Det är en underlig men festlig tradition i det här landet. Den 13 juli, natten innan nationaldagen går fransmännen man ur huse för att kalasa med brandmännen. Flera större brandsstationer pyntas ut till logdans, scener riggas upp och lokala förmågor håller igång. Försäljningen av drycker går till välgörande ändamål, dvs till brandsoldaterna själva. För i Frankrike är det just brandsoldater som vi pratar om: unga grabbar som har tagit värvning. Jag har vid flera tillfällen gått till stationen vid rue Blanche i nionde arrondissementet. Tjockt som sjutton med folk. Och så vet jag vad många läsare kanske fantiserar om just nu. I ärlighetens namn kan jag med tränat reporteröga bara bekräfta: ja, det råder skytteltrafik av damer som går upp och tittar närmare på förläggningens sovsalar under den kvällen.

Idag söndag och måndag har paradavenyn Champs Elysees invaderats av Frankrikes unga bönder. Resultatet är ett par kilomter lång, grönskande trädgård. Sist det hände var 1982 då avenyn förvandlades till en stor åker. Två miljoner besökare väntas strömma till.

Två kvällar i rad har Lady Gaga spelat på Bercysyadion. Eller uppträtt eller gjort performance eller ställt ut sig själv som ett verk av modern konst. Jag tillhör inte den innersta cirkeln av hennes beundrare men kunde bara lägga mig platt inför hennes uppvisning i Paris! Hon kommer tillbaka till hösten sägs det. Själv anser jag att hennes iscensättning av the Monsterbar har sin självklara plats på Palais de Tokyo eller Centre Pompidou. Snacka om popkonst!

Det gÃ¥r en grön över Paris – en stad där för övrigt partiet de Gröna brukar kratta hem runda 30 procent i hela östra halvan av Paris. Det finns all anledning för parisarna att rösta grönt. I en stad som Berlin lär det finnas mellan 30 och 40 kvadratmeter grönska per invÃ¥nare. En parisare fÃ¥r däremot nöja sig med 2,5 meter grönska. Mon Dieu!

Samtidigt – och kanske därför – är det fransmän som Patrick Blanc som har blivit världsledande pÃ¥ vegetariska väggar. Kola in hans vägg pÃ¥ Musée Branly, om du inte redan sett den. Men modeflugan surrar nu vidare.
Den 4 juni skall hela Tuilerieparken (den framför Louvren) förvandlas till växthus. Där kommer man bland annat att kunna beundra vegetaliska tipis av Alexis Tricoire, liksom en rad hängande trädgårdar. Upp- ochnedvända blomsterkrukor och annat hittar man också på den här adresserna:
La Galerie verte, 6 rue des Jeûneurs, 2e arr
Sabz, 22, rue Rottembourg, 12e arr
Edition Compagnie & Moaroom, 38, ru de Malte, 11e arr

Unico ägs av ett gäng argentinare. Designen är rena K-märkningen, med äkta fulsnygga väggar i orange och brunt. Ägarna har bara kompletterat med några designstolar och bord. Det kolgrillade köttet kommer direkt från Pampas och avokadon till Guacamolen från grönsaksmarknaden i kvarteret. Mellandyr (ca 40 euro). Jag måste medge att argentiskt kött ibland kan komma i närheten av en blodig, fransk entrecôte från Salersregionen.
Adress: 15, rue Paul Bert, 11e
Tel.. + 33 (0)143676808

och en musikfilm… under förutsättning att islänningarna inte ställer till det! Här är lite blandad kompott efter smak:

Pokerpop: Lady Gaga, 21 maj, Palais Omnisport de Bercy, 12e arr

Metallslagare: Aerosmith, 29 maj, Palais Omnisport de Bercy, 12e arr

Inrökt, fransk seniorlegend: Jacques Dutronc, 1-5 juni, Palais des sports, 15e arr

Fransk, engagerad hip-hop: Diam’s, 2 juni, Zénith, la Villette, 19e arr

Folklig jazz: Norah Jones, L’Olympa, 9e arr., 24 och 25 juni

Boka på tex: Fnac.com

Den knäppa rapparen Fatal Bazooka gjorde dundersuccé 2007 med Fous ta cagoule, sen nedan. Han är tillbaka, den här gången på bioduken den 10 juni. Något så ovanligt som franskt med självdistans!

