Ibiza

Tag Archives: perfekt

Efter säsongen; tillbaka på Ibiza med nya ögon

Jag är hemma igen. Efter en sommar efter att ha bråkat med denna ön inombords, har jag fått en nästan tre veckors paus härifrån. Och att komma tillbaka hit är som att igen uppskatta allt vad den erbjuder, och igen minnas varför jag har valt att bo här.
Jag var i Italien och i Sverige. Italien är ju så vackert, så fint, så rent, så ordnat jämfört med Spanien. Alla är mer civiliserade, manikyrerade… ja. Där är ordet. Italien är manikyrerat och perfekt på ett sätt som får Spanien att se ut som vilda västern.
Första dagarna i Italien var jag så imponerad av allting; hur de tar hand om gamla historiska byggnader och behåller dem så vackra, hur maten är så fantastiskt fräsch och god, hur ordnat och bra allting är. Men sen, efter några dagar i Toskana, började jag känna att det hela faktiskt är lite fejk. Det är FÖR fint. Det känns inte äkta. Det är mycket yta och mycket perfektion.
Spanien är vackert och fullt med historia, men ingen tar hand om dem, och förfallet är så tydligt. Men på något sätt känns det mer naturligt och vackert att se förfallet tillsammans med klängande bouganevilla och vilda katter; det blir så äkta, så sentimentalt, så o-polerat. Och det är ju just det jag älskar med Spanien. Det är äkta och o-polerat, det är fritt, man kan andas, det är naturligt, man kan vara sig själv. Ingen bryr sig, alla är rebeller, folk ler mot varandra och hjälper varandra utan att förvänta sig något tillbaka.
Här är några bilder från Dalt Vila, den gamla staden ovanför Ibiza stad, som är en UNESCO World Heritage Site. När man tittar på bilderna måste man föreställa sig doften av vitlök som fräser i en panna, blandat med nytvättade lakan som hänger från fönstrena och balkongerna, tillsammans med kattskit och sopor. I en salig röra- livet. Bara så är det. Spanien. Take it or leave it.
FullSizeRender-3 FullSizeRender-4 FullSizeRender-5 FullSizeRender-6

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Så här känner jag just nu: IBIZA direkt

Jag känner mig väldigt energisk just nu, till skillnad från den senaste månaden. Jag vet inte om det låter helt konstigt, men jag tror det är vädret. Det har varit mittemellan-väder, alltså både sol och moln, med ett slags tryck i luften som har gjort mig trött och tung. Nu har vädret skiftat och det känns som att det är antingen molnigt och regnigt eller så är det bara sol och vindstilla. Alltså vädret är det ena eller det andra fullt ut. När det är så där mittemellan blir ljuset störande vitt och det borrar sig in i min hjärna. Och det kanske kan låta som en konstig och knäpp gravidnoja, men det är det inte, för jag har alltid haft det. Jag brukar känna det mest i Sverige, där vädret verkar vara precis så. I Skåne i alla fall. Så där mittemellan med tryck i luften och ett väder som skiftar konstant och inte är det ena eller det andra.

Men som sagt, nu mår jag bra, har fullt med energi, och vädret är åt ena hållet. Så jag tog en promenad med min hund Xucla, äntligen. Har inte kunnat gå med henne på länge på grund av foglossningar, som också har magiskt försvunnit nu när vädret har ändrats.

Det är riktigt, riktigt grönt och ser ut som Skåne på våren eller Somerset i England under den regniga sommaren. Otroligt vackert och det bara växer överallt och fåren har fått små gulliga lamm.

Jag tittar mig omkring och ser hur löjligt romantiskt och gulligt allting är. Det gör mig lite illamående ibland. Det är så överdrivet gulligt. Blommor och får och höns och små fält. Det ser ut precis som Bröderna Lejonhjärtas Nangijala- och ännu vackrare. Jag blir trött på det ibland. Det är så jävla gulligt så man vill spy.

Bara kolla på dom små söta tusenskönorna som sträcker sig mot solen. Blä. Ha ha. Jag saknar storstaden och dess puls, dess oändlighet, dess spänning. Ibiza är så litet. Det är en ö. Man kommer ingenstans. När man går och handlar eller tar en kaffe ser man alltid folk man känner. Man kan inte vara anonym. Jag saknar anonymiteten en storstad erbjuder. Jag bodde i London i fem år och det var som en oändlig, bottenlös existens, där jag kunde välja vilken typ av liv jag ville leva. Jag kunde vara intellektuell, konstintresserad, partyprinsessa, yogagalen och mycket mycket mera. Eller allt på en gång. Det fanns kurser och museum och möten och oväntade saker hände alltid.

Här känns det som att allting redan är utstakat. Lite som att man gått i pension. Och faktum är, att många av dom som bor här permanent, faktiskt har gått i pension. Dom kommer från Berlin eller Paris eller London och dom har redan tjänat sina cash. Dom är redan rika eller har redan sin business set up. Till Ibiza kommer man för att partaja, dra linor, kindpussas och ligga i solen och sippa vitt vin till sin lunch på stranden med andra solbrända plastikopererade vänner.

För barn är det ett paradis att växa upp här, tills en viss ålder, när skolsystemet inte räcker till. Barn är fria, trygga, barfota och långt från konstiga storstadsproblem som pedofiler och trafik och brott. Dom pratar många språk (ofta minst fem, föräldrarnas språk vardera, engelska, spanska och katalanska) och dom är ofta öppna och fria och växer upp med djur och natur. Men när dom kommer upp i tonåren finns det inget bra skolsystem och dom lokala skolorna sägs vara sämsta kvalité och ungdomarna står mest bakom skolan och röker hasch och drömmer om att åka bort från denna lilla tråkiga ö där det inte händer någonting. Party och DJ’s är inte så värst spännande när man sett och hört allt sedan man använde blöjor.

Ja, här är den. Min mage. Jag ser ut som barbamamma. Jag har upptäckt Sveriges Radio’s app för iPhone och jag lyssnar på P1 och P3’s dokumentärer och program. Halsbränna, ryggont och allt sådant har jag väl accepterat tror jag. Svullna ben inte accepterat. Jag gör min yoga och jag sorterar barnkläder. Om en månad är det dags. Jag blir arg på allting omkring mig och stör mig på hur efterblivet Spanien är, och hur Ibiza är så jävla gulligt och perfekt men med absolut ingen connection till verkligheten. En pensionerad perfekt vacker bubbla med hedonistiskt leverne och så mycket hippietrams att jag inte ens orkar nämna det för då blir hag ännu mer arg.

Så här känner jag, gravid 8 månader, direkt från Ibiza. Om du mot all förmodan skulle vilja se mer gulliga bilder från Ibiza, kolla min instagram på @lindusja.

Jag har skrivit en blogg som har mycket bilder från mitt år i Barcelona. Kan läsas HÄR.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)