På Vägen

Intervju!

Hektiska veckor framöver då jag åker utomlands för att göra ett fotojobb. Därför ligger kommande inlägg om resetips på is.

Vid sidan av min fotobuissness så har jag den senaste tiden kontaktat ett flertal internationella fotografer och intervjuat dem. Instagram och sociala medier är idag plattformer som de flesta håller till på. Där delas miljoner bilder dagligen. Vad jag insett är att det är svårt att få en bild av vem människan bakom kontot är. Så jag började de här intervjuerna dels för min egen del, att lära sig av andra duktiga fotografer, men också för skapa tankar och en ide om vem människan de följer på sociala medier är.

Så Idag blir det istället en intervju (på Engelska) som jag gjort med den Franska fotografen Francisque Sanchez.

 

Francisque Sanchez

Webbsida

Instagram

Is a fulltime freelance photographer born in France. Currently going to and from the United States where he and his girlfriend balances life on the road.

Francisque is a vagabond at heart. He doesn’t follow the norm, nor does he chase what others already have done. Since I first learned about Francisque I’ve come to realize that I to have a very similar outlook on life. Feeling most at home, most at peace when out on the road.

He’s come to be a person that I’ve come to look up to. He taught himself photography as a young boy. Shooting 35mm film on a borrowed Praktica MTL3 and this, the nostalgia-feel film gives, have in my eyes have come to be a red thread throughout his work.

 

 

 

 

Tell us a little bit about yourself!

 

I grew up in a coal miners town in northeastern France with not much nature around me, my parents used to take me to parks as much as possible, mushroom hunting in the forest with my dad who taught me how to use a film camera when I was just old enough to talk.

I would borrow his Praktica MTL3 loaded with a 35mm roll, I could shoot 36 frames with a roll and I tried each time to capture what I thought was interesting to me on school trips, holidays and such.

Turning eighteen I quit school to work and earn some money, I worked in an electrical components factory for a few months, come my first salary I went straight to my local camera store and bought myself my first digital reflex camera.

I would go up before work to a nearby park and try to take photos of the red squirrels living in the tall pine trees, then some the landscapes on my way home at dusk.

These moments where the only ones I would genuinely feel happy during the day, I found this was worth pursuing, kept working and shooting on and off, traveled some more then decided to go full time and travel some more, more freely.

 

 

Where did you grow up and how did it shape you as an artist?

I grew up in a busy city in eastern France, full of industries and factories surrounded by fields and farms. It definitely pushed me to seek nature as it never was part of my daily life.

 

 

Why do you make images?

I honestly don’t think I can live without capture the beauty around me, it also has a lot to do with the nostalgia of looking back to the places I’ve been, adventures and misadventures, they all shape a smile on my face when I look back at these.

Besides photography, do you have any other creative outlets you’re into?

 

I actually have a lot of hobbies.. too much perhaps. The one thing I love to do the most asides from making images and working on my car would be woodworking. I started six years ago, carving small spoons with a straight knife then expanded my tool-bag with some hook knives (From Sweden!) and make teaspoons jam spreaders and all kinds of utensils, it’s pretty fun and very therapeutic for me, I grab my axe, my tools and head for my favorite forest, carve wood until dusk then back home.

 

 

What’s the up’s and down’s of working as an full-time photographer?

 

More downs than ups honestly, BUT  they’re no match for the big UP, Freedom that is, being free to go wherever you want whenever you want for as long you want to. The downs are the common entrepreneur hussle, finding clients, finding a balance, finding a consistency in your work schedule while still having fun while doing so.

 

 

You call yourself a French hillbilly, could you talk a little bit about that?

 Hillbilly: an unsophisticated country person, associated originally with the remote regions of the Appalachians.

I’m a simple guy, I don’t ever want to become more than that.

I enjoy the simple things in life and try to make more with less, currently living off the Appalachian trail in Central Pennsylvania, USA. I found that it was fitting, I also enjoy Bluegrass and old Folk music which songs are often about hillbillies having some good old time.

 

 

When and where do you feel the most happy?

Whenever I feel like I’m right where I should be, wherever the light is soft and the world quiet.

Whenever I feel loved.

What makes you go up in the morning?  

