Efter en resa till södra Frankrike för att värma upp kroppen (så fel, februari-vinden är inte att leka med där!), den vardagliga snurran som, som alltid har spinn, är jag och parisarna på väg att åter mjukas upp något; det har varit några dagar av extrem kyla. Minus sju, ca va pas !
Tidningarna skriver att elkonsumtionen i landet slagit nya maxrekord.
Som utlänning har man allt som oftast inte mycket att komma med i den här stan , och inte har man heller mer på vintern. Man ska vara glad om man lyckats få tag i ett förstahandskontrakt utan fransk bankgarant och inkomstbevis på franskt företag som sträcker sig tillbaka till revolutionen. Om hyresvärden dessutom installerar ett nytt element i lägenheten då det gamla brakat sönder, då är man lyckligt lottad.
Sover nu lugnt igen, intill det nya elementet (och det gamla trasiga som han ej tagit bort) i sällskap av vinter-vinden från de oisolerade fönstren. Effekt alltså plus minus noll. Pratique!
För en fransos är det förstås annorlunda. Landets ekonomi är i botten, 20 procent förväntas rösta på extremhögern i maj och glasögon, tandvård och hur mycket medicin du vill ha kan du fortfarande få gratis mot recept. Taxi också om din läkare går med på det. Det ser ljust ut. Som en liten bonus har du ingen skyldighet att heller betala hyra mellan november och mars.
- Mais non, då är det för kallt för att vräkas.
Parisaren med 850 EUR hyran för sina 17m2 tar sig ett glas och profiterar. Fast han svär åt vädret, kedjeröker och halkar runt som en bambi i kylan hoppas han innerst inne att det ska snöa ännu mera imorgon. En eller två centimeter på marken och ingen med mänskligt vett kliver utanför dörrn. Att gå till jobbet? Impossible.
Fransmän är inte mycket för amerikanska seder, men den här helgen var magisk! Det blev en ovanligt stämningsfull Halloween med glittriga klänningar, blodtörstiga vampyrer och märkliga sista minuten-kostymer i Paris mycket dimmiga och dunkelt upplysta gränder. Ici, on adore Halloween maintenant!
ENG: French people aren’t much for American traditions. However, this passed Halloween weekend was amazing! In a very foggy Paris, vampires, glitter dresses and odd last minute-outfits partied til dawn. You’ll have to admit it Messieurs , it was nothing but a big hit. Ici, on adore Halloween maintenant!
Café Carmen, öppet sedan 1875, ligger strax söder om Pigalle, eller SoPi som området börjats kalla av internationella magasin och lokala hipsters. För ett par år sedan var det här området inte direkt stället man beslutade att ses på för att dricka champagne och networka nattetid, omgivet av bordeller och mystiska typer.
Idag, (med många av shopparna fortfarande kvar) är det ett av stans populäraste barområden. Här ligger de tätt, är turistfria och har bra priser. Café Carmen är förmodligen områdets tjusigaste tillhåll, beläget i ett hôtel particulier med krillstallkronor och takmålningar. Gammal fransk lyx och flärd accompanjerat av internationella apple toner och sneakers. Dessutom öppet till 4 och inte bara två som parisbarer oftast är. Onsdag med ett specialprogram är värt att kolla in nästa gång, om du är i krokarna! (Reservation nödvändig, kontakta mig för la liste.)
ENG: Café Carmen, founded in 1875, is a beautiful bar in an hotel particulier, located south of Pigalle, or SoPi as some hipsters and international magazines like to call it.
A few years ago, the neighbourhood wasn’t exactly the first place that came to one’s mind when looking for networking and Champagne; with sex shops and strange business going on in every corner. Today (with some of the shops still there), people’s minds have changed. Bars here are now crowded, still cheap and actually more or less tourist free… Offering a unique, French luxurious bar setting mixed with international apple tunes and a nice variety of people, wearing both sneakers and suits, Café Carmen is perhaps the area’s cherry on the cake. This Wednesday, with a special programme, is a good time to go next time. Reservations mandatory, get in touch with me for la liste.
CAFE CARMEN 34 rue Dupperé 75009 PARIS
Middag på trevliga, ständigt hypade La Gazzetta intill le Square Trosseau i tolfte arr. Ett av mina favoritkvarter i Paris. Tidigare pratade jag mat med restaurangens svenske kock, Petter Nilsson. ( F.d på le Fumoir, med samme ägare…) Han blev 2006 utnämnd av Le Figaro till en av ”de intressantaste matkreatörerna i Paris, och gillar stan därför att man kan välja sitt liv här varje
dag:
- Ena dagen kan man vara helt anonym och självständig
som i vilken storsdtad som helst, samtidigt som man dagen efter, om man känner
sig ensam, tack vare stadens bymässiga känsla kan gå från handlare till
handlare i sitt eget kvarter och småprata med folk omkring sig.
