Ibiza

Kategoriarkiv: Yoga

Formentera igen

IMG_8594-2Jag saknar Formentera!
Jag insåg någonting väldigt intressant när jag var där. Nämligen: att Ibiza är FULLT av starka karaktärer. Jag menar: STORA EGON. Människor med enorma personligheter och stora egon, som måste synas och höras och ta plats. Det är en blandning av DJ’s, yoga lärare och kändisar; alla typer som gärna vill synas och tittas på, och som gillar att vara bland andra av samma typ, så att dom kan imponera på varandra. Alla klär sig knasigare än den andra, mera extremt än dom andra, mera vågat och mera konstigt. Alla typer som inte ”passar in” i ”vanliga” situationer har av någon anledning hittat ”hem” på Ibiza. Här kan man liksom leva i en liten bubbla som är som en naturlig fortsättning på högstadiet, där allting som betyder någonting är vad dom andra tycker om en, hur dom andra ser en, hur dom andra upplever en, hur man är i denna gruppen av människor. Det är en liten, pytteliten grupp av människor, som har intalat sig själva att det är så fruktansvärt coolt och speciellt att bo på denna ön, och dom alla sitter på Facebook istället för på rastgården i skolan, och berättar hur fantastiskt och speciellt deras liv är på denna lilla ö.
Denna lilla ö, som faktiskt är enormt primitiv. Här finns ingen kultur, ingen konst, inga trender. Bara hedonistiska turister och pengagalna lokalbor. Och så då alla dessa expats och hippies som tror sig höra hemma här- tror sig veta allt om livet på Ibiza, tror sig kunna allt- men egentligen lever i en bubbla som inte har connection till något annat än dom andra i samma bubbla. Många av dessa personer talar inte ens spanska trots att dom bott här i 10, 20 eller 30 år. Och ändå är dom ”experter” på livet här. Än mindre kan dom ett endaste ord på Katalanska, det språket som lokalborna faktiskt talar.
Att det blivit så här har ju så klart att göra med människor som har stora egon, stora behov av att synas och höras, kanske inte passar in i ”normala” samhällen där folk följer lagen och jantelagen och gör som alla andra, alla dessa människor reser kanske iväg och letar efter något annat, någonstans där man kan vara sig själv, vara fri, inte behöva jobba 9-5, inte behöva vara del av att följa lagar och regler, kan vara fri, ingen som dömer… och ta en vacker liten isolerad ö som har en lång historia av pirater och sjörövare och folk som inte vill följa Franco, alltså rebeller, folk som stoppar cashen i madrassen och inte vill ge ett skit till staten, men ändå vill tjäna pengar… Lokalbefolkning som äger mark och fastigheter som är väldigt attraktivt för frihetssökande hippies och non-konformister, och voila: det perfekta paradiset för en win-win situation för stora egon plus giriga landägare.
Men det LEDER LIKSOM INGENSTANS. Det är samma människor vart man än går. Det är som liten bondhåla. Alla skvallrar om dom andra. Ingen har en aning om vad som händer i världen- än mindre bryr sig. Allt som är viktigt är vad den där sa, vad den gjorde, vem som var med vem, på den festen, ”alla var där”, såg du vad hon sa på Facebook, åh nej så pinsamt, som en inavel bland bybor. Allt går bara runt runt på en liten cirkel mitt ute i havet, allting är bara en cirkel av repetition. Inget nytt, inga nya influenser, ingen kultur, inget sofistikerat, bara basic, en flykt från verkligheten. Man imponeras lätt av det första gångerna man ser dessa människor i dessa grupper som kallar sig ”familjer” eller ”ibiza families” som ser så lyckliga och fria ut, men egentligen är dom bara fast i en egocentrisk cirkel av att försöka imponera på varandra, vem som är mest fri och mest spirituell, vem som klär sig mest hippie, vem som har coolast 4 wheel drive och har minst vaccinationer på sina barn.
På Formentera var det mest tyst. Inga människor som störde naturen. Inga höga röster, inga fjäderprydda ayawasca drickande heliga grupper, inga miljonär-DJ’s och inga ryska supermodeller fulla med kokain i kroppen. Så nice. Så tyst. Så vilosamt. Naturen formligen SKREK ut sin närvaro och människorna var statister.
Ja ja. Som jag klagar. På sistone är jag SÅ TRÖTT på denna lilla ön med det stora egot.
Men vad gör jag själv här, liksom? Är jag likadan? Jag hoppas inte det. Men det tycker säkert ingen av dom andra heller.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Ibiza Yoga