The light, it’s simply magical how it can change a scene in a matter of second and I simply don’t want to miss this show.

 

  How do traveling incorporate in the way you shoot?  

My photos are an extension of my travels, they accompany the adventures and landscapes I find myself at. It generally feels more natural to document the moving parts of my life more than the resting ones

 

 

 

You have a very unique style, and I rarely see you post images from places one seen before on the internet, is this a conscious decision, to seek the road less traveled?  

YES, I find the idea of going to the same places and doing the same thing everyone else is doing boring and totally uncreative, don’t get me wrong I try to avoid the cliché frame most times but it’s not always successful and the waterfalls around the bend could”ve probably made a bigger impact than the trees I decided to capture and highlight in my images but then again, it’s a choice. I know what the surroundings are and that’s enough, I like to imagine people can see more than what’s in the frame, besides it’s funny to turn your back to the most photographed spots sometimes.

 

  What’s your take on social media as a photographer? Positives? Not so good ones?

Social Media, I’m only gonna talk about Instagram.. It’s a love and hate relationship. As an artist, it’s sometimes..often frustrating, especially when the commercial aspect of things rules the game.

Other than that, it’s awesome! I’ve been meeting incredible people, had a roof over my head while traveling in the winter cold pretty much everywhere just because of the diversity in the people following my adventures on Instagram and their willingness to help a fellow traveler if only for a night or share a meal, having a chat and so on.

I’ve found new places to explore and got in on some local hidden ones. Only good when it comes down to my interactions there, people have an understanding of my lifestyle and sorta know me before we even meet so it makes things easy I suppose.

 

 

 

What important life lessons have the road taught you so far?

 

It taught me that there’s beautiful people with incredible stories to tell all over this world for us to meet. That nothing is ever too far. That gasoline has a price but it pays off in the end. That it’s okay to get lost sometimes. That you have to let go of some of your fears to really enjoy this life. That if you want to wake up early and sleep in a camper/van just park somewhere you’re not supposed to and someone will probably knock on your door the morning after.

 

  What inspires you to create?  

Cinematography, I’m obsessed with the light and composition that makes a great frame in movies and I like to think about my images like still frames from a movie I would like to watch over and over again.

Do you ever struggle with motivation, if so, how?

Of course, I do, I wish I was constantly motivated but sadly it isn’t the reality, like most artists I’m drowning in my own unmotivational thoughts  and it’s sometimes hard to get out of this bad funk. But, it all eventually changes and there I’m off again.

 

 

You told me that, at the moment you’re building a camper van? Is this something you gone live in full time? Can you talk a little bit about the process of this, also, what made you want to like that? Have you done it before?

Correct, I’m currently working on a 2017 Mercedes Sprinter van that I’ll be living on and off in as it’ll stay in the United States. The goal is being able to fit everything necessary for my girlfriend to distill essential oils on the road with her electric copper still.  I’ll be taking photos along the way and documenting our journey at the same time.

I’ve lived for close to six years in a little 1996 Honda Civic hatchback retrofitted into a  lightweight camper.

It’s pretty funny to see.

I feel at ease when I’m rolling, constantly moving as I see fit.

 

Any advice for people who wants to grow in their creative process?

Find inspiration in your everyday life, it can be literally anything! Find what you love and let it consume you.

 

 

Last but not least, Where is home to you?

Home is a foreign road, leading me to the woods where nobody ever goes. Where I might build myself a cabin and never tell anyone about it.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Vilken kamera använder du?

Gör ett litet mellaninlägg innan resetipsen fortsätter.

 

Får meddelanden var och varannan dag med frågan:

”Vilken kamera använder du?” 

Så tänkte att detta inlägg ska svara på just det.

 

Människor är sökande, försöker konstant utvecklas och växa. Under dessa tider när oavsett vilket håll du än ser: reklamskyltar, reklamfilmer och sponsrade artister som leder dina ögon mot en viss produkt med hopp om att du ska förbättra dig själv. Det är lätt att gå vilse i den digital världen. Man tänker ofta att ”den här nya kameran kommer att hjälpa till att ta de fantastiska bilderna jag har sett på Instagram”. Svaret här är både nej och ja.

