… Israel är en plats där religion styr allt. Samtidigt, hur mycket vet vi egentligen om Religionerna? De flesta av oss har bilder i huvudet som vi associerarsom med olika religioner, muslimer som knäböjer i rader någonstans, en Judisk man som hastar förbi i ett gathörn med kindlockar flaxande i brisen. Men det är bilder de flesta av oss bara ytligt förstår.

Låt oss bli lite bättre.

Låt oss ta det från början.

I Jerusalem betyder det, låt oss se hur Dagens Judendom kom till.

Judendomen – en kort betraktelse av en religion

Hur skall man förstå judendomen? Jag drar mig till minnes ett stycke ur den babyloniska Talmud (en text vi kommer att gå närmare in på längre fram), shabbat 31a. När Hillel, den store byggmästaren av templet i Jerusalem, en dag tilltalades av en ickejude som sade sig vara villig att konvertera om Hillel kunde lära honom hela Torah medan mannen balanserade på ett ben. Byggmästaren drev inte bort mannen, som Shammai tidigare hade gjort utan svarade istället ”Det som är dig förhatligt, gör inte detta mot din granne. Detta är den fullständiga Torah; allt annat är kommentarer -går och lär dig” (egen översättning).

Å ena sidan kan detta ses som det judiska kärleksbudet, kanske förlagan till den kristna motsvarigheten. Hillel konverterar mannen med en enkel och etiskt inklusiv dogm. Samtidigt måste vi ha en förståelse för Shammai’s förargelse över frågan. Torah är en livstids, för att inte säga flera livstiders, studium och även om en stor del av detta studium kommer att utgöras av just kommentarer (vilket vi också det skall se närmare längre fram) är inte dessa på något sätt oviktiga. Historien om Judendomen är inte bara historien i deras texter utan också historien om dito.¹

En historia om om ett folk och ett rike

Torah och Tanakh är en bok av många delar som enligt den återgivna historien traderades under en relativt lång period, från Moses fram till och med Ezra. ² Det ger upphov till en mycket varierad text som under de tre indelningarna av lag, profeter och skrifter (Tanakh är ett hebreiskt acronym av dessa tre ord) innehåller såväl religiös myt som lagar/levandsregler, historiska berättelser, poesi et cetera.³

Det är också med en utpräglad religiös myt som bibeln inleds. Abraham, som de abrahamitiska religionernas urfader dyker inte upp förrän kapitel 11.⁴ För judedomen kan hans berättelse ses som själva folkets egen skapelsemyt, Abraham sluter ett förbund med gud. Han blir stamfader åt guds utvalda folk som förbinder sig att böja sig för hans vilja, endast erkänna honom so gud och belönas med ett förlovat land.⁵ Det är i ett semihistoriskt narrativ som han och hans ättlingars liv återges. Hans barnbarn Jakob, byter sedermera namn till Israel och hans 12 söner ger sedermera upphov till Israels tolv stammar, eller Benei Israel, Israels barn. De fem moseböckerna avslutas med fångenskapen i Egypten, uttåget ur densamma, överlämnandet av lagen (Torah på hebreiska, vilket också kommer att ge namnet på stycket i sin helhet) och folkets slutliga intåg i det utlovade landet, Eretz Israel, under Joshua’s lednng.⁶ De följande århundradenas kungariken skildras löpande i de påföljande böckerna men även om även detta är ett intressant ämne hoppar vi fram till nästa formativa period.

