Efter en resa till södra Frankrike för att värma upp kroppen  (så fel, februari-vinden är inte att leka med där!), den vardagliga snurran som, som alltid har spinn,  är jag och parisarna  på väg att åter mjukas upp något; det har varit några dagar av extrem kyla. Minus sju, ca va pas !

Tidningarna skriver att elkonsumtionen i landet slagit nya maxrekord.

Som utlänning har man allt som oftast inte mycket att komma med i den här stan , och inte har man heller mer på vintern. Man ska vara glad om man lyckats få tag i ett förstahandskontrakt utan fransk bankgarant och inkomstbevis på franskt företag som sträcker sig tillbaka till revolutionen. Om hyresvärden dessutom installerar ett nytt element i lägenheten då det gamla brakat sönder, då är man lyckligt lottad.

Sover nu lugnt igen, intill det nya elementet (och det gamla trasiga som han ej tagit bort)  i sällskap av vinter-vinden från de oisolerade fönstren. Effekt alltså plus minus noll.  Pratique!

För en fransos är det förstås annorlunda. Landets ekonomi är i botten, 20 procent förväntas rösta på extremhögern i maj och glasögon, tandvård och hur mycket medicin du vill ha kan du fortfarande få gratis mot recept. Taxi också om din läkare går med på det.  Det ser ljust ut. Som en liten bonus har du ingen skyldighet att heller betala hyra mellan november och mars.

- Mais non, då är det för kallt för att vräkas.

Parisaren med 850 EUR hyran för sina 17m2 tar sig ett glas och profiterar.  Fast han svär åt vädret, kedjeröker och halkar runt som en bambi i kylan hoppas han innerst inne att det ska snöa ännu mera imorgon. En eller två centimeter på marken och ingen med mänskligt vett kliver utanför dörrn.  Att gå till jobbet? Impossible.