Spoon-reborn

Krogen Spoon öppnade för tio år sen och ynglade av sig över hela jorden. Under översikt av stjärnkock gjorde de lattjo worldfood med franska råvaror. Nu ömsar krogen invid Champs-Elysées skinn. Maten blir ännu mer kravmärkt och den 32-årige kocken som har en CV lång som en bordsduk sänker till och med priserna! Lunch med två förrätter och efterrätt för 33 euro är inte stöld. Är det bara på mig som en hummergryta i kokosnöt och curry får det att vattnas i munnen?

12 rue de Marignan, 8e arr.

www.spoon-restaurants.com

Tel. +33 (0)1 40 76 34 44

Taxivarning är från och med idag utlyst i södra Paris. Idag inledde Paris kommun de mest omfattande vägarbetena på trettio år på Parisregionens vägnät. Det handlar främst om en motorled söder om Paris. Precis där taxibilarna på väg till eller ifrån Orlyflygplatsen åker. Arbetena kommer att pågå hela 2010 ut.

I klartext: kommer du från Charles de Gaullesflygplatsen och ska hoppa på ett flyg mot Kuba, Afrika eller var det kan vara så räkna lugnt med en halvtimme extra (och någon hundring till på taxametern). Annars är du ganska säker på att missa ditt flyg.

Och som om det inte var nog med det så har de nyligen inlett gigantiska vägarbeten runt Place de Clichy (fram till september 2010). Från mitt vardagsrumsfönster kan jag se desperata resenärer som sitter fast i gröttjocka köer när de tar taxi eller flygbussen från Operan till flygplatsen Roissy-Charles-de-Gaulles!

Var försiktiga och kolla med andra ord in http://www.ratp.fr för RER (pendeltåg) på sträckan Paris-Roissy och http://www.orlyval.com/ för sträckan till och från Orly.

Trevlig resa, i alla fall!

Förbjudet borde det vara att lämna Paris utan att ha smakat en riktigt, god och frasig baguette. Nybakad så klart. I det här landet delar man ut medaljer och hederslegioner till duktiga bagare. En del av dem blir så rika att de slutar sitt liv i privathelikopter på väg till egen, privat ö. Men framför allt  vördas och beundras de duktiga bagarna. Varje år delas till exempel priset Årets bästa baguette ut av staden Paris. Det är en mycket allvarlig och nästan vetenskaplig blindtest på en herrans massa bröd. Vinnaren blir i regel republikansk hovleverantör till presidentpalatset under ett år.
Den här veckan var det den unge, senegalesfödde bagaren Djibril Bodian  på le Grenier à Pain i Montmartre som tog hem priset på 4000 euro och omättlig ära. Hans baguette var naturligtvis enligt reglerna mellan 50 och 70 centimeter lång och vägde mellan 240 och 340 gram.
Här har ni alla fall några av Paris absolut bästa bageriadresser.

Le Grenier à Pain – Årets vinnare av Grand Prix
38, rue des Abbesses
18e arr

Le Grenier de Félix – förra årets vinnare av Grand Prix
64, avenue Félix Faure
15e arr

Du Pain et des Idées – en före detta Golden boy som skolade om sig till Mästerbagare (bara det!). Perfekt för picknick vid kanal Saint-Martin
34 r Yves Toudic
10e arr.
75010 PARIS

Delmontel Arnaud – häromåret leverantör till presidenten.Classy!
39, rue des Martyrs
9e arr

Maison Kaiser – Eric Kaiser har blivit så stor att han har bageri i Japan också. Men fortfarande bagas allt på plats.
8 och 14 rue Monge
5e arr

Landemaine Rodolphe  – den bästa av alla! Jag går en omväg för att köpa mitt bröd här varje morgon…
56 r Clichy
9e arr

Jag blir alltid lika förvånad när kompisar från Sverige frågar om de kan dricka vattnet i Paris. Naturellement! Inte nog med att det drickbart, det är faktiskt rätt så gott. På krogen finns det dessutom en gammal lag som kräver att krögaren serverar gratis vin och lika gratis bröd till en måltid – allt för att parisarna ska dricka mindre vin.

Vatten har ofta varit en bristvara i Paris. Det är därför det finns så fina, gröna vattenfontäner vid vissa torg. Sekeskiftsskulpturerna kallas fontaines Wallace efter en välgörare från 1800-talet. Under 1900-talet privatiserades vattenförsörjningen. Men fortfarande identifierade parisarna vattnet med sin bormästare. För att beställa in en karaff gratis vatten sa kunderna: kan jag få en cuvée Chirac, eller senare en cuvée Delanoë. Allt efter borgmästaren.

