Paris-Nice på fyra timmar i snabbtåg: nu är det dags! Eller nja, snart i alla fall. Den franska regeringen har beslutat att satsa några nävar ur krispaketens monopolpengar (var kommer stålarna ifrån, egentligen?) på att bygga snabbtågsnätet söderut. Det innebär att snabbtåget TGV – som idag bromsar in i marseille kommer att köra på i full fart utmed Rivieran; marseille, Toulon och Nice. Så skall man investera i en liten lya i Nice så gäller det att göra det innan 2020. Då skall den nya linjen vara klar.
Bäst av allt: det innebär att man kommer att hoppa mellan Rivierans stränder på rekordtid. Eller vad sägs om 55 minuter mellan Nice och Marseille? Stenstrand på Promenade des Anglais eller sandstrand i småklippbukter?

Lite påminnelse: sommarrean håller  på för fullt i Paris. Det verkar gå snabbare för varje år. Redan efter några dagar så är de redan nere i andra sänkningen av priserna. Massor med kläder går redan för under halva priset. I Paris håller rean på till den 28 juli – sak samma på Rivieran. I Frankrike är sådana saker stenhårt reglerat av varje län. Varje butik disponerar bara över två veckor under året de de själva får bestämma när de ska rea. Vinterran 2010 är  inte spikad, men räkna med typ sista veckan i januari.

Jag misstänker att trenden är den densamma över hela Västvärlden, men här i Paris tar i alla fall temafestande fart ordentligt sen ett par år. Snart är det nästan omöjligt att gå på ett party utan att först ägna ett par dagar åt jakten på outfiten. Häromkvällen firade en kompis sin födelsedag. Hon bor nära Pigalle, så temat var redan givet: Pigalle. Där fanns allt från latex och kedjor till dam med Moulins Rouges kvarnvingar i ryggen. Andra temapartyn har handlat om VIP, bling-bling, färgen vit, svart elle vitt…
Nu på fredag blir det (suck) Michael Jackson. Pigalle var roligare.

Sommar i Paris och jakten börjar. Det vill säga jakten på härliga utomhusmiljöer där man kan stå och pimpla champagne tills man storknar till ljudet av spänstig musik. Den här hittade jag igår: Paris konstfack, eller écoles des Beaux-Arts på 14, rue Bonaparte. Studenterna hade ordnat en supersponsrad fest, med anledning av en konsttävling. Och eftersom Frankrike är Frankrike så gör man ingen skillnad mellan konst och gastronomi. Maten som serverades var därför gjord av Pierre Gagnaires kockar. Pierre vaddå? Jo, landets absolut främsta kock enligt många. Hans mat kan du också smaka på Sketch i London, liksom på en del andra lyx- och mindre lyxkrogar.

Själv kände han sig som fisken i vattnet, sa han till mig och försökte överrösta dj:n:
- Min bror gick på den här skolan. Jag kan den som min egen ficka.
Sen följde en lång utläggning om att ryktet om den franska gastronomins död var synnerligen överdrivet. Även om Pierre Gagnaire beklagade en sak: att alldeles för få rikingar ställer roliga och annorlunda lokaler till förfogande för matkonsten. Fotot blev lite suddigt då jag jonglerade med en iphone och ett glas champagne plus ett provrör med marinerad, rå anka. Mjam. Även om jag föredrog den marinerade bläckfisken grillad på spett över en enbuske som kocken tände eld på med en blåslampa.

Tarzans djungelvrål på filmduken – i Johnny Weissmullers tappning – var ett studiomixat alpjoddlande, spelat baklänges lite fortare.
Parismuseet Quai Branlys etnologer klär nu av myten om apmänniskan i en ny utställning.

