Arkiv för januari, 2011

Dangers and annoyances No 002

söndag, januari 30th, 2011

Jag vet inte hur det är med er – men jag har alltid lika svårt att öppna guideböcker till en plats utan att först slå upp och läsa det som författaren skriver om under en rubrik som oftast heter något i stil med ”dangers and annoyances”.

Det vill säga vad man bör se upp med – och helst undvika – på platsen.

För att resa handlar ju i ärlighetens namn snudd på lika mycket om vart man ska gå som vart man inte ska gå.

Sedan får man givetvis ta allt med en skopa salt.

Om guideboksförfattaren inte nämner en endaste fara med att resa till, säg, Darfur kan du räkna med att hon är mutad av lokala intressenter för att få snurr på turismen.

Om författaren å andra sidan skriver en hel essä om kriminaliteten på Grönland, skulle jag rekommendera att inte läsa vidare i guideboken.

I våras varnade jag er för Canal Street, nu har turen kommit till La Guardias flygplats.

Letar just nu efter flyg till Los Angeles och överst på alla sökningar kommer resor som utgår ifrån La Guardia – den här New York-områdets lite småhemliga, tredje större flygplats bakom JFK och New Jerseys Newark.

Flygplatsen må från och med alldeles nyss ha en av USA:s allra bästa flygplatsrestauranger där köttet kommer från köttmagikern Pat LaFrieda.

Men det är nog det ändå fina jag kan säga.

Alla tre gånger som jag har flugit härifrån har det slutat med förseningar mellan sex och åtta timmar.

Landningsbanan ska tydligen vara i kortaste laget vilket betyder att minsta lilla regnskur kan ställa till det.

Jag kan ha haft otur, jag vet inte.

Nu har jag i alla fall varnat.

Så nu är det upp till er om ni känner att en maratonmiddag med LaFriedas burgare uppväger timmar och åter timmar av väntande.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

Restaurangvärldens mellandagsrea

onsdag, januari 26th, 2011

Jag fnissade högt för mig själv när jag såg vad min vän Anna skrev i sin Facebookstatus häromdagen.

Good bye friends, family, social life, sleep. Hello Restaurant Week! See you all in two weeks.

Anna håller i trådarna hos New Yorks finaste skandinaviska restaurang (Aquavit) och restaurangveckan är lite av stadens restaurangvärlds motsvarighet till den svenska mellandagsrean – med den lilla skillnaden att man här och nu passar på att testa stans flotta restauranger i stället för att shoppa hemmabiosystem hos Media Markt i Kungens Kurva.

Det har till och med blivit allt vanligare att ”matisar” (svenskt för ”foodies”?) bokar in New York-semestrar för de här veckorna.

Jäpp, ni läste rätt, jag skrev veckorna.

Det märkligaste med New York restaurant week är nämligen att den just heter week och inte weeks när den varar i två veckor – från 24 januari till 6 februari.

Så missa nu inte att ta chansen och testa restaurangen ni alltid drömt om att gå till.

Alla luncher kostar 24.07 dollar och middagar 35 dollar.

Här kan ni se vilka det är som är med på spektaklet plus boka alla era restaurangbesök.

Hoppas det smakar.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

Modemanifest inför fashionveckan

fredag, januari 21st, 2011

Alldeles strax inleds New Yorks modevecka.

Jag känner vare sig att jag som på Avril Lavigne-bilden här ovan vill gömma mig under sängen eller gå på varenda klädmärkes fest när det kommer till det här spektaklet.

Det är en vecka som, tja, är vad den är.

Minns från förra året så väl urtrista hotellfester som det asiatamerikanska United Bamboos helmagiska efterfest på ett hak i Chinatown där gräsröken var så tät att luften skulle kunna skäras med kniv och där Animal Collectives Avey Tare (jäpp, han är överallt) och Gang Gang Dances Brian DeGraw spelade helt fantastisk utflippad musik tills solen gick upp.