Finns det nåt sätt att avgöra från utsidan om en restaurang är bra
eller dålig i den här stan? -När jag kom till
Paris slogs jag av att man avgör om en restaurang är bra eller dålig på om det
sitter japaner eller amerikaner där – parisarna själva jobbar hela tiden, de äter
take away sushi… eller på MC Donald’s.
Hur är det att vara kock i denna kända matstad? – Tja, det handlar, precis som inom modevärlden, om networking.
Råvaruhandel är ett elitistiskt spel med många administrativa procedurer. Har
man de rätta kontakterna och bjuder rätt man på en drink kan man få vilken
konstig spenat man vill – känner man ingen är man chanslös.
Ge oss dina bästa tips
för en ledig söndag! -Då går jag gärna en
kulinarisk promenad med första stopp för jazz och ostron på Le Baron Bouge,
vidare till Le relais vid Odéon. Jag är där ganska tidigt innan det är
för mycket folk. Sen så hem igen genom Marais med stopp på Pozzetto, rue du
Rois de Sicile – de har bästa glassen i stan.
Nämn tre oumbärliga ingredienser i det franska köket – Biff, potatis och sallad; det
som krävs för att göra en Steak Frites. Franska brasseriers troligen vanligaste
lunchrätt.
ENG: Dinner at ”resto bobo” La Gazzetta. Located next to Le Square Trousseau in the 12th arr, it is one of my favorite areas in Paris. A while ago I talked with the restaurant’s Swedish chef Petter Nilsson. (Earlier at Le Fumoir, same owner.) I asked him about his relationship to food, and Paris. In 2006 Le Figaro listed him as ”one of the most influential food creators in Paris”. He loves this city because of the every day possibility of choosing a lifestyle.
- You wake up one day and decide to be completely anonymous and
independent like in any other big city. The next day, if you feel a bit lonely, you’d
go shopping in your little village (i.e. arrondissement). From the boucher to the boulanger, and chat with all familiar faces.
Is there any way to tell from the outside if a Parisian restaurant is good or not? - Arriving in Paris, I realized that American or Japanese dinner guests is a good sign.
The Parisians eat take away sushi or at MC Donald’s since they work all the time.
What’s it like being a chef in this prestigious city? – It is, just like in the fashion industry, all about networking. Accessing ingredients in Paris is an
elitist game with many administrative procedures. With the right contacts and tricks where you invite the right man for a drink, you can get to the most rare
spinach…Without knowing anyone you’re completely chanceless.
Give me your favorite Sunday tip: – I’d go for a culinary walk; first stop at Le Baron Bouge for oysters and some Jazz, then on to Le relais by Odéon. I make sure to be there quite early, before the crowd. Then back home, thru le Marais, stopping for the best ice cream in the city, at Pozzetto on Rois de Sicile.
Name three essential ingredients in a French cuisine: – Beef, potatoes and green salad; what you need to make Steak Frites – the by far most ordered dish at
noon in a French brasserie.
Brittsommar och Fashion Week på rue de Bretagne! 18.00 apéro följt av middag kl 22.00. Parisarna sitter still, oliverna knapras flitigt, rue de Bretagne är full. En vecka till av tropisk värme och Café Charlot erbjuder en av de bästa terasserna just nu - om du är intresserad av laid back folk (och kändisspaning) medan du ej kan följa din egen konversation pga ljudet från förbipasserande scooters var trettionde sekund. Räkna också med att de snyggaste förbipasserande (männen) faller för samma kön. Här sitter vi på front row; varma, internatonella, vackra och ätandes sardiner för 25 Euro direkt ur konservburken för att känna oss lagom rebelliska. Med andra ord: Parisisk Rock n’ roll på högsta nivå.
ENG: Heatwave and Fashion Week on rue de Bretagne! A 6 pm apéro followed by a ten o’ clock dinner. Parisians sit still, olives are being chewed, rue de Bretagne is full. One more week of tropical heat to come and Café Charlot has a nice terrace - if you’re in to relaxed people (and celebrity) watching while not following your own conversation due to the scooters that are constantly driving by. (Also, most of the good looking guys are gay). However, here we sit in the front row; warm, international, gorgeous and feeling a bit rebellious as we eat 25 Euro sardines straight out of the can. In other words; maximized Parisian rock n’ roll.
Paris är fullt av otroliga, historiska, privatägda byggnader. Som den här på 137 rue du Faubourg st honoré, mellan Louvren och les Champs Elysées i 8e arr. Här ligger filmregissören Luc Bessons 3900m2 Hotel Particulier. Till bottenvåningen inbjuds ca 200 partyglada parisare med jämna mellanrum för en exklusiv soirée i regi av Marie Garreau Evenements (MGE). Nästa kväll, på temat apiritif a la milanais (fördrink a la milano), äger rum den 27e september. Nästan fullbokat hälsar Marie men ett fåtal platser finns för den som vill få sig en glimt av det goda parislivet från insidan…Kontakta mig för mer information.
