- Jo, det är nog bara i Paris som man ser det här, skrattade tjejen. Med självklar elegans ledde hon sin mountainbike över övergångsstället i morse. På fötterna hade hon ett par rejält högklackade skor. Nej då, det är inte alls svårt att cykla med högklackat. Däremot var det desto retsammare med hennes pyspunka menade, hon.
Så snälla hjälp mig! Jag har inte varit hemma i Sverige på flera veckor. Cyklar svenska tjejer också i högklackat eller är det bara parisiskor som kommer på den tanken? Liksom att promenera två kilometer till jobbet i ett par Christian Louboutinskor (http://www.christianlouboutin.fr/) som jag såg min kompis Laurence göra härom morgonen?

Här är nästa veckas coolaste – eller hetaste – franska, elektrorocksingel: Make the girl dances "Baby, baby, baby". Inspelad på marknadsgatan rue Montorgueil, nära Hallarna. Det var den enda gatan där drottning Elizabeth II promenerade under sitt statsbesök i Paris. Den här gången är det lite mer drag i catwalken. Döm själva!

http://www.dailymotion.com/video/x99ein_make-the-girl-dance-baby-baby-baby_music

Jag älskar den här bilden som jag för tillfället har som bakgrundbild på min telefon. Jag tog den under invigningen av Kréyol factory på Villetteparken . Den kommer från en installation av Tony Capellan, konstnär från Dominikanska republiken. Sandalerna med taggtråd är alla uppsamlade på stranden och har tappats i havet av illegala invandrare. Kréyol factory med sina 2800 kvadratmeter är den första och största utställningen i sitt slag i den gamla kolonialmakten Frankrike.
Äntligen börjar den franska kultureliten inse att landets musiker och konstnärer allt oftare inte bara kommer från de gamla kolonierna- men också bär på ett unikt arv. Arvet från Västindien begränsar sig inte att lukta vanilj, rom, kokosnöt och marijuana. Det finns starkare grejer än så. Rent konstnärligt alltså. Ofta med en dos humor. Eller vad sägs som Bibendumgubben, The Big One World av Bruno Peinado? Fram till de 5 juli kan man se det mest intressanta av ett sextiotal konstnärer från övärlden i Väst som också är en del av Frankrike, dit man ringer inrikessamtal från Paris, men ändå är helt bortkopplad ifrån. Inträdesbiljetten är en tur och returbiljett i sig. Utställningen kantas dessutom av konserter på den stora scenen.
Lämplig avrundning är en picknick på det stora gröngräset vid kanalen. Ta sen lånecykel (eller flodbåt)och trampa ned längsmed kanalen till det lika bubblande Canal Saint-Martinkvarteret, mot la République till.

Till sist, apropå affischen. På franska säger man "J'ai la banane", jag har bananen för att säga att man är glad (som en banan i ansiktet). Bland annat sa den konservative presidenten så nyligen. Affischen är en gliring på det. Se där lärde ni er ett nytt uttryck!

Utställningen pågår till 5 juli i la Grande Halle de la Villette
Grande Halle de la Villette : 211, avenue Jean Jaurès , 19e arr.
www.villette.com
Bruno Peinado, The Big One World, 2000, Collection FRAC Poitou-Charentes
© Adagp, Paris 2009 / photo Christian Vignaud
Utställningsaffsich: Plátano Pride
© Miguel Luciano / Conception graphique Laetitia Ballestero

Mackeriorna konkurrerar naturligtvis ut den klassiska baguetten med ost och skinka för Parisflanören. Det vill säga när man inte har tid för kulinariska långsittningar.
Idag är det bara konceptet kylskåp med plastburkar med morötter i thaisås och parmaskinka i pestosallad och allt det där som gäller som bukfylla i shoppingrundan. Vill du ha minst kalorier för pengarna (men mest smak) så håller du utkik efter Cojean som sen ett år eller två har slagit igenom i alla stylade kvarter i Paris (http://www.cojean.fr/#/places). Det är gott och sunt. Själv älskar jag deras fruktjuice, le Jardin devastés – en hel fontän i Edens fruktgård, för att vara poetisk. Billigare men helt korrekt variant är Monoprix (chicare Konsum), nya lunchkedja: Daily Monop.
Finns på DAILY MONOP ARCHIVES – 11 RUE DES ARCHIVES- 75004 PARIS, PASSY DAILY – 53, RUE DE PASSY- 75016 PARIS, DAILY LA BOETIE – 122 RUE DE LA BOETIE- 75008 PARIS, DAILY PROVENCE – 71 RUE DE PROVENCE 75009 PARIS, DAILY MONTORGUEIL – 59 RUE DE MONTORGUEIL 75002 PARIS
Bon appétit!

 Tycker du ocksÃ¥ att hunden är människans bästa vän? DÃ¥ har vi definitivt nÃ¥gonting som vi kan gläfsa om – för det gör inte jag. Jag har aldrig fattat magin med hÃ¥riga och dräglande djur som bajsar framför min port.
Efter ett antal år i Paris så har jag lust att sälja Frankrikes fem miljoner hundar till kosmetikaindustrins vetenskapliga forskning. Det kan ju den industrin behöva – om inte annat för att framställa fler sådana där hundparfymer i stil med Oh My Dog som man har kunnat se franska varuhus. Eller göra chica hundhalsband i skinn åt Gucci. Kan man göra hundväskor av hundskinn förresten? Alla Paris hunddagis, hundkaféer, hundpsykologer och andra skönhetssalonger kräver ju intensiv forskning i laboratorier för nya produkter. Antar jag.
Men okej, jag vet att felet i grunden är att ägarna låter doggarna bajsa framför min port. Och för er som inte vet vad ni ska göra med hunden som ni kanske tagit med på bilsemestern till Paris så föreslår att ta med djuret till stadens stora hundkyrkogård. Och gräv.. äh, glöm det! Kyrkogården ligger i norrförorten Asnière dit det går tunnelbana. Här vilar en massa hundkändisar från filmhistorien. Som ett tidens tecken på globaliseringen hittar man nuförtiden inte bara katolska hundar begravda där. Jag hittade också ett tempel för en buddistisk hund. Och en hel uppsjö med små budskap från ledsna barn som mist sina lekkamrater.
Så efter ett sånt besök finns det bara en sak att göra. Låta jycken ta sig någonting stärkande på Dogs Bar i hörnet rue de Douai/rue Blanche i Paris nionde arrondissment. Jag bifogar bild.

