Ibiza

Etikettarkiv: Ibiza

Uppe tidigt, blodprov i ottan, frukost i stan: Es Tap Nou, bästa juicebaren

I morse var jag uppe klockan 04:30, för att jag inte villa missa min sedvanliga morgonmeditation och visualisering. Jag har gjort den regelbundet nu i tre månader, och det är den bästa starten på dagen jag kan tänka mig som jag skulle aldrig få för mig att missa!
Vi hade tid på sjukhuset, Can Misses, klockan 07:30 för blodprov. Så vi var tvungna att köra klockan 7. Det betydde upp klockan 6 för barnen. Mina morgnar är indelade i tajta rutiner som startar dagen på ett bra sätt och som gör att jag inte kommer hem senare till en massa tvätt som ska hängas och disk som ska diskas och sopor som ska slängas. PHEW! Det var svårt att få igång dessa rutiner, men nu när dom sitter, kommer jag aldrig att gå tillbaka till det kaoset jag levde i innan, när jag kände mig konstant ett steg efter livet och mig själv.

Det gick fort på sjukhuset, så vi hade tid att köra in till Ibiza stad och gå till Es Tap Nou som är bästa stället inne i stan för frukost och juicer och sallader. Det är en kombinerad frukt- och grönsaksaffär med juicebar och verkligen NICE och den med bäst priser och störst utbud och faktiskt inte många turister som hittat hit heller.

Missa inte! Ha en fin helg,

Linda

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Relationen med Mister Sol

Så, den här relationen vi har med Mister Sol, är ganska så rolig att studera.
Jag flyttade i början på mars till den andra sidan av ön; den där San Antonio ligger, ökänt för sina fyllor och britter och rödbrända överviktiga kroppar.
Här började Ibiza’s turism i slutet på 60-talet, och det var just för att denna kusten var otroligt vacker, med små klippiga vikar med kristallklart vatten och hela viken run San Antonio hade en enda lång solnedgångsdröm att erbjuda. Detta området har exploaterats som tyngst på ön och har blivit den delen av ön som de mer inbitna Ibiza-älskarna sticker näsan i vädret mot. ”Jag skulle aldrig få för mig att ens komma i närheten av San Antonio!” brukar man höra sägas. Och ja, det kan vara ganska extrema scener som utspelar sig här, men jag har på något sätt börjat gilla det. Stämningen är liksom vänligare, mindre snobbig. Mer brittisk artighet kanske? Vet inte. Men jag tycker inte så illa om det längre. Jag är ju också en som gillar förändring, så det är kanske bara det, att det är något nytt. Och jag gillar att upptäcka denna sidan, hitta mina små guldkorn och favoritställen. Måste skriva någon gång om den gamla faded glamour biografen som har funnits sedan 30-talet och nog knappt förändrats alls sedan dess. HELT underbar.

I söndags mötte vi upp på stranden Es Pouet med fem andra familjer från barnens skola. Dom är alla från Ibiza eller har bott här hela sina liv och kommer från andra delar av Spanien.
Vi parkerade bilen och gick förbi ett av alla hundratals hotell som ligger i San Antonio-bukten, och jag fick se denna synen. Hotellen ligger precis intill stranden, men folk hade placerat sig på solstolar, som alla låg på rader i poolens inhängnade område, som var asfalterat. Poolen var på en annan nivå, längre upp.
Klockan var tio på morgonen och där bara låg dom. Dom flesta pratade inte, bara låg där rakt upp och ner. Vissa läste en bok. Jag blev lite förvånad. Vad gör dom, tänkte jag. Dom bara ligger där? Är det så man gör när man är på semester på Ibiza?
Efter några minuter var vi framme på stranden där vi träffade alla spanjorerna. Nästan alla utan han som är brandman behöll kläderna på. Alla smorde in sig med solkräm flera gånger under våra tre timmar där, trots att dom hade kläder och hattar. Alla stod upp, eller satt, som om vi var på en fest eller tillställning. Föräldrarna turades om att gå några stycken åt gången för att dricka en liten öl och äta några oliver.