–
ENG: Paris is full of incredible, historical, privately owned buildings like this one, located on 137 rue du Faubourg st honoré, right in the middle of the Louvre and les Champs Elysées. Here you’ll find a 3900 m2 Hotel Particulier, owned by the French film director Luc Besson. Hosted by Marie Garreau Evenements (MGE), about 200 outgoing Parisians are invited to come here for relaxed soirées a few times per season. September 27th is the date to attend next time, then on the theme apiritif à la milanais. Almost fully booked of course, but if you are interested in tasting the good life à la parisienne from the inside, Marie says there are still a few reservations left… Contact me for more information.
Sept 27th - 137 rue du Faubourg st honoré , 7 pm -2 am.
Like this? Then also check out the next MGE events at : Le Carmen, every Wednesday 7.30 pm – 02.00 am. October 5 – Dec 14th. Carmen is a beautiful bar in the heart of ”SoPi”, close to metro Pigalle.
PS: Once a month le Carmen arranges ”The Book Club” – bring a book, mingle and exchange it for a new one. I’ll write more about it… However, last night I ended up going home with the same book but, a few new friends…
Nittonde arrondissemanget bjuder bland annat på ett modernt, ännu oexploaterat Paris. Här längs med canal de l’Ourcq finns många trevliga restauranger och hotell som är betydligt prisvärdare än mitt i smeten. På hostelkedjan och baren Belushi’s kostar en kopiös lunchsallad 10 euro, språken på terassen är många och klientelen ung. Promenera eller cykla gärna från canal st Martin (10 arr) , via metrostationen Jaures, och fortsätt rakt norrut.
Eng: The ninteenth arr is still located outside of the tourist map and has some interesting, modern areas to discover! Along canal de l’Ourcq you’ll find several nice restaurants and hotels that are cheaper than in the city center. A lunch at Belushi’s, (also a hostel) , costs about 10 Euros. The ambience is young, relaxed and international. You can ideally walk or bike from canal st Martin (10th arr), passed metro Jaures and continue north.
Cecilia Bönström är svenskan som kom till Paris som modell 1996, ville utvecklas och av en slump fick en praktikplats på Zadig & Voltaire – för att 2 år senare få frågan om hon ville bli chefsdesigner… Utan erfarenhet men med ett stort intresse för material, kreativitet och kläder. Vad fanns att förlora?
- Då jag flyttade hit lärde jag mig fort att parisare inte bryr sig ett dyft om naiva, vänliga människor som pratar knagglig franska…Det var en utmaning. Trop bon, trop con är faktiskt idag ett av mina franska favorituttryck!
Med butiker att fylla i 19 länder är hon idag en minst sagt hard working trebarnsmor som oftast inte hinner speciellt långt under lunchpauserna. Intill huvudkontoret på 57 Rue Saint Roch i Paris 1a arr tar hon med mig för en tidig matbit på en av sina favoritrestauranger:
- Det är bäst här runt 12.30, strax före ruschen! Jag älskar mitt arbete och någon av mina kollegor brukar få komma och dra ut mig i tid för lunch…Förutom hit till CRUDUS som är en av mina italienska favoritrestauranger, går jag gärna till L’ECAILLE DE FONTAINE, en fiskrestaurang som ägs av skådisen Gerard Depardieu. Den sydeuropeiska tapasrestaurangen FERDI är en annan favorit, liksom stans bästa sushi: KINUGAWA!
Zadig & Voltaire finns på många ställen runt om i Paris.
ENG: Swedish ex-model Cecilia Bönström moved to Paris in 1996. After a catwalk career she wanted something more and by coincidence found an internship as fashion assistant at Zadig & Voltaire. 2 years later, the head designer position was open.. and there she was; Without experience what so ever but with a great passion for creativity, materials and clothes. What was there to loose?
- When I first moved here, I realized quite fast that Parisians don’t loose time on nice and naive people with goodwill who speak mediocre French. It was a challenge… Trop bon, trop con is actually today one of my favorite French expressions…
With stores to fill in 19 countries, she is now a hard working, busy mother of 3 children who won’t go far for lunch. She takes me out for a quick bite next to Zadig’s main office on 57 rue St Roch in the 1st arr.
- It’s best to be here at 12.30, before the rush! I love my job, most days I forget to look at my watch before a collegue comes to drag me out for lunch. Luckely there are several good places in the area. If I don’t come here, to CRUDUS, one of my favorite Italian bio restaurants, I often go to L’ECAILLE DE FONTAINE , a sea food restaurant owned by actor Gerard Depardieu. For tapas I can recommend FERDI , and for the best sushi in town: KINUGAWA!
Zadig & Voltaire has store locations all over Paris.
