Jag minns en fotograf som jag jobbade med i Madrid en gång. Han har rest lite varstans i världen. När vi satt och åt vår hotellfrukost så sneglade fotografen surt på sin tallrik och sa: scrambled eggs är en vattendelare i hotellvärlden. Det finns de som kan göra det och de som inte kan. Det är på de rörda äggen som man skiljer de bra hotellen från fejk.

I söndags tänkte jag på honom när jag frossade i de godaste scrambled eggs som jag ätit på årtionden! Härligt drypande, men inte vattniga, snarare feta och krämiga.

Jag satt inte på ett hotell utan på ett gammalt postkontor och brunchade. Eller rättare i ett gammalt postkontor i den chica delen av Saint-Germainkvarteret, le Télégraphe. Fem meter i tak, lagom avstånd mellan borden så att man kunde sitta och ljuga ostört samtidigt som vi frossade i ägg, tjocka skivor med bacon, lax, wokat, mjukkryddad köttgryta och panacotta med jordgubbar. Allt nersköljt med kopiösa mängder kaffe, juice och ett glas vitt vin från la Camargue utanför Nîmes. Sen flanerade vi på en nästan folktom boulevard Saint-Germain. C’est la vie! Till våren kommer jag tillbaka och sätter mig på innergården.