Jag har själv varit där, i starten med fotografi, ivrig att lära mig allt jag kunde. Fokusera på mycket på vad jag vilken kamera som skulle ge mig de ”bästa bilder” snarare än hur jag använde den.  Oavsett om du har en Nikon D800 eller en D810, eller om du har 20mp eller 24mp, är det för 90% av alla användare som inte gör någon skillnad.

 

Vänster bild: Fotat med en Sony A7 II – Höger med en Hasselblad 500cm, Kodak Portra 400

 

 

Hur tar jag bättre bilder om jag inte har en bra kamera? Tjae, i mina ögon handlar det om dina ögon, visionen. Vad vill du skapa? Ju djupare jag tar mig in i världen av foton så handlar det mindre och mindre om kvaliteten på en bild, allt handlar om känslan du förmedlar.

Jag har använt massor av kameror och objektiv i mina dagar. Några av dem:

  • Nikon D90
  • Nikon D700
  • En hel drös av Iphones
  • Fuji GW690 (mediumformat)
  • Flera 35mm kameror
  • Hasselblad 500cm
  • Leica M9
  • Nikon D610
  • Nikon D800
  • Och slutligen, en Sony A7 II

(Detta är under en period av 10 år)

Jag är ingen tekniknörd,  så jag skulle idag inte veta på förhand vad är skillnaden mellan en Sony A7II eller III. Vad jag vet är att jag har slösat bort en ton pengar under mina år på att byta kameror i sökandet efter att ta bättre bilder och i slutändan bli en bättre fotograf. Jag vet också att med alla kameror jag har använt, så har inte min stil och bilden i slutändan, ändras inte på grund av utrustningen, utan snarare genom att pröva nya saker, göra fel, göra om, göra fel, göra om, resa och experimentera.

 

 

 

Båda bilder fotade med Iphone

 

 

För mig kom en stor förändring då jag flyttade till Norge för andra gången. Min kamera skickades med Postnord från Sverige.  Detta var en Nikon D810 plus ett 24-70mm F2.8. Ett värde på 30-40k. Paketet kom aldrig fram och Postnord ryckte på axlarna. Ingen ersättning eller ursäkt. Jag vet.. det kanske var dumt att skicka en sån dyr kamera med posten.

Då Jag hade inga pengar till en ny kamera så tog jag ett uppehåll på över ett år. På sätt och vis var det faktiskt just det jag behövde. Hitta tillbaks till rötterna.

Så istället för att jobba ihop pengar för att köpa en ny kamera, använde jag min lönecheck för att utforska Norge utan kamera. För första gången på länge kände jag mig fri att bara stå där och titta på bergen. Tiden gick och ljuset ändrats. Jag använde min fantasi istället. Detta fick mig att förstå varför jag började med fotografi från början. Att göra vad jag verkligen älskade: Resa, utforska nya platser. Kameran var bara ett medel att ta sig fram, att visa vänner och familj där hemma vad jag såg. Gradvis så växte min kärlek för att fotografera igen.

Bild Vänster:fotat med en IPHONE 6s Plus – Bild höger: Sony A7II

Efter detta uppehåll så började jag fotografera med en telefonkamera under en längre period. Jag lärde mig vikten av att fotografera i rätt ljus. Framförallt så förstod jag att jag inte ville släpa runt på en stor tung kamera väska, eller ett bökigt stativ.  När dagen kom för att investera i nya redskap några år senare visste jag att jag inte ville eller behövde ha något mer än en kamera och ett objektiv. Det var 3-4 år sedan och sedan dess har jag bara använt (om jag inte har lånat linser från vänner) ett Sigma 35mm art och en Sony A7II.

 

Ta en titt på alla bilder och jämför. Naturligtvis finns det givetvis viss skillnad mellan en iPhone och en fullframkamera i skärpa och kvalitet. Men som jag skrev ovan så handlar allt (iaf för mig) om känslan i en bild.

 

Ta en titt.

 

Bild vänster: Sony A 7II – Bild Höger: Iphone

 

Så nästa gång när du känner ett behov av att köpa nytt eller tror att bilden du sett i smått avundsjuka enbart kan tas med utrustning för tiotusentals kronor. Tänk då på vad du vill skapa? Vad som är viktigt? Istället investera i nytt redskap vartannat år, försök utforska kameran och objektivet du har tillgång till och använd pengarna till att resa. Oavsett om det är en telefon eller en gammal analog kamera som du hittat på loppis för 100kr. Börja med det. Utforska de redskap du har. Limitera dig själv och genom det så lovar jag att du kommer växa.