Nu öppnar museet sin stora sommarutställning: Tarzan – eller Rousseau hos Waziri. Waziri är namnet på apstammen där John Clayton III, Lord Greystoke, kallad Tarzan växte upp. Åtminstone i Rice Burroughs roman, Tarzan – apornas son från 1912.
Roman- serie- och filmlegenden med sitt studiovrål är ett eko av Västerlandets syn på Afrika, anser utställarna i Paris. Tarzans pappa var själv ingen upptäckresande, direkt. Som så många andra på den tiden så reste han i böcker (som Kiplings Mowgli eller Darwin). Det närmaste författaren Rice Burroughs kom en djungel och vilda djur var Ohios kor och betesfält. Hans omvärldsbild skapades möjligen av Världsutställningen i Chicago 1893. Det var ett Gröna Lund av rasism och schablonbilder på zulukrigare och kannibaler.
Det gör inte hjältefiguren i skinnkalsonger mindre intressant, menar utställningsdirektören Roger Boulay:
- Det handlar om hur en myt byggs upp. Den hoppar inte bara ur en författares eller filmmakares huvud. Vi iscensätter en tidsanda med en rad olika influenser, säger Roger Boulay till Res.
Han står i museets halvmörker och överröstar fågelkvitter och andra djungelljud, mellan en uppstoppad gorilla och några sköldar från massajkrigare. Till exempel slåss Tarzan mot lepoardklädda brödraskap – som på film blir mer erotiskt leopardklädda amasoner.
- Men det finns en verklighet bakom de här hemliga brödraskapen, utspridda från Gabon, till Kongo och Zaire. De hade en sorts polisroll. Men kolonisatörerna lät dem bli syndabockar för åtskilliga lönnmord, berättar Roger Boulay.
Tarzans skapare var arton år 1893 när han såg världens kanske första uppvisning i kroppsbyggande med Eugene Sandow. Det var en också tid när den moderna nudismen tog form som motreaktion till industrialismen. Samtidigt var Västerlandet mitt uppe i kolonialismen.

Tarzan
Namn: John Clayton III, Lord Greystoke
Född: 1912 i boken Apornas son av amerikanen Edgar Rice Burroughs, följd av 26 nya äventyr. Översatt på 56 språk. Författaren drog sig tillbaka på ranchen Tarzana i Kalifornien.
Filmhjälte: från 1916. 42 biofilmer följde och ett otal tevefilmer.
Seriehjälte: aktiv i 15000 serieäventyr.
Kusiner: Rudyard Kiplings Mowgli, King Kong, Tintin i Kongo, Herkules…
Språkkunskaper: franska, engelska, latin, apspråk, swahili…
Politiska åsikter: främjare av de vitas segregationspolitik i USA. Blir efter finanskrisen 1929 mer av miljökämpe på temat tillbaka till naturen och motståndare till skövling av Afrika.
Stordåd: att döda en afrikansk tiger med bara händerna – när närmaste tiger finns i Indien.
Aktuell: Nästa Tarzanfilm väntas till nästa år. Det lär bli en miljöhjälte i regissören Stephen – ”Mumien” – Sommers tappning.

Utställning till 27 september 2009
Mer på nätet: www.quaibranly.fr

© Tarzan TM and Edgar Rice Burroughs TM owned by Edgar Rice Burroughs, Inc. and Used by Permission. Archives Stanislas Choko

© musée du quai Branly, photo Thierry Ollivier, Michel Urtado

© Tarzan TM and Edgar Rice Burroughs TM owned by Edgar Rice Burroughs, Inc. and Used by Permission

Judith Lacroix är sockersöt, parisisk modeskapare för bourgois-bohèmes som gärna hyr dvd:n Amelie från Montmartre och brunchar på Mama Shelters takterrass på söndagen. Stiligt, classy och med utrymme för barnens styling. Hennes butiker och återförsäljare finns numer från Los Angeles till Tokyo eller från Bryssel till Seoul. Inte superdyra à la avenue Montaigne, men man får ändå räkna med en runda tvåtusen kronor för en klänning.
Vad få vet om är att hon har en liten bakficke-butik på en avgata till marknadsgatan rue des martyrs. Det är en av Paris übermysiga marknadsgator, proppad med härliga matbutiker, kaféer och små restauranger. Många butiker och krogar finns i olika guider – men det finns också många smultronställen som få guider känner till.Den ena är den svenskägda godisbutiken, Käramell, på nummer 15, längts ned på höger trottoar. Lena Rosén från Malmö är nu definitivt Paris sötsaltaste dam.
Men hurusom helst, mitt emot på avgatan 15, Rue Hippolyte Lebas ligger Juju s’amuse. Det är en av Judith Lacroix tre små butiker där hon säljer nästan samma sak som i de prestigefyllda butikerna. Fast mycket billigare och i en mer avslappnad atmosfär.