Här kommer 5 favoriter bortom Mona Lisa… För den som vill komma billigt undan finns även 22 gratismuseum i den här stan. Bon week-end!
kulturen i staden är Musée de la musique, i 20 arr, beläget i ett så väl arkitektoriskt
som kulturellt spännande område som döpts till la Cité. Här går man runt i
timmar med hörlurar och upplever en musikalisk resa från Mozart till punk, och en massa vackra instrument! www.cite-musique.fr Metro: Porte de Pantin
finns idag ett stort konctcenter där publik från alla stadens stadsdelar inbjuds att mötas och interagera med verksamma konstnärer. Fin museeumshop, restaurang och roliga aktiviteter för barn. Söndagar på Café Caché dedikeras till spelningar, burgare och billig öl i plastglas. Adress: 104 rue d’Aubervilliers, Metro: Riquet. www.104.fr
helt dedikerat till Paris stad. Här finns bland annat kända författares lägenheter bevarade, gamla butiksskyltar, revolutionens historia och Marie Antoinettes toalettbord. www.carnavalet-paris.fr Metro: St Paul
design. Här finns fyra hundra år gamla tapeter bevarade, liksom möbler och lägenhetsinteriörer från olika tidsepoker fram till idag. www.lesartsdecoratifs.fr Metro: Palais-Royal Musée de du Louvre
Marie by Jean Picon
På många sätt är Paris en stängd stad. Det är inte platsen där vem som helst kan lyckas om man bara jobbar tillräckligt hårt. Nej, här glider ynglingen i solbrillor förbi dig på en räkmacka just därför att han har rätt adressbok – som han har ärvt i rakt nedstigande led. Undantag finns förstås och en gång inbjuden kommer parisarna att älska och minnas dig, se dock till att vårda din plats ömsint - en sommar på annan ort och du börjar i princip från början igen, om du inte festar med samma gäng på rivieran förstås.
Söta Marie Garreau, Eventfixare och PR-kvinna, är utmärkt på att få parisare att känna sig utvalda och ordnar speciella tillställningar på exklusiva adresser; Luc Beson’s hotel Particulier (nästa event 27 sept för den som är sugen, inbjudningar finns) eller som här, en relaxed after work på Ritz, en av hennes viktigare kunder. Oavsett om du kommer med taxi, på cykel eller på scooter så är dessa små events för de flesta workoholics som ett sött körsbär på toppen av en lång arbetsdag; perfekt. Benjamin och Loic håller ljudvolymen uppe medan parisare som mer eller mindre ätit snittar med varann sen urminnes tider sippar drinkar och växlar några ord.
- Jag har bokat den här terassen för 9 månader framöver och har redan kört 5 kvällar. Det här är dock den första då det inte regnar! Jag bjuder in mina fans, mellan 30-35 år, ca 250 personer varje gång.
- Varför Ritz?
- Det är en sofistikerad atmosfär som stämmer väl överens med min klientels förväntningar, jag har ett nätverk med hög standard, ler hon.
Utomhusterassen på Ritz hotel ligger lite gömt till varför den gör den till den perfekta platsen för soirées privées. Räkna med 15 Euro för ett glas vin. Vill man komma i kontakt med Marie och få uppdateringar om kommande events kan man skicka henne ett mail via hemsidan. Nästa Ritzkväll äger rum den 21 september. Fråga om att gå med i gruppen på Facebook.
ENG: In many ways, Paris is today just like back in Louis’ days, a closed and elitist city. This isn’t the place where anyone can work herself up. Nope, this is the city where the youngster in Raybans without a CV will take your job just because he happens to have the right, (inhereted) address book. Exceptions exist of course and once invited, your Parisian friends will love and remember you - as long as you remain in the city. (Or tag along to party with the same crowd on the French riviera).
Sweet Marie Garreau, succesful Event and PR woman, is excellent when it comes to making Parisians feel special. Lately she has been hosting events at private and ”hidden” places in the city; Luc Beson’s hotel particulier (next event Sept 27th if anybody’s interested), and like this night, an after work at the Ritz terrace bar.
Whether you come from work by bike, taxi or scooter, this apéro to most invited workcoholics tastes like that cherry on top of whipped cream; perfect. While Benjamin and Loic keep the volume up, Parisians sip on a drink and catch up with familiar faces before getting tipsy and forget to have dinner.
- I’ve pre-booked this terrace for 9 months of monthly soirées, this is the 5th one and actually the first when isn’t raining! I invite all my fans, people between 30-35 yrs old, about 250 each time.
- Why did you choose the Ritz Hotel?
- It is a nice and sophisticated location which corresponds to my clients’ demands, I have a network with high standards, she smiles.
The nice garden/terrace at the Ritz is located at the back of the hotel. A bit hidden, it makes a perfect location for special events. A glass of wine is about 15 Euros.
