I sommarhettan finns det en adress som erbjuder en precis lagom svalkande, skugga i Paris. Le Musée de la vie romantique på nummer 16 rue Chaptal. Man hittar dit genom en liten lummig gång från trottoaren. Här satt alla 1800-talets beatnicks och pratade konst och musik; Delacroix, Géricault, Dickens, Rossini, Georges Sand och gänget. Idag är det ett litet museum med en liten innergård och kafeteria. Quicherna är helt okej, för övrigt.

http://www.paris.fr/portail/loisirs/Portal.lut?page_id=5851

Prescription Cocktails Club är stället att bli sedd på just nu i Paris. Det är en nyöppnad cocktailbar på 23, rue Mazarine i sjätte arrondissementet, i krokarna av Terence Conrans Alcazar. Okej man får räkna med att tränga sig förbi en tät klunga av snygga människor innan man får rätten att beställa en cocktail för en dryg, svensk hundring. Dekoren är 1930-tal i förbudsandan (som ju som bekant aldrig funnits i Paris). Chic och samtidigt utflippat klientel – vilket ju är en intressant cocktail. Klockan 19-02, fredag och lördag 19-04.

Stekhet sommar i Paris. Enda räddningen är svala och sköna terrasser. Några av de svalaste är Tokyo Self och Tokyo Eat. Som namnet antyder ligger de i direkt anslutning till Palais de Tokyo, inklämda mellan det senare och Paris moderna museum. Extra pikant är att kunna sitta och titta ut över Eiffeltornet, alternativt fantisera om hur en tjuv för några veckor sen begick århundradets konststöld i det Paris moderna museum. Då försvann rånarna med mästartavlor för flera hundra miljoner kronor. Ingen har ännu hittat dem. Den här kvinnan intervjuade jag den dagen.  Missa inte den pågående utställningen Dynasti på Palais de Tokyo.

Tour de France är mer än ett sportevenemang. I Frankrike är det en hysterisk folkfest. Under hela touren har fransmän och turister gått man ur huse för att äta picknick vid vägkanten, samla på sig alla reklamprylar som sponsorerna kastar ut och tiull sist jubla högt när några borderline-idrottsmän cyklar förbi i rasande fart. Och då pratar vi inte om alla miljoner fransmän som hyptnotiskt följer loppet på sina teveapparater istället för att ligga på stranden. Den 25 juli är det Grande finale, när den gula ledartröjan dundrar in på Champs-Elysées. I år är det säkerligen Armstrongs sista lopp. Känn historiens vingslag!

www.letour.fr

Parisarna har i årtionden varit snudd på världssämst när det gäller Bed and Breakfast. Turister har gått ned sig i ett träsk av olika sajter och besynnerliga värdar. Men sen ett par år har en rejäl uppryckning skett. Idag hittar man überlyxiga rum som på 6, avenue Georges Mandel. Det är ett mindre slott med trädgård och utsikt över Eiffeltornet. Paris stad har också börjat kvalitetsmärka B&B:s i alla möjliga kategorier vilket ger ett intressant alternativ till hotell.
6, avenue Georges Mandel, 16e arr
tel.. +33142272793 
http://www.6mandel.com, 410 för en weekend

Kravmärkta B&B: www.hotesqualiteparis.fr

Den 20 juli och fram till den 20 augusti är det dags för den årliga beachen vid Seinefloden. Grovt sett pratar vi om den högra (norra) kajen från Louvren till Pont Sully, via Rådhuset där det brukar vara som tätast med aktiviteter. I klartext innebär det att det istället för bilar och trafik finns kaféer, solstolar, svalkande vattenånga och små sporthörnor utmed kajen. Och som vi har skrivit tidigare: kommunen drömmer om att göra paris plage permanent. Då kommer vi att kunna guppa på små öar i floden varje dag året om. Bilisterna rasar och ångar av vrede.

Parisarna är tokiga i bio. Näst efter mat är det nästan det enda som de pratar om. Det är med andra ord svårt för dem att hålla sig – även när sommartorkan lägger sig över produktionsbolagen. Istället dammar de av sina gamla filmer och ordnar filmfestivaler lite varstans i staden.  Två festivaler är oundvikliga.

