Häromdagen intervjuade jag hotellmogulen André Balazs i restaurangen till hans nya Standard-hotell som ligger på Washington avenue, nästan längst ut mot Hudson river. Jag kunde inte låta bli att notera att restaurangen påminde om Keith McNallys krogar (Balthazar, Pastis, Schiller's, Minetta Tavern) och att Balazs generellt verkar dela McNallys fascination för att bygga nya lokaler som omedelbart ser "autentiskt" slitna ut, med fejkat patinerade ytor och smårostiga speglar som är inhandlade på något nedlagt bistro utanför Toulouse. Jag tycker om det här fejkgamla, det är ofta lika bra som det "äkta" gamla, ibland är det till och med bättre (tänk exempelvis på Feists knastriga ljudbild eller den gryniga bildkvalitén i Noah Baumbachs filmer?).
Men hur som helst frågade jag Balazs om han såg McNallys krogar som en förebild och han bara suckade lyckligt och sade "Jag är glad att du ens nämner mig i samma andetag som McNally".
Det visade sig att Balthazar och Schiller's – och kanske även gammel-McNallyn Lucky Strike i SoHo – faktiskt var själva förebilderna för Standard Grill. De präglas också av samma folkliga, familjära atmosfär, även om klientelet – beroende på vilken kväll man går dit – kan vara en blandning av franska aristokrater och överförfriskade bankers från Jersey.
Det går förstås inte en vecka utan att någon i New York öppnar en krog med ambitionen att bli ett slags mini-McNally, med samma ihärdiga försök att imitera hans fejkautentiska detaljkänsla (det senaste försöket är Le Cubain på Lower East Side).