If you would like to get in touch with Marie or get updates about her upcoming events, send an email via her website. The next Ritz night is planned for Sept 21. Ask to join the group on Facebook.
- Men du är inte fransyska va? Aha, svensk, jag har läst Stieg Larssons Millennium-trilogi i sommar och teoretiskt sett rest över hela ditt land.
Franklin har haft Eggs & Co öppet i St-Germain-de-Prés sedan fyra år tillbaka. En lördag klockan 11 har brunchen knappt kommit i gång, en timme senare är stället fullt.
- Vi ska lanseras internationellt nu också.. hoppas jag! Han ler.
- Varför en restaurang som specialiserar sig på ägg?
- Tja, varför inte? Alla älskar det! Du ser, det han äter där borta, en burgaremed stekt ägg, det är en mer amerikanskinspirerad konstruktion. Min favoritpå menyn är oeuf en Cocotte , inte helt otippat kanske, jag är ju fransman.
- Är ert koncept biologiskt?
- Vet du vad, hela BIO – hypeni Paris struntar jag fullständigt i. Det är på modet och därför dyrt och riktat mot en speciell klientel med pengar. Jag har ett koncept som riktar sig till alla. Alla ägg kommer från frigående utomhushöns, de är alltså en 1a, och är värptasamma vecka som rätten tillagas.
- En 1a ?
- Man kan se på siffran på ett ägg hur hönan har haft det, kolla alltid det i butiken! -01 är bilogiska ägg från frigående höns, 0 är bilogiska ägg värpta av burhöns, vanliga frigående är 1, 2 är vanliga burhöns och 3.. riktigt dåligt. Det är alltså inte alltid bättre att köpa ett ägg som är bio då det kan vara värpt av en höna i bur, köpt då hellre en 1a!
- Oj, avancerat.
- Mhm! Sen kan du se på gulan vad hönan ätit. Är den orange är hönan uppfödd på majs, mer gulaktig på vete. Smaken är i princip den samma.
Efter en ”omelette nature” med extra tomater (9 Euros), 2 chokladskumbjörnar och 2 double expressos står man sig ett tag, redo att möta den plötsliga parishettan.
Eggs and Co är öppet varje dag mellan 10-18 och har kvällsöppet på torsdagar. Bordsreservering rekommenderas på söndagar. 11 rue Bernard Palissym 75006 Paris. +33-(0) 1 45 44 02 52
ENG:- You’re not French are you? Ah, Swedish, I’ve read the Millennium triologi this summer, theroretically I’ve been travelling all over your country.
It’s been four years since Franklin opened Eggs & Co in St-Germain-de-Prés. 11 am on a Saturday morning the brunch hasn’t really started, one hour later the place is packed.
- We’ll expand our concept abroad now…I hope! He smiles.
- Why a restaurant specializing in eggs?
- Well, why not?! Everyone loves it! Look what he’s eating over there, that fried egg burger – a more American dish I’d say. If I’d get to choose my favorite from the menu I’d go for the oeuf en Cocotte , not very suprising after all, I’m French.
- Is this a bio concept?
- You know what, I don’t care about the Parisian BIO hype. It’s trendy and therefore expensive and excluding. My restaurant goes beyond that, it should be accessible to everyone. All meals here are made from free-range eggs, a nbr 1, and prepared within a week.
- A nbr 1 ?
- When you’re in a store, always check the small nbr on the eggs before you buy them: If it says -01 the eggs are biological free range-eggs, 0 means biological eggs from caged birds, 1 means regular free range-eggs, 2 means regular eggs from caged birds,3 ..is just really bad. That means it’s not always better to buy bio - the egg may still come from a bird in a cage. If you want to spend less, go for nbr 1 instead!
- interesting, this egg thing is really advanced…
- Mhm! Then, one can tell from the yolk what the hen has been eating. If it’s orange it’s been fed with wheat, if it’s yellow, with corn. However, the taste doesn’t really change.
A delicious omelette nature with some added tomatoes (9 Euros), 2 chocolate teddy bears and 2 double expressos is just a perfect start before facing the sudden Parisian heat wave.
Eggs and Co is open daily between 10 am – 6 pm, + for dinner on Thursdays. Make reservations for your Sunday brunch. 11 rue Bernard Palissym 75006 Paris. +33-(0) 1 45 44 02 52
Söndagar är en populär dag för galleribesök bland Parisare. ”Vad gjorde du i helgen? Bah, inget särskilt – en liten utställning och ett litet glas [chablis] innan bion och middag chez maman igår…” Om man lägger in besöket före eller efter brunchen och den obligatoriska parkvisiten får man bestämma själv. Men visst är det rätt sällan under en utsälltning man får reda på vilket av konstnärens egna verk han eller hon gillar bäst?Inför en kommande september-söndag kan jag därför tipsa om ett besök på utställningen Not For Sale på galleriet Passage de Retz. Där har en rad kontemporära, internationella konstnärer valt ut just det egna verk som de inte skulle vilja sälja. Rätt kul är det också att läsa varför. (Om man kan franska.) I entréen finns en liten fin shop med saker man får köpa.
