Ibiza

Etikettarkiv: Formentera

Till Formentera på Balearernas egen dag

Igår åkte jag och mina barn med båten över till Formentera. Igår var Día de los Baleares, alltså Baleariska öarnas egen dag, och det är så klart en helgdag, och eftersom den föll på en fredag i år, blev det en långhelg. Vädret denna februari 2019 har varit helt underbart- det har känts som vår i flera veckor redan, så det kom inte som en överraskning att vädret var fantastiskt igår.
Varje gång jag kommer till Formentera, blir jag liksom chockad i själen av allt det blå. Det är som en BRA chock. En läkande chock av alla blåa nyanser som finns på den blå paletten. Blå till turkost och tillbaka till blåaste blå.

Det är bara så, så vackert och varje gång jag åker därifrån, känner jag som att något har balanserats inom mig. Stunden vi spenderade på stranden var bara ren och skär FRID inombords. Barnen lekte var för sig med vattnet och pinnarna och stenarna och sanden och jag låg på sanden och tittade upp i himlen medan fräknarna tittade fram på min näsa och undrade om det verkligen verkligen är vår.

Svaret måste bara vara, ”JA!” för det känns verkligen så. Det är fortfarande lugnt och sömnigt på Ibiza och Formentera men fåglarna kvittrar helt hysteriskt och luften är varm och det doftar blommor.

I morse när min minsta son vaknade sa han ”MAMMA kan vi åka till Formentera idag igen?” så jag tror att dom hade samma fina, blå känsla inombords. Jag vet få ställen som har samma vackra effekt på mig!

Ha en fin helg,

Linda

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Formentera Dreaming

Hej! Här är jag igen! Det är ett och ett halvt år sedan jag skrev sist. Jag sa till redaktionen på Tidningen RES att dom gärna fick ta bort min blogg för jag hade inte tid eller headspace att skriva på bloggen men dom tog inte bort den, så voila! Idag fortsätter jag! Picking up where I left off!

På bilden är jag på Formentera, den lilla ön söder om Ibiza som jag fullkomligen ÄLSKAR. Jag skrattar för fotografen säger något hemskt roligt. Jag hade redan stått där i typ 7 minuter och tvekat inför hoppet. Jag ville, åh vad jag ville hoppa, men det var LÄSKIGT! Som FAN! Det påminde mig on 5:an på Källbybadet i Lund när jag var 15. Yikesssss! Till slut så hoppade jag, och det var DEN BÄSTA KÄNSLAN jag känt typ sen… Källbybadet i Lund, 15 år gammal 😉

Formentera var en dröm, mer än vanligt. Jag var där i Juli med barnen och vi bodde på ett lägenhetshotell som låg ganska avsides. Enda anledningen till att jag valde det, var för att det var det absolut enda som fanns tillgängligt. Juli på Formentera = välkommen till TuristHelvetet. Överallt köer, ingenstans parkering, överfyllda stränder, inga bord på dom redan superdyra restaurangerna. Men vad gör man inte när ens ex-partner som man tyvärr bor med #igen# ber en fara åt helv—-te över en helg så han kan ha fest i huset. Ja, så klart jag drar! Jag älskar ju att resa, oavsett vad. Turisthelvete eller inte!!

Hur som helst, så bodde vi då alltså längst ute på Cap de Barbaria. För att komma dit måste man köra på en otroligt smal liten väg omgärdad av stenrös och små underbara stenhus. På vägen dit såg jag ett hus som var som en saga. Sagan om Ringen, fast på Baleariska Öarna. Jag skrev ner namnet på huset: ”Can Toni Platera,” i mina notes i Iphånen.

Sen var det då dags för min årliga end-of-the-season-escape, i oktober. Vanligtvis hade jag åkt till mitt älskade Italien, men eftersom saker bokstavligen har FALLIT SAMMAN detta året, fanns inte ekonomiska möjligheten. Så jag googlade Can Toni Platera, och kontaktade Olga direkt via Whatsapp, som sa att deras casita var ledig.

Can Toni Platera visade sig vara en gammal finca, en turistvilla, men som har två mindre hus, ”casitas,” som hyrs ut. Och eftersom det var oktober blev det väldigt billigt och jag klapp direkt dom sista tre nätterna som fanns lediga i oktober. Hade gääärna stannat längre, men det var fullbokat. Nästa år bokar jag i tid och stannar minst en vecka- vilket paradis! Wow!

Mina tre dagar och nätter på Formentera var totalt himmelska. Jag tror att Formentera är så nära stjärnorna man kan komma (om man bortser från öknen….)