Cinéma plein air, vid den stora gräsmattan bakom Villetteparken, 211, avebue Jean-Jaurès i 19e arr. Ta med egen filt eller hyr solstol för 6,50 euro. Filmen börjar vid halv tio när solen går ner. Detalj de är alltid i originalversion. Festivalen inleds med The Wild One från 1954, den 17 juli

sen den 25, 29, 31, 1a aug, 7, 11,14 och 22a Med Grease som avslutning!

Månskensbio, Cinéma de clair de lune är lite mer fransk och intellektuel. Flyter runt i Paris. En riktig upplevelse!

www.forumdesimages.fr

… och för den som redan har partat loss under nationaldagen (se tidigare inlägg) återstår det själva dagen D, den 14 juli (1789, ni vet du mobben stormade Bastiljen innan kungen avsattes och senare giljotinerades). Den hugade går till Champs-Elysées på förmiddagen och beskådar en av de sista stora militärparaderna i den civiliserade, demokratiska världen. Pampigt så det smäller. I år är en massa afrikanska militärer special gueststars, eftersom man firar 50-årsjubileet av att Frankrike upphörde att vara kmolonialmakt, för att göra lång historia kort. På kvällen har vi sen det pampiga fyrverkeriet i Eiffeltornet. Klockan 22:30. Hitta en bra utsiktspunkt, vare sig det kajerna, Sacré-Coeur (stökigt) eller Trocadéro.

Anekdot: för att visa att det är kristid så har presidenten i år avblåst det traditionella garden-partut i presidentpalatset.

Paris stora sommar-rea håller på för fullt. I Frankrike är ju sånt lite byråkratiskt. Man får helt enkelt inte när man vill. Men nu är det fritt fram ända till den 3 augusti, sista deadline. Sen har vi det andra krångliga. Det är att alla butiker får inte ha söndagsöppet vilket kan vara frustrerande för weekendresenärer. Där har man också lättat lite på reglerna. Några speciella stråk får ha söndagsöppet. I söndags körde jag leftbank-stråket; rue de Rivoli, in runt Saint-Sulpice (Agnès B, Zadig&Voltaire..). Andra söndagsöppna stråk är runt Champs-Elysées och som vanligt rue des Francs-Bourgeois i Maraiskvarteret. Boulevard Haussman (Lafayette, Prinstemps, Uniqlo…) i nionde har inte fått den eftertraktade söndagsstämpeln.

Det är en underlig men festlig tradition i det här landet. Den 13 juli, natten innan nationaldagen går fransmännen man ur huse för att kalasa med brandmännen. Flera större brandsstationer pyntas ut till logdans, scener riggas upp och lokala förmågor håller igång. Försäljningen av drycker går till välgörande ändamål, dvs till brandsoldaterna själva. För i Frankrike är det just brandsoldater som vi pratar om: unga grabbar som har tagit värvning. Jag har vid flera tillfällen gått till stationen vid rue Blanche i nionde arrondissementet. Tjockt som sjutton med folk. Och så vet jag vad många läsare kanske fantiserar om just nu. I ärlighetens namn kan jag med tränat reporteröga bara bekräfta: ja, det råder skytteltrafik av damer som går upp och tittar närmare på förläggningens sovsalar under den kvällen.

Idag söndag och måndag har paradavenyn Champs Elysees invaderats av Frankrikes unga bönder. Resultatet är ett par kilomter lång, grönskande trädgård. Sist det hände var 1982 då avenyn förvandlades till en stor åker. Två miljoner besökare väntas strömma till.

Två kvällar i rad har Lady Gaga spelat på Bercysyadion. Eller uppträtt eller gjort performance eller ställt ut sig själv som ett verk av modern konst. Jag tillhör inte den innersta cirkeln av hennes beundrare men kunde bara lägga mig platt inför hennes uppvisning i Paris! Hon kommer tillbaka till hösten sägs det. Själv anser jag att hennes iscensättning av the Monsterbar har sin självklara plats på Palais de Tokyo eller Centre Pompidou. Snacka om popkonst!

Det går en grön över Paris – en stad där för övrigt partiet de Gröna brukar kratta hem runda 30 procent i hela östra halvan av Paris. Det finns all anledning för parisarna att rösta grönt. I en stad som Berlin lär det finnas mellan 30 och 40 kvadratmeter grönska per invånare. En parisare får däremot nöja sig med 2,5 meter grönska. Mon Dieu!