Ibland undrar jag vem jag är. Vilken kultur hör jag hemma i egentligen?
Jag gillar definitivt att ligga ner när jag är på stranden (så klart beroende på om jag jagar små barn eller inte) men att bara ligga rätt upp och ner på en solstol och göra ingenting, när stranden är precis bredvid, verkar ju helt bisarrt. Jag gillar att vara lite lätt solbränd, och har definitivt bikini på stranden, även fast det ”bara” är 24 grader och svinkallt enligt spanjorerna. Jag dricker också bara en endaste öl, till skillnad från dom omkring oss från England som beställer kannor av sangria (som ju kommer från södra Spanien) och kannor med öl.

Jag skulle aldrig få för mig att gå till stranden mellan klockan 11 och 18 under sommarmånaderna. Att gå dit under dagen nu är okej, för det är inte så varmt och solen är inte så stark. Under dagen drar jag ner persiennerna för att det inte ska bli för ljust och varmt i lägenheten. Runt 7 drar jag upp dom igen, för att det ska bli ljust.

Relationen med Mister Sol blir så annorlunda när man kan ta hans närvaro fö givet i sitt liv. Jag förstår att för solsvälta människor från regniga länder, kan det vara underbart att bara känna hans värme på kroppen. Men för guds skull, jag önskar jag hade fått slippa sett all denna rödbrända hud som paraderar runt i San Antonio. Som inte skyddar sig fastän skadan redan är skedd; som fortsätter sitta i solen, drickandes alkohol och rökandes samtidigt. Det ser så hemskt ut, som att man gör sig själv så mycket skada! Fattar inte…

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Vi vaknar! Äntligen!

Idag är det svinvarmt. Alltså riktigt svettigt. Och jobbigt. Den första varma dagen är alltid en sån chock för systemet och man blir samtidigt så irriterad på att plötsligt är bilköerna ännu värre och det är stört omöjligt att hitta parkering. turisterna är här, säsongen är här!
Samtidigt så är det så roligt för ögonen att ha så mycket spektakel att titta på. Det är verkligen ett ställe som drar till sig roliga, knasiga typer. Mina ögon är stora och förundrade varje gång jag kör igenom San Antonio. Alla dessa rödbrända britter som är stupfulla och vinglar ut i rondellen medan dom bråkar uppgivet med sina kompisar som inte bryr sig. Ha ha!

Säsong 2019, vi välkomnar dig! Det kommer bli min första säsong som jag inte jobbar med turister, och halleluja till det. Jag är utbränd vad gäller samma konversationer med en triljon holländare som frågar samma fråga. ”Vilken är Ibiza’s bästa strand?” Suck. Det är inget fel på frågan, det är bara fel på mig som valde att jobba med saker som är repetitiva, för jag är inte typen som klarar det riktigt.

Bilden är från en favoritgata i San Antonio, med två superbra restauranger. Es Ventall och Yenuina. Missa inte!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Vilken start på säsongen – världens ruggigaste Semana Santa!

Detta årets start på säsongen, som alltid är Semana Santa (påskveckan) var helt galet kall, blöt, ruggig och blåsig. Det var extremt ovanligt och det varade i princip HELA veckan. Massor med turister hade kommit för att spendera påsken här, som varje år, men snacka om besvikelse alltså. Det var kallare än i Sverige (som hade fantastiskt väder!) och höjdpunkten som är Långfredagens procession genom Dalt Vila, den gamla UNESCO-staden, blev inställd. Se nedan för ruggiga bilder utanför katedralplazan, där vi väntade tålmodigt på att den skulle börja, bara för att få veta 15 minuter efter utsatt start att den var inställd.
Hoppas att detta inte är ett omen för hur säsongen kommer att bli… Fast ja, för mig kvittar det, jag jobbar ju inte med turismen längre, så om det blir en lugnare och mera regnig säsong är jag faktiskt lite glad.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Till Formentera på Balearernas egen dag

Igår åkte jag och mina barn med båten över till Formentera. Igår var Día de los Baleares, alltså Baleariska öarnas egen dag, och det är så klart en helgdag, och eftersom den föll på en fredag i år, blev det en långhelg. Vädret denna februari 2019 har varit helt underbart- det har känts som vår i flera veckor redan, så det kom inte som en överraskning att vädret var fantastiskt igår.
Varje gång jag kommer till Formentera, blir jag liksom chockad i själen av allt det blå. Det är som en BRA chock. En läkande chock av alla blåa nyanser som finns på den blå paletten. Blå till turkost och tillbaka till blåaste blå.

