Ibiza

Etikettarkiv: Katalonien

Är min granne kär i mig om han ställer en ros utanför min dörr? svaret får du här.

I dag firades Sant Jordi här i Barcelona. Sant Jordi är bokens helgon. Sant Jordi innebär att alla män ger rosor till kvinnorna och alla kvinnorna ger en bok till männen.

Gatorna är fyllda med ros- och bokförsäljare. Precis varenda flicka, kvinna och tant/gumma verkar hålla i minst en ros. Alla män verkar ha en bok i handen, eller till och med sitta på en bänk, och läsa sin bok.

Fan också, tänker hon. Nu ska gubbjäveln få en bokjävel till i samlingen som bara samlar mer och mer damm för varje jävla år som går.

Eller kanske inte.

De alla verkar nöjda och glada och stämningen är liksom gullig.

Tillfället tas även i akt att gotta sig i Katalonien, att de är Katalaner. Allting har en rosett eller en kristyr i Katalanska gula och röda ränder. Balkonger och rosor, officiella byggnader och bokstånd är alla nationalistiskt finklädda.

”Ara és el moment” kanske han tänkte, min granne. ”Nu är stunden” tänkte han nog, när han köpte rosen och gick alla tre trapporna upp, och ställde den precis utanför min dörr, i en liten glasvas fylld med några centimeter vatten. Jag såg den när jag gick ut med Xucla i morse, och orkade inte fundera på saken. Jag gick ut i St Jordi-vimlet, och kom hem igen på eftermiddagen. Jag rörde inte rosen. Sen kom Emma och drack vin och åt ost, och när hon skulle gå, hörde vi ljud i trappan. När vi öppnade dörren, hade han tagit rosen ut vasen, tagit vasen med sig, och satt rosen i handtaget på min dörr.

Så ja, ara és el moment. Hade det bara varit denna gången, så hade jag kanske till och med tyckt det var lite gulligt. Men han har lämnat lappar, han låter sin dörr vara öppen så att han kan stirra på mig när jag går ut på min kvällsrunda med Xucla, och han kommer upp med tvätt som jag tappar ner på hans terass, och överlämnar den personligen. Enligt normalt Barcelona-uppförande, brukar man lägga denna tappade tvätt i trappan, för detta är en helt normal sak, i dessa trånga små hus, där tvätten hänger ute, att det regnar underkläder till våningarna under. Men man kommer definitivt inte och överlämnar dem personligen. Särskilt INTE med darrande händer!

Vi har ju fan aldrig ens pratat med varandra! Vad sitter han och kokar ihop för fantasier om mig, därnere i sin grotta? Att jag är en Skandinavisk gudinna, som inte fiser och inte tjatar, som inte bråkar och inte säger till honom att fälla ner toalocket?

Mamma Mia! Snälla sluta! Jag är INTE den du tror!!!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Barcelona och Katalonien är så långt man kan komma från Spanien

Det första tecknet på att man lämnat Katalonien är att ölen byter namn och smak. Det är Cruzcampo som gäller i resten av landet, nämligen. I Barcelona och Katalonien är det svårt att se bortom Estrella, som produceras här, stolt och starkt.

Känslan är annorlunda. Inte bara ölen. Bortom Katalonien, finns ett annat land. Det heter Spanien.

Vi körde söderut, mot Valencia, och sedan inåt landet, mot Albacete.

Det är chockerande. Plötsligt är alla skyltar på Spanska. Alla talar Spanska. De säger ”Gracias” och ”Adios” och inte ”Merci” och ”Adeu.” Jag fattar vad alla säger. Otroligt. Kändes som att resa till ett främmande land, som talar mitt språk. Där jag inte måste be lokalbefolkningen att snälla tala ett annat språk än sitt eget, trots att jag talar ett tredje språk. Det är så konstigt, det där med Barcelona. Att komma till en stad, där man talar Spanska, men lokalbefolkningen talar Katalanska. De undrar varför vi inte lär oss deras språk om vi nu tvunget ska bo i deras stad. Vi undrar varför ingen sagt till oss att Barcelona inte ligger i Spanien. Varför ska vi lära oss ett språk som talas av så få människor? Finns ingen logik i detta. Dessutom är det ett väldigt svårt språk, både uttal och grammatik. Dessutom (igen) beter de sig så illa ibland angående sitt språk, och talar det som protest, använder det som vapen, mot immigranter och annat löst folk, från Spanien, Latinamerika och resten av Europa. De är stolta över sin kultur och vill bevara sin kultur, men på ett sätt som gör det jobbigt för oss andra att respektera. De beter sig som att de är rädda att vi ska ta deras kultur och språk. Visst, Franco gjorde det. Men han tog mycket, från alla delar av livet, som nu är fria och tillbaka i folkets händer.

Spanien och Katalonien, två vitt skilda världar. Ja. Jag håller med Katalanerna. De borde fan bli självständiga. Deras liv, språk och kultur är världsdelar från det land som vi gjorde en roadtrip genom. Otroligt skilda världar.

Passion. Religion. Tradition. Passivitet. Slöhet. Vackra landskap. Fantastisk mat.

Några av orden som beskriver vad jag kände, upplevde, och såg under min resa genom delar av landet Spanien, som inte är Katalonien.

Apelsinträden doftar himmelskt. ”Azahar” heter dessa blommor- ett ord från Arabiskan. Stora delar av södra Spanien styrdes av Morer, eller Araber, under närmare 800 år. Detta måste ha haft en stor inverkan på kulturen. Mentaliteten. Sättet. Maten. Arkitekturen. Livet. Människorna. Passionen. Allt.

Det var fantastiskt att besöka det andra landet där bortom Katalonien. Det var också fantastiskt att komma tillbaka.

Katalonien är inte alls lika vackert. Mera industriellt. Folk är mera Nordeuropeiska till sättet. Mycket mera konst, kultur. Filmer, muséer, gallerier. Folk som jobbar och kommer någorlunda i tid till avsatta möten. Fortfarande Sydeuropa, men INTE Spanien. Inte ens i närheten av Spanien. Glöm det. Spanien är ett annat land.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)