Hur som helst. Tills dess att programmen för vad som kommer att ske blir klara så tycker jag att ni ska ta chansen att förhandsbeställa boken Modemanifestet som min otroligt duktiga fotografvän Anna Schori gjort tillsammans med modeskribenten Sofia Hedström.

Så här skriver de själva:

Modemanifestet kommer att för alltid förändra din relation till kläder och mode.

Trendhysterin och det supersnabba kedjemodet får oss att konsumera kläder i samma takt som vi slänger i oss snabbmat. Under ett år utsätter sig Sofia Hedström för den stilsmarta shoppingdetoxen – 365 dagar utan shopping. Hon minglar på modeveckorna i New York, Milano och Paris, blir synad av Vogues chefredaktör Anna Wintour och intervjuar designeliten.

Tillsammans med fotografen Anna Schori reser Sofia Hedström också runt i USA, på Island och i Sverige och upptäcker en ny rörelse som klassar kläder som råvaror istället för färdiga rätter som mättar för stunden. De träffar stilsmarta från Amman, Kiev och Manila och får se tröjor koka i grytor, t-shirtar grävas ned i marken och en klänning ändrar färg med hjälp av rostig plåt från ett övergivet skepp.

Jäpp, det är även Anna som tagit Avril Lavigne-under-sängen-bilden.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

Andra sidan Manhattan

tisdag, januari 18th, 2011

I det Ricky Gervais- och Stephen Merchant-producerade reseprogrammet An Idiot Abroad – som alldeles strax ska få svensk premiär under namnet En idiot på resa – skickar duon i väg deras minst sagt egensinnige vän Karl Pilkington till världens sju underverk.

Allt mot Pilkingtons vilja.

Pilkington, alltid med de mest fascinerande teorier i bagaget, ställer i programmet om jordanska klipstaden Petra sig frågan varför man vill bo i ett underverk – varefter Gervais och Merchant skrattar så att de spricker.

Hellre, menar han, skulle man ju som i fallet Petra vilja bo i en grotta mittemot så att man har utsikten över underverket.

Väl på plats flyttar Pilkington in i en grotta – och bevisar sin tes.

Det är lite samma tanke bakom Michael ”Buzz” O’Keeffes The River Café.

När O’Keefe ville öppna en lyxrestaurang alldeles intill Brooklynbrons fäste var det först och främst för den magiska utsikten.

Den lika åldrade som välklädde gentlemannen O’Keefe må ha växt upp i ett irländskt hem på övre Manhattan.

Men han insåg tidigt att skyskraporna aldrig var lika vackra som från Brooklynsidan.

Härom dagen fick jag ett mejl från en snart 50-årig läsare som frågade var jag tyckte att han skulle gå med sin familj som han bjudit med sig till New York på sin födelsedag.

Jag skulle säga The River Café – i synnerhet om någon i sällskapet aldrig tidigare varit i New York.

Inte bara för den fantastiska utsikten utan även för de nya högklassiga amerikanska meny – som i dag innehåller allt från rå Kobebiff till nyskjutna rådjur till klassisk New York-stek och som belönats med så väl en Michelinstjärna som kallats för ”Harvard Business School of the culinary world” av New York Times.

Stället känns kusligt Woody Allenskt i allt, inte minst för livepianisten som sitter och spelar lite tassande iförd smoking.

Senast jag var här, alldeles innan jul, hamnade vi bredvid Ban Ki-moon – FN:s generalsekreterare, ni vet, som blir bashad av den svenska FN-topptjänstemannen Inga-Britt Ahlenius i en ny bok av Niklas Ekdal.

Det som duger för FN:s generalsekretare, som ett av mina ordspråk lyder, det duger för mig.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

Lil B i kväll

torsdag, januari 13th, 2011

Lite sista minuten det här.

Förköpsiljetterna är slutsålda men om ni är i New York och vill se en ung, talangfull och nyskapande hiphopstjärna så ta tunnelbanan till Highline Ballroom i kväll för att antingen köa utanför stället för att få tag i biljettkassans sista biljetter eller deala till er dem av hajarna.