Samtidigt – och kanske därför – är det fransmän som Patrick Blanc som har blivit världsledande på vegetariska väggar. Kola in hans vägg på Musée Branly, om du inte redan sett den. Men modeflugan surrar nu vidare.
Den 4 juni skall hela Tuilerieparken (den framför Louvren) förvandlas till växthus. Där kommer man bland annat att kunna beundra vegetaliska tipis av Alexis Tricoire, liksom en rad hängande trädgårdar. Upp- ochnedvända blomsterkrukor och annat hittar man också på den här adresserna:
La Galerie verte, 6 rue des Jeûneurs, 2e arr
Sabz, 22, rue Rottembourg, 12e arr
Edition Compagnie & Moaroom, 38, ru de Malte, 11e arr

Unico ägs av ett gäng argentinare. Designen är rena K-märkningen, med äkta fulsnygga väggar i orange och brunt. Ägarna har bara kompletterat med några designstolar och bord. Det kolgrillade köttet kommer direkt från Pampas och avokadon till Guacamolen från grönsaksmarknaden i kvarteret. Mellandyr (ca 40 euro). Jag måste medge att argentiskt kött ibland kan komma i närheten av en blodig, fransk entrecôte från Salersregionen.
Adress: 15, rue Paul Bert, 11e
Tel.. + 33 (0)143676808

och en musikfilm… under förutsättning att islänningarna inte ställer till det! Här är lite blandad kompott efter smak:

Pokerpop: Lady Gaga, 21 maj, Palais Omnisport de Bercy, 12e arr

Metallslagare: Aerosmith, 29 maj, Palais Omnisport de Bercy, 12e arr

Inrökt, fransk seniorlegend: Jacques Dutronc, 1-5 juni, Palais des sports, 15e arr

Fransk, engagerad hip-hop: Diam’s, 2 juni, Zénith, la Villette, 19e arr

Folklig jazz: Norah Jones, L’Olympa, 9e arr., 24 och 25 juni

Boka på tex: Fnac.com

Den knäppa rapparen Fatal Bazooka gjorde dundersuccé 2007 med Fous ta cagoule, sen nedan. Han är tillbaka, den här gången på bioduken den 10 juni. Något så ovanligt som franskt med självdistans!

Filmen:

Christian Lacroix gör inte längre kläder. Men hans hotelinredningar håller fortfarande måttet. Speciellt här på det lilla hotellet Petit Moulin mitt i Maraiskvarteret. Apropå ingenting: efter sin konkurs som skräddare har Christian Lacroixs kollegor börjat sälja pappersartiklar i modeskaparens typiska mönster. Till hösten kommer även tapeter och glasögon i hans namn.

Hôtel du Petit Moulin

29-31, rue de Poitou
75003 Paris
Tel : +33(0)1 42 74 10 10

Dubbelrum: 190 euro

Våren är ute och sommaren har kommit till Paris. En söndag i Paris som jag älskar det, det som man verkligen lever för. Satte väckarklockan och segade mig upp för att simma med några kompisar. Simhallen var så klart stängd för strejk eftersom det var så fint väder. Tog istället espresso och croissant i Barbès. Hem, bytte om och joggade i Parc Monceau (17e arr) innan det blev för varmt. Dusch, tupplur och deckare plus tidningar på kaféterass (Un bistrot en ville, rue de Moscou/Saint Petersbourg), en pärla som dessutom är söndagsöppen. Sen promenad utmed Canal de l’ourq (19e). Stötte ihop med några kompisar som hade picknick med boule, utmed kanalstranden (foto). Satte den vinnande kulan!
Vidare till parken Buttes Chaumont, nära Belleville där jag nu sitter i gräset nedanför succékafét Rosa Bonheur. Efter det här drar jag vidare till café de Paris, där en finsk fotograf har mobiliserat en massa konstnärer och musiker till happening på temat söndag och folks sätt att genomlida/leva söndagar (158, rue Oberkampf, 11e arr).
Kort sagt: livet på en pinne!

… just nu är definitivt Bettina Rheims och Serge Bramlys, Rose c’est Paris. Man kan se den lite som en kitsch fort fotoroman, eller ett modernt videofilm- fotoprjekt (för den som vet vad det var för någonting) eller som en vandring med David Lynch eller som…, ja, vete sjutton. Förståsigpåare på Paris kaféstolar jämför henne med Delacroix, Courbet, Picasso, Rubens och Bunuel. Jag bläddradse i katalogen i går kväll. Sanslöst vacker! Liknar någonting väldigt dyrbart från 1930-talet. Ett givet samlarobjekt.

