Arkiv för september, 2010

Svårt att inte bli lurad

onsdag, september 29th, 2010

I somras, när jag skulle gå och klippa mig hos min frisör Darren på Ludlow Streets Tommy Guns, såg det ut som på bilden här ovan.

Det var, för att beskriva det med ord, stängt för filminspelning.

Jag antog utan fråga att det rörde sig om nyss nämnda Boardwalk Empire eller något som skulle utspela sig vid tiden när 1800-talet just gått över i 1900-tal.

Det är nämligen exakt så som salongen ser ut.

Men när jag nu i gÃ¥r Ã¥tervände till stället berättade min frisör att det ändÃ¥ är lite lustigt att salongen sÃ¥ ofta används som en markör – antingen som en tidsmarkör för det tidiga 1900-talet eller som en konservativ markör för Wall Streets finanshajar som när den är med i en scen i Wall Street 2: Money Never Sleeps.

Salongen är, hur svårt det än är att tro det, nämligen bara en replika av den i London och har bara existerat här på Lower East Side sedan 1994.

Ännu ett i raden av ställen i New York, med andra ord, som lyckats göra sig historiskt på nolltid.

Tommy Guns, 138 Ludlow Street

Priser: Dam: 90 dollar. Herrklippning: 75 dollar.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: +1 (from 1 vote)

Filmfestival

fredag, september 24th, 2010

I dag inleds New Yorks 48:e filmfestival.

Det mesta inför det här spektaklet har rört världspremiären för regissören David Fincher och Vita Huset-manusförfattaren Aaron Sorkins The Social Network – filmen om Mark Zuckerberg och hur han frÃ¥n sitt studentrum för snart sex Ã¥r sedan skapade det monster som skulle bli Facebook.

Själv är jag mest intresserad av Tuesday, After Christmas (Marti, Dupa Craciun) – ett rumänskt triangeldrama som ska ha en tiominutersscen som enligt programbladet ska vara nÃ¥got av det bästa man kan se pÃ¥ en vit duk i Ã¥r.

Här finner ni hela programmet.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

Fisk på Lower East Side

onsdag, september 22nd, 2010

Den har med största sannolikhet hängt där hela tiden.

Men det var först i förrgår, dagen efter att Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen, som jag tänkte på den, Sverigeflaggan på utsidan av huset vid korsningen Delancey Street och Allen Street.

Det är verkligen sorgligt att den svenska flaggan annekterats av nationalister.

I synnerhet när den som här, vid det här Lower East Side-kvarteret, mest bara vill signalera att Annika Sundvik och hennes amerikanska man John Lavelle nu öppnat upp den lilla svenska delikatessbutiken med det roliga namnet Fisk bredvid deras bar White Slab Palace.

Det var dessvärre stängt när gick förbi – men efter att ha läst en artikel i New York Times matbilaga om stället sÃ¥ lär det bli ett besök sÃ¥ snart jag ledsnat pÃ¥ alla Maine-ostron, mexikanska fisktacos, cajunkryddade räkor, belgiska musslor och all himmelrikssushi.

Här är det nämligen sÃ¥ svenskt – eller i alla fall sÃ¥ skandinaviskt – att de stÃ¥tar med allt ifrÃ¥n gravad lax, inlagd sill och norska räkor till Västerbottenost, lingonsylt och Leksandsknäcke.

Inte för att Sverigedemokrater reser utomlands – det älskar man sitt Sverige för mycket för att göra – men här hade de trivts som… som… som… fisken i vattnet.

Fisk, 77 Delancey Street, Tel: 212 334 0913. Öppet tisdag-söndag 11-19.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

1920-talets Atlantic City (och New York)

söndag, september 19th, 2010

I måndags var jag på Crosby Street Hotel och deras källarbio för en pressvisning av HBO:s nya superserie Boardwalk Empire.

Martin Scorsese har regisserat pilotavsnittet och som det heter ”exekutivt producerat” första säsongens tolv avsnitt.

Sopranos-manusförfattaren Terence Winter har skrivit – jäpp, nu var du före mig – manuset.

Och i de ledande rollerna syns Steve Buscemi, Michael Pitt och Kelly MacDonald – alla smÃ¥tt magiska.