För i slutet. Kommer du komma ihåg vilken kamera du använde den där gången? Eller är det resan som kvarblir på minnet?

 

”The More we possess, the more distant we grow.” – Yohji Yamamoto 

 

 

Några tankar? Frågor eller något annat? Tveka inte att kontakta mig!

Besök gärna min hemsida eller sociala medier för mer inspiration!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Semester i Dolomiterna

Vi är i början av mars. Snön faller och försvinner lika snabbt. Många av oss längtar redan efter sommaren, jag är en av dom.

Kanske det till och med är så att en del av oss redan har börjat se vart vi kan åka över semestern?

2018, var året då jag flyttade ut från min lägenhet in i bussen. Jag jobbade då som lärare på en förskola i Oslo centrum. Att bo i en buss kan vara komplicerat av och till, att därtill bo runt i en huvudstad på parkeringar kanske inte heller låter som en dröm. Ändå så var bra sätt att få kastas in i hettluften direkt (mer om detta senare).

Sommaren kom, semestern likaså. Jag frågade mig själv. ”Vad göra?” Detta var ju en av anledningarna till att jag från början flytta ut i bussen. Att kunna röra fritt, från plats till plats. Europa var spelfältet och eftersom jag ständigt reste runtom i Norges vackra fjordar så ville jag pröva på något nytt. Jag tog fram en karta och lät fingret glida runt tills det stannade på Alperna!

Så denna vecka tänkte jag rekommendera en plats som har kommit mig nära hjärtat.

 

  1. Tre Cime Di Lavaredo

 

Uppe i de Italienska fjället, kant i kant med molnen så ligger en helt fantastik plats. Av en slump så hamnade jag här. Backe efter backe tog vi oss högre upp. Stundtals trodde jag att bilen skulle börja rulla bakåt. De sista 2 km tog säkert 20 minuter då jag fick köra på 1ans växel (en nackdel av att ha en buss född på 80talet). Vad som mötte mig på toppen var som taget ur en Sagan om ringen film. Kala steniga berg med rullande gröna kullar i förgrunden.

 

(vy från hotellet)

Nationalparken Tre Cime Di Lavaredo är en plats som ingen annan. Belägen 2000 meter över havet. Massiva bergsformationer som ser ut att kunna falla när som. Blomstrande ängar, små kyrkor och hotell längs vägen. Gillar du friluvsliv på höga höjder så kommer du inte bli besviken. Förutom fantastiska vyer, långa vandringsleder så finns det även möjlighet till bergsklättring för den som är modig. Här såg jag allt från skolklasser som var på dagstur till bergsklättrare som ägnade hela sommaren åt att bestiga de steniga pikar.

När du når Rifugio Auronzo så kommer vägen till ett stop. Här har du ett flertal stora parkeringar för vanliga bilar men också en bobilsparkering där du kan stanna hur länge du vill (priser längre ned).

Rifugio Auronzo är också startplatsen för de många vandringsleder som finns (se nedan).

 

Vandringar:

Rifugio Auronzo till Rifugio Lavaredo – 30 min, 1.7 km

Rifugio Lavaredo till Forcella Lavaredo – 15 min, 0.6 km

Forcella Lavaredo till Rifugio Locatelli –  45 min,  2.2 km

Rifugio Locatelli till Malga Langalm – 1 hr, 3.2 km

Malga Langalm till Rifugio Auronzo  – 50 min, 2.6 km

 

 

 

 

(Bilder – Första hostelet du möter. 200 meter från parkering. Vilket också är slutet på bil vägen)

 

 

 

 

Dolomiterna i sig är perfekt för den som luffar runt i bil eller cyklar med tält på ryggen under sommaren och Tre Cime Di Lavaredo känns som hjärtat av denna mäktiga plats. Hängmatta är det enda jag inte kan rekommender pga brist på träd höhö!

