Ibiza

Category Archives: Okategoriserade

Barn-kalas med mest kul för vuxna

IMG_8251Dessa Ibiza-barn, alltså. Flytande i massor med språk, har sina födelsedagsfester runt sin pool, deras föräldrar grillar och dricker kall öl. Deras vänner kommer från massor med olika platser på jorden, allt är bara så chill och nice…

Detta är Mani’s födelsedagsfest. Han fyllde 2 år. Hans mamma är från Sydafrika och pappa från Israel. Gästerna på festen bor alla på Ibiza och kom från Spanien, Ibiza, Nya Zeeland, England, Sverige, Australien, Italien. Bland annat.

Alla barnen pratar lätt och byter lätt från spanska till engelska till det språket dom talar med sina föräldrar. Mina barn växer upp med fem språk. Min 4-åring byter mellan språken hur lätt som helst. Inget konstigt alls. Underbart.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 3.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: -1 (from 1 vote)

Längesen

Det var hemskt längesen jag skrev ett inlägg. Livet har inte varit helt lätt på sistone. Sen fick jag en surpuppe-kommentar också på mitt senaste inlägg så jag kom av mig helt. (Se senaste inlägget)
Påminde mig varför jag inte kan bo i Sverige (dömande människor!) och fick mig att fundera väldigt mycket på vad det är jag tycker om med Spanien (o-dömande, fria människor!) så tack för den kommentaren, surpuppan Hanna.
Nu har säsongen börjat igen. Det har varit en påsk full med solsken och turister, choklad och olika vackra stränder med kristallklart turkost vatten (inklusive en tripp till lilla grannön Formentera, himlen på jorden!)
Nej, jag kommer aldrig att bo i Sverige igen (tror jag, man vet ju aldrig) men jag kommer nog inte heller att bo väldigt länge till på Ibiza. Det är bara sådan jag är. Jag gillar nya ställen, nya språk, nya utmaningar. Det känns som jag växer som människa och blir rikare och rikare ju fler språk jag talar, ju fler kulturer jag integrerar mig i, ju mer färger som adderas till mitt livs kanvas.
IMG_0679

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Skönhet blir tråkigt

IMG_3934Det är vackert på Ibiza. Det är kanske inte det första folk tänker på i association till denna ön; ofta är det wink wink och blink blink och he he… PAAAARTY!
Men det är bara två tre månader om året som är så där intensivt party. Restren av året är det ganska dött. Jag menar, ön är levande, naturen lever, Ibicenco-folket går till kontoret och skolan och på läkarbesök och allt sånt normalt, men på party-fronten är det dött.
Ön lever och frodas. Den är vacker, rentav. Naturen är otrolig. Den ser ut som hämtad ur bibliska fantasier. Granatäpplen, knotiga olivträd och små vikar med kristallklart vatten man bara vill kasta sig i och bli till en sjöjungfru-för-alltid.
Men det blir tråkigt att bara vara i allt det vackra.
Som en otroligt vacker man eller kvinna. Som egentligen inte har en personlighet. Skönheten förför- det är det skönhet gör, det är det som händer med många av oss som landade på Ibiza och bara dog och kom till himlen- vi förfördes.
Men senare, när man upptäcker att det inte finns en substans i allt det vackra, det döljer sig ganska mycket tomhet bakom den vackra fasaden, ja… då blir det tråkigt.
Vintrarna är långa och fuktiga. Vackra, ja… men tråkiga.
Inte verkar det som att jag har särskilt mycket spännande rese-planer heller denna vintern… nu kommer den där välbekanta klaustrofobin.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Regnbågarnas Dag

IMG_3569Häromdagen hade vi en dag fylld med regnbågar. Och det tog liksom inte slut. Hela dagen regnade det samtidigt som solen sken. Det var dubbla regnbågar, det var tjocka feta övernaturliga regnbågar och det var regnbågsljus som liksom steg upp ur bergen.
Min Facebook-feed var full med foton på regnbågar. Jag körde flera rundor i flera rondeller under dagen, och bara sa WOOOOWWWW. Helt otroligt!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Jag tror jag gått över gränsen…