Det är 1920, det är förbudstid men ändå flödar smuggelspriten i hedonistiska Atlantic City som vuxit fram ur ingenting vid New Jerseys sydkust.

Hade inte sÃ¥ höga förhoppningar – men jag mÃ¥ste erkänna att det, efter blott ett avsnitt ska sägas, kändes som ett härligt Scorsese-maffiadrama (machoism, blod, skuld, blod, stora pengar, blod, ett par amerikanska italienare, ännu mer blod) som nu kommer att fortsätta i minst elva avsnitt till.

Allt utspelandes i Atlantic City, New York och Chicago.

Amerikansk premiär i kväll, svensk i slutet av oktober på Canal Plus.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

Tolfte september

söndag, september 12th, 2010

Det var antagligen en hel del människor som stannade hemma i går, rädda för att deras hemstad på nioårsdagen av 9/11 åter skulle bli en skådeplats för österländsk antiamerikansk terrorism.

De allra sydligaste delarna av Manhattan var i alla fall under kvällen spöklikt tomma på människor.

Själv var jag här nere för att ta bÃ¥ten ut till Governors Island för Ã¥rets sista spelningar i konsertserien som gÃ¥r under det passande namnet The Beach – spelningarna är nämligen pÃ¥ Government Islands sandstrand.

Här, en fyra minuters färjeresa frÃ¥n Pier 11, spelade sedan Teengirl Fantasy och – framför allt – stadens förlorade son i Animal Collectives Panda Bear som sedan en handfull Ã¥r tillbaka befinner sig i Lissabonexil.

När han uppträdde pÃ¥ Way Out West-festivalen i augusti kom hans musik inte alls till sin rätt – det var mitt pÃ¥ eftermiddagen, det var ljust, det fanns ingen entusiasm hos de som stod och lyssnade med armarna i kors.

I går var det å andra sidan helt magiskt.

Panda Bear gjorde entré genom två lika stora som täta rökmoln.

Det var extatiskt, suggestivt repetitivt och till skillnad frÃ¥n i Göteborg sÃ¥ spelade han inte bara nytt utan även lika hÃ¥rda som romantiska versioner av Animal Collectives Daily Routine, Guy’s Eyes och What Would I Want, Sky.

Att Manhattan till vänster om scenen såg ut som Gotham City och att ett blått ljus sken upp vid Ground Zero där tvillingtornen stod blev en fin inramning till det här.

Det här som så här efteråt känns som det kanske bästa jag någonsin upplevt på en scen.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

Tennisveckor

torsdag, september 9th, 2010

Jag vet inte hur mÃ¥nga gÃ¥nger – en? tvÃ¥?  tretton? – jag tänkt Ã¥ka till Wimbledon eller Franska Öppna för att uppleva Grand Slam-tennis.

Därför var det ingenting annat än magiskt nu när jag lyckades få biljetter till gårdagens kvällsmatcher vid Flushing Meadows mäktiga Arthur Ashe-arena med Caroline Wozniacki mot Dominika Cibulkova och, inte minst, Robin Söderling mot Roger Federer.

Den öppet Federer-tossige Vogue-chefredaktören Anna Wintour var där. Donald Trump var där. Sean Penn var där. Wayne Gretzky var där. Jag var där.

Alla kunde vi se hur Söderling dessvärre aldrig var riktigt nära att hota schweizaren som spelade som i den framlidna författaren David Foster Wallaces New York Times-tennisessä – det vill säga som en religiös upplevelse.

US Open är mer av en show än de mer anrika champagne-och-jordgubbar-turneringarna i London och Paris dit det alltid är extremt svårt att få biljetter.

Publiken äter glatt snabbmat, tjoar och tjimmar och dansar i sidbytena upp sig till uppgraderade platser som om de var och såg Godzilla på bio och inte var och tittade på matcher i Den vita sporten.

Det är nu bara ett fåtal dagar kvar.

Men om du är i New York så ta chansen och försök få tag på biljetter här innan de tar slut.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

I’m back

torsdag, september 9th, 2010

Sådär. Nu är jag så åter här i New York.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)