Det är bara så, så vackert och varje gång jag åker därifrån, känner jag som att något har balanserats inom mig. Stunden vi spenderade på stranden var bara ren och skär FRID inombords. Barnen lekte var för sig med vattnet och pinnarna och stenarna och sanden och jag låg på sanden och tittade upp i himlen medan fräknarna tittade fram på min näsa och undrade om det verkligen verkligen är vår.

Svaret måste bara vara, ”JA!” för det känns verkligen så. Det är fortfarande lugnt och sömnigt på Ibiza och Formentera men fåglarna kvittrar helt hysteriskt och luften är varm och det doftar blommor.

I morse när min minsta son vaknade sa han ”MAMMA kan vi åka till Formentera idag igen?” så jag tror att dom hade samma fina, blå känsla inombords. Jag vet få ställen som har samma vackra effekt på mig!

Ha en fin helg,

Linda

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Hur mitt öde är sammanflätat med Eros Ramazottis

God Morgon! Buenos días! Buongiorno! Här på Ibiza är det en otroligt vacker morgon. Cirka 18 grader och soligt. Jag sitter på första parkett på Calma, med bästa utsikten över Dalt Vila och Ibiza’s gamla stad. Under sommarmånaderna är det nästintill omöjligt att få ett bord här. Musiken dunkar högt och det känns som hela ön vibrerar. Men nu är allt annorlunda- solen är mild, man hör alla förtöjda Formentera-fartyg gnissla på sin plats i marinan, och folk vänder ansiktena mot solen medan dom pratar lågmält.

Har precis skrivit ett mera personligt inlägg här på min hemsida om vad som händer i mitt liv just nu, se här

Jag lyssnar på Eros Ramazotti på Spotify i mina hörlurar. Är lite besatt av hans musik just nu. Det känns helt otroligt att hans öde är sammanflätat med mitt… jag lyssnar och tänker att han sjunger till sin älskade, Michelle Hunziker. Vet inte om det är så men jag fantiserar att det är så. Hon skilde sig från honom efter att blivit pressad av en viss kvinna i Milano, som agerade som Michelle’s spirituella guru. Denna kvinnan kallar jag Chiara i min bok. Chiara försökte också ta över mitt liv, och lyckades nästan… Hon var tvungen att fly Milano efter skandalerna med Michelle, och gömde sig på en vacker masseria i södra Italien. Det var där mitt öde ändrades, när jag anlände dit den 10 oktober 2009.

Hon lyckades också förstöra ganska mycket inom mig och min själ och det har tagit mig många år att läka skadorna. Att skriva om det var nog den största läkningsprocessen. Michelle har ju också skrivit en bok om det, ”Una Vita apparentemente perfetta,” och jag hoppas verkligen att den snart kommer ut på engelska, svenska eller spanska så jag kan läsa den. Just nu finns den bara på italienska och tyska.

Jag lyfter blicken och tittar ut över Dalt Vila, Ibiza’s gamla stad. Eros sjunger ”Se bastasse una canzone,” och jag minns mina tonår i Sverige och hans videor på MTV. Minns du?!

Önskar dig en fin helg.

Linda xox

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Formentera Dreaming

Hej! Här är jag igen! Det är ett och ett halvt år sedan jag skrev sist. Jag sa till redaktionen på Tidningen RES att dom gärna fick ta bort min blogg för jag hade inte tid eller headspace att skriva på bloggen men dom tog inte bort den, så voila! Idag fortsätter jag! Picking up where I left off!