Låt oss säga att det är mycket naket och kanske provocerande för somliga. Men nationalbiblioteket har sen ett par år gjort till sitt kännetecken att ställa ut omdebatterad konst.

Fram till 11 juli.

Bibliothèque Nationale de France Richelieu – Louvois

58, rue de Richelieu, 2a arr

Bilisternas hat mot Paris borgmästare kommer att stiga ytterligare ett par grader… i samma proportioner som vi flanörer kommer att hylla honom! Så här tjusigt ska det bli när Paris förvandlas till ”2000-talets stad”, enligt Rådhuset. Arbetsmetoden är densamma som för liknande projekt i Paris: först ska medborgarna få säga sitt, föreslå förbättringar och kritisera. Eftersom alla då tycker olika så blir de sen  överkörda av politikerna som har det sista ordet. Till 2012 ska allting vara klart.

Då ska vi kunna sitta på små konstgjorda öar och dricka café au lait till ljudet av kluckande vatten, kvittrande fåglar och rasslande cyklar. Helt avstängd från biltrafik kommer kajerna inte bli. Då skulle stan stanna. 40 000 bilar brummar förbi här varje dag. Det enda som egentligen saknas är en Seineflod med tillräckligt rent vatten för att man ska kunna bada i den. En gång i tiden lovade en storljugande borgmästare att han en dag skulle bada i Seinefloden. Borgmästaren hette Jacques Chirac. Sen dess har många velat slänga honom i floden.

Hang up på romantiska Paris verkar hundratals besökare ha fått. Åtminstone här på le Pont des arts. Sporten är att kedja fast hänglås som ett minne av solnedgången över Seinefloden.

Beat Takeshi Kitano…

… är någon sorts Lasse Åberg från Tokyo om jag fattar det rätt. Jag litar i alla fall till 100 procent på Fondation Cartiers näsa för konst! Det var här jag upptäckte popkonstnären Takashi Murakami, flera år innan Brooklyn Museum fick upp ögonen för Japans Andy Warhol. Därför gick jag och såg Beats utställning i helgen. Jag blev inte besviken. Kul, snygg, ibland lite barnslig (men det är tanken) men tankeväckande.

Fondation Cartier

261, boulevard Raspail, 14e arr.

11 mars-12 september

På den här sidan Medelhavet är det i Paris som man hittar de bästa libanesiska krogarna. Här är två säkra kort:

Liza

Modernt, libanesiskt kök med fantasifulla utsvävningar. Om än med lite taskig akustik mellan de kala väggarna. Oumbärlig.
14 rue de la Banque, 2a arr.
Tel. +331 55 35 00 66
www.restaurant-liza.com

Noura

Mer klassisk meny. En kedja som även ordnar takeaway med oslagbara chawarma. Tveklös.
Place de Beyrouth
27 avenue Marceau, 16e arr.
Tel. +331 47 23 02 20
www.noura.com

Hungrig på vägen mellan Fondation Cartier och Luxembourgparken? I hotell- och restaurangskolan kan Lycée Guillaume Tirel kan man frossa i trerättersmeny, med aperitif, mise en bouche och kakor till kaffet för runda 25 euro. Det är eleverna som lagar maten. Men inte vilka som helst. Det här är studenter som sen går vidare till Paris mångstjärniga restauranger. Enda kruxet: det gäller att passa tiden, eftersom det är lektionstid. 60 minuter, varken mer eller mindre.

Lycée Guillaume Tirel, 235, boulevard Raspail, 14e arr

Tel.: +33(0)144841930

http://lyc-guillaume-tirel.scola.ac-paris.fr

Nu har våren klättrat ända upp i det vindpinade Eiffeltornet. För att hedra Biodiversity-året så planterar Eiffeltornet blommor och bin på den första våningen. Tanken är att det ska ge dofta av- och smakprov på det typiskt parisiska ekosystemet, minus asfalt och råttor. 80 olika växter har planterats; vinbärsbuskar, björk, lövkoja… och fjärilar och bin i äkta metall. Någon måtta vår det ju vara på natursvärmeriet i världens mest kända järnbyggnad! Inget extra inträde för trädgården. Den som inte orkar gå upp hittar en del nya växter att lukta på i parken nedanför.

By the way: igår kväll satt jag med öppen jacka och drack vin på en terrass. Måste ha varit 17 grader. Minst!

