Ibiza

Etikettarkiv: bok

Hur mitt öde är sammanflätat med Eros Ramazottis

God Morgon! Buenos días! Buongiorno! Här på Ibiza är det en otroligt vacker morgon. Cirka 18 grader och soligt. Jag sitter på första parkett på Calma, med bästa utsikten över Dalt Vila och Ibiza’s gamla stad. Under sommarmånaderna är det nästintill omöjligt att få ett bord här. Musiken dunkar högt och det känns som hela ön vibrerar. Men nu är allt annorlunda- solen är mild, man hör alla förtöjda Formentera-fartyg gnissla på sin plats i marinan, och folk vänder ansiktena mot solen medan dom pratar lågmält.

Har precis skrivit ett mera personligt inlägg här på min hemsida om vad som händer i mitt liv just nu, se här

Jag lyssnar på Eros Ramazotti på Spotify i mina hörlurar. Är lite besatt av hans musik just nu. Det känns helt otroligt att hans öde är sammanflätat med mitt… jag lyssnar och tänker att han sjunger till sin älskade, Michelle Hunziker. Vet inte om det är så men jag fantiserar att det är så. Hon skilde sig från honom efter att blivit pressad av en viss kvinna i Milano, som agerade som Michelle’s spirituella guru. Denna kvinnan kallar jag Chiara i min bok. Chiara försökte också ta över mitt liv, och lyckades nästan… Hon var tvungen att fly Milano efter skandalerna med Michelle, och gömde sig på en vacker masseria i södra Italien. Det var där mitt öde ändrades, när jag anlände dit den 10 oktober 2009.

Hon lyckades också förstöra ganska mycket inom mig och min själ och det har tagit mig många år att läka skadorna. Att skriva om det var nog den största läkningsprocessen. Michelle har ju också skrivit en bok om det, ”Una Vita apparentemente perfetta,” och jag hoppas verkligen att den snart kommer ut på engelska, svenska eller spanska så jag kan läsa den. Just nu finns den bara på italienska och tyska.

Jag lyfter blicken och tittar ut över Dalt Vila, Ibiza’s gamla stad. Eros sjunger ”Se bastasse una canzone,” och jag minns mina tonår i Sverige och hans videor på MTV. Minns du?!

Önskar dig en fin helg.

Linda xox

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Carolina Gynning gör bok om Ibiza

Kolla in hennes korta youtube klipp här om varför Ibiza inspirerar henne och varför hon vill dela med sig av detta. Hon måste vara en av få svenskar som ”fattar” Ibiza. Har inte hört talas om någon annan som har samma love story med ön som hon. Och i mina öron låter det som att hon älskar Ibiza för allt det som alla vi som bor här gör- dess otroliga känsla av frihet, den otroligt sagolikt vackra naturen och de fantastiska, konstiga, galna och kreativa människorna!

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Är min granne kär i mig om han ställer en ros utanför min dörr? svaret får du här.

I dag firades Sant Jordi här i Barcelona. Sant Jordi är bokens helgon. Sant Jordi innebär att alla män ger rosor till kvinnorna och alla kvinnorna ger en bok till männen.

Gatorna är fyllda med ros- och bokförsäljare. Precis varenda flicka, kvinna och tant/gumma verkar hålla i minst en ros. Alla män verkar ha en bok i handen, eller till och med sitta på en bänk, och läsa sin bok.

Fan också, tänker hon. Nu ska gubbjäveln få en bokjävel till i samlingen som bara samlar mer och mer damm för varje jävla år som går.

Eller kanske inte.

De alla verkar nöjda och glada och stämningen är liksom gullig.

Tillfället tas även i akt att gotta sig i Katalonien, att de är Katalaner. Allting har en rosett eller en kristyr i Katalanska gula och röda ränder. Balkonger och rosor, officiella byggnader och bokstånd är alla nationalistiskt finklädda.

”Ara és el moment” kanske han tänkte, min granne. ”Nu är stunden” tänkte han nog, när han köpte rosen och gick alla tre trapporna upp, och ställde den precis utanför min dörr, i en liten glasvas fylld med några centimeter vatten. Jag såg den när jag gick ut med Xucla i morse, och orkade inte fundera på saken. Jag gick ut i St Jordi-vimlet, och kom hem igen på eftermiddagen. Jag rörde inte rosen. Sen kom Emma och drack vin och åt ost, och när hon skulle gå, hörde vi ljud i trappan. När vi öppnade dörren, hade han tagit rosen ut vasen, tagit vasen med sig, och satt rosen i handtaget på min dörr.

Så ja, ara és el moment. Hade det bara varit denna gången, så hade jag kanske till och med tyckt det var lite gulligt. Men han har lämnat lappar, han låter sin dörr vara öppen så att han kan stirra på mig när jag går ut på min kvällsrunda med Xucla, och han kommer upp med tvätt som jag tappar ner på hans terass, och överlämnar den personligen. Enligt normalt Barcelona-uppförande, brukar man lägga denna tappade tvätt i trappan, för detta är en helt normal sak, i dessa trånga små hus, där tvätten hänger ute, att det regnar underkläder till våningarna under. Men man kommer definitivt inte och överlämnar dem personligen. Särskilt INTE med darrande händer!

Vi har ju fan aldrig ens pratat med varandra! Vad sitter han och kokar ihop för fantasier om mig, därnere i sin grotta? Att jag är en Skandinavisk gudinna, som inte fiser och inte tjatar, som inte bråkar och inte säger till honom att fälla ner toalocket?

Mamma Mia! Snälla sluta! Jag är INTE den du tror!!!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)