På bilden är jag på Formentera, den lilla ön söder om Ibiza som jag fullkomligen ÄLSKAR. Jag skrattar för fotografen säger något hemskt roligt. Jag hade redan stått där i typ 7 minuter och tvekat inför hoppet. Jag ville, åh vad jag ville hoppa, men det var LÄSKIGT! Som FAN! Det påminde mig on 5:an på Källbybadet i Lund när jag var 15. Yikesssss! Till slut så hoppade jag, och det var DEN BÄSTA KÄNSLAN jag känt typ sen… Källbybadet i Lund, 15 år gammal 😉

Formentera var en dröm, mer än vanligt. Jag var där i Juli med barnen och vi bodde på ett lägenhetshotell som låg ganska avsides. Enda anledningen till att jag valde det, var för att det var det absolut enda som fanns tillgängligt. Juli på Formentera = välkommen till TuristHelvetet. Överallt köer, ingenstans parkering, överfyllda stränder, inga bord på dom redan superdyra restaurangerna. Men vad gör man inte när ens ex-partner som man tyvärr bor med #igen# ber en fara åt helv—-te över en helg så han kan ha fest i huset. Ja, så klart jag drar! Jag älskar ju att resa, oavsett vad. Turisthelvete eller inte!!

Hur som helst, så bodde vi då alltså längst ute på Cap de Barbaria. För att komma dit måste man köra på en otroligt smal liten väg omgärdad av stenrös och små underbara stenhus. På vägen dit såg jag ett hus som var som en saga. Sagan om Ringen, fast på Baleariska Öarna. Jag skrev ner namnet på huset: ”Can Toni Platera,” i mina notes i Iphånen.

Sen var det då dags för min årliga end-of-the-season-escape, i oktober. Vanligtvis hade jag åkt till mitt älskade Italien, men eftersom saker bokstavligen har FALLIT SAMMAN detta året, fanns inte ekonomiska möjligheten. Så jag googlade Can Toni Platera, och kontaktade Olga direkt via Whatsapp, som sa att deras casita var ledig.

Can Toni Platera visade sig vara en gammal finca, en turistvilla, men som har två mindre hus, ”casitas,” som hyrs ut. Och eftersom det var oktober blev det väldigt billigt och jag klapp direkt dom sista tre nätterna som fanns lediga i oktober. Hade gääärna stannat längre, men det var fullbokat. Nästa år bokar jag i tid och stannar minst en vecka- vilket paradis! Wow!

Mina tre dagar och nätter på Formentera var totalt himmelska. Jag tror att Formentera är så nära stjärnorna man kan komma (om man bortser från öknen….)

Det var uppfriskande, det fick mig att landa i nuet igen, jag åt mat som fick mig att DÖ av lycka, drack gott vin, en Negroni, en Campari Spritz… har jag nämnt att Italianos älskar Formentera? Och att många slagit sig ner där, och öppnat restauranger och hotell? Kombon av en ö som ser ut som Karibien och är inhabited by Italiani… = HEAVEN.

Ciao!

Linda x

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Vackra Vinter

Denna vintern är väldigt vacker. December var den regnigaste Decembern på väldigt många år, men det ledde till den vackraste Januarin på väldigt länge. Allt är så gnistrande, grönt, rent, frodigt, friskt. Bara titta på detta vattnet (Cala Olivera, en liten relativt okänd strand) det är så man bara vill kasta sig i! Och titta på den lilla killen Pi, så söt han är. Och glad. Att det inte är massor med turister överallt. Att vi har ön till oss själva för ett tag. Kan andas lite. En paus. IMG_5336 IMG_5332