Bilder: (c) SETE

Spoon-reborn

Krogen Spoon öppnade för tio år sen och ynglade av sig över hela jorden. Under översikt av stjärnkock gjorde de lattjo worldfood med franska råvaror. Nu ömsar krogen invid Champs-Elysées skinn. Maten blir ännu mer kravmärkt och den 32-årige kocken som har en CV lång som en bordsduk sänker till och med priserna! Lunch med två förrätter och efterrätt för 33 euro är inte stöld. Är det bara på mig som en hummergryta i kokosnöt och curry får det att vattnas i munnen?

12 rue de Marignan, 8e arr.

www.spoon-restaurants.com

Tel. +33 (0)1 40 76 34 44

Taxivarning är från och med idag utlyst i södra Paris. Idag inledde Paris kommun de mest omfattande vägarbetena på trettio år på Parisregionens vägnät. Det handlar främst om en motorled söder om Paris. Precis där taxibilarna på väg till eller ifrån Orlyflygplatsen åker. Arbetena kommer att pågå hela 2010 ut.

I klartext: kommer du från Charles de Gaullesflygplatsen och ska hoppa på ett flyg mot Kuba, Afrika eller var det kan vara så räkna lugnt med en halvtimme extra (och någon hundring till på taxametern). Annars är du ganska säker på att missa ditt flyg.

Och som om det inte var nog med det så har de nyligen inlett gigantiska vägarbeten runt Place de Clichy (fram till september 2010). Från mitt vardagsrumsfönster kan jag se desperata resenärer som sitter fast i gröttjocka köer när de tar taxi eller flygbussen från Operan till flygplatsen Roissy-Charles-de-Gaulles!

Var försiktiga och kolla med andra ord in http://www.ratp.fr för RER (pendeltåg) på sträckan Paris-Roissy och http://www.orlyval.com/ för sträckan till och från Orly.

Trevlig resa, i alla fall!

Förbjudet borde det vara att lämna Paris utan att ha smakat en riktigt, god och frasig baguette. Nybakad så klart. I det här landet delar man ut medaljer och hederslegioner till duktiga bagare. En del av dem blir så rika att de slutar sitt liv i privathelikopter på väg till egen, privat ö. Men framför allt  vördas och beundras de duktiga bagarna. Varje år delas till exempel priset Årets bästa baguette ut av staden Paris. Det är en mycket allvarlig och nästan vetenskaplig blindtest på en herrans massa bröd. Vinnaren blir i regel republikansk hovleverantör till presidentpalatset under ett år.
Den här veckan var det den unge, senegalesfödde bagaren Djibril Bodian  på le Grenier à Pain i Montmartre som tog hem priset på 4000 euro och omättlig ära. Hans baguette var naturligtvis enligt reglerna mellan 50 och 70 centimeter lång och vägde mellan 240 och 340 gram.
Här har ni alla fall några av Paris absolut bästa bageriadresser.

Le Grenier à Pain – Årets vinnare av Grand Prix
38, rue des Abbesses
18e arr

Le Grenier de Félix – förra årets vinnare av Grand Prix
64, avenue Félix Faure
15e arr

Du Pain et des Idées – en före detta Golden boy som skolade om sig till Mästerbagare (bara det!). Perfekt för picknick vid kanal Saint-Martin
34 r Yves Toudic
10e arr.
75010 PARIS

Delmontel Arnaud – häromåret leverantör till presidenten.Classy!
39, rue des Martyrs
9e arr

Maison Kaiser – Eric Kaiser har blivit så stor att han har bageri i Japan också. Men fortfarande bagas allt på plats.
8 och 14 rue Monge
5e arr

Landemaine Rodolphe  – den bästa av alla! Jag går en omväg för att köpa mitt bröd här varje morgon…
56 r Clichy
9e arr

Jag blir alltid lika förvånad när kompisar från Sverige frågar om de kan dricka vattnet i Paris. Naturellement! Inte nog med att det drickbart, det är faktiskt rätt så gott. På krogen finns det dessutom en gammal lag som kräver att krögaren serverar gratis vin och lika gratis bröd till en måltid – allt för att parisarna ska dricka mindre vin.

Vatten har ofta varit en bristvara i Paris. Det är därför det finns så fina, gröna vattenfontäner vid vissa torg. Sekeskiftsskulpturerna kallas fontaines Wallace efter en välgörare från 1800-talet. Under 1900-talet privatiserades vattenförsörjningen. Men fortfarande identifierade parisarna vattnet med sin bormästare. För att beställa in en karaff gratis vatten sa kunderna: kan jag få en cuvée Chirac, eller senare en cuvée Delanoë. Allt efter borgmästaren.

