Anita Ekbergs badplats – Trevifontänen – Fontana di Trevi
När de första ljumma sommarkvällarna kommer i Rom så förefaller staden oemotståndlig. För till skillnad från Paris, som är fint och mysigt även när det ösregnar, så är Rom egentligen otänkbart när solen inte skiner. Staden med sina små piazzor, all marmor och många fontäner är inget annat än en ljusets scenografi – se till exempel fotografen Lennart af Petersens underbara "Ljuset och rummet" som kom ut 2002 (Wahlström & Widstrand)
(Visst är det typiskt när jag skriver detta att det ösregnar!) Men nu börjar den allra bästa tiden. Milano är en stad som töms på helgerna. Alla åker därifrån: till havet (det gör romarna bara över dagen med tunnelbanan eller eg tåget från Piramide – Cestiuspyramiden - tack Mussolini för den; något bra gjorde karln i alla fall), till sjöarna eller till alperna. Romarna däremot strömmar ut i sin älskade stad. Hela stan förefaller ha bestämt möte mellan Pantheon och Piazza Navona bara för att äta en glass.
Det är nu om någonsin man skall sitta och äta ute under Roms sammetshimmel. Det roligaste är ju att själv slå sig ner där det ser trevligt ut, ett litet vingligt bord utmed gatan i en av Trasteveres gränder. Jag återkommer till trattoriorna en annan gång.
Sommarkvällen är för viktig och Romresan kanske kort. Så låt oss börja med två stensäkra tips. Piazza dei Ricci, inte långt bakom Piazza Farnese, är ett av stadens vackraste torg bortom de stora turistplatserna, och nästan helt bilfritt – trafiken utmed Via di Monserrato är begränsad. Här breder restaurangen Pierluigi ut sig och har funnits allt sedan 30-talet. Sedan några decennier är det Roberto Lisi med familj som driver stället.
Det är ganska elegant, utan att vara snobbigt och du är inte ensam turist. Stället är också relativt stort. Det blir ändå en fantastisk upplevelse att sitta där i sommarmörkret. Börja med husets antipasto, t ex de små friterade bläckfiskarna "moscardini". Det är ett utpräglat fiskställe. Pierluigi är inte billigt. Kom ihåg att fisk och skaldjur (hummer mm) betalas hektovis. Här blir du inte lurad, men priset är ändå svårt att kontrollera. Om inte notan skall dra iväg ordentligt är det en bra regel att beställa rätter som har fast pris på menyn t ex en skiva stekt svärdfisk "pesce spada". Men det blir inga sura miner om du efter antipaston bara tar en pastarätt med skaldjur.
Archimede med dubelnamnet Sant'Eustachio bakom Pantheon är lite mer familjär i tonen och snäppet enklare – även detta är ett elegant ställe. Inramningen – torget inte lika hänförande, men uteserveringen är mindre och därmed är känslan lite mer exklusiv. Stängt söndagar.
Här skall du definitivt börja med husets friterade grönsaker "frittura mista di verdura". Ingen har en lika knaprig och torr "frittura" i Rom. Smeten görs på jäst och får jäsa långsamt i 24 timmar. Bra kött och rejäla portioner. Oxrulader "involtini", liksom "saltimbocca alla romana" (hoppar i munnen betyder denna rätt) är två typiska romerska rätter, den senare är ju den kända kalvskivan, med skinka, salvia som fräser färdigt i lite vitt vin. Enkelt som romersk mat är och ytterst läckert.