Har du inte tillgång till tält eller bobil så finns ett flertal andra byggnader som agerar hostel runt om på berget. Närmaste hostel, Rifugio Auronzo ligger ungefär 200 meter från parkeringen. De andra hotell/hostel kommer kräva en tids vandring och troligtvis kan det vara smart att förboka då detta är ett populärt resemål för människor från hela världen. Antecking för boende på parkering, toaletter finns närliggande hostelet och är franska sådana, vilket innebär att det är ett hål i marken. (vissa föredrar det, vissa inte)

 

 

 

 

 

 

 

 

(Bobilscampingen från ovan, finns även plats bortanför massorna, iaf på sensommaren)

 

 

Avgifter:

20-30€ får du betala för att åka upp om du åker i bil eller bobil. Då får du lov att stanna i 24h. Vill du stanna ytterliggare en natt eller fler så tillkommer det 15€ per natt. Detta är något du betalar vid vägtullen när du åker ned för berget.

Komma hit: 

Bil: Det finn 3 vägar till Tre Cime Di Levardo, alla vägar leder igenom staden Misurna. vägar via Cortina d’Ampezzo, Auronzo och Toblach. När du kommit till Misurna så är det skyltat mot berget. Därefter kommer du möta vägtullen där du som jag skrev ovan betalar 20-30€ för 24h.

Buss: Det går även bussar från staden; Cortina. Ta buss nr 444 som går hela vägen till Rifugio Auronzo . Bussen går frekvent från Juni till mitten av Oktober.

 

 

 

Se till att ha med:

  • Vandringskor – Avstånden är långa och enda möjlighet att ta sig runt är per fot.
  • Vatten/mat – (Då den enda butik finns i hotellet vid parkeringen så är priserna ganska höga)
  • Kläder – Viktigt att tänka på är att du är 2000 meter över havet. Temperaturer kan svikta ganska ordetnligt från dag till natt. Ta med dig något varmt! Vädret, kan också komma att ändras vart 10 minut, det kan vara klarblå himmel för att sedan 20 minuter senare ösregna.
  • Börja vandra i tid! Åker du mitt under sommaren så rekommenderar jag att vid påbörja vandringar under tidig morgon då tempraturer kan vara skyhöga under den stekheta solen.
  • Glatt humör! Det är alltid roligare att åka på semester när man är glad(?)

 

Ha en fin vecka. Mer kommer snart!

Peace and Love

 

Vill du ha mer fotoinspiration så får du gärna kolla in min hemsida – LinusBergman

Också mina sociala medier – Linusmountainman 

Eller om du undrar något, foto/van eller rese relaterat så är det bara kasta iväg ett mail eller liknande 🙂

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Bättre semesterbilder? Här är 3 tips!

 

Tänkte jag rekommendera om lite olika verktyg att använda sig av för att ta bättre bilder. Oavsett om du klassar dig som amatör eller proffs så hittar du säkerligen något att ta med dig på din nästa resa. När man är runt om i världen så vill man ju gärna komma hem med ett par fina bilder, iallafall om man är som mig.

 

1. Ljus

 

(Bild vänster -strax innan solnedgång. Bild höger – mitt på dagen)

Mycket av att fånga en vacker bild handlar om ljus. Det spelar ingen roll om vilken kamera du använder eller om du har Mount Everest i bakgrunden. Det handlar om ljuset du fångar. Vad jag gillar att göra när jag är på semester är att vandra, ibland hela dagar för att ta in atmosfären av stället jag är på. Då och då springer jag på ett vackert ställe jag vill visa familj och vänner där hemma. Ofta då är problemet att det är mitt på dagen. Solen står högt upp på himlen. För att vara helt ärligt så blir då ofta bilden ganska platt, oavsett hur många filter du lägger på.

Så vad jag brukar göra när jag möter en sådan plats (om det nu är klienter jag jobbar mot så är det extra viktigt att visa platsen från sin bästa sida) är att memorera hur man tar sig dit och när morgon/kvälls ljuset börjar visa sig så är tar jag mig tillbaka och ofta då sker magin.

Vill också tillägga att självklart kan vackra bilder kan tas när som helst på dagen i alla ljus om man är kreativ. Man sätter ju limitationer på sig själv. Dock så är det betydligt lättare få en bild som står ut över mängden när man fotar under morgon eller kvällsljuset.