…och att jag nu officiellt inte är svensk längre. Jag tror jag har gått över tröskeln.
Jag badade inte igår, när mina svenska vänner kastade sig i havet och tyckte det var så varmt.
Jag skulle inte ens gå nära poolen denna tiden på året- den poolen som just samma vänner badade i varje dag.
Jag har på mig jeans och tröja, för det är ju ”kallt”, medan dom har på sig linnen och shorts.
Och det allra största tecknet: jag brukar åka några dagar här och där till olika ställen i europa, en storstad, på minisemesterar. Denna gången, nyss hemkommen från Sveriges fruktansvärda bitande vargkyla, väljer jag bort att åka till de städer som redan kan vara kalla (Madrid). Förut romantiserade jag kylan, ansåg att jag kunde hantera den och ”det finns inga dåliga kläder…” men nu… efter senaste besöket i Sverige… Nej. Bara NEJ. Jag klarar det inte. VARFÖR LIDA, liksom? Man lider så fort man sätter lillfingret utanför dörren, varför, varför, VARFÖR?? Om man inte måste…
Nej, Nu letar jag vintersol. Till och med January och Februari är jobbiga i Spanien. Då är Asien bättre. Varför lida? Finns ingen romantiskt med kyla. Jo: sekunden man kommer hem igen och har rosor på kinderna, kanske. Inget annat. FullSizeRender

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

När man är som jag…

…så spelar det ingen roll vart i världen jag befinner mig. Jag har besökt fler ställen i världen än jag minns, och ibland minns jag ställen jag aldrig besökte. Filmer, drömmar, bilder… allting i en enda vacker blanding i min hjärnas filer.
Jag brukar säga att ”jag är inte helt lycklig om jag inte har en biljett bokad” och det är sant. När jag vet att nästa resa kommer- kvittar när, bara att den kommer- då är jag nöjd.
Rastlös zigenarsjäl, resenär, vagabond, patiperra, nomad, vandrare. Backpacker var titeln i många år, men den har jag nog växt ur vid det här laget.
Orden som kan beskriva mig är många. Jag vet bara att; resa gör mig lugn, lycklig.
Nästa resa, 30 September. 13939550_765906156845572_5234281523352741440_n

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Sant Jordi mercadillo: lördagsmåste

Sant Jordi Mercadillo. Varje lördag under månaderna då det inte är för varmt (från Maj någon gång, till September, då är det olidligt här) från tidig morgon till ungefär 2-3 på eftermiddagen. Här samlas typer från alla samhällsskikt på Ibiza; från rika snobbar till hemlösa hippies (ja det finns hemlösa på Ibiza, kanske typ två stycken) och här kan man fynda ALLT möjligt med priser från 10 cent till 1000 euro. Denna tiden på året, innan säsongen har kickat igång på riktigt, är det perfekt att gå hela rundan i dammet och solen; man hittar precis allt man inte hade planerat att köpa och inget av det man kom för att leta efter. Men det gör detsamma. Det är det som är ”the sprit of ibiza”- i ett nötskal! Finns bar med kaffe och öl, finns varma bocadillos med kyckling och ost och lök och senap, finns churros och finns live trummor och ibland uppträdanden. IMG_6888

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Ibiza-Abstinens

11208664_897844456954963_3380056958198501240_nIbiza-Abstinens. Totalt. Vi saknar vår ö. Nu räcker det med kossor och rökelse och fuktig dammig hetta och kokosoljalukt och motorcyklar och smuts och hotellrum.

Nu vill vi hem!

När man träffar någon här i Goa som också bor på Ibiza, säger alla samma sak i korus: Ibiza is so CLEAN!!! Det är det vi saknar mest. Ren luft, kristallklart hav. Rent och friskt och vackert.