ENG: Among Parisians, Sundays are popular days for gallery visits. ”What did you do this weekend? Bah, nothing special - a little expo and a small glass [of Chablis] before the movies and dinner chez maman yesterday.” If the gallery visit is scheduled before or after brunch and the (mandatory) park stroll is up to you. However, in a gallery, isn’t it rare to find out which of an artist’s displayed works he or she likes best? For an upcoming Sunday in September, why not plan a visit to the ongoing exhibition Not For Sale, where international artists have chosen to display their own most precious piece of art, next to a personal explanation. (Oui, in French only). Until mid September you’ll find them, together with a nice shop full of purchasable arty items, at gallery Passage de Retz in le Marais.
Du går fort för vinden blåser, redan dyngsur ser du hur nya moln hopar sig och kommer din väg. Dina kassar är tunga efter ärenden du endast hinner göra om lördagarna. För det här är Paris och imorgon kommer allt förutom några få bagerier att vara stängt. Då står folk köandes i led för en bit bröd, en scen som alltid påminner om pappas historier från Sovjetunionen – fast här går folk sen hem leendes, tillbaks till sängs. Du tar en genväg genom parken och himlen blir ljusare, du ser studenter springa, barn leka. Plötsligt hör du hur någon viskar någonting på ett språk du inte förstår som får kinderna att hetta till.Vem var det? Du vänder dig om men – det är ingen där.
”Murmurs” är en permanent konstinstallation i den vackra parken Montsouris i 14 arr. Från tio av parkbänkarna kommer viskande kärleksdeklarationer från studenter som bor i Paris, uttryckta på deras modersmål. Missa inte den här vackra parken!
PS: Precis i närheten ligger Emmaüs second handbutik med möbler, prylar och kläder. Porte d’Orléans. Lördagar 10-18. En stor loppmarknad inomhus!
—
ENG: You’re walking fast because the wind is strong,you are already wet and big clouds are once more turning gray. Your bags are heavy from errands that you only find time for on Saturdays. Because this is Paris and tomorrow everything except one or two boulangeries will be closed. Then, hundres of people will stand in line for a piece bred. A scene that reminds of something from dad’s childhood in the the Soviet Union, except here people would then go home smiling, back to bed. You take a short cut thru the park and the sky is lighter. You watch students jogging, children play. September colors already, a little pale. Suddenly, someone whispers something that makes you blush, in a language that you don’t understand. Who was that? You turn around, there is nobody there.
http://www.vimeo.com/28259471Murmurs is a permanent art installation by Christian Boltanski in the beautiful Parc Montsouris ,14th arr. Ten of the parc benches ”murmur” love declarations by students living in Paris, expressed in their mother tounge. Don’t miss this nice park.
PS: Not very far from there: Emmaüs second hand furniture and clothes by Porte d’Orléans, a big indoor fleamarket. Saturdays 10 am – 6 pm.
Är det inte tråkigt att vara bartender i ett land där den mest beställda drinken av alla är vin?
Kära nån, där satte du fingret på min identitetskris…Skämt åsido, du vet, jag serverade rätt nyligen (på beställning) den spanska drycken Tinto de verano (“sommarvin”), vilken innehåller mixat rödvin, is, lemonad, röd martini och en skiva lime. Jag smakade inte, men jag tror att det var gott! Hah, okej, kunden var amerikan… jag förlåter honom.
Hur skulle du beskriva en parisisk bar för någon som aldrig besökt en?
Ohyfsad, stinkande och toppen!
Om du är gäst, försök vara mindre oförskämd än den typiska servitören eller bartendern, säg “bonjour” innan du frågar om de pratar engelska. Gör du den enkla saken har du nästan fått en vän.
Gästerna på Plastic kan delas in i tre kategorier:
Några trendiga, med sina cocktails (då mest vodkabaserade sådana), några rockiga, de dricker öl, spelar ofta i band, några hartauteringar, några har plånboken i kedja. Så har vi kontorsgänget, den värsta, de kommer alltid i grupp, förslagsvis på fredagarna. Det är de som ärmojitotyperna.
Mojitotyperna?
Ja, det är alltså slutet påveckan, en lång vecka i öppna kontorslandskap med stressande sönderstressade chefer, mål att nå, några få tillfredställningar och också ibland förnedrande situationer. Det har varit en ensam vecka med dussintals andra som du, som låtsas att vara glada över att ha ettgivande jobb. Så kommer sen helgen, och de här anonyma kostymtrupperna känner ett behov av att stå upp för sig själva. Strax efter att de samlats i soffan, sällan färre än 8 – 10 stycken av dem i ett sällskap, så närmar de sig baren för att beställa.