Den här kökslampan kanske du tycker är ful som stryk. Men jag blir glad varje gång jag ser den – det vill säga varje gång jag går in i mitt kök. Jag har köpt den på Fleux – maraiskvarterets kanske roligaste pryl- och designbutik.  Nu är succén sån att de i dagarna öppnar ytterligare en butik mittemot – och dubblar ytan. Jag var redan glad. Nu är jag ännu gladare.
39 rue Sainte Croix la Bretonnerie, 4e

Jag är lite allergisk mot namedropping, men i designsammanhang är det svårt att undvika. I dagarna öppnar syskonen Paul Fabienne Silvera en conceptstore i Paris. Qué? Vi pratar om Frankrikes mesta butiksdesigndirektörer. Butiken är ritad av Patrick Jouin. Doblequé? Det är mannen som har gjort baren i Plaza Athénée lyxkrogen i Eiffeltornet och varenda stolpe i Paris lånecykelsystem. Jag älskar hans stil! Den här gången blir det grott- canyonkänsla till ett palats på 500 kvm. Huset är ritat av Portzamparc (arkitektgud).

So what?

Jo, den här butiken lär bli någonting i riktig hästväg. Inte bara med Capellinimöbler och värstingprylar för en halv miljon kronnor (det utovas också), men också små grejor för femtiolappen. Eller vassa Camperdojor av Jaime Hayon (sorry, men han är också stor). 

Vad resulterar det i?

En Colettedödare! (känd conceptstore i Paris för den som har bott i ett källarhål i Säffle det sista århundradet).

Och bilden då? Jo, den här gången bloggade jag så snabbt att jag inte ens själv har hunnit dit ännu. Så vi får se vem av oss som hinner fram först. Öppet till 20.

Anledningen att jag skriver det är för att det denna helg är Designers days i Paris. Gratis bubblor och kalas i massor av Paris designbutiker. Rena vernissagestämningen en masse!

Silvera Wagram, 41, avenue de Wagram, Paris (XVIIe), Tel: +33 1-56-68-76-00. 

Där fick sprättarna! Alla Paris trestjärniga kockdivor höll krampaktigt om sina kastruller och hoppades att familjen Obama skulle komma just till dem och äta när de var på besök i Paris. Alain Passard, Alain Ducasse och alla andra Pierre Gagnaire satte förnedringen i halsen! Världens mäktigaste man traskade istället in på en liten kvartersbistrot! Ok än rätt så chic sån, men inte värre än vilken krog som helst i Östermalmshallen (huvudräter på mellan 19 och 25 euro).
La Fontaine de mars är ett typiskt vykort över Paris, strax bakom Eiffeltornet: stolar i rotting eller fåtöljer i slitet läder och rödvita bordsdukar. Plus rejäl mat från sydvästra Frankrike som har fått puttra i fyra generationer.

129, Rue Saint-Dominique, 7e arr. Tel: + 33(0)1 47 05 46 44

fontainedemars.com

P.S. Presidentbarnen, som väl hade läst i Res Parisblogg ett par dagar innan besöket, om den chica barn- och ungdomsbutiken Bon Point – valde naturligtvis det som shoppingmål, intill Luxembourgparken. Redaktionen på Res tackar presidentfamiljen för förtroendet!

På köpet var då bara ett par hundra meter ifrån en av arbetskopiorna av den fransktillverkade Frihetsgudinnan som står i samma park. Visste ni det?

Under tiden som mormor följde med på shoppingrundan så gick mamma och pappa Obama till CentrePompidou för utställningen om kvinnliga konstnärer: Elle@Pompidou. Louvrens ledning höll på att hoppa i Seinefloden av besvikelse. Utställningen pågår till den 24 maj 2010.(www.centrepompidou.fr

På Le Bistroy Les Papilles (”smaklökarna”) i Latinkvarteren har man fallit för något som blir allt populärare i Paris: en menu unique. Det betyder inte bara att menyn är unik – det innebär också dessa maträtter är de enda som vi har att välja på; ett par- tre olika huvudrätter per dag. Inte mer. Gilla det eller stick härifrån! Men ingen lämnar bordet. Istället är det alltid smockfullt. En menu unique har den fördelen att man kan vara säker på att råvarorna är de allra pinfärskaste. Kocken vet precis hur mycket som kommer att gå åt under kvällen.
Till förrätt tog jag salade niçoise, sallad från Nice. Ansjovisen och kaprisen ger den där sältan av en lätt kallsup i Medelhavets blå vågor. Oliverna för tankarna till den hårda, gråbruna barken på kullarna ovanför Nice. Som en jazzfestival i olivlunden invid Matissemuseet i Nice en ljummen sommarkväll.
Vi stannade så klart tills personalen började gäspa demonstrativt.
http://www.lespapillesparis.fr/
30 rue Gay Lussac, 75005