Förköpspriset är 13 dollar så ni borde kunna fixa för max det dubbla.

Det är det lätt värt, jag lovar.

Över de mest ambienta beats (ofta är det inte ens beats) strösslar Lil B – som i fjolårsunderjordshiten) What You Doin – ur sig vad som först ter sig som lösryckta fraser men som till sist får ett lika vackert som obscent sammanhang som, säg, Larry Clarks och Harmony Korines New York-ungdomsfilm KidsWhat you doin, Well I’m gangsta, Aston Martin, I’m high as fuck, Can’t you see me?, I’m taking pictures, I’m fucking bitches.

Highline Ballroom, 431 W 16th Street

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

Mmmmat 2011

måndag, januari 10th, 2011

Läser Adam Platts Where to Eat 2011-artikel i New York Magazine och känner samma sak som när jag hörde Nicki Minaj och Drakes Moment 4 Life för allra första gången.

Ni vet, den där känslan när tiden stannar, fryser till is, och man inser att man hittat köksvägen till en högre himmel.

I två typiskt amerikanskt långa meningar sätter Platt fingret på dagens mat-New York:

Today, more than ever, the culinary scene in this buzzing, sprawling, restaurant-mad metropolis defies pigeonholing and easy categorization. In the city’s fractious, ever-changing Italian-food circles, fancy, big-ticket dinners used to be in fashion, but now neighborly, old-fashioned home cooking is the thing. In shabby sections of Downtown Brooklyn, the borough’s increasingly vocal community of food snobs are forking over $135 for elaborate multicourse tasting dinners at tiny Michelin-starred “chef’s tables,” while back in Manhattan, formerly effete world-class gourmet cooks are opening farm-to-table restaurants in department stores and peddling boutique pastas and salumi to crowds of eager customers in populist European-style food halls.

Allt för att sedan under en hel rad olika punkter blicka närmare och peka på att biff är det nya gris (Ma Peche), att vegetariskt är det nya kött (Kajitsu), att det poppar upp toppenfrukostställen (The Mark) över hela New York, och att de nya superlyxiga mathallarna (Eataly) som inte har ett dugg att göra med, säg, de ni hittar på de flesta av världens flygplatser.

Han lyckas verkligen få restaurang-New York att framstå som den helt fantastiska Alice i Underlandet-värld det är.

Jag måste, med handen på hjärtat, motvilligt erkänna att jag bara besökt ett par av ställena i artikeln.

Ska ta itu med det här och lovar testa det mesta nu under våren.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)

Pravda

tisdag, januari 4th, 2011

God fortsättning!

Jäpp, det var här, på Keith McNallys ryska vodkabar och restaurang Pravda, som jag firade jul, drickandes cocktails skakade och serverade av ryska och då bara ryska bartenders.

Det sägs att Pravda en gång, precis som alla McNallys ställen, ska ha varit hippast på hela Manhattan – men det här känns som om det måste ha varit andra sidan ockupationen av Stalingrad.

Det är i dag över huvud taget svårt att tänka sig att Mr McNally, som ska promenera mellan alla sina hak på nedre Manhattan, ens tar vägen förbi Pravda nuförtiden.

Den evigt trendige exilengelsmannen lever sitt liv i nuet och är därför helt enkelt mer engagerad i sin allra nyaste ställen – vilket nu är lyxdinern Minetta Tavern och finpizzerian Pulino’s.

Pravda känns liksom den fornhippa Lucky Strike i dag mer som ett snudd på k-märkt kuttersmycke i hans imperium.

Men det är liksom Lucky Strike ändå just ett härligt kuttersmycke där man i samma sekund som man stiger in känner sig som om man förflyttat sig tusentals mils österut och genast blir sugen och lätt inleder samtal med sin fotografvän på att resa till Moskva eller, än hellre, Kamtjatkahalvön för ett par rep.

Inte minst på julafton när den är en av ytterst få öppna och inte helt ödsliga barer.

VN:F [1.9.8_1114]
Rating: 0 (from 0 votes)