En historia om ett rike i exil

denna inträffar i samband med vad som brukar kallas för den babyloniska fångenskapen då en stor del av den judiska intelektuella såväl som sociala eliten tvingades i exil till Babylon i samband med att denna dåtida stormakt invaderat landet under början av 500-talet BCE. Även om mycket få källor finns bevarade från denna period så vet vi att detta kom att utgöra ett stort socialt trauma för det judiska folket, men också något som gav upphov till både möte och interaktion med andra kulturer. Det är under denna period som arameiskan kommer att ersätta hebreiskan som folkspråk⁷, men omvälvande som detta kan tyckas är det troligtvis inte den största inverkan denna period hade på judendomens utveckling. Det är till denna period, till detta samhälle i exil, som många vill tillskriva etableringen av synagogan som lokala kultcenter och kulturella entiteter. Andra vill tillskriva inovationen till en senare tids fariseer men säkert är att vid Jerusalems, och därmed även templets, fall kring år 70 var synagoger redan ett etablerat fenomen.⁸ Säkert är iallafall att en livskraftig judisk komunalitet kom att stanna kvar i Babylon även efter att Ezra år 534 BCE lett ett återtåg till Israel och påbörjat ett återuppbyggande av tempel såväl som samhälle. Det är också under denna tid som bibeln börjar ställas samman i en form som påminner om dagens dito.⁹

En historia med kommentarer

Men låt oss arbeta oss fram till de tidigare nämnda komentarerna. I den judiska traditionen är Torah inte komplett utan Mishna, den muntliga sidan av budskapen som Moses fick till sig förmedlade på berget Sinai. Den oralt traderade textens ursprung är höljt i historiens dunkel, men konstruktionen till sin nuvarande form tycks sträcka sig från ca år 100 BCE till och med Judah ha nasi som levde mellan 170 – 217 CE och editerade vad som blev den slutliga hebreiska upplagan av texten.¹⁰

I och med att den orala traditionen överförst till papper gav det skriftlärde, amoraim eller ”talare”¹¹, mljighet att arbeta med materialet på ett helt nytt; mer permanent sätt. Genom gemara, eller kommentarer. De amoraim som arbetade materialet kom framförallt från två olika områden. Dels från Gallileen, varifrån man gav upphov till den Palestinska Talmud, dels från det änne ytterst livkraftiga judiska samfundet i Babylon som gav upphov till den Babyloniska Talmud. Detta är alltså två olika uppsättningar Gemara som kommentera samma Torah. Det gallileiska samfundet kom dock att duka under för yttre makter och därmed har den Bayloniska Talmud kommit att bli den normativa tolkningen, även om respekt och studie av den andra gemara i allmänhet respekterats.¹²

En histora som saknar tempel

Denna lärotrdition kom alltså att utgöra grunden för den rabbinska judendom som efter att templet förstörts etablerade sig som det traditionella judiska samfundets kulturbärare. Även om tanken förmodligen är främmande för de flesta av dagens judar finns det visst fog för att betrakta Talmud som den moderna judendomens nya testament.¹³

Talmud kom alltså att utgöra grudnen för den judendom vi ser idag. En judendom som gått igenom traumat av att förlora sitt strukturella center men i och med en transnationell organisation och fasta strukturer såväl som gemensamma texttolkningar kunnat effektivt genomgå en reell decetralisering av de centrala kulthandlingarna. Kulthandlingar som varierade något beroende på vilken Talmud som förljdes men som hade en definitiv form, vilken kunnat rekonstrueras i modern tid genom analys av tidiga kommentarer.¹⁴

En anna grupp som kom att överleva templets fall är Sanhedrin. Ursprungligen en lagtolkande instans bestående av äldre skriftlärde, präster och efterhand allt fler fariseer. Den tidigare nämnda hederstiteln ha-nasi betyder ursprungligen prins och tilldelades Sanhedrins ordförande. Efter fallet lämnade rådet Jerusalem och ombildades på annan ort.¹⁵ Organisationen tilldelades en representativ och organiserande roll av det Romerska imperiets centralmakt, det titulära överhuvudet nasi gavs formellt förmyndarskap över den judiska nationen, natio. De kallade även positionen av nasi för patriark, en titel som kom att traderas även till vissa andra religiösa dåtida minioriteter. Fram till och med att positionen upplöses 425 CE utgör den religiösa laginstansen alltså den sammanhållande faktorn för imperiets judar.¹⁶