För nu är det VARMT! Finns inget bättre än at vara varm och klibbig och svettig och bara kasta sig huvudstupa in i den. Fräsch, ren och minimalt med klor tack vare poolkillen Juan som råkar vara vår mustaschprydde hyresvärd som tyvärr är här varenda dag men så är det så det är bara att säga BON DÌA och se glad ut och vara tacksam att han gör ett så bra jobb. Så det så.

I måndags publicerades text + bilder + guide till Ibiza, skrivet och fotat av mig!

Kan hittas här

45 fotografer från Ibiza med 8 bilder var, som mosaik på väggarna på detta galleriet i centrala Ibiza stad. Och jag är en av dom!Bilderna säljs för €14 var. En fin souvenir att ha med sig hem!

Mina bilder i mitten. Alla tagna på Ibiza.

Tre dagar i Madrid. Tre dagar med den nya mannen i mitt liv. Tre dagars smekmånad. Oj oj oj.

SmÃ¥ torg fyllda med folk som dricker kylt vitt vin eller läskande, kall öl. Klockan är efter 21.30 men inget annat än oliver och chips syns till pÃ¥ borden. Middag äts sent i Madrid. En yogalärarträninskollega till mig, frÃ¥n Florida, kommenterade pÃ¥ Instagram: ”Ã¥h, vad jag saknar Europa!”

Och ja, tänkte jag. Det här är helt enkelt väldigt… Europa.

Stängda, hemliga portar. Madrid är nattens drottning. Hon vaknar ur sin strikta huvudstadsutstyrsel sent på natten och kastar på sig glittret och fjäderboan och skuttar ut i natten, fylld av flirtande prostituerade, viskande taxibilar och massor av barer fyllda av människoöden bakom dessa grafittiklottrade stålgaller.

Parkerna är sÃ¥ gröna, sÃ¥ gröna. Detta är ”el buen Retiro”- Madrids svar pÃ¥ Hyde Park. Efter solens nedgÃ¥ng, kommer halva Madrids befolkning hit med shorts, gympaskor och iPhonen fastsurrad pÃ¥ överarmen och joggar svettandes i strida strömmar.

På Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofia, nära Atocha tågstation, befinner sig just nu en Dalí-utställning. Här inne finner man även den stora, magiska och kaosartade Guernica, av Picasso. Sist jag var i Madrid spenderade jag en halv dag här och satt en lång stund och betraktade detta verk.

Denna gången betraktade jag mest mannen som jag rest hit med.

Madrid har verkligen skepnaden av en ordentlig Europeisk huvudstad, med sina ståtliga pompösa byggnader, välfungerande metrosystem och kostymklädda medborgare. Men en sak är hel ofattbar- takten.

Folk går så SAKTA. Till och med över gatan. Är det en biverkning av krisen, eller är det dess orsak? Är det en reflektion av samhället? Av dess medborgare?

Hursomhelst verkar det ganska hälsosamt, faktiskt. London och Paris hade fått en trippelsidig hjärtattack och exploderat av otålighet.

Men här är anledningen, eller ursäkten, till att vi kom hit, dÃ¥. Svenska Ambassaden ligger i ett finfint, uppnäst omrÃ¥de, som en ambassad bör. Nästan granne med fina italienare som Gucci och Roberto Cavalli, stiger man in genom en tung port för att mötas av… Sverige. en survresig madame med skakande fingrar och dominant haka fräste Ã¥t mig att flytta pÃ¥ mig, pÃ¥ nÃ¥gon slags Stockholmsdialekt blandad med Gotländska. Jag insÃ¥g att mitt beteende inte var sÃ¥ svenskt längre- att tyst och snällt vänta pÃ¥ sin tur bara för att ställa en frÃ¥ga, behövs inte i Spanien. Det är helt socialt accepterat att tränga sig in i luckan framför näsan pÃ¥ pÃ¥gÃ¥ende ärende.

Men det blev min tur till slut, och vi fick hjälp av en fantastiskt trevlig man med att ta passfoto på min älskade. Hans ansikte hålls upp av båda mina händer och hans ögon är nästan helt stängda mot dom starka lamporna. Tänk att man tar passfoto på en åtta veckor gammal varelse.

Thaimat är det bästa jag vet och det är en av sakerna jag verkligen saknar på Ibiza- bra thairestauranger. Här är jag på Bangkok Thai Restaurang nära Puerta del Sol, men den var inte lika bra som Phuket Thai som jag var på dagen innan. Fantastisk Chicken Green Curry och spicy Gurksallad! Wow.

Parken är ståtlig, lineär. Allting är perfekt klippt och ordnat i rader och parader. Jag som nu bott på Ibiza i ett år, och i Barcelona i ett år innan dess, tycker att detta perfekta huvudstadsuppvisande känns konstlat. Jag tror jag föredrar Ibizas vilt blommande och imperfekta klippor som ramar in det blågröna Medelhavets ständigt skiftande yta. Och Barcelona som stad känns mer genuin och äkta. Men Madrids natt är ändå drottning.