I dagarna tar Paris kommun hanteringen av stadens drickvatten. För att fira det ordnas en del jippon. Framför allt delas det ut någonting som jag tycker liknar en riktig collector: vattenkaraffer som det står Eau de Paris på i tre utformningar. Snygga och roliga. Den som har turen att vara i Paris kan gå till någon av platserna här nedan för att hämta sin egen, gratiskaraff.

Så nu vet ni vad ni kan beställa på krogen nästa gång: Monsieur! Une eau de Paris, s’il vous plaît!

Torget Place des Innocents (1a arr) : 23-24-25 mars – från kl 16 till 18

- Marknad marché d’Aligre (12 arr) : lördag 27 mars

- Marknad marché Ney (18e arr) : söndag 28 mars

P.S. Så fort jag får reda på var och om man kan köpa de här karafferna så låter jag er veta.

Frankrike avskaffade giljotin och dödsstraff 1981. Den dåvarande justitieministern, Robert Badinter (som i egenskap av advokat  själv hade tvingats bevittna giljotinens barbari) beslöt då med president François Mitterrand att ingen giljotin skulle visas offentligt de närmaste 25 åren. Nu var Robert Badinter själv med på invigningen av Musée d’Orsays senaste utställning: brott och straff i konsthistorien. I slutet av utställningen finns en av Frankrikes tre kvarvarande giljotiner uppriggad.
Badinter var uppriktigt rörd över att se att giljotinen nu har blivit ett museiföremål! Även om jag så sent som i morse hörde högerpopulisten Jean-Marie Le Pen kräva dödsstraffets återupprättande. Men jag tror inte att Le Pen går på museum.

Musée d’Orsay, till 27 juni

Snart kommer turen till musée des arts décoratif att surfa på modevågen. Den 31 mars inviger musset (i Louvrens byggnad)  utställningen om modets historia. Första delen ägnar sig åt 1970 och 1980-tals modet. Från den 25 november slår man sen över till 1990- och 00-talets mode (fram till den 8 maj 2011.

Handen på hjärtat: kommer vi att skämmas över hur vi var klädda på 00-talet eller får vi en eggande känsla av att vara levande vintage? Glöm inte att under arkaderna i Palais Royal mittemot Louvren finns massor med überchica vintageaffärer för den som har en förmögenhet att spendera på en Balenciagadress från 1968…

Les arts décoratifs, 107 rue de Rivoli, 1a arr.

Res har redan flaggat för Yves Saint Laurent-utställningen. Efter besök kan jag bara konstatera att den är absolut är värd omvägen – även för den icke modeintresserade. YSL är ett tidsmonument över en hel epok! Här finns alla möjliga kreationer ur Pierre Bergés samlingar: safariklädseln, svarta smokings för kvinnor en masse (upphängda på en gigantsik, svart vägg). Själva palatset är dessutom pampigt så att det förslår. Om man bara kunde drömma bort de kommunalanställda som tar emot oss i entrén… Alla tanter och deras barnbarn i YSL-kläder bland besökarna är däremot roliga att se!

Till 29 augusti.

Musée des Beaux-Arts de la Ville de Paris

Avenue Winston Churchill , 8e arr.

Tel. : + 33 (0)1 53 43 40 00

I Michelinguiden hade de skrivit ”värd omvägen”. Det här är just en sån restaurang, som kräver en omväg. Själv gick jag fel när gpsen fick spel. Till sist hittade jag fram till West country girl. Det är inte en westernbar med t-bonebiffar. Här hittar man istället vad som säkerligen är Paris godaste crêpes från västfranska Bretagne. Krogen drivs av Sophie Le Floch, dotter till en legendarisk, fransk crêpesmakarerska. Inredningen är spartansk och liknar en skolmatsal från 1972. Men jävlar mig om inte crêpen är utsökta! Här görs allt på plats med bästa råvaror. Och visst är det betryggande att höra att man måste vänta tio minuter extra på den salta karamellcrêpen – eftersom köket först måste koka ny karamell (och alltså inte bara öppna en burk). I övrigt görs crêpen med allt från spenat, montbéliardkorv, blodkorv och ursprungsstämplad cider. Kort sagt, efter en barrunda kring Oberkampf så är det värt att leta sig fram de där extra femhundra meterna till den ödsliga återvändsgränden. Pris? Ligger på sex till åtta euro, per crêpes. 10 euro för en helflaska cider.