Det var uppfriskande, det fick mig att landa i nuet igen, jag åt mat som fick mig att DÖ av lycka, drack gott vin, en Negroni, en Campari Spritz… har jag nämnt att Italianos älskar Formentera? Och att många slagit sig ner där, och öppnat restauranger och hotell? Kombon av en ö som ser ut som Karibien och är inhabited by Italiani… = HEAVEN.

Ciao!

Linda x

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Formentera igen

IMG_8594-2Jag saknar Formentera!
Jag insåg någonting väldigt intressant när jag var där. Nämligen: att Ibiza är FULLT av starka karaktärer. Jag menar: STORA EGON. Människor med enorma personligheter och stora egon, som måste synas och höras och ta plats. Det är en blandning av DJ’s, yoga lärare och kändisar; alla typer som gärna vill synas och tittas på, och som gillar att vara bland andra av samma typ, så att dom kan imponera på varandra. Alla klär sig knasigare än den andra, mera extremt än dom andra, mera vågat och mera konstigt. Alla typer som inte ”passar in” i ”vanliga” situationer har av någon anledning hittat ”hem” på Ibiza. Här kan man liksom leva i en liten bubbla som är som en naturlig fortsättning på högstadiet, där allting som betyder någonting är vad dom andra tycker om en, hur dom andra ser en, hur dom andra upplever en, hur man är i denna gruppen av människor. Det är en liten, pytteliten grupp av människor, som har intalat sig själva att det är så fruktansvärt coolt och speciellt att bo på denna ön, och dom alla sitter på Facebook istället för på rastgården i skolan, och berättar hur fantastiskt och speciellt deras liv är på denna lilla ö.
Denna lilla ö, som faktiskt är enormt primitiv. Här finns ingen kultur, ingen konst, inga trender. Bara hedonistiska turister och pengagalna lokalbor. Och så då alla dessa expats och hippies som tror sig höra hemma här- tror sig veta allt om livet på Ibiza, tror sig kunna allt- men egentligen lever i en bubbla som inte har connection till något annat än dom andra i samma bubbla. Många av dessa personer talar inte ens spanska trots att dom bott här i 10, 20 eller 30 år. Och ändå är dom ”experter” på livet här. Än mindre kan dom ett endaste ord på Katalanska, det språket som lokalborna faktiskt talar.
Att det blivit så här har ju så klart att göra med människor som har stora egon, stora behov av att synas och höras, kanske inte passar in i ”normala” samhällen där folk följer lagen och jantelagen och gör som alla andra, alla dessa människor reser kanske iväg och letar efter något annat, någonstans där man kan vara sig själv, vara fri, inte behöva jobba 9-5, inte behöva vara del av att följa lagar och regler, kan vara fri, ingen som dömer… och ta en vacker liten isolerad ö som har en lång historia av pirater och sjörövare och folk som inte vill följa Franco, alltså rebeller, folk som stoppar cashen i madrassen och inte vill ge ett skit till staten, men ändå vill tjäna pengar… Lokalbefolkning som äger mark och fastigheter som är väldigt attraktivt för frihetssökande hippies och non-konformister, och voila: det perfekta paradiset för en win-win situation för stora egon plus giriga landägare.
Men det LEDER LIKSOM INGENSTANS. Det är samma människor vart man än går. Det är som liten bondhåla. Alla skvallrar om dom andra. Ingen har en aning om vad som händer i världen- än mindre bryr sig. Allt som är viktigt är vad den där sa, vad den gjorde, vem som var med vem, på den festen, ”alla var där”, såg du vad hon sa på Facebook, åh nej så pinsamt, som en inavel bland bybor. Allt går bara runt runt på en liten cirkel mitt ute i havet, allting är bara en cirkel av repetition. Inget nytt, inga nya influenser, ingen kultur, inget sofistikerat, bara basic, en flykt från verkligheten. Man imponeras lätt av det första gångerna man ser dessa människor i dessa grupper som kallar sig ”familjer” eller ”ibiza families” som ser så lyckliga och fria ut, men egentligen är dom bara fast i en egocentrisk cirkel av att försöka imponera på varandra, vem som är mest fri och mest spirituell, vem som klär sig mest hippie, vem som har coolast 4 wheel drive och har minst vaccinationer på sina barn.
På Formentera var det mest tyst. Inga människor som störde naturen. Inga höga röster, inga fjäderprydda ayawasca drickande heliga grupper, inga miljonär-DJ’s och inga ryska supermodeller fulla med kokain i kroppen. Så nice. Så tyst. Så vilosamt. Naturen formligen SKREK ut sin närvaro och människorna var statister.
Ja ja. Som jag klagar. På sistone är jag SÅ TRÖTT på denna lilla ön med det stora egot.
Men vad gör jag själv här, liksom? Är jag likadan? Jag hoppas inte det. Men det tycker säkert ingen av dom andra heller.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Löjligt vackra Formentera