 

 

 

2. Den bästa kameran är den du har med dig.

Tagen med en Iphone

 

Det är väldigt lätt att tro, när man ser en vacker bild att den är tagen av ett proffs med megadyr fotoutrustning. I dessa moderna tider är det en ren och skär lögn.

“Den bästa kameran är den du har med dig” – Chase Jarvis.

Han syftade på telefonen i fickan som vi oftast har med oss överallt. När jag först hörde detta några år tillbaks så skrattade jag och tänkte att ingen kan väl ta några “bra” bilder av kvalitet med en telefon heller. Så fel jag hade.

Kolla bara in:

Kevin Russ – som enbart plåtade med en IPhone i årtal. Hans bilder är några av de vackraste jag sett. Han har även gett ut ett flertal böcker som är värda att investera i om man vill bli inspirerad.

John Bozinov – är en annan duktig fotograf från Nya Zeeland som åker runt I Antarctisk och tar bilder för klienter med sin telefon.

= .. du behöver alltså inte en stor och dyr systemkamera.

 

3. Redigering

 

Detta är något som många glömmer. Den bilden du tagit kan iofs redan vara väldigt vacker men genom små förändringar i form av bildredigering kan du förhöja alla de drag som redan existerar. Om det nu är att lyfta fram färgerna i de rosa molnen du såg innan du tog bilden eller om du bara vill lägga till lite kontraster.

Detta kan du göra genom att lägga in bilder i Lightroom om du använder en DSRL kamera. Detta program finns även som en mobilapp. Fotograferar du enbart med mobilen så kan du använda dig av en million olika appar för redigering.

Jag använder:

VSCO – huvudsakligen för redigering på min mobil. Här kan man använda sig av allt från vitbalans tillfärgbehandling, kontraster, tonvis med filter och mycket mer. De har även många filter som är baserade på gammal film, ex Kodak Portra, Fuji color osv. Om man gillar tidlösa/nostalgiska bilder.

 

 

 

4. Extra tips för den seriösa mobilfotografen

 

FOTA I RAW! De flesta mobiler är idag utrusade med närliggande utrymme till en dator(!). Fotograferar du med din mobil så är det vanligtvis med JPEG som format, detta är standard. Du kan ladda ner ett flertal appar som låter dig använda formatet RAW. Genom att fotografera i RAW-format så har bildfilerna mycket mer information i sig, ja, det tar mera plats på mobilen. Filerna blir alltså större men du får så mycket mer utrymme att göra justeringar när du redigerar bilden.

Jag använder mig av en app som heter Manual (Som ger dig möjligheten att fota I RAW men också likt en systemkamera, bestämma dina egna inställningar, såsom slutartider och bländare!)

Besök gärna min hemsida

och Instagram för mer inspiration. Titta gärna förbi och säg hej, eller om du undrar över något så är såklart bara kasta iväg ett mail!

Ha en fin vecka!

HEJ DÅ

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)
Länk

En kort introduktion

 

Vår värld kan idag, tack vare vår snabba digitala utveckling, kännas helt och hållet utforskad. Du kan leta upp vad som helst på det stora nätet. Nyheter om katastrofer dyker upp ditt flöde i samma sekund de händer. Istället för att tänka två gånger kring en fråga eller ett problem låter vi vår smarta telefons sökmotor göra jobbet. Det är lätt att känna att världen har blivit mindre. Mer osäker. Mer våldsam. Det är också lätt att fastna i rutiner vi kallar livet. Jag tror vi alla har varit upplevt deras grepp. Klockan ringer 06:00, och innan vi hinner tänka så har dagen blivit till natt och klockan ringer igen. Men jag har förstått att dessa känslor inför världen inte är de enda möjliga. Genom att skala ner livet och göra mig av med så mycket materiella saker som möjligt, genom att flytta ut i en buss och sluta med att slaviskt följa nyhetsflödet, har jag istället upptäckt att livet kan vara både mer komplext, vackrare och säkrare än vad vi vanligen tror.