Jag kom till Ibiza första gången 2009, för att jobba på Ibiza Yoga, en yoga retreat på norra delen av ön. Nu är jag tillbaks och jobbar här denna veckan. Fantastiskt vackert och otrolig utsikt. Jag gillar mitt jobb!!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Glödande drömmar om höstens förändring

Ett öga som tittar ner på mig inifrån en trädstam säger till mig att nu är det inte långt kvar. Det är den 24 augusti och snart är det över. Sommaren alltså. Jag börjar tappa fattningen, nämligen. Jag hänger inte med, jag är ett steg efter hela tiden. Behöver andas. Inte bara när jag leder yogaklasser.

Det är så tyst, så tyst på landsbygden. Vindruvorna är nästan mogna. Färgerna börjar skifta igen. Naturen slutar aldrig skifta i sin ständiga karusell av vinter, höst, sommar och vår. Det är bara Ibiza’s partygalna besökare som tillfälligt lever illusionen om att natten kommer att vara för evigt.

Skuggor och siluetter mot solnedgången. Medan stränderna är fyllda av öldrickande klungor av unga besökare som applåderar när solen för evigt stänger ner en dag som aldrig kommer igen, är naturen stilla och stadig och stark.

Jag längtar efter regn. Massor med regn. Jag vill att alla torra marker och solglödande trottoarer ska dränkas så det pyser om hettan som evakueras.

Får eller getter, jag vet inte skillnaden, jag är från Malmö. Kanske min son en dag vet vad det är och förmodligen på svenska, hebreiska, engelska, spanska och katalanska också. Om vi stannar här, vill säga. Kanske kommer han kunna får och get på hindi, också. Om jag får som jag vill. Och det vill jag få.

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 8.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Tacksam

Brownies med hjärtan, soliga dagar, härliga människor, underbar bebis, yoga, flöde och en fantastisk kommentar från en läsare till mina bloggar…

(se senaste kommentarer)

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Otroliga Höstdagar

Solen skiner så varmt och vackert och att ligga på en solstol vid poolen innebär dessa dagar ren njutning och värme i själen jämfört med ren svettning och stekning som det är på sommaren. Det gnistrar i poolen som faktiskt är iskall men så vacker att titta på… Här är vi på Can Gabriel, ett B&B som är väldigt speciellt.

Katten älskar solens värme och sätter sig gärna precis där allas blickar redan är riktade. Här är vi hemma på vårt eget B&B, Can Dream.

Löven på vindruvsplantorna färgas nu röda ikapp med solens strålar.

När solen går ner färgas allting varmt och man inser hur kallt det är i luften och hur mycket solen betyder…

Soluppgång i Casa Azul en tidig morgon med yogaklass… Caza Azul är ett retreat-ställe och hotell som hyrs ut på begäran. Ligger nära Sant Josep.

… och en liten vilopaus innan Ayurvedisk brunch serveras, i en Balinesisk chilloutsäng…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

lugnet före stormen: andas IN!

Alltså, inte för att det är lugnt nu heller. Men jag väntar mig stormar. En stormande, galen säsong. Tar ett djupt andetag in NU och andas inte ut förrän….Oktober!

Galna dagar. Det går i ett. Runt, runt. Mitt i natten finner man mig drickandes vin och ätandes choklad och svarandes på emails och lyssnande på Insomnia (El Monster Mix) av Faithless. Sju timmar senare är jag i full gång med att städa, ladda upp bilder till en artikel, dricka kaffe, mata hunden, tömma sopor, mata katten, sopa golvet, byta handdukar…

På St Jordi i lördags gavs det bort kattungar. Vi fick den sista. Den som ingen ville ha. Hon har en allvarlig infektion i ögonen och ser knappt. Gravt inflammerad, sa veterinären. Men hon har en personlighet som heter duga. På väg till veterinären häromdagen, visade hon sina Eskapist-kunskaper, och gömde sig, inunder bakom inuti nånstans djupt nånstans. Till slut, efter att ha trott att hon var död i flera timmar, hittade jag henne. Wow.

Jag hade också en krock. Med vår nya (läs:gamla) jeep. Jag svängde helt för fort runt en snäv, smal kurva, och kollade framåt, och hann inte se den låga, svarta, blänkande, glansiga…BMW:n cabriolet, som hade saktat in, för den såg en skraltig gammal dammig jeep komma farande. Jag körde rakt in i denna blanka glansiga svindyra BMW och krossade vänster framljus (med mera.)

