Den här veckan, vecka 15, är helt otrolig.
I går gav min favorit-Animal Collective-medlem Panda Bear ut sitt nya fantastiskt fina album Tomboy.
Det som han själv beskrivit som en mix av Nirvana, J Dilla och Frank Sinatra.
Lyssna och känn efter själv.
Det är dock ändå först på fredag som jag verkligen känner mig lika rusig som jag kände mig som barn dagen innan julafton.
Då ger nämligen världens mest underhållande journalist AA Gill ut sin nya samling med resereportage kallad AA Gill Is Further Away.
AA må då och då stämmas för att han skjutit babianer och för sina ibland elaka skildringar från världens alla hörn.
I sin text om Albanien The Land That Time Forgot inledde han till exempel med följande rader:
As you walk across the tarmac, you might notice a couple of planes from Albatros Airways – there is, again, an Albanian inevitability in naming your planes after the only bird that is an international synonym for bad luck, and which doesn’t fly anywhere near the Adriatic anyway.
Any sentence with Albania in it is likely to get a laugh. Albania is funny. It’s a punchline, a Gilbert and Sullivan country, a Ruritania of brigands and vendettas and pantomime royalty.
Vad jag vill säga med det här är givetvis att man ska bortse från det mest provokativa och bara se vilken fantastisk journalist han är.
Aldrig är det så roligt att lära sig saker som när man läst ett AA Gill-rep från, säg, Oman, Grönland eller Machu Pichu.
Aldrig blir man hellre mer sugen på att se och upptäcka mer av världen.
Tags: AA Gill, Panda Bear