Nästan för perfekt. Bilderna blir liksom bara slätstrukna, för det är så perfekt, som ett vykort. Vattnets färg är som i Karibien, jag har bara sett en sådan här färg på andra sidan jorden. Kanske Grekland också. Kanske.
Formentera är så annorlunda, fastän det är så nära Ibiza att man skulle kunna (vissa av oss) simma över. Och ändå så annorlunda. Så litet. Pyttelitet. Koloniserat totalt av Italienare, nästan varje restaurang och butik ägs at någon från Italien. Italienare som inte pratar ett ord spanska, fastän dom är i Spanien i många år, men det behövs knappt, för alla turister och besökare är också… från Italien.
Just dom italienska influenserna gör det så annorlunda från Ibiza- all maten på restaurangerna, stilen, utbudet, affärerna etc, allt är annorlunda, mer classy, mer Italiano.
Mer clean.
Spansk mat är mer… dirty. Mer grisig. Dom gillar gris. Det sägs att dom gillar gris mest för att dom var ockuperade av Moorerna- araber- som förbjöd gris, och då, för att protestera och vara rebelliska, som Spanjorerna gör väldigt bra, satte dom i sig mera gris än vad som egentligen är hälsosamt och totalt integrerade det i sin diet. Jamon, jamon, jamon, till exempel. Alla har väl sett alla dessa stackars skinkor som hänger i taket på alla traditionella spanska barer. Skitsamma att det inte är hälsosamt eller egentligen fräscht- så länge vi är EMOT någonting, är det bra. Spanien. Bara så är det.
Så, tillbaka till Formentera. Förutom då italienska influenser, är känslan på Formentera totalt stilla, tyst. Blåsig, vindpinad. Lugn. Öde. Ensam. Cyklar. Vatten. Havet hörs överallt, vinden blåser in i själen. Lite som man tänker sig Bergman’s Fårö.
Det känns salt. Torrt. Solen är skarp, nästan vit.
Stränderna fulla med italienare och färgglada solparasoll.
Ses Illetes, naturområdet, är fullt med restauranger, en av dom heter Juan y Andrea, är känt bland de kända. Här stannar man sin superyacht eller hyrbåt och går direkt in på barfotalyxrestaurang och dricker Moet och äter hummer.
Vi var fullbokade, så som vårt liv är på Ibiza- vi hyr ut allting, och åker någon annanstans. Denna gången hit. Det var uppfriskande för kropp och själ. Barnen skrattade mycket. Föräldrarna också. Vi körde vilse och körde i cirklar. Vi tog många fina foton.
2 dagar var mer än nog av denna lilla blåsiga, salta, italienska ö. Rekommenderar den varmt!
IMG_8493 IMG_8545

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Söndag i Sa Caleta: dagens bild på Instagram konto


Igår gick vi en promenad på stranden Sa Caleta, och jag postade denna bilden och taggade @estaes_baleares och blev dagens ”featured image”! Detta instagram kontot visar bilder från Baleariska öarna (Mallorca, Menorca, Ibiza och Formentera) genom olika konton.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Snabbvisit till Formentera

Jag hade bara hört talas om färgen på vattnet längs med Formenteras stränder- otroligt, magiskt, blått, som Karibien. Och ja, wow, alltså. Azurblått, turkost, mega-neon-blått. Helt otroligt. Vi kastade oss i vattnet så fort vi kom fram. Och det var salt, salt.

Formentera är Ibiza’s lillasyster och ligger ca 45 minuters båtfärd bort. Under augusti är ön proppfull med Italienska turister. Och andra turister.

Vi åkte dit fär att se vår vän Natalie’s konstutställning. Och för att få komma iväg, om bara för en dag, från galna Ibiza. Vi hyrde en bil (helt för dyrt- Formentera är ännu dyrare än Ibiza, säsongen här är ännu kortare) och vi körde till sydligaste punkten med fyrtornet och sen till norr delen till stranden. Natalies utställning heter Allí ílla och är i centrala Sant Fransesc, bredvid kyrkan. Definitivt värd att ses!

Formentera känns väldigt annorlunda. Mycket torrare klimat, mycket saltare hav, friskare vind, och kargat och kalt liksom- och mycket vackrare hav. Restaurangerna ägs och drivs till stor del av Italienare vilket påverkar kvalit’e på både kaffe och mat- bättre alltså- men nästan allt färskt måste importeras från Ibiza, för på Formetera växer knappt något och inga mjölkkor finns.

Jag hoppas komma tillbaka hit i slutet eller precis efter säsongen på Ibiza, och spendera en vecka. Känns som Fårö på något sätt. En liten ö, blåsig, salt och ödslig, men aj så vacker.

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)