Ut kom en Italienare (så klart!) som gjorde handgester och sa ”vafan culo” ”che cazzo” ”ma” och sådana saker. Jag skämdes och sa förlåt förlåt förlåt på alla språk jag kan.

Nu, en vecka senare, har jag fått jobb på hans nyöppnade, fräscha restaurang, ”Mu Beach”, på Playa Es Figueral. Det finns en mening med allting. Speciellt på Ibiza.

Katten är jag mer kär i än någonsin. Ibland vet man inte hur mycket man tycker om någonting, förrän man nästan förlorat det.

Yogaklasser startar snart också. Kanske på lördag, kanske nästa lördag. På Ibiza vet man aldrig. Det händer när det är meningen att det ska hända.

Så nu tog jag mig ett dopp i min pool, innan jag tar min Xucla på en promenad till San Rafael, och köper ögonsalva till lilla Monstret. (Hon heter än så länge bara: Katten. På Svenska.)

Lugnet före stormen. Andas in. Säsongen rullar fram som en ångvält. Det är meningen!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Bakfull i Barcelona: en promenad till el Putxet fixar det

En bit ovanför Placa Lesseps (nära Parque Guell) ligger en park, som jag nyss upptäckt, som heter ”El Putxet”

Detta är utsikten- så man kan förstå att det innefattar en del klättrande uppåt för att komma hit.

Hit har våren kommit. Fåglarna sjunger och kvittrar i det sena efermiddagsljuset och lavendeln doftar ljuvligt.

Parken är byggd i etapper. Som nivåer av park efter park. Ju längre man klättrar upp på berget, ju friskare blir luften, och staden ligger utbredd nedanför som en glittrande gyttja av fyrkantiga former.

             Mandelträden blommar.. Ååhh! Lycka!!!

…och solen glittrar gyllene.  Den letar sig igenom allt som är byggt av oss människor, och gör allting vackert.

Det här är den bästa hundrastgården jag hittat hittills i Barcelona (förutom stranden så klart)

Med utsikt över staden, med blommor och berg och buskar och gångar, är min Xucla i paradiset. (fast paradiset har många former, det är även jamon-affären, till exempel)

 Där står en gammal, sliten bänk som ger mig känslan av att sitta på samma plats som många, många öden före mig…

Jag började känna hur baksmällans dunkande sakta släppte taget om mig, där jag satt med benen i kors, på den gamla, viskande bänken.

Jag och Xucla var lika lyckliga båda två över detta spännande ställe, långt ifrån staden. Dofter, ljud, härligt långbortakänsla.

På kvällen var vi bjudna på fest, men det blev inget mer än att vi gjorde yoga, lagade nyttig mat, och gick och la oss och somnade skönt.

Bakfylledagar behöver inte vara söndagar med pizza, coca cola och filmer spenderade inomhus i soffan med åtta alvedon- i Barcelona kan det vara frisk luft, yoga, el Putxet, mandelblom och lavendeldoft, hundupptäcktsfärder och ångad broccoli.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Barcelona is up- not down: hur jag upptäckte friska fläktar i en och samma stad

Idag hade våren kommit på riktigt, insåg jag, medan jag drack mitt kaffe och åt min chokladcroissant stående vid sidan av hundrastgården medan Xucla sprang omkring med sina hundvänner. Jag var tvungen att ta av mig vinterjackan och jag blev var, riktigt varm, där jag stod i solen.

Möte i Sarriá- det Barcelona som folk säger är ”uppe”- där de har cash.
Jag har aldrig varit där. Har aldrig haft anledning att åka dit. Ändå minns jag skarpt att innan jag ens flyttade hit, hade tagit reda på att det var dit jag borde ta mig. För att här finns cashen. Här är inte kris.

Jag var vid yogastudion 10 minuter för tidigt. Det hade tagit mig mindre än en kvart att komma dit. En helt ny värld hade öppnats för mig. Plats på gatorna. Rent. Fullt av space. Vackert.
Klockan 11.10 hade studions ägare fortfarande inte dykt upp. Jag skickade sms och sa att jag väntade. Han ringde och bad om ursäkt, sa att han var sen. Hade blandat ihop tiderna. Han är från Colombia, har bott i Stockholm i 22 år, och bor nu här i Barcelona, Sarriá, och har öppnat en yogastudio.
En annan yogalärare anlände bara 10 minuter senare- Delphine. De hade också avtalat möte. Han pratade flytande svenska med mig, flytande franska med henne, förutom då att han talar spanska och engelska, så klart.