Den 18:e Mars landar vi och kör igång. Då är det full rulle. Jobb säsong dagis och allting.

Can’t wait!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

I Goa och jobbar inför Ibiza säsong 2016

Här sitter jag på Dreamland Café i Arambol, norra Goa, och förbereder inför säsongen på Ibiza 2016. Jobbar från datorn med bokningar och email och uppdateringar. Längtar hem lite grann; nästan två månader i Indien. Jag älskar Indien, jag hatar Indien, jag kommer sakna Indien men jag är också nöjd och glad att det är över och supertaggad att börja ta tjuren vid hornen och sätta igång inför sommaren! Längtar till rena blåa pooler, turkost kristallkart vatten, ren luft, min vackra hun, tallbarsskogen, barnen på dagis (YES!!!)

Vi hörs från Ibiza!Pool.mirror

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Gokarna: Paradise Lost

image

Jag planerar aldrig att åka till Gokarna, och ända alla mina tre besök till Indien slutar upp här.

Gokarna är en helig stad med många tempel och brahmins (övre kast präster), bara vegetarisk mat, och på sistone mer och mer turister. Turisterna kommer främst för de närliggande stränderna Kudle, Om, Half Moon och Paradise Beach. När jag var i Indien första gången sades det att Gokarna var ”det nya Goa” och jag tyckte det lät spännande. Men nu, 11 år senare och en hel del mer Indien erfarenhet och insikt, vet jag att Gokarna aldrig kommer bli det nya Goa.

Gokarna är för religiöst för att tillåta partyn och droger och kött. Gokarna är en tidlös, oförändrad plats, viktig för hinduerna som ev de heligaste platserna i deras universum som är Indien. Jag har sett Gokarna 3 gånger under de senaste 11 åren; och vissa saker är totalt oförändrade. Mannen på bilden åldras; men han står kvar i sin dörröppning år efter år, klädd på samma vis, tittandes på förbipasserande. Det enda som förändras är antalet förbipasserande och antalet försäljare av kläder med Om-tryck. Jag har en bild på honom från 2006 och 2009 och nu 2015; de ser nästan identiska ut. Skillnaden är att första bilden togs med film, andra med digital kamera och tredje med iPhone .

Paradise Beach på den tiden var det mest ”out there” här, en strand med bara en chai shop och några hyddor, som attraherade det unga folket som ville gå ”ett steg längre bort”. Själv var jag bara där en natt innan malarian bröt ut och jag nästan bars ombord på en båt till gokarna, där jag stannade i två månader, sjuk, och sen långsamt tillfrisknade. Andra stannade i veckor, till och med månader, kanske med tanken att snart åka tillbaka till civilisationen, men med det dagliga, ultimat lata och sköna livet som tog över hjärnans logik och tog kroppen och själen allt djupare mot en inbillad Nirvana; mest manifesterad genom chillumens tjocka blåaktiga rök.

Paradise Beach existerar inte längre. Ingen ver riktigt vad som hände; polisen döljer någonting. Chai shopen är stängd och hyddorna jämnade med marken. Någon dog; någon blev dödad. Ryktena säger att folk ” tog LSD och flippade ut”.

Jag vet inte vad som hände, men jag kan föreställa mig. Vad det än var, så förändrade det Gokarna för alltid. När man kommer till staden tvingas man igenom en polis check point. Det är poliser på stranden varje dag. Skyltar överallt med ”fara” som första och största ord, i skrikande rött. ”Many people died here” står det på vissa skyltar, andra berättar exakt hur många som drunknat varje år.

Kanske var det så att de unga resenärerna letade efter ett nytt Goa; ett nytt utopia. Goa för 15 år sedan hade redan blivit för kommersiellt, för gentrifierat.

Men Gokarna var inte rätt plats. Det krävs extremt toleranta lokalbor för att acceptera unga resenärers sökande efter ett inre Nirvana med hjälp av partyn och droger, i still med Full Moon fester på Koh Phangan och trancepartyn i Goa.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)