6, passage Saint Ambroise, 11e arr.

tel.: +33(0)148058680

Att döma av vad jag ser i Paris stadsbild så verkar allt fler turister falla för charmen i en gammal Citroën 2CV. Lite varstans möter man nuförtiden de mest franska av bilar som tillverkats (tillsammans med DS-Paddan av samma märke såklart).

Det handlar alltså om folk som låter sig guidas runt i en skumpande cittra, ofta av chaufför i kitschig keps, till exempel http://www.parisauthentic.com på. Men det finns fler, bland annat http://www.guide-sensations.com/balade-en-2-cv/escapade-paris-champs-elysees-30-minutes-paris-centre.

Fördel: man bestämmer själv vilken nostalgirutt man vill ta i staden. Fast min bästa tur i en 2CV-cittra var i djungeln på Madagskar. Mellan fötterna gapade ett stort, rostigt hål i vilket jag såg vägen under mig. Men banne mig om  inte bilskrället rullade på! De är helt enkelt odödliga de där bilarna!

Jag minns en fotograf som jag jobbade med i Madrid en gång. Han har rest lite varstans i världen. När vi satt och åt vår hotellfrukost så sneglade fotografen surt på sin tallrik och sa: scrambled eggs är en vattendelare i hotellvärlden. Det finns de som kan göra det och de som inte kan. Det är på de rörda äggen som man skiljer de bra hotellen från fejk.

I söndags tänkte jag på honom när jag frossade i de godaste scrambled eggs som jag ätit på årtionden! Härligt drypande, men inte vattniga, snarare feta och krämiga.

Jag satt inte på ett hotell utan på ett gammalt postkontor och brunchade. Eller rättare i ett gammalt postkontor i den chica delen av Saint-Germainkvarteret, le Télégraphe. Fem meter i tak, lagom avstånd mellan borden så att man kunde sitta och ljuga ostört samtidigt som vi frossade i ägg, tjocka skivor med bacon, lax, wokat, mjukkryddad köttgryta och panacotta med jordgubbar. Allt nersköljt med kopiösa mängder kaffe, juice och ett glas vitt vin från la Camargue utanför Nîmes. Sen flanerade vi på en nästan folktom boulevard Saint-Germain. C’est la vie! Till våren kommer jag tillbaka och sätter mig på innergården.

Ikväll fäller jag en nostalgisk tår i min cocktail…

1970-tal

Bar L’Orange Mécanique

72 bis rue JP Timbaud, 11e arr.

Clock work orange på franska, med 1970-tal i högtalarna och orange 70-talsplast på väggar och i stolar. Vid toan frågar Alex efter vägen till Korova Milkbar.

 1950-tal

La Féline

6, rue Victor Letalle, 20e arr., 20e arr

Läderpaj, kepsar och rock n’roll på franska. Fonzie beställer en cola i baren.

 1280-tal

Les Caves

50, rue St Sabin, 11arr.

Medeltidsnördar, tjejer som killar, leder korståget ut i natten. Till de här källarvalven kommer du bara om du bär tidsenlig klädsel eller hyr dräkt vid ingången. Arn dricker mjöd vid träbordet.

<!– /* Font Definitions */ @font-face {font-family:Arial; panose-1:2 11 6 4 2 2 2 2 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} @font-face {font-family:Cambria; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} @font-face {font-family:TrebuchetMS-Bold; panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0; mso-font-alt:”Trebuchet MS”; mso-font-charset:77; mso-generic-font-family:swiss; mso-font-format:other; mso-font-pitch:auto; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:”"; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:10.0pt; margin-left:0cm; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:”Times New Roman”; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-fareast-font-family:Cambria; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-bidi-font-family:”Times New Roman”; mso-fareast-language:EN-US;} span.date {mso-style-name:date;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} –>

/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:”";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:”Times New Roman”;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:”Times New Roman”;
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:”Times New Roman”;
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}

Tre utställningar jag tänker se i vår.

Yves Saint Laurent

Den största, retrospektiva tillbakablicken på modegeniet som gjorts. 300 dräkter, filmer och teckningar. YSL for ever! Lagom pampigt palats.

11 mars-29 augusti

Petit Palais

Musée des Beaux-Arts de la Ville de Paris

Avenue Winston Churchill , 8e arr.

