La rentrée. Ett begrepp man bara maste kanna till dessa dagar om man ska ha nagot att komma med da det ska smapratas mellan cigarettfimparna. (Ar det nagot jag insett sa ar det att fredagsfika-pauser vareviga dag helt klart ersatts av bolmande pa arbetsplatser i detta land). La rentrée ar inte enbart den faktiska ”skolstarten” eller ”aterkomsten fran semestern” utan har sa mycket underbyggd angest instoppad emellan bokstaverna att begreppet liksom tenderar att pysa ut over hela stan. Speciellt pa metrons linje ett mellan Bastille och La Defense dar man de senaste mÃ¥naderna spenderat nagra tidiga mornar med lurarna instoppade i oronen.

Kanske ar det for att det ar pa ett annat sprak, men  aldrig har jag väl lagt marke till att tapetklistrade ica-pasar i storformat pryder Kungsgatan i Stockholm, och uppmanar till att ”ladda upp efter semestern”,  eller att morgontidningen rekomenderar barnen att infor forsta skoldagen ata minst 3 ”fruits et legumes” for att ej bli hungriga mellan de 7, ja exakt 7, timmarna det gar mellan lunch och middag. Hur vaderhallan i St Tropez-branna konstaterar att ”ja nu ar det slut pa det roliga”, for att inte tala om alla pannveck pa lunchande kostymnissar i parken som liksom signalerar till varann i nagon slags radar att ”jo jag vet…det ar hart. La rentrée”. De sitter dar och forsoker skara sin tarte aux pommes lite chict med plastgaffeln i duggregn samtidigt som sommarvinden blivit kylig. Och byxorna blir smuliga.

Men nar man blir inbjuden till före detta kollegor, ackompanjerad av ”une surprise” i form av farska croissanter och espresso och far kindpussa 45 urinvanare pa en gÃ¥ng sa far hösten garna komma. Nu far vi bara hoppas att de pÃ¥ kontoret klarar resten av Ã¥tervandandet ocksÃ¥ - även utan  svensk arbetslraft och festande pÃ¥ croissant. Liksom resten av La France, för nog ar det sÃ¥ aven här att det (som vanligt) ar invandrarna som vill jobba.

(För mer från livet i Paris / More on life in Paris : www.minicosmopolitans.com) !