Métro : Linje 13
Gabriel P̩ri РAsni̬res/ Gennevilliers
TÃ¥g : Gare d’Asnières
4, pont de Clichy Р92600 Asni̬res
öppet 10-18, stängt mån

Ser ni mig där någonstans framför Iggy Pop? Just där han slänger sig ut i publiken? Strunt i samma, det var en blöt (vi duschades med Iggys vattenflaskor) och kaotisk kväll sponsrad av ett skomärke och organiserad av en av Paris festfixare, We love Sonic, under bron Alexandre III. Organisatörerna fick projektiler och vattenflaskor kastade på sig när de försökte göra reklam för sponsorn. De fick fly från scenen! Vi var ju där för Iggy och för att ha kul. Och det hade vi med råge.
Hursomhelst, min idé med bloggen är att ni inte bryr er om det. Åtminstone inte ni som är på väg till Paris. Ni vill väl veta vart man kan gå just nu, utanför de etablerade klubbarna. För det är ju de enskilda, oneshot-partykvällarna som i regel är minnesvärda. Ofta är de organiserade på lite udda ställen som i Vincennesskogen, i en fabrik, på en båt eller något annat. I regel handlar det om en handfull partyfixare som ordnar det. Ibland måste ni först skriva in er på en begränsad mailinglista.
Det går till exempel rykten på myspace om en superfest nära Champs-Elysées den 4 juli. We love Sonic kommer att ha flera partykvällar på i Hallarna vid teknikmuseet, la Grande Halle de la Villette mellan den 29 och 31 maj. Le Pop-up rullar vidare. Dimuschi Party ordnar sin sista kväll den 5 juni – på hemlig ort.
Håll koll själva om ni är på väg ner. Här har ni lite adresser på nätet. Vi kanske ses i folkhavet? Kodordet är: J’aime le blog de Res!
We love sonic
www.weloveart.net
Dimuschi party
www.dimuschi.com
Soirée Play
Även månatliga kvällar på klubben Rex, (tex den 29 juni)
www.myspace.com/playparties
Le Pop-up Bar
www.popupbar.fr

I Paris börjar det bli trendigt att göra göra chica oaser av tidigare sunkna bordeller. Och såna adresser finns det många av. Paris var länge Europas rekordstad när det kom till prostitution. Trendhaket Le Baron http://www.clublebaron.com/ liksom hotellet Amour visade i alla fall vägen. De har båda bytt ut luggslitna sammetstapeter mot stylad konst på väggarna och de prostituerade har fått lämna barstolen åt Sofia Coppola och Co.

Det senaste tillskottet i genren omvända bordeller är Mitt Hotell, eller Mon Hôtel. Ägarna skryter med att författaren Patrick Modiano brukade hänga här. Nu är dekoren omgjord av vintageexperten Aurélia Santoni (www.decalagedeluxe.com). Hon har luskat fram just den skrivbordstolen som gör mig av grön av avundsjuka. I baren är det tänkt att Paris östermalmare från 16e arrondissmentet ska sitta och sipja på ett glas absint och känna sig lite lagom dekadenta. Långväga turister erbjuds en antijetlag-energistin grönsakssoppa. Alternativt en ångbastu. Hot, hot…
Mon hôtel
1, rue Argentine, 75016 Paris
Tel.: +33145027676
www.monhotel.fr

Hej,
Ni vet ju alla att tandläkaren har sämst andedräkt, skomakaren de sämsta sulorna och reportern är den värsta vykortsskrivaren. Men för att bryta nacken på alla dessa fördomar tänkte jag kasta mig in i bloggandet från den stad som jag har lärt mig älska att hata, men framför att älska: Paris.

Jag kom hem från Sverige häromdagen efter att ha huttrat inlindad i en kaféfilt på Mariatorget i Stockholm med Johan Lindskog. Ja, alltså inte inlindad med Johan i filten, men det var en sån där filt som bara luffare har i Paris. Innan dess hade jag just fikat ioch pratat bloggeri med Peter Smirnakos i Brunogallerian på Götgatan (eller vad den gallerian numer heter). Kaffet var i alla fall södermalmskt och för överdjävligt. Det var i övrigt jättetrevligt, men gallerian har ett fel: den är inte från sekelskiftet och har inte en massa skumma butiker som säljer allt från promenadkäppar till gamla filmaffsicher. Ja, kort sagt: passagen ligger inte i Paris nionde arrondissement och heter passage du Jouffroy eller nåt sånt.

Det var med andra ord hög tid för mig att återvända till Paris för att walk the the talk som ingen skulle säga här nere.
Så kom igen nu kära läsare. Hjälp mig! Som ovan bloggare kommer jag att behöva era reaktioner för att få fart på det här. Såga min blogg, föreslå saker och kommentera.

Så här ser min plan ut. Jag ska försöka göra en matnyttig blogg, full av tips och talk of the town. Mina liktornar, mitt sexliv och mina eventuella baksmällor får ni bara högst undantagsvis läsa om. För jag tror och hoppas att ni kommer att läsa det här för att ni är som jag: nyfikna på Paris.