Tel. : + 33 (0)1 53 43 40 00

Patrick Jouin

En av Frankrikes intressantaste designer. Har gjort allt från Eiffeltornets nya kroginredning med stolar karbonfiber, till den självlysande baren på Plaza Athenée och cykelställen för Paris lånecyklar. Starck Junior.

Centre Pompidou

17 februari – 24 maj

Beat Takeshi Kitano

Någon sorts Lasse Åberg från Tokyo om jag fattar det rätt. Jag litar i alla fall till 100 procent på Fondation Cartiers näsa för konst! Det var här jag upptäckte popkonstnären Takashi Murakami, flera år innan Brooklyn Museum fick upp ögonen för Japans Andy Warhol.

Fondation Cartier

261, boulevard Raspail, 14e arr.

11 mars-12 september

På tisdag kommer Emmanuelle Seigner ut med en ny platta: Dingue! (Knäpp!). Utanför Frankrike är hon egentligen bara länd av några filmfantaster (med läggning åt fransk B-film). Men i Frankrike, eller åtminstone i Paris, är hon världskändis. Bland annat för att hon är Roman Polanskis trettio år yngre fru och mamma till deras två barn. Men som ni har hört så har Roman Polanski en del problem med rättvisan sen han våldförde sig på en en trettonåring då han själv var 43 år. Allt detta försenade Emmanuelles platta som nu väntas till den 9 februari. Estetiken är 1960/70-tals flygromantik. A la lättfotade flygvärdinnor ni vet. Gäsp…
Gissa vad intervjuerna kommer att handla om ifall inte makens advokater och PR-konsultyer sätter stopp för hela lanseringen?

<!– /* Font Definitions */ @font-face {font-family:Arial; panose-1:2 11 6 4 2 2 2 2 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} @font-face {font-family:Cambria; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} @font-face {font-family:HelveticaNeue-Roman; panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0; mso-font-alt:Cambria; mso-font-charset:77; mso-generic-font-family:swiss; mso-font-format:other; mso-font-pitch:auto; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:”"; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:10.0pt; margin-left:0cm; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:”Times New Roman”; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-fareast-font-family:Cambria; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-bidi-font-family:”Times New Roman”; mso-fareast-language:EN-US;} a:link, span.MsoHyperlink {color:blue; text-decoration:underline; text-underline:single;} a:visited, span.MsoHyperlinkFollowed {mso-style-noshow:yes; color:purple; text-decoration:underline; text-underline:single;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} –>

/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:”";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:”Times New Roman”;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:”Times New Roman”;
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:”Times New Roman”;
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}

Pump up the volume!

Paris Rådhus vill få stopp på alla gnälliga parisare som klagar över buller i Parisnatten. Ska Paris leva – och turister ta med sig valuta till staden – så måste nattlivet blomstra. Därför drar de sitt strå till stacken med den nyöppnade sajten www.parisnightlife.fr.

1250 euro

Priset för en cocktail i Hemingway bar på hotell Ritz. Det påstås vara officiellt världsrekord för en cocktail. Men så är den gjord på;

3 centiliter Cointreau

1 cl citronsaft

6 centiliter konjak från 1865.

En gång i tiden kostade den 5 dollar. Men sen dess har konjaken åldrats…

PS: I Hemingwaybaren hörde jag en gång att cocktailen Bloody Mary lär ha fåt sitt namn för att man inte känner på andedräkten att man har druckit alkohol. Hemingways fru hette Mary.

Mancheter Uniteds mest legendariske, franske forbollsspelare, har också gjort kulturelitens mest oväntade hattrick och karriärvändning. Efter att ha gjort film med Ken Loach, plåtat hemlösa i svartvitt och gett ut en bok ska Eric Cantona upp på teaterscenen.
Som fotbollspelare brukade han slänga ur sig besynnerliga kvasipoetiska menigar. vad det nu blir på teatern vågar jag inte tänka på. Det är i alla fall hans fru som regisserar, så hon kanske kan hålla honom i tyglarna?

Pjäsen heter Face au paradis (MIttemot paradiset) och utspelar sig i en stormarknad efter att taket har rasat ner över kunderna.

Reservera på Fnac.

Théâtre MARIGNY – ROBERT HOSSEIN
Carré Marigny – 75008 PARIS
Métro : Champs-Elysées Clémenceau ou Franklin Roosevelt