I dagarna tar Paris kommun hanteringen av stadens drickvatten. För att fira det ordnas en del jippon. Framför allt delas det ut någonting som jag tycker liknar en riktig collector: vattenkaraffer som det står Eau de Paris på i tre utformningar. Snygga och roliga. Den som har turen att vara i Paris kan gå till någon av platserna här nedan för att hämta sin egen, gratiskaraff.

Så nu vet ni vad ni kan beställa på krogen nästa gång: Monsieur! Une eau de Paris, s’il vous plaît!

Torget Place des Innocents (1a arr) : 23-24-25 mars – från kl 16 till 18

- Marknad marché d’Aligre (12 arr) : lördag 27 mars

- Marknad marché Ney (18e arr) : söndag 28 mars

P.S. Så fort jag får reda på var och om man kan köpa de här karafferna så låter jag er veta.

Frankrike avskaffade giljotin och dödsstraff 1981. Den dåvarande justitieministern, Robert Badinter (som i egenskap av advokat  själv hade tvingats bevittna giljotinens barbari) beslöt då med president François Mitterrand att ingen giljotin skulle visas offentligt de närmaste 25 åren. Nu var Robert Badinter själv med på invigningen av Musée d’Orsays senaste utställning: brott och straff i konsthistorien. I slutet av utställningen finns en av Frankrikes tre kvarvarande giljotiner uppriggad.
Badinter var uppriktigt rörd över att se att giljotinen nu har blivit ett museiföremål! Även om jag så sent som i morse hörde högerpopulisten Jean-Marie Le Pen kräva dödsstraffets återupprättande. Men jag tror inte att Le Pen går på museum.

Musée d’Orsay, till 27 juni

Snart kommer turen till musée des arts décoratif att surfa på modevågen. Den 31 mars inviger musset (i Louvrens byggnad)  utställningen om modets historia. Första delen ägnar sig åt 1970 och 1980-tals modet. Från den 25 november slår man sen över till 1990- och 00-talets mode (fram till den 8 maj 2011.

Handen på hjärtat: kommer vi att skämmas över hur vi var klädda på 00-talet eller får vi en eggande känsla av att vara levande vintage? Glöm inte att under arkaderna i Palais Royal mittemot Louvren finns massor med überchica vintageaffärer för den som har en förmögenhet att spendera på en Balenciagadress från 1968…

Les arts décoratifs, 107 rue de Rivoli, 1a arr.

Res har redan flaggat för Yves Saint Laurent-utställningen. Efter besök kan jag bara konstatera att den är absolut är värd omvägen – även för den icke modeintresserade. YSL är ett tidsmonument över en hel epok! Här finns alla möjliga kreationer ur Pierre Bergés samlingar: safariklädseln, svarta smokings för kvinnor en masse (upphängda på en gigantsik, svart vägg). Själva palatset är dessutom pampigt så att det förslår. Om man bara kunde drömma bort de kommunalanställda som tar emot oss i entrén… Alla tanter och deras barnbarn i YSL-kläder bland besökarna är däremot roliga att se!

Till 29 augusti.

Musée des Beaux-Arts de la Ville de Paris

Avenue Winston Churchill , 8e arr.

Tel. : + 33 (0)1 53 43 40 00

I Michelinguiden hade de skrivit ”värd omvägen”. Det här är just en sån restaurang, som kräver en omväg. Själv gick jag fel när gpsen fick spel. Till sist hittade jag fram till West country girl. Det är inte en westernbar med t-bonebiffar. Här hittar man istället vad som säkerligen är Paris godaste crêpes från västfranska Bretagne. Krogen drivs av Sophie Le Floch, dotter till en legendarisk, fransk crêpesmakarerska. Inredningen är spartansk och liknar en skolmatsal från 1972. Men jävlar mig om inte crêpen är utsökta! Här görs allt på plats med bästa råvaror. Och visst är det betryggande att höra att man måste vänta tio minuter extra på den salta karamellcrêpen – eftersom köket först måste koka ny karamell (och alltså inte bara öppna en burk). I övrigt görs crêpen med allt från spenat, montbéliardkorv, blodkorv och ursprungsstämplad cider. Kort sagt, efter en barrunda kring Oberkampf så är det värt att leta sig fram de där extra femhundra meterna till den ödsliga återvändsgränden. Pris? Ligger på sex till åtta euro, per crêpes. 10 euro för en helflaska cider.

6, passage Saint Ambroise, 11e arr.

tel.: +33(0)148058680