Det är alltid en ledartyp som föreslår en drink eller en annan, men generellt sett råder obeslutsamhet. Majoriteten anländer och inspekterar drinkhyllan med en antydan till oro eller förvirring i blicken, en blick som inte kommer att möta min förrän minuter senare. Jag låter scenen hållas, men nu vet jag redan att två gånger av tre, kommer det attbeställas…en Mojito…inteen ”Piscine Cranberry” (Champagne, is och tranbärsjuice) elleren ”Vesper” (James Bonds senaste fancy drink, Vodka och White Lillet), men en Mojito. Så snart jag börjar blanda en, kommer deandra, likt dominos, att börja beställa samma sak. Självfallet hade det varit enklare för mig att göra alla på samma gång, men hur som helst…. Jag uppmärksammar då också någon slags lättnad i deras ansiktsuttryck.
Varför faller dessa människors val påMojitos?
Tja, bra fråga, jag gör antaganden, hittar på historier där jag står bakom min bar. Först av allt: Det självgenereradevärdeti själva tillverkningen av denna cocktail, tangon av allaolika element och vätskor och så myntakrossandet – allt i en komposition som gör att det måste varahemskt tillfredställande attbeställa en sån sak. Sen, sjäva namnet ”Mojito” – en inbjudande port till defjärran tropikerna, färgglada människor, sval havsbris i ditt hår, ”vad sägs om en hästritt till Sierra Maestre, Senorita?” En trevlig flykt till ett billigt pris för alla– kanske med en hint av Barbara Cartland (ellerGerard deVilliers om du är man).
Kan denna teori om attkonsumera exotism egentligen vara ett typiskt cyniskt franskt sätt att vilja bevara er nationella vintradition?
Absolut! Jag fortsätter trycka på gästerna korv och osttallrikar av enda anledningen attmarknasföra vin. Jag kan intenog uttrycka min förfäran då vissa aliens beställer en mojito till tallriken, jag svär, dethänder! Då, beroende på viken dag det är, blir jag omedelbart otrevlig eller hemskt föraktfull. Jag måste dock erkänna någonting för dig, med risken attbli utsparkad ur Frankrike: Ett av våra två rödvin är faktiskt argentinskt!
Plastic - en gömd ”cocktail bar” på 13 rue Jean Beausire, 75004 Paris
—
ENG: Edouard is a bartender at Le Plastic in le Marais where he has been working for 5 years. On Sundays you’ll find him a few meters away, sitting at the so called fashionista bar La Perle ,(where John Gauillano recently declared his love for Hitler and therefore got fired from Dior). Not that Edouard cares about trends or Scandinavian hipsters, but he was there first.
Isn’t it depressing to be a bartender in a country where the most common drink is wine?
Deary me, you just unveiled the mysterious origins of my darkest sorrow! You know, (on request) I recently served that Spanish criminal beverage called ”tinto de verano” (”summer wine”), mixed red wine with ice, lemonade and red martini plus a slice of lemon. I didn’t taste it but I’m sure it was good! Hah, Ok the guy was an American, I forgive him…
How would you describe a Parisian bar?
Rude, stinky and great! If you’re a guest, try to be less rude thanthe vaitor; say ”bonjour” before you ask them if they speak English! If you do that simple thing, you’ve almost got a friend.
Edouard tells me that the guests at Plastic can be divided in to three categories: ”Some trendy, with their cocktails (mainly vodka based), some rockers with tattoos and their wallet hanging from a chain. Then, the worst type ; the corporate office type that always comes in a group, I’d say on Fridays. I also call them the mojito type…”
The Mojito type?
So, it is the end of the week, a long week at work in open spaces with stressful stressed-out managers, objectives to reach, a few satisfactions and also sometimes humiliating situations. It has been a lonely week amongst dozens others like you, pretending to be lucky to have this job, a rewarding one. Comes the weekend, these anonymous troops feel the need to stand up and be counted amongst themselves. Once they sat on a couch, rarely less than eight or ten of them, they start coming to the bar to order.
There is always a leader that will suggest a drink or another but mainly indecision rules. The majority will come, a slight air o f anxiety or confusion in eyes that won’t even cross mine before a few minutes later, and inspect the drinks chalkboard. I let the scene run but, now, I already know two times out of three what they’ll have. A mojito… Not a ”Piscine Cranberry” (champagne, ice & cranberry juice) or a ”Vesper” (James Bond’s latest fancy drink, vodka & white Lillet) but a mojito. As I start making one, like dominoes, the rest of the gang, one after another, will probably order the same. Indeed, it would have been easier for me to make them all together, nevermind. I notice some sort of relief on the faces.
But…Why Mojitos?