Hur många gånger före du beger dig iväg på resande fot har du inte blivit förmanad om hur farlig din resa kan bli? Jag tror att vi i vårt samhälle räds det vi inte vet, och att vi hatar det vi är rädda för. Alla rädslor grundar sig i det okända. Så ju mer du ser och upptäcker, ju fler människor och kulturer du möter, desto mer kommer du förstå att allt för det mesta är okej. Att de flesta vill gott. Och att livet inte alltid är svart eller vitt, bra eller dåligt, gott eller ont.

Reseskildraren Jedidiah Jenkins beskriver i sin bok ”To shake the sleeping self” rutinen som tidens fiende. Det är en tanke som jag under de senaste åren kommit att dela. Rutinen får tiden att rusa förbi. När vi var små så kändes varje sommarlov som ett år. Det kändes som varje dag var en vecka. Ju äldre vi blir desto snabbare försvinner dagarna. Varför är det så?

När vår hjärna har lärt sig ett mönster för hur något görs – hur man till exempel tar sig till jobbet och där klockar in och ut, eller hur man tvättar sina kläder – blir aktiviteten en rutin. När mönstret har satt sig behöver hjärnan inte längre aktiveras på samma sätt som när alla våra intryck i dessa handlingar var nya. Det här är så klart en ofrånkomlig del av livet – att bli äldre, veta mer och förstå mer. Men jag tror också att det kan vara destruktivt, vilket är en av anledningarna till att jag flyttade ut i gammal rostig buss: jag vill inte se hur ett decennium springer förbi utan att jag faktiskt lever det. Jag vill smaka på alla frukter livet har att erbjuda och möta världens alla hörn med ett vaket sinne.

 

Jag blickar ut, solen får morgonfrosten att glittra över trädens grenar. Kylan har kommit. Den verkar ha kommit för att stanna. På en ort i mitten av Sverige sitter jag denna kalla februari-morgon och drömmer mig bort. Bort till den öppna, å så härliga väg som jag nu för tiden så ofta har lyckan att kalla ”hem”.

När jag är på ett och samma ställe för länge så brukar tankarna rymma dit, till vägen. Ändå sedan jag var ett litet barn har fascinationen över vår värld, över allt det okända, funnits inuti mig. Det har växt och växt likt ett frö som grävs ned under jorden. Jag minns en särskild stund, hur hela familjen satt samlad framför ett stort tygstycke. Morfar och Mormor var precis hemkomna från vad som då kändes som en annan planet, Kina, och visade stolt upp sina diabilder. Jag var fast: där och då visste jag att livet skulle ägnas åt att utforska, resa. Även om vägen dit jag befinner mig idag har varit allt annat än enkel, har den alltid lett mig tillbaka ut. Till nya platser.

 

Jag heter Linus. Just nu är mitt hem en gammal Volkswagen buss varifrån jag frilansar som rese/livsstils fotograf. De senaste åtta åren så har alla mina ägodelar fått plats i en ryggsäck. Jag har hunnit besöka 30 länder. Jag har klättrat upp i otaliga berg, kvaddat en Harley D på vägarna uppe i Himalaya, blivit lurad på pengar av vietnamesiska tjänstemän, frusit fast ett par meter framför flera hungriga björnar på finsk-ryska gränsen och dansat i glädjeyra och fruktan på en isolerad ö, resignerad och redo för en tsunami som tack och lov aldrig nådde oss.

Under min tid här på Res så kommer jag gå djupare in på min passion inom fotografering, på hur det är att frilansa, hur man pitchar idéer till företag samt tankar kring kamerautrustning. Men jag kommer också berätta om hur det är att bo i en bil, om mina olika inspirationskällor, vad som händer på vägen och dela med mig av allmänna existentiella tankar som livet bringar. En hel drös av olika saker, helt enkelt. Det här mitt första inlägg avslutar jag med ett ordspråk jag försöker lever efter:

“Skriv någonting värdigt att läsa eller gör något värt att skriva”  – Okänd

Om ni har förslag och tankar på något specifikt ni vill läsa om, eller om ni bara vill säga hej, så kontakta mig gärna. Det går att skriva nedan i kommentarsfältet eller att skicka ett mail på min hemsida: linusbergman.com 

Om ni vill ha lite inspiration tillsvidare så kan ni också besöka min instagramsida: LinusMountainman

Ha en strålande vecka så ses vi snart!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 9.3/10 (7 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 4 votes)