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Skönhet blir tråkigt

IMG_3934Det är vackert på Ibiza. Det är kanske inte det första folk tänker på i association till denna ön; ofta är det wink wink och blink blink och he he… PAAAARTY!
Men det är bara två tre månader om året som är så där intensivt party. Restren av året är det ganska dött. Jag menar, ön är levande, naturen lever, Ibicenco-folket går till kontoret och skolan och på läkarbesök och allt sånt normalt, men på party-fronten är det dött.
Ön lever och frodas. Den är vacker, rentav. Naturen är otrolig. Den ser ut som hämtad ur bibliska fantasier. Granatäpplen, knotiga olivträd och små vikar med kristallklart vatten man bara vill kasta sig i och bli till en sjöjungfru-för-alltid.
Men det blir tråkigt att bara vara i allt det vackra.
Som en otroligt vacker man eller kvinna. Som egentligen inte har en personlighet. Skönheten förför- det är det skönhet gör, det är det som händer med många av oss som landade på Ibiza och bara dog och kom till himlen- vi förfördes.
Men senare, när man upptäcker att det inte finns en substans i allt det vackra, det döljer sig ganska mycket tomhet bakom den vackra fasaden, ja… då blir det tråkigt.
Vintrarna är långa och fuktiga. Vackra, ja… men tråkiga.
Inte verkar det som att jag har särskilt mycket spännande rese-planer heller denna vintern… nu kommer den där välbekanta klaustrofobin.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

En vanlig spansk morgon

Buenos días från Ibiza!
Igår ramlade min 1,5 åring i badkaret och slog en tand så den blev lös. Vad jag förstod från vänner, bekanta, Google och annat, så finns det ingen större anledning till panik- finns inte mycket att göra. Så nästa morgon visste jag vart jag skulle; till en tandläkare i byn St Jordi, som också tar emot små barn. Enligt min äldre sons bästa kompis mamma, som kommer härifrån, låg den bakom byggnaden med glassbaren, bara så. ”Bakom den byggnaden”. På Ibiza säger man inte gatunamn, utan man bara beskriver bortom vilket träd eller under vilken sten nyckeln ligger. Så vi gick några rundor bakom den byggnaden tills vi hittade La Dentista- som klockan 09:15 hade STÄNGT. Detta trots att det stod att deras öppettider var från klockan 09:00. Vi väntade och gick några rundor, tänkte att dom kanske kommer 09:30 under vintermånaderna, kan ju hända på Ibiza. Men 09:30 var det lika stängt. Satt en mycket märkbart irriterad man i en bil utanför, kedjerökte och lyssnade på skrålande radio, samtidigt som han stirrade på den stängda tandläkardörren och svor, tittade på sitt tjocka guldarmbandsur och svor högt, blossade ilsket på sina cigg, såg farlig ut.
Min son tyckte det var jättekul fram tills ca 09:50, då han tröttnade på att vänta. Då gick vi till detta caféet och han fick en muffins och ett glas mjölk. Då blev han glad igen. Baren var fullsmockad med människor, och ”ute”-delen var helt inglasad så egentligen ”inne” och alldeles FULL med cigarettrök. Så för att komma in i baren var man tvungen att gå igenom denna typiska spanska gaskammare för att sedan komma in i själva lokalen som vid första andetaget luktar klorin, som alla typiska spanska barer. Servicen är långsam, ilsken och först när man ska gå, får man ett leende.
Tillbaka till tandläkaren klockan 10:10, hon hade kommit, men dörrarna var inte öppna. Jag frågade varför det stod att dom öppnar klockan 09:00 och fick ett vagt svar om att sjuksköterskan inte hade kommit och vad var vårt ärende. Jag pekade på min son och sa att han hade en lös tand och om någon kunde kolla på den. Då fick vi komma in, krypa under järngallret, och in i väntrummet, och där tittade hon på tanden, vickade på den, gullade med min son, och sa att all är OK, kostar inget, ja då, tack så mycket ha det så bra, hälsa mannen, puss puss, ses snart, God Jul. Typ.
Alltid samma visa i Spanien; dom är ALDRIG glada att se en. Kommer man in i en bar, restaurang eller en myndighetsinstitution, dom blir alltid sura och tvära vid första blicken av ”jobb” men så fort man avslutat sitt ärende så är man som familj och puss och kram och allting. Som att dom måste värmas upp, och sen när dom väl är varma, är det brännhett, super varmt, som man är familj.
IMG_3836

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)