Här är han. Den nya mannen i mitt liv. Han bestämde det mesta under våra dagar i Madrid. Han gillade sin nya barnvagn- ibland. Oftast föredrog han BabyBjörnen. Ibland somnade han gott till storstadens buller och ambulanssirener. Under dom ljumma kvällarna log han mot den rosa himlen.

Och vacker var den, himlen, på kvällen. Slutet på den kostymklädda fasaden och övergången mot den sammetslila Madridnatten. Allting vaknar till liv. Stadens riktiga personlighet sträcker på sig och sparkar av sig slipsen och de blanka knytskorna.

Men jag och minimannen vandrade genom gatorna hem till hotellet, med ätstopp och förändringsstopp. En vilja av stål lyser igen denna bebisfasad och berättar hur det skall vara för att han ska vara nöjd. Min nya chef.

Sista dagen, lunch i området Salamanca. Usch!! Traditionell spansk mat kan vara god men också totalt FRUKTANSVÄRD! Hur fan kan man servera friterade bläckfiskringar med tonfisk på salladen och kroketter med skinka i? Jag tyckte synd om den snälldumme servitören så när han var långt borta stoppade jag om det mesta av maten i servetter och slängde i papperskorgen bakom mig.

Och vädret? Svettigt!! Man har ju hört om den obarmhärtiga sommarhettan i Madrid. Om detta är vad det är i början av juni, kan man ju tänka sig resten… Jag Ã¥kte utmattad tillbaka hem till Ibiza.

Brownies med hjärtan, soliga dagar, härliga människor, underbar bebis, yoga, flöde och en fantastisk kommentar frÃ¥n en läsare till mina bloggar…

(se senaste kommentarer)

Efter Atzaro (spa, agroturismo, restaurang) ligger denna lilla pärla, Cas Campaner. I fyrtio år har stället sett likadant ut och samma familj driver det. En liten mörk butik som säljer diskmedel och ägg och Coca Cola och gör kaffe och varma tostadas.

Finns till och med bord och stolar gjorda av stubbar på andra sidan den tomma vägen som knappt ser en enda bil under tiden vi är där.

Det är himla vackert och lantligt och tyst. Tiden verkar ha stått stilla.

Men här går tydligen en buss då och då.

Ägaren till butiken/baren är en gammal man med vitt hår, som bor i huset bredvid. Han har finfin koll på sina rosor, som är stora och ser hälsosamma ut. Hans dotter står i butiken och säger att det händer inte så mycket där om dagarna. Vilken kontrast till grannen Atzaro, det flashiga lyxiga stället precis bredvid.

Howard Marks, den legendariska drogsmugglaren vars liv har berättats om i boken Mr Nice, befann sig i VIP-sektionen pÃ¥ IMS-partyt i Dalt Vila (Ibizas gamla stad) igÃ¥r. Noam är en av fotograferna för IMS varje Ã¥r och fick denna closeup (men visste inte vem han var… när han gick igenom sina bilder i morse sa jag ‘är det inte Howard Marks??’ och dÃ¥ sa han just det, sÃ¥ hette han)

Det knäppa sammanträffandet var att igår kväll, medan festen pågick, såg jag filmen Mr Nice! Utan att ha en aning om att han befann sig bara några kilometer bort. Jag läste boken för cirka tio år sedan och tyckte nog den var mycket bättre än filmen. (som alltid.)

Alla ställen öppnar denna veckan med sina officiella opening parties. I helgen är det dags för dom stora namnen i Playa D’en Bossa- Ushuaia och Space. Dessutom är det IMS denna vecka- International Music Summit och det är alla stora namn inom klubb- och dansmusikvärlden som samlas och konfererar och diskuterar. Och festar och dansar, sÃ¥ klart.

Medan jag då luktar på blommorna.

Det är fullt möjligt att leva lantliv som känns som en annan planet än det som pågår i skrivande stund på andra ställen på denna lilla ö. Kontrasternas ö. Den vita ön. Ibiza.

Här bor vi och hyr ut rum. Snart börjar yogaklasser på taket. Gilla oss på Facebook här

Amante Beach Club Ibiza  Opening 2013- Ibiza har en rad openings i maj och sedan en rad closings i september. Däremellan är det konstant fest men självklart är det mera laddat med öppning och stängning. Särskilt stängningspartyna- dÃ¥ kommer dom som ”vet” och ”kan” festa pÃ¥ riktigt Ibiza-vis, när massorna redan har Ã¥kt hem och det är mera plats pÃ¥ payan.

Amantes Opening är en klassiker och ALLA är där. (Till och med jag i typ en kvart ha ha) Öppningen var den 11 maj och det var FULLT.

Det börjar pÃ¥ eftermiddagen medan solen fortfarande skiner och hÃ¥ller pÃ¥ tills sent. DJ’s och mingel och drinkar och korta kjolar och höga klackar och mycket, mycket silikon och pengar. Själva stället är otroligt snyggt och stilrent och är det enda som finns pÃ¥ denna stranden. Definitivt en av dom bästa beachbarerna pÃ¥ ön.

Noam Ofir, min bästa man, är fotografen och ni kan se fler av bilderna här