På Allen Street finns det en lampa som, så vitt jag vet, aldrig slocknar. Eller rättare sagt är det tjugo, trettio små lampor som blinkar frenetiskt i en liten rektangel runt en vacker gammal skylt som ser ut att ha suttit där sedan 1950-talet – precis i gränslandet mellan Chinatown, Little Italy och det sista kvarvarande delarna av det gamla, judiska Lower East Side.

Skylten är i själva verket helt ny och tillhör Sorella, en härlig liten italiensk restaurang som drivs av två unga New York-systrar (därav namnet, som betyder syster på italienska). 

Jag tycker alltid att det brukar vara svårt att komma på kul ställen att äta på i de här kvarteren, så Sorella kan nog etablera sig som ett säkert kort för  finurlig, itanlienskamerikansk mat på en av Lower East Sides bästa, kaosigaste och allra mest newyorkiga gator. 

Sorella, 95 Allen Street

Jag undrar om den karaokehysteri som svept över New York de senaste åren är ett symptom för att 00-talet håller på att ta slut. Den typen av tidsskiften tenderar ju att föra med sig ett slags omedelbar nostalgi för vårt gemensamma förflutna. När ett decennie tar slut vill man samlas och komma ihåg hur härligt allt var, inklusive efterkonstruktioner och selektivt minne.

Hur bra skulle exempelvis South Park-gängets satir över Bush-epokens USA, ”Team America”, stå sig i dag, fem år efter att den kom ut?

Min teori är att låtarna – som så ofta med South Park-folket – överlevt bättre än själva berättelsen. Den långsamma, deppiga balladversionen av ”America (fuck yeah!)” kan vara den bästa satirsång som spelats in i USA.

I veckan kan 00-talsnostalgiker samlas på 92 Y i Tribeca för att sjunga allsång till låtarna från filmen.

Kan nog antingen bli legendariskt eller en fullkomlig katastrof.

Michael Bloomberg blev omvald som borgmästare förra veckan, med förvånansvärt liten marginal, trots att han spenderat 85 miljoner dollar av sin egen förmögenhet på valet. Det känns en aning korrupt, men samtidigt har jag inga större invändningar mot Bloomberg som borgmästare. Han har gjort New York till en trevlig och gemytlig stad, på gott och ont.

Det är renare och grönare och barnvänligare, mindre bilar, mer parker, större trottoarutrymmen. 

Sedan har han även gjort en del dåligt: numera är det exempelvis fritt fram att bygga extremt fula skyskrapor i stora delar av Manhattans downtown. Han har också sålt ut en hel del billiga hyreslägenheter – det är allt svårare att bo i New York för låginkomsttagare.

Den här festliga bloggen har skrivit en ganska bra sammanfattning av hur det är att leva i Michael Bloombergs New York: 

”So I went to the Union Square farmer’s market this morning. I really don’t like going there so much, but I thought it’s the only place I could find rhubarb this time of the year. The place is a bit ridiculous: people have the same exaggeratedly receptive, wide-eyed expression as when they are walking into a Chelsea art gallery, as if buy smoked bacon from the Flying Pig Farm has the same authority of an Art critic selecting a new artist’s monograph. Not to mention those couples who block the path with dogs and baby-strollers. They spend hours trying to single out the perfect carrot, or the most organic apple pheasant sausage for their non-vegan dog.”