När vi hade kollat in studion, gick vi vidare till en park för att ta en kaffe i solen och prata. Vi pratade spanska, och jag insåg då och då, att jag faktiskt har ett riktigt möte på ett språk som jag bara talat i 8 månader, och att det faktiskt går ganska bra. Heja mig!
Blev introducerad till ett aktivitetscenter för barn, där allt är på engelska, som söker en yogalärare. Pratade med kvinnan som var manager. Ska träffa henne igen på måndag och gå igenom programmet. WOW! Det händer! Men det händer DÄR UPPE. Barcelona IS UP!!!

Denna sol, som bara skiner. Bländar, värmer, masserar våra kalla vintertår. Äntligen börjar lägenheterna med sina mönstrade stengolv att värma upp. Vi är glada. Tack solen.

INNIT??? (bara roligt om man bott i London, typ, sorry)

Alla äter jordgubbar!! De är redo! De kommer från Huelva, och alla vet at de kommer från växthus, men skitsamma… De är billiga, goda, underbara och de smakar…SOMMAR!

Äntligen fick jag då besöka den berömda BAR TOMÀS som ligger i Sarriá. Här slänger man fram drickorna och kastar ut fat med fett-och-vitlöksdrypande patatas bravas som smakar himmelskt. Jag beställde en Campari Soda och fick en Campari och en hel sodaflaska. MUMS! Ta tåget från Placa Catalunya, Provenca eller Gracia, eller en buss hit. Det är värt det!

När jag skulle betala visade det sig att jag fattades €1. De tar INTE kort. Jag sa ”perdon..hay un cajero aqui cerca?” och de sa ”no te preoccupes, la próxima vez” och jag sa förlåt igen och då sa mannen bredvid mig att han betalar, oroa sig inte. Jag tittade storögt på honom och tackade och log ett mycket svenskt blont leende som tack.

Här varre minsannochdag ICKE kris!!! Sarriá IS UP!!!

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Det är helt normalt att inte ha cash- men det är nice.

Idag träffade jag en annan yoga-lärare. Hon heter Raphaella, och har bott i Barcelona i tre år. Jag blev så glad av att se att någon kunde ”make it” i Barcelona, när jag kollade hennes hemsida, såg att hon gjorde retreats och klasser på Arts hotel och på fina gym. Jag ville veta mera. Vi träffades i solen idag och drack en cafe con leche och åt en god, smörig croissant. Innan vi beställde frågade vi vad det kostar. Helt normalt, och inte alls pinsamt att göra detta i krisens Barcelona. Vi är alla panka.

Jag gillade henne genast.
Aussie, trevlig, pratar lagom mycket, lyssnar lika mycket. Intresserad och intressant. Vi hade mycket gemensamt. Har båda bott i London i många år och har båda pysslat med yoga i 10 år.

Vi båda drog våra yoga-historier och sedan gick vidare till våra Barcelona-historier. Jag frågade om hon aldrig funderat på att ge upp, under dessa tre åren. JO! sa hon- senast typ nyss.
Och det verkar inte vara så lätt för henne som jag hade trott. Att få ihop tillräckligt med yogaklasser i Barcelona för att leva på det- är fullkomligt omöjligt. Hon gör det vid sidan av.

Hon har fram tills nyligen jobbat heltid år ett företag som jobbar för Facebook. Bollat ett heltidsjobb med yogaklasser och retreats och meditationsgrupper.

Men hör och häpna: förra veckan fick hon sparken.
Vad fan?
Jag jar aldrig hört talas om så många som fått sparken, som i Barcelona.
Inklusive mig själv!
Jag fick också sparken för några månader sedan. Från en jävla BAR. Ägd av en SVENSK. För första gången i mitt liv fick jag sparken… Men ju fler jag pratar med, ju fler hör jag om, som varit med om samma sak, här i Barcelona.

Men när jag frågade henne om hon funderar på att flytta någon annanstans, säger hon att ”tja.. jag funderar på det… ofta! Men vart skulle det vara? Tillbaka till London? Jag älskar London.” Sen gjorde hon en gest mot himlen, byggnaderna, och livet omkring oss.
Det är nice. Väldigt nice.

Så vi skiljdes åt, och sa att vi ses snart igen. Hon ska försöka samla alla sina yogalärarvänner till ett knytkalas. Alla tar med något att käka. Alla träffas, umgås, connectar. Det känns som att det ät allt vi gör. Träffas, umgås, connectar. Det är nice. Väldigt nice!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)