Why people’s choice is always falling back on mojitos whether we’re in December or May? Well I just don’t know… But I can make suppositions, make up stories alone behind my bar. First, there is the obvious added value of the making of this cocktail: the waltz of the various elements and liquids, the mint crushing, it all composes a pleasant ballet and it must be satisfying to be in t h e position to ”order” such a thing. Then the name ”Mojito”, a inviting gate to tropical overseas, colourful scenery and people, cool breeze in your hair, ”what about a horse rideinto the Sierra Maestre, Senorita?”. A nice escapism, at lower cost, for all, maybe with a hint of Barbara Cartland (or Gerard deVilliers for men).
Seriously, isn’t this idea about ”consuming exotism” really just about you being very French and wanting to protect your national wine culture?
Absolutely my dear! I keep pushing these sausage & cheese plates to customers all the time in the sole aim of promoting wine. I couldn’t tell you my distress when some aliens order a mojito alongside their plate (I swear it happens! Then depending on the day, I instantly turn rather rude or awfully contemptuous). I must confess something to you though, taking the risk of being eternally banned from France: one of our two red wines on offer actually comes from Argentina!
Plastic – a hidden ”cocktail bar” on 13 rue Jean Beausire, 75004 Paris
Har du gått rue de Grenelle? Gatan som går mellan sjätte och sjunde arrondissemanget, förbi Invaliderna i riktning mot St Germain. Det är en av de finare adresserna i Paris och en gata som är lång, 2250 meter för att vara exakt. Är man dagar som denna då det är 30 grader i luften en av de hundratals nyanlända Parisare i jakt på bostad är den antagligen extra motig att vandra; det här är den typ av gata där de flesta endast upplever hemmen utifrån. Att då få kliva in i ett gammalt hotel particulier från år 1750 och där finna sin nya bostad på 120m2, för en sisodär 30.000 kr i månaden (utan luftkonditionering och med damm i kuddarna, wifi är i dagsläget under förhandling), är så klart inte så dumt. Att få stå bredvid och svalkas av den blivande hyresgästens skugga är ganska trevligt det med. Gatuvyn är rätt fascinerande här uppifrån; överblickandes en gäng människor som vandrar likt pilgrimer, med karta, mot ett historiskt torn…
Efteråt glider jag in på ett bra bageri i området, rynkar på näsan åt priset för en liten frasig bulle och inser snabbt att den är god. Florsockret stannar länge på läppen.
Poilâne .49 bvd de Grenelle 75015 Paris
—
ENG: Have you ever walked rue de Grenelle? The street that runs from the sixth to the seventh arrondissement, passed les Invalides towards St Germain. It is one of the nicer addresses in Paris and it is a long street. 2250 meters. It must take an effort to walk here in the heat today, desperately looking for a Paris apartment; to most people passing by, the buildings remain prestigious dreams, only watched from the outside. Imagine then how it must feel to enter an old hotel particulier from the 1750′s, walk two floors up in a private entrance and suddenly find yourself at home. The street view is pretty interesting from up here, looking down on people, walking like pilgrims with maps towards an historic tower.. The cost for this feeling – and 120m2, is about 3.000 Euros/month (air conditioning and dust free pillows not included, wifi currently under negotiation). To get all cooled down from the shade of the new relieved tenant isn’t too bad either.
Afterwards, my steps lead to a good bakery in the neighbourhood where the ridiculous price for a tiny bun is worth every cent:
Poilâne .49 bvd de Grenelle 75015 Paris
PARIS I AUGUSTI. Inte en hit? Tja, det beror på hur man ser det. Återvändandet efter semestern är alltid speciellt; borta är färska bär och frisk luft. Här möts man av en överhettad bastu full av solbrända arbetsmyror som kånkar grejer till nya spårvagnen - eller lägenheten, i säsongens nyaste färg. Årets Rentrée råkade faktiskt bli lite extra minnesvärd med inbrott i bilen bara 20 km från slutdestinationen.
Och inte helt oväntat pratade den just återvände poliskomisarien hellre om bristen på luftkonditionering på hans kontor och dialektskillnader i den norra delen av France, än märket på en stulen Nikon. Parisregel nummer ett (igen): Håll i din väska! Men, hej igen Paris! Du är fortfarande min vän – nu kör vi.
—
ENG: Been told to avoid Paris in August? Well, the return to the city after weeks of fresh fruits and clean air always feels special. One gets reminded of how full this city is; full of dirt and tanned hard working people, carrying things for a new Tramway – or a new apartment with light colors on the walls . With somebody breaking in to our car 20 kms from the final destination, La Rentrée felt extra special this year.
Of course the police officer, just back from vacation himself, seemed more interested in talking about the lack of AC in his office and different dialects in the north of France, than the brand of a never-to-see again NIKON. Paris rule Nbr 1 (again): Always hold on to your bag. Anyways, Hi again Paris! We can still be friends – Let’s enter this!