Filmen:

Christian Lacroix gör inte längre kläder. Men hans hotelinredningar håller fortfarande måttet. Speciellt här på det lilla hotellet Petit Moulin mitt i Maraiskvarteret. Apropå ingenting: efter sin konkurs som skräddare har Christian Lacroixs kollegor börjat sälja pappersartiklar i modeskaparens typiska mönster. Till hösten kommer även tapeter och glasögon i hans namn.

Hôtel du Petit Moulin

29-31, rue de Poitou
75003 Paris
Tel : +33(0)1 42 74 10 10

Dubbelrum: 190 euro

VÃ¥ren är ute och sommaren har kommit till Paris. En söndag i Paris som jag älskar det, det som man verkligen lever för. Satte väckarklockan och segade mig upp för att simma med nÃ¥gra kompisar. Simhallen var sÃ¥ klart stängd för strejk eftersom det var sÃ¥ fint väder. Tog istället espresso och croissant i Barbès. Hem, bytte om och joggade i Parc Monceau (17e arr) innan det blev för varmt. Dusch, tupplur och deckare plus tidningar pÃ¥ kaféterass (Un bistrot en ville, rue de Moscou/Saint Petersbourg), en pärla som dessutom är söndagsöppen. Sen promenad utmed Canal de l’ourq (19e). Stötte ihop med nÃ¥gra kompisar som hade picknick med boule, utmed kanalstranden (foto). Satte den vinnande kulan!
Vidare till parken Buttes Chaumont, nära Belleville där jag nu sitter i gräset nedanför succékafét Rosa Bonheur. Efter det här drar jag vidare till café de Paris, där en finsk fotograf har mobiliserat en massa konstnärer och musiker till happening på temat söndag och folks sätt att genomlida/leva söndagar (158, rue Oberkampf, 11e arr).
Kort sagt: livet på en pinne!

… just nu är definitivt Bettina Rheims och Serge Bramlys, Rose c’est Paris. Man kan se den lite som en kitsch fort fotoroman, eller ett modernt videofilm- fotoprjekt (för den som vet vad det var för nÃ¥gonting) eller som en vandring med David Lynch eller som…, ja, vete sjutton. FörstÃ¥sigpÃ¥are pÃ¥ Paris kaféstolar jämför henne med Delacroix, Courbet, Picasso, Rubens och Bunuel. Jag bläddradse i katalogen i gÃ¥r kväll. Sanslöst vacker! Liknar nÃ¥gonting väldigt dyrbart frÃ¥n 1930-talet. Ett givet samlarobjekt.

Låt oss säga att det är mycket naket och kanske provocerande för somliga. Men nationalbiblioteket har sen ett par år gjort till sitt kännetecken att ställa ut omdebatterad konst.

Fram till 11 juli.

Biblioth̬que Nationale de France Richelieu РLouvois

58, rue de Richelieu, 2a arr

Bilisternas hat mot Paris borgmästare kommer att stiga ytterligare ett par grader… i samma proportioner som vi flanörer kommer att hylla honom! SÃ¥ här tjusigt ska det bli när Paris förvandlas till ”2000-talets stad”, enligt RÃ¥dhuset. Arbetsmetoden är densamma som för liknande projekt i Paris: först ska medborgarna fÃ¥ säga sitt, föreslÃ¥ förbättringar och kritisera. Eftersom alla dÃ¥ tycker olika sÃ¥ blir de sen  överkörda av politikerna som har det sista ordet. Till 2012 ska allting vara klart.

Då ska vi kunna sitta på små konstgjorda öar och dricka café au lait till ljudet av kluckande vatten, kvittrande fåglar och rasslande cyklar. Helt avstängd från biltrafik kommer kajerna inte bli. Då skulle stan stanna. 40 000 bilar brummar förbi här varje dag. Det enda som egentligen saknas är en Seineflod med tillräckligt rent vatten för att man ska kunna bada i den. En gång i tiden lovade en storljugande borgmästare att han en dag skulle bada i Seinefloden. Borgmästaren hette Jacques Chirac. Sen dess har många velat slänga honom i floden.