotell är detta perfekt. Så till er som funderar på att åka till Johannesburg kan jag bara säga, sluta fundera och åk. Mer info kan ni få på http://www.sowetobackpackers.com/.

Lebo’s erbjuder förutom boende en del olika typer av utflykter och den jag hade valt för dagen var en 4 timmars cykeltur i Soweto. Vänta nu, sammanlagt satt vi kanske i sadeln i 30 minuter och tempot var väldigt, väldigt lugnt. Som guide för dagen hade vi Phili och en ung kille som utbildar sig inom turism och som har bett att få göra sin praktik på Lebo’s. Båda grabbarna var väldigt trevliga och Phili’s engelska helt fantastiskt bra och enkel att förstå.

På vårt första stopp med utsikt över stor del av Soweto fick vi bl a veta att många stora namn under åren har bott i Soweto och Phili rabblade upp den ena kända namnet efter det andra och när ingen av oss visste vem en kompositör var så klev Phili’s kollega fram och sjöng en av hans sånger som vi alla genast kände igen och sjöng med i.

Längs vägen fick vi bl a möjlighet att prova på hemgjord öl, smaka på en lokal delikatess, lära oss hälsa på lokalbefolkningen, dansa och hur ett äkta handslag går till. Vi fick även besöka gatan där TVÅ fredspristagare har bott, nämligen Nelson Mandela och Desmond Tutu och äta lunch på en av de lokala restaurangerna.

När det kommer till att rekommendera upplevelser i Sydafrika så är det ju faktiskt mitt jobb och min passion att göra det och listan är lång, mycket lång. Men det finns en kort lista också, med saker som man MÅSTE uppleva när man är här och denna guidade cykel tur genom Soweto är definitivt med. Den bara MÅSTE man uppleva. Tack till alla vackra och härliga människor på Lebo’s och ett extra stort tack till Phili för en upplevelse jag kommer minnas länge, länge.

Ps. När ni är i Johannesburg får ni inte heller missa The Aphartheid Museum. Här får man uppleva den nakna sanningen om denna fruktansvärda tid, på det enda muséet i Sydafrika som inte ägs av staten…

Ett världsrekord som stått sig länge är att på kortast möjliga tid ta sig ur en tvångströja, hängande upp och ner i en kran 30 meter över marken utan skyddsnät. I fredags var det dags för illusionisterna Wayne och Fran Houchin att försöka ta ifrån legendariske magikern Harry Houdini rekordet. Platsen de valt för denna utmaning var Waterfront i Kapstaden i Sydafrika.
Och jag var där…
 
 

 
Under fullkomlig tystnad hissades de två upp till 30 meters höjd och när plötsligt speakerns röst bröt tystnaden för att ropa ut att det var dags att börja visste jublet inga gränser.
 
 

 
Efter endast 2 minuter 17 sekunder vara båda fria och ett nytt världsrekord var slaget. Kapstaden 2 mars 2012 kl 13,07.
Och jag var där.
 
 
 
Efter denna spännande upplevelse fortsatte jag eftermiddagen med ett besök på Design Indaba Expo 2012. En design mässa med lokalproducerade alster såsom smycken, möbler, lampor, kläder och prylar. Mängder av udda, ovanliga, användbara, onödiga, vackra, fula, sköna, små och stora prylar.
 
 

 
Underbart intressant och nyskapande men framförallt en del av Sydafrika jag sällan kommer i kontakt med. Hippa, sociala människor bredvid blyga genier utan en aning. En sällsam blandning individer som andas framtidshopp, kreativitet och möjligheter.
Hittad en läcker t-shirt från Holmes Bros som har valt att tillverka sina coola kläder i Sydafrika. Ett läderarmband tillverkat av en gigantisk kvinna från en av kåkstäderna utanför Durban. Häftiga möbler från Drift Furniture och mängder av andra intressanta, vackra, härliga och ibland även praktiska saker.
 
 

 
Klart bästa produkten var enligt mig The Solar Jar från Consol. En glasburk med en lampa i locket med en brinntid på ca 6 timmar som laddas med solenergi och alltså kan hänga i trädgården hela tiden. Kolla in själva på http://www.consol.co.za/irj/go/km/docs/site/pages/consol_solar_jar.html
 
 

 
Hoppas ni har en skön helg.

Den kanske vanligaste frågan jag får från gäster när jag jobbar som guide här i Sydafrika handlar om hur det är att leva här. Därför börjar jag med ett vardags exempel.
Att handla mat här är ungefär som hemma med några små skillnader. Lokalt producerat är billigare och importerat har ungefär samma pris som i Sverige. Härom kvällen hade jag lite gäster hemma på middag och blev ombedd att laga något för mig typiskt svenskt så det fick bli köttfärsås och spagetti. Chillisås, ni vet den där som är som ketchup fast med lite mer power så att säga, finns inte och naturligtvis är det en del andra skillnader i övriga ingredienser men inte så stora. Köttfärsen är lokalt producerad, här finns väldiga gårdar som föder upp underbara kor, och att köpa mager nötfärs kostar ca 55kr per kilo vilket kan verka dyrt jämfört med i Sverige. Men jag har aldrig tidigare ätit en så ren och välsmakande köttfärs så det är verkligen värt varenda krona eller Rand som valutan heter här. Och nu när jag varit här i 5 år och kunnat vänja mig vid ingredienserna här så kan jag ärligt säga att jag här har skapat mina godaste köttfärssåser någonsin och har, enligt min uppfattning, bara en överman och det är min far.

Hur är då mitt arbete som guide i detta upplevelserika land? För det första är det för mig inte ett jobb utan ett sätt att leva. Och för det andra är det inte så svårt när det finns så många olika upplevelser att bjuda på för så många olika smakinriktningar.
När en grupp människor som inte känner varandra på förhand bestämmer sig för att åka på en gruppresa till detta land långt borta är det väldigt naturligt att de har olika förväntningar. Vissa sätter fokus på mat & vin, andra vill veta mer om landets historia & sevärdheter, en del uppskattar vädret mer, en del vill träffa nya människor i en ny miljö och andra vill bara uppleva nytt. Men alla har en förhållandevis stor förväntan på det här med safari. Alla vill se ”The Big Five” lejon, elefant, buffel, leopard och noshörning. Fantastiska djur som valts ut till att vara ”The Big Five” p g a att de är de 5 farligste djuren att jaga.

Naturligtvis är djuren man letar efter i safari parkerna vana vid jeeparna men det beror på att de ser fordonen som ett stort men ofarligt djur. Därför är det viktigt att man alltid, utan undantag, sitter ner och håller armar och ben innanför fordonets gränser. Guiderna som kör kallas även Rangers och de är inte beväpnade eftersom de är utbildade till att läsa av djurens beteende så att de aldrig försätter sig i situationer där djuren kan bli ett hot.
En riktigt duktig Ranger kan se till att komma väldigt nära djur, även de allra farligaste, utan att det blir en fara. Det blir naturligtvis pirrigt och upplevelsen är näst intill omöjlig att beskriva. Vilka föreställningar man än har innan en safari går det inte att föreställa sig känslan av att vara inom några meter av en flock med lejon som till synes struntar fullständigt i att man är där. Som helt enkelt fortsätter med sitt liv och ”bjuder” på en upplevelse av närhet som bara går att uppleva i bushen, med djur som lever i det vilda. Kom hit så får ni se!

Nästa gång berättar jag kanske om hur det gick när en gäst ställde sig upp i jeepen för att få en bättre bild av lejonen… Eller om när jag kramade en elefant… Eller nåt helt annat…

Hej så länge